Tag Archives: Art

Köpa tavla – vuxenpoäng deluxe

Näst sista dagen på tenta-P är här. På fredag smäller det med smällkarameller från klockan 8.00.

Det underliga är att jag för första gången på år och dag känner att jag kan saker och ting. Känslan kommer säkerligen inte hålla hela vägen till tentan – någonstans på onsdag drabbas jag troligen av sedvanlig jag-kan-ingenting-uuuuääääää-hysteri som brukar drabba mig – men efter att ha skrivit, läst och korrigerat kompendiet ungefär tolvtusen gånger så får jag ju ändå tycka att jag i alla fall kan mycket av det. Har dessutom läst igenom valda delar av T3-kompendiet som repetition på vissa saker. Jag får fortfarande mardrömmar av vissa frågor, och en del av dem är dessutom helt obegripligt ställda så att jag inte fattar vad de är ute efter, meeen om de kan tänkas ställa vettiga frågor på sådant som jag bedömt vara viktigt så skulle det här eventuellt kunna gå vägen. Vilket i verkligheten är ganska många om, så…

Anyhow. Sommaren är här. Det märks på att det blev juni och sex grader ute. Tur att vi kunde lämna den där uschliga värmen bakom oss (obs. ironi). Idag haglade det. Jag uppskattar det inte. Det var mycket bättre att kunna ligga ute på gräset och plugga. Att plugga ute när det haglar gör ont.

I helgen köpte L och jag en tavla. Vi gick på vernissage på Stångs Magasin och låter det inte fantastiskt vuxet? Det tycker jag. Massor av vuxenpoäng. Konstnären heter Niclas Thalberg. Han använder nån unik färg när han målar, så tavlorna blir annorlunda. Vi tyckte om dem och fastnade slutligen för den här:

Halvdålig bild av vår fina tavla ("Fåglarnas väg") :)

Bilden är inte riktigt representativ, den ser väldigt kladdig ut i litet format – men jag blir i alla fall glad när jag ser tavlan i sovrummet. Det är mysiga färger och en tavla man kan titta på länge.

På kvällen bjöd vi Ls bror med sambo på middag med första nypotatisen och sill till förrätt (avsteg från LCHF, men det var det lilla), biff, bea och sallad till huvudrätt, samt panacotta med blåbär och mango till efterrätt. L stod för hela matlagningen medan jag surrade omkring och städade lägenheten innan gästerna kom. Vi passade på att introducera L&D för BBC:s Sherlock och jag fick då tillfälle att se första avsnittet igen. Fantastiska serie.

Gårdagen var ytterligare en tenta-P dag men tacksamt kort tentagrupp på kvällen (de har inte haft så mycket frågor på antibiotika och anti-virala, verkar det som; det är mest småfrågor i större fall). Men jag har börjat få in det hela i huvudet, med tetracykliner och makrolider, ribavirin och amantadin och annat. Idag skrev jag några rader om cytostatika också, eftersom vi trots allt hade en föreläsning på det och det har faktiskt kommit någon enstaka fråga på saken. Det är ju det som är det jobbiga – de kan välja att fråga på saker som de nämnt på en enskild slide, trots att de med PBL vill påstå att det är mycket mer fokus på att förstå det övergripande.

Åter till plugget, några korn av energi har jag nog kvar.

Om en vecka börjar sommarjobbet!

Konst

DN rapporterar om en konstnär i Italien som gjort om klassiska verk med Venus som motiv i enlighet med dagens ideal, med hjälp av Photoshop. Det är ett intressant sätt att visa på hur det “perfekta” ändras med tiden; ett ideal som gällde då är idag inte det minsta perfekt. Jag vet inte riktigt om jag vill kalla det konst, även om det är ett spännande grepp på ett väldiskuterat ämne. Kan också konstatera att de gamla idealen ser betydligt hälsosammare ut.

Konst är ibland (läs: ofta) obegriplig – senast förra veckan gick jag och lillebror förbi ett galleri här i stan, där konsten bestod av stora tavlor med en bakgrundsfärg och ett streck någonstans över tavlan. Det är mycket möjligt att det kan vara snyggt i någons hem, men att betala 30 000 kr för en sådan tavla är för mig obegripligt, liksom att kalla det konst. Men så har jag alltid varit väldigt mycket för att konst ska föreställa något, och då med en teknik som inte vem som helst kan återskapa.

En av mina absoluta favoritkonstnärer är Yrjö Edelmann. Mamma och pappa har haft en av hans oljemålningar uppsatt på väggen sedan de köpte den då vi bodde i Geneve och den är helt fantastisk. Man kan stirra på den hur länge som helst och fortfarande inte förstå att någon faktiskt har målat den.

En typisk Edelmann.

Edelmann målar tavlor av inslagna paket. Hans teknik är helt otrolig; det ser så fullständigt verkligt ut, oavsett om man står på en halvmeters avstånd eller flera meter bort. Tejpbitarna lockar – man vill sträcka ut handen och testa om de inte egentligen är ditklistrade. Vid en vernissage ska Edelmann ha satt på en riktig tejpbit på en av sina tavlor, varpå någon nyfiken dam sträckte ut handen för att testa – och till sin fullständiga chock kunde dra av vad hon trodde var en bit av tavlan…

Mitt favoritgalleri finns i London. Det hette tidigare Arctica men har bytt namn till Castle Galleries. Det var faktiskt jag som hittade det, när jag var ute på promenad med mamma och pappa då de bodde i London. Vi råkade gå förbi och jag fastnade fullständigt för tavlorna i fönstret, som var signerade Steve Johnston. Det blev så att mamma och pappa köpte en Johnstons tavla, vilken numera tagit över förstaplatsen bland mina favorittavlor av de mamma och pappa har på väggarna.

En typisk Steve Johnston.

Det är helt omöjligt att förstå hur fascinerande vackra dessa tavlor är genom att bara se dem i litet format i dålig upplösning på en datorskärm. De måste ses på riktigt; först då förstår man hur färgerna i tavlorna – och därmed hela känslan i dem – förändras i olika typer av ljus, hur många olika saker man kan se i en och samma tavla, och hur figurerna är det enda i fokus (de är målade i en annan typ av oljefärg än bakgrunden, vilket får dem att verkligen stå ut). I för tidig julklapp fick jag och L en specialbeställd Johnston-tavla av mamma och pappa, vilken nu hänger i vardagsrummet och beundras varje dag.

Castle Galleries har gott om andra konstnärer som jag tycker är enormt duktiga. Mamma och pappa har tavlor av Drew Darcy, Hamish Blakely, och Mark Grieves. Själv har jag Sweets for my Sweet, min godistavla, av Sarah Graham (finns på femte sidan i hennes kollektion). Den blir man glad av så fort man ser den. Galleriet är för mig unikt eftersom det är det enda galleri som i stort sett alltid har någon tavla jag blir väldigt förtjust i. Kanske är det för att nästan allt de ställer ut föreställer något och de är även av väldigt god kvalitet. Om ni åker till London och tycker om att titta på konst rekommenderas det varmt.

Diplom, teckningar och sommarjobb

Rensar bland alla papper. Det är konstigt vad mycket papper det blir – det är reklam (trots att vi har en “Ingen reklam tack!” på brevlådan), tidningar, räkningar, beställningsbekräftelser, PowerPoint-presentationer, basgruppsanteckningar och anställningsavtal.

Just anställningsavtal är ju lite trevligt – har nu skrivit på för sommarjobbet. Undersköterska på Akuten, det ska bli riktigt roligt. Lära mig sätta nålar ordentligt och tusen andra saker. Har någon förhoppning om att få lära mig gipsa eftersom det är undersköterskorna som gör det på akuten. Jag ville verkligen verkligen verkligen ha jobbet men trodde inte alls att jag skulle få det. L slog vad med mig om att jag skulle få det – det var det vad jag förlorade och därför jag gick på hockey första gången (de andra två gångerna har varit frivilliga). Det var ett okej vad att förlora, helt klart. Å andra sidan hade jag annars spenderat min sommar på kardiologen, som också erbjöd mig jobb, vilket inte heller hade varit fel. Jag hade förmodligen lärt mig massor där med.

Sitter och gör en pärm med mina betyg, anställningsbevis, intyg, med mera. Inser att jag gjort en del. Kom dock snabbt fram till att jag behöver ringa såväl Lunds universitet som Stockholms för att få intyg/LADOK-utdrag på att jag faktiskt gått psykologikurserna och kriminologin, eftersom jag helt saknar intyg på dessa. Det vore ju dumt om de helt plötsligt bytte datasystem så att det inte längre fanns kvar… Så, telefonsamtal till dem imorgon.

Igår var L och jag på IKEA. Vi lånade bil av P&D vilket gör IKEA-besök mycket enklare. Innan dess hade L och P kört skytteltrafik mellan vår lägenhet, L:s gamla lägenhet och återvinningen. Resultatet är en i stort sett tom gammal lägenhet, ett fyllt förråd i nuvarande lägenheten, och en hel massa grejer till Myrorna. Jag rensade ut garderoben förra veckan och förrådet ett tag innan dess, och L rensade ut garderoben i fredags kväll – det blev en del bort. Anyway, IKEA. Det inköptes bland annat ramar, för att kunna sätta in L:s läkaredsdiplom. Det blev riktigt fint.

L:s diplom. Längst ner rosetten av det röda band som satt runt diplomet när han fick det vid examensceremonin.

Vi har också ramat in hans läkarexamensdiplom, vilket nu står på hyllan tillsammans med mitt juristexamensdiplom.

Examensdiplom (och mina ju-jutsudiplom).

Köpte också en ersättningsram till en jag lyckats ta sönder. Gjorde nämligen teckningar till samtliga av P&D:s tre barn. De var klara redan ett tag innan jul men jag ville inte ge dem innan jag hade ramarna. Ironiskt nog blev det D som köpte ramarna förra veckan. Ersättningsram blev det eftersom jag lyckades ha sönder glaset på en av dem. Men det blev bra och barnen blev över all förväntan glada över dem. Lilla Es gick med sin groda i handen hela kvällen och skulle prompt ha upp den på väggen innan hon skulle sova. El och Z hade dem på sina respektive sängbord. Man blir lite stolt.

Bilderna finns i större variant på Facebook (vet inte om länken funkar för alla, men det ska i alla funka för alla som har mig som vän). De har också lagts upp på DeviantArt nu när barnen fått dem.

En prinsessa med en groda till El, Star Wars C3PO och R2D2 till Z och en groda (så klart; hon älskar grodor) till Es.

På kvällen satt vi barnvakt åt sagda barn. Förutom en busig El som inte riktigt tyckte att det var intressant att sova gick det alldeles utmärkt och P&D fick en välförtjänt middag utan barn. Jag pluggade lite och L deppade över LHCs förlust. Jag deppade lite med honom.

Idag skulle det bli brodersspinning för L och L, men magsjuka har satt stopp för det för brorsans del, liksom för middagen som skulle följt. Blir lugn kväll istället. Jag ska plugga binjurehormoner och vika tvätt. Spännande söndag. Får se vad det blir för middag – vi hade tänkt hamburgare, men det blir nog något annat nu eftersom vi ätit hamburgare två dagar i rad redan… När man äter LCHF-hamburgare inser man hur meningslöst brödet egentligen är – det smakar ingenting och ger ingenting. LCHF-burgaren är en köttfärsbiff, coleslaw, tomat, avokado, nån bit bacon, sallad. Typ. Det blev purjolök senast också; man tar vad man har. Varken jag eller L saknar brödet alls. Vi testade Max lowcarb-hamburgare också. Måste säga att vår hemmaversion är bättre.

LCHF-burgare.

Kreativ i Skåneland

Lillebror kom hem från USA så jag åkte ner till Barsebäck för att välkomna honom hem och ha ytterligare några lata energi-påfyllningsdagar med mamma. Pappa var i Stockholm på jobb, men i övrigt var ju familjen samlad så det var trevligt.

För någon som inte spelar golf spenderar jag en fantastisk massa tid på golfbanor. Tror det blev 24 hål gångna under de två dagar jag var där; femton igår och nio idag. Men Masters-banan i Barsebäck är väldigt vacker, åtminstone sjöhålen, och att gå nio hål går ganska fort och är en lagom promenad även om delar av spelet har gått otroligt långsamt. Idag hamnade vi efter en fyrboll höghandikappare som… tja, de spelade långsamt. Minst sagt. För mamma och lillebror som var en tvåboll och har betydligt lägre handikapp tog det inte lång tid innan vi stod vid samma tee som de slog ut från och väntade på att de skulle komma iväg. Till slut fick vi gå igenom.

Igår gick jag av medan mamma och lillebror spelade resten och satte mig och ritade på terrassen istället. Med en audiobook (Harry Potter and the Chamber of Secrets för närvarande) i öronen kan man kombinera en bra bok med att läsa, vilket är riktigt skönt. Solen värmde på gott och laddade mina batterier.

Impossible

Sectumsempra från Harry Potter and the Half-Blood Prince.

Till kvällen kom lillebrors bästa kompis på besök vilket var kul eftersom jag inte träffat honom på ett år. Typisk svensk sommarmat har det varit i form av nypotatis, färska morötter och majskolvar (som måste vara något nära förstaplatsen på favorittilltugg för min del).

Imorse regnade det av någon otrevlig anledning. SMHI och DMI (danska meterologerna) hade båda lovat sol men meterologer har ofta fel, så också då. Eller ja, halvfel – det blev ju rätt på eftermiddagen då temperaturen steg med tio grader och solen sken från klarblå himmel. Mamma och jag åkte samma tåg norrut eftersom hon skulle till Stockholm och jag hem.

Då jag kom av tåget drabbades jag av en numera ganska vanlig känsla av kraschande ensamhet, som kommer efter att jag varit omgiven av människor i flera dagar. Men det är okej, för imorgon får jag sällskap igen och sedan har jag sällskap nästan hela vägen tills jag börjar jobba på måndag och längre än så orkar jag inte tänka för närvarande; det är alldeles för varmt för det.

Superkrafter

Det finns ingenting som får mig intresserad av en TV-serie eller en bok som magi, övernaturligheter och superkrafter. Det började någonstans för längesedan med Lois & Clark: The new adventures of Superman och Sailor Moon, som vardera på egna sätt hade magi. Det har fortsatt i Buffy, Harry Potter, och givetvis allt vad Disney heter som nästan alltid har magi av någon sort i sina filmer.

Där är ju en evigt återkommande fråga bland nördar och andra som är, Om du fick välja en superkraft, vilken skulle du vilja ha?

Jag har två saker jag inte kan välja mellan. Den ena är enkel: kunna flyga. Drömmer om att kunna springa och bara… lyfta. Up, up and away. Jag drömmer om det ibland och det är drömmar jag inte vill vakna från.

Att hoppa fallskärm var inte riktigt samma sak. Enda gången jag fick upplevelsen av att alls vara fri från markkontakt var då jag hoppade några av mina sista hopp, formationshoppning, innan jag fick min fallskärmslicens. Det var något med att se min handledare liggandes fritt i luften som fick mig att inse att jag gjorde detsamma; innan dess hade det inte känts riktigt riktigt. Tracking var också riktigt coolt – då ligger man med sträckta ben och armarna längs sidorna, nedåtlutad mot marken med huvudet. Det är den ställning man kommer upp i högst hastighet med.

Den gång jag framför allt minns att jag trackade var den gången vi fick soppatorsk på 3000 meters höjd. Hoppledaren, som satt med en tandemhoppare fastsatt i sig som aldrig förr hoppat, sa lugnt, “Hoppa,” då det blev knäpptyst. När ingen reagerade – för vi var ju inte i närheten av hoppfältet – sa han något mer kraftfullt, “Hoppa!” och sedan hoppade alla med mindre än fem sekunders mellanrum. Då gällde det att tracka åt något håll som inte någon annan trackade åt, för att undvika krock då fallskärmarna skulle vecklas ut. Normalt körde vi 30 sekunder mellan varje hopp. Historien slutade alldeles utmärkt, förutom att vi alla landade sex kilometer från hoppfältet och fick åka i en pytteliten bil med alla våra fallskärmar tillbaka till hoppfältet. Där hade planet landat (piloten hade glidflugit ner det). Vår hoppledare hade lugnt hoppat med tandemhopparen och herren fick aldrig veta att det där egentligen var ett nödhopp. Själv möttes jag tillbaka i hangaren av en av de mer hopperfarna tjejerna, som surt konstaterade att hon minsann aldrig fått göra ett nödhopp. Heh.

Anyhow.

Den andra kraften jag skulle vilja ha är healing. Kunna läka en annan människa. Göra dem varma när de är frusna, friska när de är sjuka, få dem att känna sig omhändertagna när de är ledsna. Det är inte helt konstigt att jag drömt om att bli läkare sedan barnsben egentligen.

De flesta av mina historier och teckningar har någon typ av magi och den mest frekvent återkommande är just healing.

Änglar. Återkommande favoritmotiv att teckna. De har vingar så de kan flyga och i min värld kan de alltid hela. För övrigt en jättegammal teckning (2006, tydligen), som jag gjorde efter att jag varit på kroki. Modellen låg i nån konstig ställning som den ovan och jag ritade bilden utifrån den.

Tänk att kunna det – överföra någon sorts energi. Lägga handen på bröstet på någon annan och bara läka personen. Ta bort smärta. Få någon annan att må bra.

Givetvis finns det ett stort antal andra superkrafter som skulle vara coola att ha, men de där två är de jag aldrig kan bestämma mellan. Tur att jag aldrig kommer behöva göra valet.

Några fler av mina många teckningar av övernaturligheter:

Fairies

"Mermaid Falls"

Ängel

Sjöjungfru