Tag Archives: Bilder

Äventyret börjar

Igår fick vi nycklarna till vårt hus. Det kändes mycket overkligt att stoppa nyckeln i låset och vrida om, stiga in i hallen och tänka att det faktiskt är här vi ska bo framöver. Lägenheten som jag tillbringat fyra och ett halvt år i blir snart ett minne blott, vilket känns både spännande och lite jobbigt. Jag har verkligen älskat att bo här, de luftiga ytorna och den underbara utsikten över Eklandskapet. Jag har kunnat titta ut och betraktat vårar och höstar, skirt grönt och explosioner av rött och orange, täta sommarträdtoppar och frostiga, kala träd.

Jag har haft hela mitt förhållande med L här, från vår första dejt som utgick härifrån hela vägen till nu, och på den tiden har vi hunnit förlova oss, gifta oss, L har tagit examen, och vi har skrattat, gråtit (ja, det är väl jag då), och haft såväl roliga som jobbiga dagar här. Vi har kommit innanför dörren och suckat djupt efter långa arbetsdagar och sagt, “Det ska bli skönt att gå och lägga sig”, och vi har studsat ur sängen (igen, mest jag) för att komma iväg på diverse roligheter.

Har börjat packa ordentligt idag. Flyttlasset går på lördag, men i veckan tänkte vi dra över en del grejer. Och grejer finns det många, alldeles för många. Låda efter låda fylls och ändå verkar jag knappt göra någon skillnad i våra skåp. Svarta sopsäckar står i vardagsrummet, fyllda med saker som jag inte begriper varför vi sparat till att börja med.

L har tagit hjälp av bror och svåger för att måla tak och väggar i huset. I min förra lägenhet hade jag färg på väggarna, i den här lägenheten har allt varit vitt, och i det nya huset blir det åter färg på väggarna. Det är alltid spännande att se hur det blir, för man väljer ju färg utifrån färgprov som är några centimeter breda och höga, och det är svårt att säga hur det blir när man målar hela väggar i samma färg. Men det som är bra med målning är ju att det går att måla över om det blir fult. Förhoppningsvis blir det snyggt.

I veckan ska golven i vardagsrum, hall och matrum slipas och lackas, för det behövs verkligen. Trappan ska renoveras lite senare, och några innerdörrar fräschas upp, och så det stora projektet, att byta tak. Det kommer bli en del pyssel att bo i hus, saker man inte alls behövt tänka på i lägenhet. Klippa gräset är ju också en sån grej…

Det blir ett äventyr. Vårt äventyr.

Hus!

Hus!

Barsebäck, midsommarfirande och nattjobb

Klockan är två, jag har ganska så nyss dragit mig ur sängen efter första midsommar-nattpasset på akuten. Jag väntade mig en hektisk natt, men den blev ganska så beskedlig. Det fanns att göra i stort sett hela tiden fram till fyra, varefter det tunnades ut till att vi hade knappt en patient att lämna över till morgonpasset klockan åtta. “Knappt en” eftersom patienten i fråga var färdig på akuten och bara väntade på transport hem.

Natten bjöd på roligheter som att sätta EKG helt utan assistans några gånger, låta folk blåsa i Alkometern – av någon outgrundlig anledning mer frekvent använd på midsommarafton än andra kvällar -, assistera då doktorn skulle sy två patienter, assistera vid kateterinsättning, och annat skoj. Min handledare släpper mig mer och mer fri, vilket oftast funkar bra. Har greppat hur man skickar prover med LabROS och hur aktiviteter och liknande ska uppdateras. Att göra själv känns bra och givande. Allra bäst är dock tacksamma patienter som efter gott omhändertagande är så nöjda att de vill krama om en (hände i natt).

Innan arbetspasset hann jag med lite midsommarfirande. Det var lite lyxigt att hinna några timmar med sill och nypotatis trots att jag skulle jobba – förra året arbetade jag hela midsommarhelgen utan möjlighet att medverka. Nu blev det en herrans massa mat hela eftermiddagen, med trevligt sällskap och söt valp, hemma hos L&D.. Eftersom jag inte hann vara med på grillningen tog L senare med sig en matlåda från grillningen och kom till akuten med den. Det smakade himmelskt gott klockan halv två på natten. Det är fascinerande hur gott det är med mat så dags. Också fascinerande hur jag, som inte alls är nattmänniska, kan hålla mig relativt pigg fram till klockan sex på morgonen, varpå jag går rakt in i en vägg av trötthet och bara vill sova.

L gillar midsommar. Eller mat. Eller både och.

Någon fick för många snapsar…

Den här veckan hann jag också med att ta tåget ner till Lund för att träffa mamma, pappa, lillebror och Malmö-K. Det blev bara en ganska kort lunch med lillebror, men det var trevligt att träffas eftersom vi inte setts sedan han var här i våras. Mamma och jag hann med lite shopping innan vi tog oss ut till Barsebäck. Malmö-K tog sig dit och vi umgicks sittandes ute i strålande solsken. På kvällen hämtade vi far min på Skurup. Torsdagen spenderades, till ingens förvåning, bland annat på golfbanan. Det går inte att åka ner till Barsebäck utan att det blir golf, allra minst när solen skiner och det är den varmaste dagen på länge. Så mamma och pappa spelade medan jag gick med och filmade mammas sving och njöt rent generellt. Som vanligt tyckte jag att upprepningen av slå på boll med metallpinne mot alldeles för litet hål blev tjatig vid hål tretton, så då traskade jag hemåt. När parenteserna tagit sig runt alla arton gick jag och pappa till poolen och doppade fötterna men inte mer eftersom det var kallt. På kvällen dukade mamma upp lax ute på terrassen och sen åt vi jordgubbar.

Mamma och pappa på golfbanan.

Till L:s stora förtret lyckades SJ med konsten att komma sex minuter för tidigt till Linköping när jag åkte hem, fast det är ett faktum han inte alls känns vid.

1:a maj med Bosses

Första maj utgör som vanligt en högtid för alla politiker som inte är regering att gnälla så mycket det bara går, och att påpeka hur mycket bättre allting hade varit om bara de hade varit i ledning. Exakt hur det hade varit mycket bättre är dock oklart, för om det är något politiker är bra på – oavsett om de sitter i regeringen eller är opposition – så är det att vara vaga när det gäller konkreta lösningar. Extra udda blir det när S-ledaren står och pratar vid ett podie med slogan “Kunskap och arbete bygger Sverige” på framsidan, en slogan som på alla sätt lika gärna skulle kunna tillhöra M. Vad är skillnaderna, egentligen, mellan partierna idag?

Igår var det Valborg. Jag ärade denna dag med närmare en timmes närvaro vid läks Valborgsfirande i Trädgårdsföreningen, där läks manskör sjöng några finstämmiga sånger och nya MedSex presenterades. Eftersom jag inte alls brytt mig något om att spekulera i vem som skulle vara med i nya MedSex var det hela egentligen helt ospännande, men nu är de presenterade och de får säkerligen ett kul år. För egen del kändes det konstigt att det redan är ett år sedan jag satt och såg det nuvarande MedSex presenteras. Jag var betydligt mer insatt i frågan om vem som skulle bli uttagen då. Och dessutom nykär i L. Jag hade också bakat mängder med morotsmuffins, som tog slut på nolltid.

Resten av dagen spenderade jag, förutom någon timmes avbrott för att träna, på att plugga. Repetitionsplugg, tio sidor skrivna om palliativ vård, epidemiologi, miljömedicin, tungmetaller och organiska miljöföroreningar. När jag påbörjar nästa del, rökning, kommer jag att börja på sidan 100. Lite galet. Men på kvällen gav jag L massage och han hittade på tentafrågor som jag fick göra mitt bästa för att svara på, och jag insåg att all repetition faktiskt gett en hel del. Jag kommer ihåg saker som jag annars inte alls hade kommit ihåg. Yay.

Innehållsförteckningen (Immunologidelen än så länge bara som vag planering för ungefär vad som ska in där)

Under tenta-p blir det nog till att enbart plugga från kompendiet. Förhoppningsvis är det färdigt ungefär då. Enligt beräkningarna lär det bli ca 120 sidor. Jag är galen. Jaja.

På kvällen kom jag och L in på en diskussion om hen, när jag konstaterade att jag använt hen i ett sammanhang i mitt kompendium, där jag inte tyckte att “han/hon” eller “patienten” eller “personen” funkade. L tyckte att det var förskräckligt. Jag låter E:s inlägg från för ett tag sen tala, för jag är helt överens med henne: läs det här.

Idag gick L och jag till Trädgårdsföreningen och lekte med L:s syskonbarn. Det åktes rutschkana och klättrades och sprangs omkring. Massor av barn. Det syntes knappt några 20-åringar när vi kom dit; de flesta låg väl fortfarande lagom utslagna hemma efter festen igår. Att det var fest igår syntes tyvärr med all oönskad tydlighet – Trädgårdsföreningens gräsmatta såg för jävlig ut. Det var påsar, burkar, tallrikar, plastglas, flaskor, och annan skit över hela gräsmattan. Inte okej.

Skit, skit, skit överallt. Usch.

L där han trivs bäst. Tja, inte snurrkoppen, men med ungarna...

L har kul...

Rutschkana!

Lektorn :)

När vi tyckte att barnen var färdiglekta gick vi till Bosses och köpte glass. Där blev det en kort tragedi då ena minstingen inte fick sin glass i en strut som hon ville, utan i en bägare, och det tjöts en stund. L lekte prins på vit springare och köpte en strut till henne och sedan kunde hon kladda ner hela sitt nöjda ansikte med blåbärsglass. Själv mumsade jag i mig lakritsglass och cookies ‘n’ cream och smakade D:s mangoglass, vilken jag definitivt kommer att ta nästa gång för den var grymt god.

L tyckte att det var fruktansvärt varmt och att man inte alls skulle vara ute, vilket ledde till att han när vi kom hem satte sig och spelade datorspel medan jag pluggade. Jag förstår inte grejen med “för varmt” – vad är det för konstigt koncept? När jag fick nog av Epstein Barr-virus tog jag podden och gick ut och gick en timme. Till min stora glädje har fåren släppts ut i hagarna i Eklandskapet, vilket är ett lika starkt vårtecken som alla vitsippor som är utströdda över marken. Skotten på träden börjar färga allting skirt grönt och det är härligt, härligt, härligt! Det är vår och maj och det är underbart :)

Omtumlande vecka

Veckan har försvunnit i ett blurr (blurr. Kan man säga så på svenska? Engelskans blur är trevligt och användbart, och ett svenskt blurr är roligt att säga. Ja, jag är trött.) och det är mycket på grund av ett hus som inte blev vårt. L:s bror hittade detta söta lilla hus för två veckor sedan eller så och L följde med sin bror och mor på visning i söndags, och blev förtjust. Samma dag gick vi på en visning i T1 och tittade på ett hus vi direkt strök från listan av möjliga boenden eftersom det funnits fuktskador i huset. På måndagen gick vi på det söta lilla husets andra visning och blev förtjusta. Mysigt kök, trevlig trädgård, fem rum uppdelat på ett matrum, ett vardagsrum, två sovrum och ytterligare ett rum på ovanvåningen som användes som TV-rum av de nuvarande ägarna. Hur fint som helst, allt i vitt, till och med golvet på bottenvåningen.

Budgivningen startade på tisdagen och det blev snabbt tydligt att det fanns en spelare med som ville ha huset och denne höjde med inte mindre än 150 000 åt gången. L och jag väntade ut tills det hela avtagit och la sedan vårt enda bud på onsdagsmorgonen. Detta höll, till vår förvåning, hela onsdagen – vi hade varit säkra på att det snabbt skulle komma ett kontringsbud från 150 000-kr-spelaren. På onsdagskvällen drabbades således både jag och L av lagom mycket ångest över vad vi egentligen gett oss in på och vi funderade, resonerade, räknade, funderade, pratade med föräldrar åt olika håll, räknade och funderade lite till. På torsdagsmorgonen bestämde vi oss, efter att ha räknat ytterligare en stund och pratat med föräldrarna igen, för att ta det om vi fick möjlighet, det vill säga om det inte lades något bud över oss.

Vid halv två-tiden kom ett bud över oss och eftersom vi redan var på vårt max fick vi se oss besegrade och bestämde oss för att det uppenbarligen inte varit huset för oss.

Detta resonemang höll fram till kvällen, då mäklaren hörde av sig och tyckte att vi skulle köpa det ändå, eftersom hon “inte litade” på 150 000-kr-spelaren. Vi skulle i så fall få det för samma peng som han bjudit, inte något bud över det. Vi sa nej, vi är redan vid vårt max och tänker inte lägga mer.

Imorse, precis då jag skulle till skolan, ringde mäklaren igen och sa att nu skulle vi få det för vårt bud, men i så fall behövde vi skriva kontrakt under dagen. Efter tre samtal till L som jag tacksamt slapp eftersom han hade all kontakt med mäklaren hela veckan kom vi fram till att vi skulle titta på huset en gång till. Sagt och gjort, efter att jag var klar med basgruppen gick vi och tittade på huset igen. Fortfarande ett sött litet hus. Mysig gata. Fin trädgård. Men någon hade sprutat parfym i källaren, vilket fick oss båda misstänksamma, liksom att fläkten stod på, precis som den gjort varje gång L varit där. Vi tyckte det var mysko, liksom hela budgivningen.

Till slut, efter många långa om och men blev det alltså så att det söta lilla huset inte blev vårt. Ett otal timmar har lagts på det, så det är givetvis tråkigt, men samtidigt kan jag inte hjälpa att tänka att vi lärt oss väldigt mycket på det och att om det hade varit rätt så hade vi valt att gå vidare. Vi var båda för tveksamma. Det söta lilla huset blev således 150 000-kr-spelarens istället och vi tittar vidare på annat. Sånt ‘et.

Annat som hänt i veckan är att vi firat vår ettårsdag. Jag har lite svårt att greppa att det gått ett år – det känns på en gång både mer och mindre. L överraskade mig på morgonen med att ha lagt en liten inslagen box i äggpaketet och i det paketet låg ett par vackra örhängen. Jag blev oerhört glad och har haft örhängena på mig sedan dess.

Vackra örhängen ♥

I övrigt har vi inte hunnit fira så mycket. L har haft att göra i stort sett varje kväll – bland annat var det Läkarsällskapets karriärkväll i onsdags, där jag också var med – och det har faktiskt varit en vecka av smålånga skoldagar för min del. Immuntemat har nu börjat, med de tunga fall som tenderar att följa i dess spår. Vårt första fall var nedre luftvägssjukdomar med pneumonier och TBC. Det är inget litet ämne. Idag vid basgruppen hann vi inte gå igenom något annat än TBC, vilket säger en del för vi är sällan långdragna. Vi rörde vid pneumokocker också, men det var allt. Mycoplasma pneumonia, Legionella pneumophila, Haemophilus influenzae, med flera, hanns inte ens nämnas. Nu har vi dock en hel vecka på oss för att ta in herpesvirusets härjanden, då framför allt Epstein Barr-viruset, EBV, som ger mononukleos/mono/the kissing disease. De hade uppe denna sjukdom i Gleevid ett tillfälle, då en av tjejerna, när en sjuksystern oroat säger till henne att inte gå i närheten av en mono-sjuk kille, svarar, “Please, I’ve had mono so many times it turned into stereo.” Väldigt roligt. (Kan ses en minut in i detta klipp)

I onsdags skickade jag, efter att ha funderat på det ett tag, till slut ett surt mail till Solresor. L jobbade ju hela vägen hem från Egypten med en sjuk man på planet och vi har inte hört ett knyst från Solresor trots att de fick L:s kontaktinfo. Så, jag skickade ett mail där jag uttryckte min besvikelse – och fick omgående svar att de alltid uppmärksammar denna typ av händelser, om de får reda på det, och en blombukett skulle snarast skickas med ett tack till L. Så idag, på vägen till visningen, ringde L:s telefon och ett blombud undrade om de kunde ställa blommorna utanför dörren. L blev givetvis mycket nyfiken, och lagom konfunderad, då jag förklarade att jag inte skickat blommor till honom, men jag låg delvis bakom dem ändå. Han blev mycket glad över blommorna och tacket.

Vackra blommor.

Nu är det fredagskväll och helgen blir förhoppningsvis bra återhämtning efter en ganska krävande vecka. Vi ska hjälpa med en flytt men har i övrigt, för första gången på flera helger, ingenting planerat. På måndag är det valborg och på tisdag första maj, så helgen blir en välbehövd långhelg för mig även om L jobbar på måndag. Att det är ett helt år sedan han och jag gick ut som par för första gången är galet, men nästan ännu konstigare känns det att det ska presenteras ett nytt MedSex på måndag – mitt tredje. Det känns verkligen inte som ett år sedan E blev sexmästarinna och fick bada i Stångån.

LCHF-kryssning

En helg i LCHF:s tecken. Följde med på båttur med en hög LCHF:are och lyssnade på föreläsningar. Lärde mig inte så mycket som jag hoppats – det mesta var upprapningar av saker jag redan läst, i skolan eller på fritiden – och blev ordentligt irriterad vid ett par tillfällen.

Biokemisten Björn Hammarskjöld tog tillfället i akt att stå och säga att det är helt okej att trycka i sig 25 g salt om dagen. Enligt Hammarskjöld får man hyponatremi (eller ja, han kallade det bara saltbrist) om man inte äter minst 5 g salt om dagen (Livsmedelsverket tycker att vi ska äta max 5 g/dag).  Jag tycker att det är oansvarigt att säga det inför en publik där väldigt få har någon som helst medicinsk utbildning och således finns det ingen som kan argumentera emot honom. I vanliga, friska människor har njurarna en alldeles utmärkt förmåga att behålla det salt kroppen behöver, och göra sig av med resten. Om man tittar på Internetmedicins sida om hyponatremi står det att de vanligaste orsakerna är läkemedel (diuretikabehandling), SIADH (syndrome of inappropriate secretion of ADH), och alkoholism. Visserligen är diuretikabehandling vanligt, men ändå, att påstå att man drabbas av hyponatremi med under 5 g salt om dagen är tveksamt. En del av detta kändes också väldigt, väldigt mycket som att vända sig mot Livsmedelsverkets råd bara för att. Livsmedelsverket motsvarar the Big Evil. Jag kan hålla med när det gäller fettskräck och kolhydratbefrämjande, men att kategoriskt avfärda allt de säger är att hårddra det och det är enkla poäng att ta in i en publik som är så Livsmedelsverk-skeptiska.

Kan avsluta med att säga att jag starkt tvivlar på att våra förfäder för några tusen år sedan åt mer än 5 g salt om dagen… (eftersom LCHF ändå hävdar att det är en återgång till vår naturliga mathållning borde det ju gälla även salt.)

Att sedan påstå att salt inte höjer blodtrycket och framför allt att säga detta som om det vore helt självklart och att alla andra läkare som påstår motsatsen är idioter, känns extremt fel. Det finns vad jag vet inte entydiga resultat  (fast om man frågar Fredrik Nyström så är saltreduktion den enda del av dietförändring som har visats ge blodtryckssänkning, till skillnad från avslappningsövningar och dylikt. Det hade varit intressant att skicka upp Nyström för att argumentera emot Hammarskjöld; jag sätter inga odds på en Nyström-vinst).

Dr Dahlqvist, ursprunglig LCHF-doktor som nästan blev av med läkarlicensen för att hon rekommenderade fettdieter till diabetiker, var näste talare. Även här kom det ord och inga visor – man behöver inte alls få ner blodtrycket på folk som har 150, 160 i systoliskt blodtryck till målvärdena på 140, utan de kan ligga kvar där uppe. Vilket är mycket möjligt – precis som med kolesterolmålvärdena har jag mina undringar angående de satta blodtrycksmålen, men det jag vänder mig mot är att uttala sig med en sådan extrem säkerhet inför den här typen av publik, när det inte finns helt säkra bevis åt ena eller andra hållet.

Bästa föreläsaren var Monique nånting-nånting som gett ut en bok om LCHF för hela familjen. Intressant om vad välling innehåller (bland annat flera typer av socker, kalasbra för barn som ska lägga sig), att ge ost med smör på som mellanmål istället för frukt som barnen inte blir mätta på, alternativt korv och ostkuber, och att fest inte behöver betyda glass och godis. Hon jobbar som förskolelärare och som hon sa, om alla barn ska ha glass och tårta på förskolan när de fyller år så blir det vissa månader en väldigt massa glass och tårta. Bättre då att fira med ballonger, presenter, och en krona på huvudet, så kan man kanske fira med glass och sånt hemma.

På det hela taget var det ganska trevligt, med en god LCHF-buffé på fredagskvällen och jag fick umgås en massa med mamma vilket nog var mer värt än allt det andra. Konstaterade att kryssning på det där sättet inte är min grej. Redan i vänthallen när vi skulle gå på båten stod folk och drack vodka ur bag-in-boxar, och ett halvnaket gäng hade med sig en egen discokula… Mamma och jag bodde dock i en trevlig svit där det var tyst och lugnt och eftersom den låg alldeles i fören kunde vi sitta och titta ut över skärgården. Ganska mysigt, faktiskt.

Helg i Stockholm

Helgen var en Stockholmshelg, lite halvtraditionellt efter att ha gjort det två gånger över fars födelsedag. Mamma och pappa bjöd upp oss den här gången för att fira både L:s och pappas respektive födelsedagar, som råkar infalla med en dags mellanrum. Bord var bokat på tvåstjärniga restaurangen Frantzén/Lindeberg, och jag tänkte ägna ett helt inlägg åt maten där eftersom de nitton (!) rätterna helt klart förtjänar det. Detta inlägg blir mer allmänt om en riktigt skön helg som trots mycket att göra var väldigt avslappnande.

Fredagsmorgonen började med födelsedagsfirande. L fick en prinsessbakelse i form av en groda till frukost, tillsammans med födelsedagspresenter och mys. Klockan var halv sju så vi var lite halvtrötta båda två, men att fylla år och få i sig en deciliter socker som första händelse på morgonen fick L att bli piggare än vanligt. Någon timme senare sms:ade han förnöjt att fylla år, det kan man göra varje dag när man får så mycket uppvaktning.

Grodtårta. Hade det varit Est som fått den så hade den möglat långt innan hon varit villig att äta den (hon älskar grodor över allt annat). Som tur var hade L inga sådana problem.

Efter skola respektive jobb tog L och jag tåget till hufvudstaden och kom upp till god mat (LCHF-style) och trevligt sällskap. L fick göra bearnaisesås och till efterrätt blev det prinsesstårta à la mamma. Mycket prinsesstårta denna dag. Har märkt att bland mina manliga bekanta, från lillebror till expojkvänner och kompisar, så är prinsesstårta da shit. Ingen annan tårta verkar riktigt mäta sig med denna gröna bakelse. Själv är jag mer partisk mot en god glasstårta, eller choklad i någon form.

Mammas prinsesstårteversion, något mer intensivgrön. Men goood. PA? står för pappa, eftersom mamma hävdade att pappa är så gammal att ingen kommer ihåg exakt hur gammal...

Lördagen började med att L öppnade Facebook på telefonen för att kolla om fler hade gratulerat honom, varpå han sa, “Det verkar ha snöat här. Det finns en bild här av ett snöigt Stockholm. ” Inte då, tyckte jag – det måste vara en gammal bild. Tja, det beror ju på vad man jämför med – den var upplagd trettioåtta minuter tidigare. Och när jag drog undan gardinerna visade det sig att det var ett par centimeter snö utanför fönstret. Aprilväder, minst sagt. När vi efter frukost tog oss ut för att gå på vernissage (Edelmann, ironiskt nog med tanke på att det bara var några veckor sedan jag skrev om hans konst) var vägarna så blöta att det bitvis var som att gå i bäckar. Dessutom var det snålblåst och det regnsnöade. Otrevligt värre.

Vernissagen var däremot väldigt trevlig. Fick till och med en pratstund med Edelmann själv – han är väldigt trevlig och pratar givetvis mer än gärna om sin konst. Själv hade jag nog gärna köpt någon, om de inte kostade 45 000 kr och uppåt (och det var de små…).

Vernissage med mini-Edelmann-tavlor. Samtliga små var sålda, till det nätta priset nämnt ovan.

Efter vernissagen mötte vi L:s syster V med barn och pojkvän, och fikade med dem. Mysigt. Vi avslutade med ett besök på leksaksaffären BR där jag och L valde ut ett 1500-bitarspussel som vi ska roa oss med, medan ungarna försökte välja vad de skulle spendera sina sparade veckopengar på.

När vi sagt hejdå till V med sällskap gick jag och L till hotellet och fixade i ordning oss för helgens stora event – Frantzén/Lindeberg. Vi traskade med mamma och pappa till lokalen – en lite oansenlig sådan i gamla stan, som jag lätt hade gått förbi utan att ens titta på. Vi välkomnades av en servitör och servitris och snart därpå serverades vi första rätten, en liten potatis- och creme fraiche-boll som var fantastiskt god. Temat med annorlunda, spännande och fantastiskt vackert upplagd mat var inledd. Jag smakade ostron för första gången i mitt liv (inte min grej), blev förtjust i deras hälleflundra, åt kronärtskockschips och lakrits- och löksoppa, åt sparris som lagats med granris virat om sig, med många, många fler saker. Bröd jäste på bordet och smör kärnades framför oss. Egentligen var jag ordentligt mätt ungefär halvvägs igenom, men man fick ju fortsätta för det var ju så spännande och gott (det mesta, i alla fall).

Mat i snäckskal...

L äter kyckling med kronärtskockschips och tuppkam...

Efter ett par timmars ätande var vi så mätta att ingen av oss ville ens tänka på mat. Efter en natts sömn lyckades L dock ändå vakna och vara jättehungrig. Tur att det fanns en ordentlig hotellfrukost att beta av…

Eftersom vädret var den totala motsatsen på söndagen mot lördagen gick vi ut på promenad längs vattnet med mamma och pappa. Tog en varm choklad i solen och tog fina bilder, och njöt. Jag kan slappna av på ett helt annat sätt när jag är inte-hemma. I vanliga fall vaknar jag åtta-halv nio på helgen och är stressad över att jag borde plugga eller jobba, men i Stockholm, framför allt när jag inte tar med några böcker, är det inte en möjlighet. Så helt plötsligt kan jag både sova och ta det lugnt och njuta av solen mot min kind. Det är skönt.

Mamma och jag tog en bild som är väldigt lik en bild vi tog på ungefär samma ställe förra året... :)

L och jag lämnade mamma och pappa en stund för att träffa T och F. Vi gick på Vete-katten. L lyckades vara hungrig igen, på något sätt. Det var riktigt trevligt att träffa dem och det är synd att de bor i Stockholm – alldeles för långt bort för att träffas regelbundet. Det diskuterades sjukvård (dvs jobb) och en massa annat och tiden gick alldeles för snabbt.

Vi åt en ganska snabb middag hos mamma och pappa innan tåget tog oss hemåt igen. Till L:s förundran (förtret?) och förnekelse kom vi faktiskt i tid tillbaka till Linköping…

En riktigt bra helg. Tack till alla som var med och bidrog!

En helg med utflykter

Helgen har varit väldigt lugn och mysig, med en hög upplevelser. Eftersom vi för tillfället har tillgång till bil föreslog jag att vi skulle ta oss ut och besöka ställen vi normalt inte tar oss till, vilket L tyckte var en bra idé. Jag gav honom fria tyglar att hitta på ställen, eftersom han känner till Linköping bra mycket bättre än jag förmodligen någonsin kommer göra – han har trots allt växt upp här.

Vi började dock med att på fredagskvällen inviga den här säsongen av Bosses-glass. Lakrits och nötkrokant för mig, lakrits och cookies ‘n’ cream för en lycklig L. Nope, inte det minsta LCHF, men fan så gott. Och man måste njuta av livet med glass ibland.

Lycklig L med Bosses-glass.

På lördagen, efter att ha sovit ut, tog vi så bilen ut. Första stoppet blev Vreta kloster. Det var helt folktomt och lugnt, så vi strövade omkring i solskenet och tittade på murar från 1100-talet och fascinerades över att man redan då kunde bygga så pass bra att det håller nästan tusen år senare. Vi gick också omkring bland gravstenarna, där de äldsta är från sent 1700-tal och de flesta av stenarna har någon sorts titel – allt från “Civilekonom” till “Greve” och andra, betydligt konstigare, titlar. L tyckte att det var något som borde återinföras och lät meddela att på hans gravsten ska alla hans titlar finnas med.

Vreta kloster i strålande sol.

Efter Vreta föreslog L en tur till Ljungsbros stora Cloetta-fabrik. Ingen av oss har varit där tidigare så varför inte? L tittade på mig som om jag hade två huvud när jag muttrade om att vi inte borde köpa godis, eftersom “man kan inte åka till Cloetta utan att köpa godis!” Sagt och gjort; vi kom därifrån med något kilo.

Like a kid in a candy store. Oh, wait...

Vi införskaffade också tre Pez-figurer med tillhörande godis, åt Ls syskonbarn. Som avslutning på vår tur åkte vi hem till D och gav barnen dessa Pez (med Lejonkungen-figurer), till barnens stora lycka. En av tvillingarna satte i sig sina godisar i en alldeles rasande hastighet, så mycket att vi undrade om hon överhuvudtaget smakade på dem.

Efter det besöket blev det till att skynda hem eftersom L skulle på Vätternrundan-spinning. Han kom hem därifrån, glad i hågen, och tyckte sig inte alls vara trött – så han gav sig ut på sin mountainbike i närmare 1,5 timme. Är man galen och galet förtjust i att cykla så är man.

I söndags började L dagen med att cykla i närmare tre timmar med Linköpings mountainbikeklubb, Mera Lera. Jag gjorde det betydligt vettigare och sov. Minns inte när jag sov till tio senast, men skönt var det – att det sedan råkade bli sommartid just då så att sovandet därmed blev till elva enligt den nya tiden, det var ju bara lite dålig timing.

Efter Ls cyklande tog vi bilen igen. Köpte ett paket jordgubbar och ett paket vindruvor på Lidl och körde ut, först till Ekenäs slott. Det är byggt under andra hälften av 1500-talet, så också riktigt gammalt. Traskade omkring där också – det enda som var lite trist är att allt fortfarande är så grått. Ser fram emot om ett par veckor när allting börjat slå ut i grönt igen, det ska bli fantastiskt. Älskar våren med alla dess skira färger.

Ekenäs slott.

Från Ekenäs tog vi oss ut till någon sjö som jag inte har en aning om vad den heter. Där var också väldigt lugnt och inget folk (fast mängder med flygplan i luften ovanför, till Ls stora nöje – han höll koll på samtliga och körde monologer om vad det var för typ av flygplan). L och jag avnjöt jordgubbar och vindruvor i solen och tyckte att livet var allmänt trevligt.

Lugnt och skönt vid sjön.

Vi avslutade helgen med att gå till Ls bror och grilla. Det blev fläskytterfilé, korvar och köttbullar, med en stor sallad och egengjord bearnaisesås. L har verkligen fått in hur man gör den, den är grymt god. En riktigt trevlig avslutning på en riktigt trevlig helg.

Helg med lillebror

Lillebror kom på besök i helgen. Han har aldrig varit i Linköping innan och således inte heller sett mitt liv här, så det var extra roligt att visa upp lägenheten, staden och det lilla vi har att erbjuda. Det blev en lugn och skön helg. Lillebror blev nog lite lätt förfärad över det softa samboliv jag numera lever, men verkade väl samtidigt tycka att det var ganska mysigt.

L stod för maten hela helgen och lillebror fick prova på LCHF. Han hade ganska många frågor om saken, vilket är kul. Folk blir generellt nyfikna, har jag märkt. Han tyckte inte det var något som helst fel på lövbiff med hemmagjord bearnaisesås, kryddsmör och vitlökssmör ihop med en stooor sallad, och inte heller på söndagsmiddagen bestående av en av våra favoriträtter – LCHF-burgare. Den innehåller coleslaw, en köttfärsbiff (så klart), tomat, avokado, en bit smält ost, och bacon. Grymt god.

När lillebror kom upp mötte jag honom på resecentrum. Han såg alldeles väldigt vuxet business ut, med handsfree i öronen (pratandes i telefon dessutom), rock och prydlig halsduk. De slitna skorna byttes ut igår mot nya, ironiskt nog exakt samma modell som ett av Ls par fast i en annan färg.

Lillebror provar skor.

Vi gick en runda på stan, med ett stopp på O’Leary’s för lunch åt hungrig bror. Han fick sedan se domkyrkan i all dess rymlighet, och stadens centrum som man snabbt tar sig igenom. Väl hemma blev det mest snack och snack och snack i all evighet, med ett avbrott för att åka och handla på Coop så att vi slapp gå hungriga under kvällen. Därefter blev det middag och sedan film med jordgubbar, grädde och mörk choklad som efterrätt. Det blev ingenting kvar.

Igår, söndag, blev det en tur med bilen. Först till Gamla Linköping där Cloettas lilla butik hade utförsäljning och priserna således var ohälsosamt låga och varifrån vi fick med oss något kilo choklad eller två. På Kanevad (träsnideriet) blev det ett längre stopp när pojkarna började leka med några av de många pussel som finns där och det blev till slut så att L och jag köpte med oss två hem, som vi ska använda för att driva våra gäster till vansinne. På Flärd blev det nya bad- och massageoljor – de är så väldigt trevliga. Turen fortsatte sedan till Tornby där det blev ett besök på IKEA och Ikanohuset, innan vi tog oss hem för den ovannämnda hamburgaren och pojkarna dumpade sig själva i soffan för att kolla på sport. Klockan 19.10 gick sedan tåget hem för lillebror, och alla verkade väldigt nöjda och glada med helgen.

Diplom, teckningar och sommarjobb

Rensar bland alla papper. Det är konstigt vad mycket papper det blir – det är reklam (trots att vi har en “Ingen reklam tack!” på brevlådan), tidningar, räkningar, beställningsbekräftelser, PowerPoint-presentationer, basgruppsanteckningar och anställningsavtal.

Just anställningsavtal är ju lite trevligt – har nu skrivit på för sommarjobbet. Undersköterska på Akuten, det ska bli riktigt roligt. Lära mig sätta nålar ordentligt och tusen andra saker. Har någon förhoppning om att få lära mig gipsa eftersom det är undersköterskorna som gör det på akuten. Jag ville verkligen verkligen verkligen ha jobbet men trodde inte alls att jag skulle få det. L slog vad med mig om att jag skulle få det – det var det vad jag förlorade och därför jag gick på hockey första gången (de andra två gångerna har varit frivilliga). Det var ett okej vad att förlora, helt klart. Å andra sidan hade jag annars spenderat min sommar på kardiologen, som också erbjöd mig jobb, vilket inte heller hade varit fel. Jag hade förmodligen lärt mig massor där med.

Sitter och gör en pärm med mina betyg, anställningsbevis, intyg, med mera. Inser att jag gjort en del. Kom dock snabbt fram till att jag behöver ringa såväl Lunds universitet som Stockholms för att få intyg/LADOK-utdrag på att jag faktiskt gått psykologikurserna och kriminologin, eftersom jag helt saknar intyg på dessa. Det vore ju dumt om de helt plötsligt bytte datasystem så att det inte längre fanns kvar… Så, telefonsamtal till dem imorgon.

Igår var L och jag på IKEA. Vi lånade bil av P&D vilket gör IKEA-besök mycket enklare. Innan dess hade L och P kört skytteltrafik mellan vår lägenhet, L:s gamla lägenhet och återvinningen. Resultatet är en i stort sett tom gammal lägenhet, ett fyllt förråd i nuvarande lägenheten, och en hel massa grejer till Myrorna. Jag rensade ut garderoben förra veckan och förrådet ett tag innan dess, och L rensade ut garderoben i fredags kväll – det blev en del bort. Anyway, IKEA. Det inköptes bland annat ramar, för att kunna sätta in L:s läkaredsdiplom. Det blev riktigt fint.

L:s diplom. Längst ner rosetten av det röda band som satt runt diplomet när han fick det vid examensceremonin.

Vi har också ramat in hans läkarexamensdiplom, vilket nu står på hyllan tillsammans med mitt juristexamensdiplom.

Examensdiplom (och mina ju-jutsudiplom).

Köpte också en ersättningsram till en jag lyckats ta sönder. Gjorde nämligen teckningar till samtliga av P&D:s tre barn. De var klara redan ett tag innan jul men jag ville inte ge dem innan jag hade ramarna. Ironiskt nog blev det D som köpte ramarna förra veckan. Ersättningsram blev det eftersom jag lyckades ha sönder glaset på en av dem. Men det blev bra och barnen blev över all förväntan glada över dem. Lilla Es gick med sin groda i handen hela kvällen och skulle prompt ha upp den på väggen innan hon skulle sova. El och Z hade dem på sina respektive sängbord. Man blir lite stolt.

Bilderna finns i större variant på Facebook (vet inte om länken funkar för alla, men det ska i alla funka för alla som har mig som vän). De har också lagts upp på DeviantArt nu när barnen fått dem.

En prinsessa med en groda till El, Star Wars C3PO och R2D2 till Z och en groda (så klart; hon älskar grodor) till Es.

På kvällen satt vi barnvakt åt sagda barn. Förutom en busig El som inte riktigt tyckte att det var intressant att sova gick det alldeles utmärkt och P&D fick en välförtjänt middag utan barn. Jag pluggade lite och L deppade över LHCs förlust. Jag deppade lite med honom.

Idag skulle det bli brodersspinning för L och L, men magsjuka har satt stopp för det för brorsans del, liksom för middagen som skulle följt. Blir lugn kväll istället. Jag ska plugga binjurehormoner och vika tvätt. Spännande söndag. Får se vad det blir för middag – vi hade tänkt hamburgare, men det blir nog något annat nu eftersom vi ätit hamburgare två dagar i rad redan… När man äter LCHF-hamburgare inser man hur meningslöst brödet egentligen är – det smakar ingenting och ger ingenting. LCHF-burgaren är en köttfärsbiff, coleslaw, tomat, avokado, nån bit bacon, sallad. Typ. Det blev purjolök senast också; man tar vad man har. Varken jag eller L saknar brödet alls. Vi testade Max lowcarb-hamburgare också. Måste säga att vår hemmaversion är bättre.

LCHF-burgare.

Hockeymatch

Gårdagen bjöd på mitt livs första hockeymatch. Inte helt frivilligt får väl sägas – jag förlorade ett vad mot L – och jag kan ju inte påstås ha varit överdrivet förtjust. Själva hockeyn var inte heller något jag fann särskilt spännande att kolla på, även om det är marginellt mer intressant live än det är på TV. Eftersom L har säsongskort till klacken köpte vi en ståplats även till mig. Och det ska ju klart erkännas att stämningen där var härlig. När en av snubbarna som ledde klacken drog av sig tröjan och stod barbröstad med lysande vitt hull kanske det kan anses ha gått lite nära gränsen, men ändå. Stämningen var nice.

L var vänlig nog att klä upp mig i LHC-halsduk.

Efteråt sa L hoppfullt, “Det kanske till och med är något du skulle kunna följa med på igen?” kunde jag inte neka att nån gång till hänger jag nog på, även om det knappast blir inom det närmsta. L hade ju för sin del gärna gått på hockey två gånger i veckan. Minst.

Tacksamt nog vann LHC också gårdagens match. Nio mål totalt mellan lagen gjorde det hela lite roligare att titta på, framför allt då sex av dem tillhörde LHC.

L var väldigt nöjd över LHC:s mål.

Igår avslutades också första veckan på termin fyra. Det är bara en vecka, men det har hänt mycket och dessutom vet jag att tiden har en tendens att flyga bort i rasande hastighet, ungefär jumbojetshastighet, och således kommer det innan jag hinner blinka vara typ påsk. Vilket blir trevligt, för då kanske det kan tänkas bli varmt och soligt här igen.

I övriga nyheter har mamma nu, för att jag “inte ska glömma bort all juridik”, bett mig kolla igenom hennes inlämningsuppgifter till Grunken (Juridisk grundkurs). Första uppgiften hon skickar mig handlar om avtalsrätt – inte min starka sida, men jag kan ju kolla på det. Det är många år sedan jag läste det nu, men när man inte måste plugga juridik utan gör det lite för skojs skull kan det vara kul.

Ibland glömmer jag helt att jag gått juristlinjen. Diplomet står på en hylla i arbetsrummet – “har vid Lunds universitet avlagt Juris kandiatexamen, 7 augusti 2009” och underskrivet av Juridiska fakultetens dekanus – men när jag nu är nybörjare i medicin känns juridiken avlägsen. En gång i tiden kom jag på darrande ben in till Juridicums reception men det känns som att det var blott ett trollslag senare som jag höll på med mitt examensarbete. Fyra och ett halvt år? Du skojar. (Fem och ett halvt, om man räknar med mitt juridikuppehåll då jag pluggade psykologi istället). Jag känner mig mest gammal här på läk, som att jag inte gjort något. Då tenderar folk att stirra på mig som att jag är lite efterbliven och påpeka att jag har en hel examen redan. Och fler högskolepoäng än de flesta någonsin skulle ens fundera på att ta.

(Räknar efter. 454,5 hp hittills, exklusive basåret för det var tekniskt sett inte högskola. Trevligt.)