Tag Archives: Bilder

Examenssittning

Ledigheten har än så länge inte känts så ledig, men jag har i alla fall inte pluggat sedan i måndags, så det är ju ett steg uppåt. Men med en pojkvän som tar examen har det varit en hel del att fixa och göra och än är det inte slut. Just nu gör jag godsaker till morgondagens mottagning – så långt kan jag gå som att säga att det innehåller choklad. Och att det som inte är choklad är muffins.

Gårdagen började lugnt – även om jag vaknade klockan åtta eftersom jag i två dagar varit uppe klockan halv sju och således var åtta i det närmsta sovmorgon – och först lite i tolv tog jag mig ut för att klippa av mig en del hår och bli lite blondare. Någon gång då och då måste man variera sig, så lite kortare är håret nu. Eftersom L vägrar ha en korthårig tjej är det dock på intet sätt kort. Och jag vill nog inte vara korthårig… Anyhow. Mötte upp med L och D i stan och gick sedan med L och fixade lite saker till imorgon – glas, tallrikar, och sen råkade det bli en fantastiskt snygg grå kostym till L. Gick hem och städade som små arbetsmyror för att göra fint hemma tills T och F kom hit på fördrink innan sittningen.

Innan sittningen :)

Sittningen var väldigt trevlig. Har träffat en del folk i Ls klass tidigare men inte pratat mycket mer än utbytt namn och lett mot varandra. Nu blev det desto mer. Maten var helt okej, ungefär samma nivå som det brukar vara på maten där. Ironiskt nog var jag nog en av de närvarande som varit på Livgrenadjärmässen flest gånger – om man räknar det här som en finsittning på T4 har jag nu varit på en sittning där per termin.

Det blev en del sånger och flera fantastiska spex. MedSex avslutade kvällen och var allmänt duktiga, framför allt kul med en ny låt – om att ligga med en tant. Givetvis slutade MedSex med “Första gången som”, en låt jag hittills hört sjungen till T1, om att inte längta för mycket efter examen. Den får en annan innebörd när sjungen till T11.

Efteråt pratade jag kort med E och vi spydde båda galla över tentan. Om jag mot förmodan klarar mig är det för att de insett att de inte kan kugga en hel klass bara för att de ger oss idiotiskt dumma frågor.

Jag traskade hemåt lite innan midnatt och lämnade L kvar; han kom insmygandes någon timme senare när jag låg och sov. Han skulle upp tidigt för möte idag, så jag drog mig också ur sängen vid sjutiden – vilket nu innebär att jag är mer än lovligt trött. Halv nio var jag på Coop och handlade och sedan dess har jag sprungit runt som en yr höna och försökt checka av saker från vår lååånga to-do-lista medan L varit på möte.

Det ska bli kul imorgon men sedan ska det, som jag konstaterat flera gånger tidigare, bli oändligt skönt med semester.

Details, details…

Som vanligt vid “den här tiden på året” har jag nu hamnat i min tentaångestpaniksvacka. Allt är väldigt jobbigt. Startskottet kom i lördags kväll med en dålig tentagrupp – inte gruppen som var dålig, men jag kände inte att jag kunde någon av de extentafrågor vi gick igenom. Inte en bra känsla fyra dagar innan tentan och jag föll således handlöst ner i ett svart hål av jag-kan-ingenting-och-kommer-kugga-så-att-det-smäller-om-det. Svårigheten med att ta mig ur detta tillstånd är givetvis att det finns absolut inga garantier för att jag inte kommer att kugga så att det smäller om det.

Jag är och förblir väldigt, väldigt dålig på att hålla reda på detaljer såsom vilken typ cell som utsöndra vilken interleukin (1? 3? 12? Inte fan vet jag), vilket apolipoprotein som VLDL dumpar för att övergå till att bli LDL (eller för den del vart det dumpas), och den exakta cellulära mekanismen beta-2-agonister har. Och så vidare. Medan jag är desto bättre på övergripande, sammanhängande bilder är det tyvärr de där små detaljerna som i stor utsträckning leder till de välbehövliga poängen på tentan.

Tenta-p är på sitt sätt väldigt skönt – man får tillfälle att pausa i intryckandet av ny kunskap – men samtidigt inte. Under tenta-p är det meningen att poletten ska trilla ner och man ska börja kunna tillämpa kunskapsfan på “nya situationer” och annat som det står i kursbeskrivningen. Förutom att det är så många saker som ska kunnas att det i slutändan i mitt arma huvud mest blir en enda röra, ungefär som risgrynsgröten jag undvek hela julen. Det är inte bra för tenta-klarandet.

L och jag gick på promenad igår, vilket var otroligt skönt. Lördagen bjöd på snöfall, så världen var vit och vacker. Eftersom det var söndag eftermiddag var vi inte ensamma i Eklandskapet – en man med två ettriga små hundar gick förbi oss vid ett tillfälle, de stod och skällde på säkert avstånd och sprang om man tittade på dem för länge – men det var väldigt mysigt.

En L på promenad.

Gårdagskvällen bjöd på sista tentagruppen. Nu återstår två dagar av repetitioner innan det på onsdag (övermorgon! gah!) är dags för tentan. Som alltid är det tudelade känslor – jag vill inte göra den, men jag vill ha den gjord.

(Och om jag kuggar tentan kanske jag hjälpt andra att klara sina tentor – läkemedelslistan laddades ner 40+ gånger på mindre än 24 timmar och anatomihäftet är nu uppe i över 200 nedladdningar. Trevligt. Bra saker att läsa i andras bloggar är följande: “Ska återgå till äldrekursare C’s anteckningar. Klarar jag tentan så det det tack vare dem, eftersom jag knappt kan tyda mina egna.” ~ Hedvig)

Tenta-p så att ögonen går i kors

Min normala hjärnavslappning, Biggest Loser, går visst inte idag, troligen för att det är fredag. Tråkigt, vad ska jag göra istället? Inte för att det känns som fredag (jag kom heller inte ihåg att det är fredag). Det känns som …dag. Dag. Bara dag. Någon random dag. För det är tenta-p och då är det inte en fråga om vilken dag det är, så mycket som vilka saker som står på tenta-p-schemat.

Fast det ska ju erkännas att jag inte ens följer tenta-p-schemat något särskilt. Jag gör istället som förra året, i Brasilien, och tar det som verkar komma i en naturlig ordning och kryssar av efter hand som jag läser och skriver om det. Igår och idag har jag tagit igen de två dagar jag borde gjort, så på två dagar ska fyra in. Plugg tills ögonen går i kors.

Anyway. Tenta-p är inte intressant.

L och jag fick hem vår nya TV igår. Den är jättefin. Och jävlar vad mycket bättre bild. Det visade sig att med all kant var den förra TV:n 51 tum, medan den nya är typ 48, så den tar faktiskt mindre plats. Dessutom har den en liten sak på baksidan som man kan ha ComHem-kortet i, vilket gör att hela den där fula mekapären som ComHem-kortet tidigare satt i nu är förvisad till källarförrådet. Efter att vi dessutom satt ner Wiin så att den inte syns har TV-bänken förvandlats till en mycket renare sak än innan. Alltid trevligt, minimalistiskt är bra.

Nya TV:n på plats. Inte för att det syns så stor skillnad mot förr, men ändå. Den är bättre, framför allt påslagen :p

L kastade den gamla TV:n i elektroniksoptunnan i sophuset och konstaterade att det var första gången vi fått användning för den. Vi har argumenterat ett tag gällande galenheten i att ha en elektroniksoptunna men inte återvinning för glas (men yay, det får vi till våren!).

Nöjd L, gamla TV:n och den fina soptunnan för elektronikavfall. TV:n fick plats så fint så.

Tog en promenad idag också. Det var strålande sol och precis runt nollan och eklandskapet var vackert som alltid. En promenad mitt i tentaplugget är ibland väldigt, väldigt välbehövligt. Det är faktiskt behövligt betydligt oftare än man faktiskt tar promenader. Dock såg vi videung, alldeles mjuka och lite lätt fluffiga som de ska vara – men det känns som att det är två-tre månader för tidigt. 30 december är i alla fall inte tiden då man ska hitta videung ute. “Sov du lilla videung, än så är det vinter” – eller hur är det?

Imorgon är det nyårsafton. Årsreview är väl smått mandatory, vi får se om jag orkar skriva en. Och hinner skriva en, vilket kanske är mer tveksamt.

Stockholmshelg

Helgen bjöd på Stockholm. Det blev en enormt mysig helg med god mat, musikal, underbara föräldrar och långa promenader. Dessutom tre par nya skor, några tröjor, lite tidiga julklappar och en fantastisk tavla som överraskning till mig och L. Den är i Stockholm fortfarande eftersom den var så stor att den inte gick in i bilen, men den kommer snart hit.

Själv åkte jag upp redan i torsdags, efter vår morgonföreläsning. Kom till stationen och insåg att majoriteten av tåg var 50 min sena – men till min stora tur inte mitt regionaltåg, som avgick helt i tid och ankom fyra minuter för tidigt. Mamma mötte mig på stationen med en stor kram, vilket alltid är lika uppskattat.

Vi gick den lilla tvåminuterspromenaden hem – de bor lagom centralt – och satte oss och fikade. Pratade fram till kvällen då pappa kom hem och gick sedan ut och åt fiskgryta på en myspysig restaurang.

Fredagen bjöd på dåligt väder, men skam den som ger sig – mamma och jag gick ut och shoppade. Finns som tur är gott om affärer att gömma sig i när det blåser och regnar horisontellt. Hittade ett par stövlar som jag direkt bytte till eftersom mina gamla hade hål i sidorna. Inte helt optimalt när det regnar, så mamma tyckte att jag skulle slänga dem. Jag hade viss separationsångest, men till slut slängde pappa dem så att det blev gjort. Vid det laget – söndag – hade jag fått ytterligare två par skor. Hela helgen, inklusive fredagen, blev det dock mest fönstershopping. MediaMarkt stod för undantaget; där inhandlades en ny mixer så att jag åter kan börja göra smoothies, samt nya högtalare till datorn.

På kvällen anlände L, med tåg i tid till hans stora… förtret, eventuellt, med tanke på att han anser att tåg är oförmögna att komma i tid. Mamma gjorde middag och vi tog det lugnt.

L och jag på lördagspromenad.

I lördags åt vi god frukost hemma och gick sedan ut en runda i stan. Intog varm choklad och morotskaka på ett fik och hade det allmänt bra. L blev lyrisk över saluhallen där det fanns biff för 1100 kr kilot. En upptryckt artikel vid det svindyra köttet proklamerade att det absolut var värt varenda krona, vilket jag och L diskuterade en stund om det möjligen kunde vara sant. Jag landade framför allt på att jag aldrig skulle våga tillaga det där köttet, av rädsla för att förstöra det. Mamma lyckades däremot med mumsig hängmörad biff stekt till perfektion på kvällen, och efter chokladefterrätt gick vi över gatan till Stadsteatern där det blev nakenhet i hårig musikal: Hair, hyllad av såväl pappa som stockholmare. Jag satt första dryga halvtimmen och försökte förstå vad den handlade om, men därefter var det en bra musikal. Framför allt var scen- och ljusanvändningen cool. Efteråt såg det ut som ett bombnedslag på scen.

Igår gick vi en runda på 2,5 timmar. Riktigt mysigt – kallt men klart bättre väder än fredag-lördag. Djurgården var vacker även om decembersolen aldrig kom mycket högre än trädtopparna. Efteråt värmde vi oss med varm choklad – med conjac och vispgrädde i för pojkarnas del – och glögg och pepparkakor. Familjen var trött, än mer så efter att mamma serverat middag. Vid sextiden kom Ls bror och dennes sambo och hämtade oss för återfärd till Linköping.

Tröttisar efter lååång söndagspromenad.

Idag var det första dagen av sista hela veckan på T3 och det var blodlabb, “förenlighetsprövning”, som jag ärligt talat inte förstod så mycket av. Fick dock reda på lite om tackfesten i fredags, där ett “potent” fulvin lett till två personer till sjukhus. Detta bringar åter ordning i hur tackfester ska vara enligt en äldrekursare jag pratade med förra året: “Det är en misslyckad tackfest om inte minst två tas till sjukhus,” sa hon glatt och jag tyckte att det var ett galet sätt att se på saken. Men så är jag ju jag.

Barnvakt

Igår satt jag och L barnvakt åt L:s syskonbarn. Tre små vildingar, en på fem och två på två. Det blev dryga tre timmars liv och rörelse innan det var läggdags för dem, vilket gav gott om tid att… njuta? Nja. Jag är inte världens mest barnförtjusta person (underdrift), men jag måste medge att vi hade det ganska mysigt.

En av tvillingarna tyckte att det var en grej att protestera mot allt och försöka töja reglerna med upprepade “inte” före var och varannan mening. Detta gav mig och L gott om möjlighet att kolla av med varandra hur vi handskas med situationerna, vilket var ganska intressant. Tacksamt nog för eventuella framtida knott var vi väldigt överens. När barnet inte tyckte att hon skulle äta något var vi helt ense om att hålla stenhårt på att hon i så fall inte fick någon efterrätt – det fanns glass för alla duktiga, middags-ätande barn – och det ledde så småningom till att hon faktiskt åt maten. Hade det inte funnits efterrätt att locka med hade hon väl fått gå hungrig.

Andra tvillingen tyckte att hon absolut inte skulle sitta på sin plats, men efter att i tio minuter ha envist sagt att hon absolut skulle sitta på en annan stol – utan barnstol, således alldeles för högt från stolen till bordskanten – gav hon plötsligt upp utan ett ord och satte sig och åt i sin vanliga stol. L och jag tittade förvånat på varandra.

Hur man håller bestick. Ett under att hon fick upp något på gaffeln alls, men efter ett tag var tallriken tom.

Storebror Z agerade Storebror med versalt S hela kvällen utom när det nalkades godis och hans ena syster hade lite kvar. Då kom varje uns av femåringslist fram för att få det kvarvarande godiset…

Till läggdags skulle bråkigare tvillingen absolut inte torkas efter bad – varpå jag plockade upp henne och torkade av henne ändå; en tvååring väger inte särskilt mycket – och när hon absolut inte skulle gå och lägga sig gjorde L precis samma sak: lyfte upp henne och satte henne i sängen. Tvillingarna låg och snackade – bebiskonferens, som barnens pappa festligt uttrycker det – en stund men efter att det lästs även för storebror blev det efter ett tag tyst. L underhöll sig då med hockey som fick hans puls att gå kraftigt över vilopuls, medan jag låg och lekte med Ifånen tills hockeytramset var slut.

Även om ungarna var något mer testande av gränserna den här gången än första gången vi satt barnvakt var det här på sitt sätt roligare och intressantare. L och jag är väldigt ense om barnuppfostran. För egen del inser jag att jag klarar av att hantera ungar – åtminstone de här ungarna – och att det till och med kan vara kul. Ibland.

Helg och ny layout

Efter 1,5 år med samma utseende på bloggen kändes det som att det var dags för en ny layout. Således, here it is.

Det har inte varit så mycket att skriva om på sistone; det jag har behövt skriva om har hamnat mer i dagboken än på nätet. Dessutom har L varit hemma, så jag har haft annat att göra än att sitta vid datorn. Dagarna är fyllda med skola – den gångna veckan har det varit mer än vanligt med väldigt långa dagar.

Det andra temat för terminen – cirkulation/respiration/erytron/njurar – har satt igång och istället för seminarier som ska förberedas roar vi oss nu med ett antal labbar och annat praktiskt. EKG är den stora grejen precis för tillfället och jag lär mig så sakteliga att tolka linjerna. Har beställt två böcker, Klinisk fysiologi och The only EKG book you’ll ever need, den första eftersom jag suttit med den i skolan och den andra efter rekommendation. Klinisk fysiologi var lite extra skojig att beställa (dock inte för plånboken). Den förra upplagan står i bokhyllan redan eftersom L hade den när han var lite mindre äldst på skolan, och således känner han sig nu jättegammal när det finns en ny upplaga. Eftersom jag för det mesta känner mig gammal är det lite kul när jag får sällskap i känslan.

Idag var vi ute på promenad i det vackra vädret. L hade en kompis från gymnasiet här och efter att ha njutit på balkongen en stund och därefter ätit lunch gick vi ut och gick i eklandskapet. Det är underbart att ha naturen så nära – på några minuter är man ute i grönskan och bilarna hörs knappt. Jag och L har en kulle vi brukar gå till, eftersom det är så vacker utsikt därifrån. Man ser lite av stan och domkyrkans torn och bortåt universitetet och det är guldfärgade träd på alla håll och kanter.

Guldhöst med knallblå himmel.

Lite varstans – läs: lite överallt – i eklandskapet finns det fårahagar. Nu verkar dock de flesta får ha tagits in för vintern, annars gömde de sig extremt väl under vår promenad. Så får vi väl vänta till våren på nästa runda av lamm och tjockisfår.

En blomma som fascinerat oss nu i flera veckor, eftersom den blommar och blommar och blommar utan minsta tecken på att sluta.

Kvällen blir lugn – L ska iväg medan jag stannar hemma, vilket innebär lite plugg, lite film och lite godis. Kan inte påstå att vi har några extremt utmattande planer för söndagen heller. Måste säga att det är helt okej och till och med precis vad jag vill ha. Finner att jag är ganska trött efter veckorna och föredrar helt klart att ha det lugnt och skönt på helgen, som återhämtning.

Glada köttbullar med mera

Ibland skriver man varje dag på bloggen och ibland går det flera dagar utan att man har det minsta att säga. Efter min uttömmande harang av ord om Astrid Lindgren-fallet, utökningen av platser på läkarprogrammet, och idiotin som är Debatt, ebbade visst mitt blogg-behov ut lite sådär lagom. Helgen inföll, med pojkvän som återvände hem, och då är det mysigare att umgås med honom än att skriva inlägg som tar lång tid bara för att man ska hitta alla källor innan man publicerar.

Klockan är snart tio och det är kolmörkt utanför fönstret. Tänk i somras, när det fortfarande var ljust så här dags. Men det har varit fint väder denna måndag i alla fall.

I förra veckan var jag och K på IKEA. Eftersom jag gick direkt från skolan (där vi ägnat oss åt meningslösheten som var “Presentationsteknik” samt “Att utvärdera vår strimmagrupp”, den tidigare av vilka flera av våra föreläsare borde ha gått på) var jag enormt hungrig, så vi tog oss till restaurangen där det som vanligt serverades 19-kronors-köttbullar.

"Look, you get porridge! And it's happy to see you!" Fast jag fick köttbullar och potatismos istället. Lite kul får man ha, barnasinnet bör finnas kvar även i så hög ålder som min ;)

Efter mat blev det shopping av framför allt burkar. Nu är mitt skafferi fantaaastiskt fint ordnat, och jag fick ett antal Asberger-poäng till (20 st, närmare bestämt, enligt L), för att jag satt två prydligt skrivna lappar på varje burk – en på sidan och en på locket, så att man ser både från sidan och uppifrån. Man får inte vara dum.

I helgen såg jag och L, som nämnt, hockey. Ls bror satt mest och skrek på TV:n, åt den väldigt partiska domaren. Efteråt fick även jag tycka att tidningarna överdrev – till och med Corren sa att LHC “förstörde festen” för de stackars liven i… vem de nu spelade mot, jag minns inte.

Idag var det skola igen. Vi började med en bra föreläsning, men jag, F och E var alla för trötta för att egentligen lyssna och andra föreläsningen var seg och sömnframkallande om receptorer där det mesta kändes som att vi läste det under T1. På det hela taget känns T3 så här långt, förutom farmakologin, som repetition. Vilket är ganska trevligt, men börjar få det att krypa i kroppen på mig i behov av att göra annat. Således mycket träning. Idag är dessutom första dagen på veckan då nästan samtliga av TV-serierna jag följer börjar sända nya säsonger i USA, vilket innebär något nytt att titta på. Whoo.

Två bilder till, av mina gostroll som inte gör något annat än latar sig.

Lat katt #1. Tara.

Lat katt #2. Angel.

Tara bosätter sig alltid på saker som ligger på golvet, vilket roar L (även om han ibland försöker låta irriterad över saken). Ett papper på golvet och inom tio sekunder så sitter hon på det. Mest poppis är dock Ls väskor, vilka han lämnar på golvet i arbetsrummet. Yay, sovplats liksom.

Sambo och nytt arbetsrum

För någon vecka sedan fick arbetsrummet sig sin tredje omarrangering på mindre än ett år. Har aldrig varit helt nöjd med hur jag haft det här – rummet har känts dåligt utnyttjat och på något sätt väntat på något. Det visade sig att det väntat på L. I början av sommaren frågade jag honom vad han tyckte om konceptet att flytta ihop till höstterminen och han tyckte inte att det var en dum idé. Idén har nu blivit verklighet.

Det är första gången jag är sambo. Hittills bra. L och jag har mer eller mindre bott ihop sedan vi träffades, åtminstone gällande var vi sovit och ätit. Det har varit enklare att han kom hit när han kom hem från Jönköping. Men det är ändå en annan grej när någon annans post börjar komma till ens lägenhet (vilket den inte börjat göra än). När det inte är min lägenhet längre, utan vår (och det är en bra sak). Det blir både ett och två irritationsmoment när två personer som bott själva i fem-sju år och som är vana att kunna göra vad de vill när de vill plötsligt ska ta hänsyn till varandra, men än så länge överväger det positiva det negativa med ett antal kilo.

Förutom arbetsrummet, som fick den största förändringen, blev också sovrummet slutligen “klart” (så klart något nu blir i ett hem). Där fick Malm-sängborden sällskap av en stor Malm-byrå med sex lådor, i vilka Ls kläder numera bor. Sovrummet blev plötsligt komplett, istället för att kännas lite tillfälligt.

I övrigt har mest småsaker bytts – hans bestick istället för mina, hans knivar, hans vitlökspress (eftersom jag inte, hu och hemskhet, inte hade en) och lite sånt. Det ska flyttas över ytterligare saker, men det blir lite pö om pö när vi kommer på vad som behövs. En slev, kom vi på igår när vi gjorde lasagne och skulle hälla på sås. Fast det är ju inte nödvändigt egentligen. Det gick utmärkt att använda ett deciliter mått och sedan hälla.

Lite bilder av arbetsrummet.

Hösten 2010: Allra första versionen av arbetsrummet. Mattan ligger sedan ett par månader i vardagsrummet istället.

På något sätt kändes ovanstående variant väldigt litet, trots den tomma ytan. På kortsidan man inte ser hade jag bokhyllorna. Men hela långsidan mot väggen var outnyttjad och det funkade bara inte.

Våren 2011: Version två. Flyttat bokhyllorna från kortsidan, bytt till nya mattan.

Någonstans under våren fick jag ett ryck och organiserade om en massa. Rensade ut bokhyllorna jag då hade i sovrummet och flyttade in allt jag ville ha i arbetsrummet. Flyttade bokhyllorna från kort- till långsida. Fortfarande mycket outnyttjat utrymme.

Nu: Nya arbetsrummet! Två arbetsplatser, fler bokhyllor för mängder av böcker.

Det började med att försöka hitta skrivbord och en för rummet lämplig lösning. Efter många långa om och men och flera affärer köpte vi till slut två Galant på IKEA. Björkskivor, T-ben. Dessa var djupa nog (80 cm) och precis lagom breda (120 cm). Rummet är 330 cm långt och minus den öppna dörren blev dessa bord precis lagom. Mellan borden har vi satt möbeltassar för att de inte ska låta när de glider mot varandra. Det ska sättas i någon skena under så att de inte kan flytta sig också.

Vi köpte också varsitt Knös skrivbordsunderlägg (L blev framför allt förtjust i att säga dess namn – Knööös). Eftersom jag redan hade Dokument pennburkar köpte vi två till L också, för symmetrins skull. L fick en ny skrivbordsstol, som vi efter många långa om och men trots allt hittade på IKEA. En Markus.

Kvar att fixa är belysning för Ls del, vilket förmodligen leder till ny belysning även för min del eftersom min nuvarande lampa hålls ihop av silvertejp…

Dubbla arbetsplatser. L är mycket nöjd att hans skärm är större än min.

Bokhyllor med gott om plats.

För förvaring av saker man inte vill ha framme är Kassett förvaringsboxar från IKEA kalas. Jag hade två och köpte två nya. De nya versionerna är ännu bättre än de gamla – de har små handtag så att man kan dra ut dem.

Många bokhyllor - och klösträdet för katterna fick också plats, alldeles precis perfekt.

Jag hade ju två Billy-bokhyllor i björk redan (en 40 cm och en 80 cm bred). På Blocket hittade jag en annons om en hög och en låg bokhylla i björk för 500 kr. Säljaren bodde några hundra meter från mig. Jag var säker på att vi inte kunde ha sådan tur, men det visade sig att båda bokhyllorna fanns kvar. Jag, L och K (som bodde hos oss under veckan då vi gjorde i ordning arbetsrummet) traskade bort dit och bar hem alla bokhyllorna. Det hela blev utmärkt. Jag var först fundersam på att ha dörrarna kvar, men de är riktigt bra för att dölja skit man behöver ha men inte vill ha framme (t ex papper till skrivaren).

Därefter spenderade jag ett par timmar på att sortera allting. L hade med sig åtta-tio pärmar med anteckningar från läkarprogrammets första tio terminer och dessutom en hög papper. Jag hade en hel hög böcker, papper och teknik som behövde gömmas undan (Kassett-boxarna FTW).

Nu är jag till slut riktigt, riktigt nöjd. Rummet känns stort och välanvänt och det finns gott om plats för fler böcker. Jag har inga tvivel om att det blir fler, även om jag numera har tillgång till Ls bibliotek.

On the road and back again

Har spenderat helgen på energikontopåfyllning. I fredags då jag slutat jobba tog jag Bus4You till Jönköping och blev där hämtad av min underbare pojkvän. Middag med “svärföräldrarna”, en promenad och massage följde. Ingenting direkt energikrävande, utan bara olika nivåer av trevligt.

Igår, efter sovmorgon, styrde jag och L kosan mot Göteborg. Resan gick smidigt. Jag och L hade roligt åt alla de skumma namn man döpt samhällen till och passade samtidigt på att undra lite varför man bosätter sig på ställen som Ulricehamn. Men det kanske är lugnt och skönt. På vägen hem idag stannade vi till i Ulricehamn, åt en glass, satt på en brygga och konstaterade att förutom landsvägen precis bredvid så var det just väldigt lugnt och skönt. Och många husvagnar. Så in i helsike med husvagnar, faktiskt.

Göteborg erbjöd varmt väder bakom några moln till och från. Efter incheckning på hotellet gick vi och åt – jag åt pizza för första gången på mycket längre. Väldigt gott. Därefter återvände vi till hotellet och jag började fixa i ordning mig medan L la sig och sov… Killar har det, som vi konstaterade många gånger under kvällen, mycket enklare. Det var smoking som gällde för festen vi skulle till, så vilken nivå de ska ligga på är given (vilken nivå tjejerna lagt sig på varierade kraftigt), de får ha bekväma skor och är det kallt har de en jacka som dessutom har fickor. Vi tjejer är mer eller mindre korkade som fixar håret, sminkar oss, har klänningar utan fickor (även om min klänning igår var väldigt bekväm) och trycker ner fötterna i högklackade skor. Jag fick ganska ont i fötterna och gick hem från festen barfota. Det gick förvånansvärt bra, inte särskilt långt från hotellet till festen, tacksamt nog.

 

Jag och L vid dammen. Hihi, visst är vi fina? :)

Började det hela vid en damm – näckrosdamm – där det minglades och dracks Champagne och pojkarna höll på att smälta bort i värmen. Efter välkomsttal flyttade vi oss till Medicinarvillan där temperaturen var ytterligare ett par grader och det inte fläktade, så efter ett kort välkomsttal blev killarna informerade om att de fick lov att ta av sig smokingkavajerna om de ville. Det tog inte L många sekunder innan hans var av :)

Maten som serverades var utmärkt, med buffé till huvud- och efterrätt. Fick trevligt bordssällskap som underhöll, trots att jag inte kände en människa utöver L på hela festen.

Hela kvällen var väldigt lyckad, med många roliga tal. Det kanske ska nämnas att det hela var en 25-årsfest för två kusiner, som tyckte det var kul att göra något annorlunda med sin 25-årsfest. Det är definitivt kul att klä upp sig, äta god mat och prata med nytt folk.

Stannade inte så sent som vissa – hörde idag att vissa stannat till sextiden på morgonen och en av värdarna hade inte kommit hem förrän halv tio. Så en hejdundrande fest, precis såsom anordnarna hoppats. Jag och L sov dock till halv tio och drog oss då upp för att äta frukost innan den stängde.

Gick bort och kollade lite runt Ullevi där folk redan satt och väntade på Metallica som just nu spelar. Gick en liten runda åt Lisebergshållet och tog sedan bilen hemåt igen. När vi kommit tillbaka till Jönköping blev det middag och sedan satte jag och L oss vid vattnet (vattnet som i Vättern, eftersom hans föräldrars trädgård sträcker sig hela vägen ner) en stund. Skönt. Buss hem lite innan åtta, i regn och tråkigheter. Hoppas på bättre väder imorgon. Men en riktigt, riktigt bra helg.

Stockholm!

Sommarlovet börjar bra. Oxfilé och champagne i fredags som firande för att L klarat sin bildtenta (med minsta möjliga marginal, vilket bara innebär att han pluggat precis lagom mycket) samt att jag till slut fått sommarlov. Vi satt på balkongen och njöt av en ganska lagom temperatur och lugn och ro. Jag vet inte när jag sist kände att det var okej att faktiskt bara sitta och inte hela tiden känna, “Men jag borde plugga!” Sedan gjorde L oxfilé i ugnen med potatisklyftor och god sallad och chilibearnaise. Mums.

I lördags bar det av till Stockholm. Det var 18 grader i Linköping så jag tog med både tjock tröja och jacka – för att anlända i 28-gradig värme i huvudstaden. Tjock tröja och jacka fick bo kvar i bilen…

I Stockholm besökte vi först L:s syster i hennes lägenhet på Lidingö. Fantastisk utsikt och god mat samt trevligt sällskap.

Körde in till centrala Stockholm och mötte upp med mina föräldrar. Deras lägenhet ser lite ut som en byggarbetsplats eftersom de renoverar bit efter bit (just nu håller en obegriplig bastu på att rivas ut, för att göra plats för en garderob istället), men föräldrarna hälsade på pojkvännen och i alla drack lite vatten i hettan. Därefter checkade jag och L in på hotell eftersom mamma och pappa ännu inte har någon extrasäng i lägenheten – det står på to-do-listan – och sedan gick vi på en lång promenad längs vattnet och nej, jag kommer inte vara mer specifik än så för jag har ingen aning om vad det heter. Inte träffat mamma och pappa sedan i början av april, så det var mysigt. Åt glass (lakrits och Daim) och njöt av värmen.

På kvällen åt vi middag på en intressant restaurang, Griffin. Började med en salig blandning av förrätter: en charkbräda, en med sparris (mmmm) och en med löjrom. Jag tycker om när man är många och alla delar på mat, för då slipper man ju beslutsångesten om vad som kan tänkas vara godast. Här var allting riktigt gott. Restaurangen var intressant på flera sätt, då flera detaljer var som i en kemisal – salt fick man i provrör (med kork), vattnet i en stor E-kolv. Andra detaljer var mer mysko: man fick brödet i en påse. Menyn var mer åt det cirkus-inspirerade hållet, med ett gäng olika typsnitt som ändå fungerade otroligt väl ihop, och gammeldags teckningar, bland annat av en griffin.

Till huvudrätt upprepade jag och L båda fredagens framgångskoncept med oxfilé, denna gång med nypotatis och (igen) en hel massa bearnaise. Till efterrätt jordgubbar och vaniljglass.

Mätta och belåtna satt vi sedan hemma i soffan och pratade till nästan midnatt. Det blir ju inte mörkt ute, så man har ingen tidsuppfattning. De vuxna drack kaffe och lilla jag drack vatten och åt godis.

På söndagsmorgonen avnöjt jag och L hotellfrukost. Ägg och bacon funkar bra för oss – jag tar äggen, han baconen. I övrigt även pannkakor, yogurt med mumsig musli, mackor, och frukt.

Fortsatte promenadtrenden med mamma och pappa. Pappa konstaterade, “När du kommer hit drar vi alltid med dig en massa promenader,” vilket är så sant och lika bra det för när jag är här tränar jag ju inte. Dessutom är Stockholm mysigt att gå i. Vi gick ut på Djurgården och tog sedan båten tillbaka och åt lunch på samma restaurang som mamma, pappa och jag åt lunch på förra gången jag var här.

L och jag på båten

I Gamla stan.

Efter en kaffe var det dags att säga hejdå till L, som började jobba i Jönköping idag. Således var det en god idé att han åkte dit, även om jag tyckte att det var hemskt tråkigt. Blir ett litet tag tills vi ses nu.

Gick en runda till med mamma och pappa när L åkt. Fick se var de andra lägenheterna de kollade på när de skulle flytta hit låg och pratade om allt möjligt. En potatissallad avslutade dagen och sedan kollapsade jag i säng lite efter tio, helt slut. Eller ja, kollapsade i soffan är väl mer korrekt.

Idag är det plan på shopping med mor min. Det ska bli riktigt roligt, det också…