Tag Archives: Bilder

Pic spam: Finsittning #2

Bilder från finsittningen i lördags :)

Pyssel på förfest.

Christofer har ett äkta leende för kameran.

Louise och Alexander är allmänt snygga.

Pyssel! Vi var ju tvugna att göra pins för bästa gyckel och Fadderiet är inte världsbäst på att planera så att man har det färdigt ett tag innan...

MedSex!Olle kom och höll mig sällskap.

...och sen kom snyggaste Unni också!

Fadderiets söta flickor!

Redo för finsittning på Garnisonen.

Fadderistflickorna och två MedSex-flickor i väntan på att pojkarna skulle traska till Garnisonen.

Snyggggggaste!

Fadderistpojkar!

Världens snyggaste Fadderi!

Fadderiet försöker sig på MedSex-posen. Det går sådär...

MedSex: De hälsar snyggt och posar bra :)

Superfaddrarna gycklar

Mingel. Gröna rosetter markerar Fadderist-tjejer :)

Fadderiet och MedSex posar snyggast...

...galnast...

...jättegladast!

Jag och Louise :)

Sgt Psykos DJ:ar

LÄK-dansen är ett stående inslag på LÄK-sittningar... :)

Kul med LÄK-dans :)

Darth Vader-labb

Idag har det varit labb-dags igen – en fysisk labb. Mycket fysisk för mig, till och med. Det var en syreupptagningsförmåga-labb, vilket innebar att en person i basgruppen skulle cykla. Jag anmälde mig som frivillig till övrigas lättnad, eftersom jag finner det ganska roligt med undersökningar, labbar och tester av mina fysiska förmågor. Dessutom gillar jag att ha gjort åtminstone några av de undersökningar vi kommer utsätta patienter för – just denna kommer vi göra på en patient redan nästa termin.

Att jag sen fick se ut som Darth Vader var ju en oväntad bonus ^^

Darth Vader mask på...

En herrans massa elektroder fästes på kroppen för att mäta EKG. Vi har inte EGK som kunskapsmål den här terminen utan det kommer först nästa termin, men vi mätte det nu och fick titta lite på kurvan mitt hjärta gav. Vilopuls som lägst 58, vilket känns ganska bra.

Det finns det som kallas “Vit-rock-syndrom” (White coat syndrome) som innebär att patienten blir stressad av faktumet att denne är i sjukhusmiljö och att läkaren utför prover. Det märks på t ex blodtryck, som kan ge mycket högre resultat när det mäts på sjukhuset än när det mäts hemma – vilket i sin tur kan göra att man tror att vissa patienter har hypertoni (högt blodtryck), trots att de inte har det. När jag låg på britsen med alla elektroder och blodtrycket skulle mätas kunde jag verkligen förstå det konceptet. Det är oerhört stressande med folk som gör saker som man inte riktigt vet vad det är – trots att jag i det här fallet hade lika stor koll som de som satte på elektroderna och mätte blodtrycket, nämligen mina kursare – och framför allt vetskapen om att det som registreras är viktigt och kan medföra konsekvenser. Mina mätningar förväntades inte ge något annat än normala värden och det var ändå jobbigt. Om man tar blodtryck för förväntade hjärtproblem eller liknande… Jag förstår helt klart syndromet.

Mitt blodtryck var det dock inte minsta fel på – 100/55 (referensen är 120/80; 140/90 räknas som hypertoni). Togs liggande, mot standard sittande, och i vänster istället för höger arm.

Därefter fick jag sätta mig på cykeln och ta på mig Darth Vader-masken. Mina kursare hade väldigt roligt åt detta och det togs ett antal bilder. Masken är ganska obekväm och den ska dessutom sitta på så att det inte läcker ut luft någonstans,  vilket var svårt att få till men gick till slut.

På cykel med måååånga sladdar.

Först cyklar man i 6 min på 50 watt. Hela tiden gäller 60 varv/min. Därefter höjs det till 100 watt, också 6 min. Här var poängen att man skulle komma in i “Steady state”, där kroppen vant sig vid arbetsmängden så att syreupptagning och koldioxidutsläpp matchas och planar ut. Man kan hålla på “hur länge som helst”.

Systoliskt blodtryck togs här med Doppler, vilket hade stigit till 120 efter 6 min (puls 98) och 150 efter ytterligare 5 min (puls 120).

Andningsfrekvens och systoliskt tryck mäts :)

Efter dessa 12 min stegrades motståndet med 20 watt varje minut, vilket jag gjorde hela vägen upp till 260 watt. Då var det jobbigt! Min puls fick jag dock (förmodligen) inte upp till max – som högst var den 171. Problemet mot slutet, då jag skulle hålla en något högre takt än 60 varv/min, kändes framför allt som att jag inte har muskelstyrkan att dra runt det motståndet. För att testa maxpuls hade jag velat sänka motståndet något och öka varvtalet istället. Beräknad maxpuls för mig var 194 (220-26; standarduträkningen för maxpuls).

När vi slutade efter drygt 20 min, då koldioxiden i utandningen översteg syret – då man börjar hyperventilera – var jag uppe i över 3 l CO2/min. Högsta syrevärdet var 2,8 l/min. Om man tittar på denna syreupptagningsförmåga i tabellerna vi fick ut visar det sig att för en tjej, 20-29 år, är 2,8 l/min “mycket hög”. Yay!

Tog också ett sista blodtryck när jag fått lägga mig igen. Tydligen sjunker det diastoliska ofta rejält på grund av turbulens långt ut i artärerna efter kraftig ansträngning. Mitt avslutande blodtryck var dock inte alltför annorlunda mot det innan; 105/50.

Testet färdigt, sladden för Doppler-mätaren tas bort.

Det var ett roligt, om än lite svettigt, test att göra. Och det är kul att få på papper att man har bra kondition och är frisk. Det känns som att man blir väldigt väl genomtestad på den här utbildningen. Imorgon är det TBC-vaccination och de under senaste veckornas labbar har vi lyssnat på hjärta och lungor och tagit blodtryck. Dessutom lungröntgades vi i början av terminen.

Kan tänka mig att det är ett extremt jobbigt test om man är sjuk. Då börjar man heller inte med de 2×6 min av “steady state” – det var för vår skull, för att vi som studenter ska förstå koncept och lära oss – utan börjar direkt med den snabba stegringen. Börjar dock lägre än vad jag gjorde om man är sjuk. Dessutom frågas det, förutom de frågor jag fick om hur andfådd jag upplevde mig vara och hur hög ansträngningsgraden var, om huruvida man känner någon bröstsmärta. Det frågas inte vi studenter om :)

Vad är en bal på slottet?

Igår ägde Hälsouniversitetets bal rum. Några hundra festsugna studenter samlades på Konsert & Kongress i sina bästa utstyrslar för att avnjuta en trerättersmiddag, dansa vals och mingla hela kvällen lång.

Som sig bör började fixandet för kvällen redan betydligt tidigare på dagen. Hade bestämt mig för någon sorts lockig prinsessuppsättning av håret, vilket innebar att rulla upp det på trettio rullar vid halv-ett-tiden på dagen. Därefter följde nagelmålning och… ja, plugg. För man kan ju inte bara vara utseendefixerad en hel dag när den perifera blodcirkulationen väntar på en.

Vid halv-fyra-tiden började jag fixa håret för att vara klar en dryg timme senare. Blev nöjd med resultatet, ska få någons bilder vid tillfälle och lägga upp. Tog bara någon smådålig mobilbild på balen eftersom min lilla clutch var fylld av näsdukar, nässpray och Strepsils, vilket gjorde att min kamera inte fick plats.

J, min dejt för kvällen, kom hit vid kvart över fem och gjorde sig i ordning. Tänk så prydliga pojkar blir när man sätter på dem kostym eller smoking.

Ett visst missöde med taxi som aldrig kom gjorde att vi blev lite sena till balen, men det vi missade var bara förminglet. Och med tanke på att jag  inte hade någon röst alls var det väl egentligen lite bra att inte prata hur mycket som helst. Fick dessutom goda chanser till mingel senare, efter maten. J fick under hela kvällen vara tolk och förklara för folk att jag inte kunde prata. Kändes mer än lovligt fånigt, men vad gör man? Dumma förkylning. Inte varit av med rösten på det här sättet på år och dag.

Till middagen satt jag med J som bordsherre, T11:or tvärs över bordet och T1:or till höger. Blev således ganska omväxlande diskussioner (vad lite prat jag kunde uppbåda) om AT-tjänst, nollning, hur läkarutbildningen kan förbättras, Fadderiet, bokval… Maten som serverades var väldigt god faktiskt och även tillräckligt mycket för att jag skulle bli mätt, vilket uppskattades.

Under middagen uppträdde några av HU:s sexmästerier – OralSpex, Reflex och MedSex. MedSex var givetvis bäst! :)

När efterrätten ätits upp blev vi utkörda ur festlokalen till baren för att borden skulle plockas undan. Mingel mingel mingel och sedan blev det dans till liveband. Vals, foxtrot… pardans! Fick äran att dansa med J, M och A, vilka alla var förvånansvärt duktiga. Själv är jag inte det minsta bra på att dansa pardans, van som jag är vid att själv leda i showjazz och rent allmänt bara för att jag aldrig dansar pardans. Men slappna av och följ med så löste sig det ganska väl. Saknade en persons närvaro, men man kan inte få allt; får kanske chans att dansa med honom någon annan gång :)

Bandet utbyttes mot ett annat med betydligt hårdare och modernare musik, och eftersläppet började vilket innebar att balmänniskorna blandades upp med folk som var betydligt mindre uppklädda. Lite festlig syn. Men det dansades och minglades vidare. P kom dit och fällde kommentaren, “C, faan vad snygg du är ikväll.” Alltid mycket uppskattat att höra!

Vid tvåtiden skulle jag gå hem, men då spelades “Billy Jean” (bandet hade bytts till DJ), officiella låten för Läk-dansen, så då var jag ju givetvis tvungen att vara kvar. Och trettio sekunder efter att “Billy Jean” övergått i Justin Timberlakes “Sexy back” gick brandlarmet.

Det var i runda slängar -20 grader igår. När brandlarmet gick skulle vi givetvis ut. Folkmassan var minst sagt motvillig, men till slut blev vi utkörda i alla fall. Skakandes av köld hamnade jag till slut i mitten av en hög människor som stod tätt, tätt ihop för att hålla värmen. Det blir förvånansvärt varmt när man håller ihop så där, även om jag tyckte väldigt synd om de som stod längst ut i vår cirkel för det måste ha varit svinkallt.

Efter 20 minuter fick vi komma in igen, då larmet givetvis utlösts av rökmaskinerna och inte av någon faktisk brand. Jag gick direkt till garderoben och hämtade min kappa, och J beställde en taxi åt mig. Det blev samma kvinna som körde oss till balen som körde mig hem, vilket var trevligt.

På det hela taget en fantastisk kväll. God mat, väldigt sköna människor, bra dansmöjligheter. Alldeles… alldeles underbart!

Jag, J och A :)

Så här såg jag ut :) Jag ser ut att vara barfota, men jag har ljusrosa skor...

Pic spam: BVC:n

Fadderiet! Vi ska egentligen stå i längdordning, men jag var Sgt Teknik den där dagen, så jag sprang och stod inte nödvändigtvis på rätt ställe hela tiden. Tror att detta var under rappen, då både Sgt Ambi och Sgt Chili är borta.

MedSex misslyckas att få Fadderiet att skratta. Sgt Slaughter är made of stone. Nollan inte lika mycket.

Fadderiet i storleksordning: Generalen, Sgt Ajs, Sgt Ambi, Sgt Magma, Sgt Slaughter, Sgt Psykos, Sgt Spik och Sgt Chili.

Överflöderiet försöker få Fadderiet att skratta. Vi var givetvis stenansikten...

...förrutom när Gammelfadderisten kom in, då hostade vissa. Dock inte jag.

Lättaste sättet att inte skratta är att blunda.

Tradition: MedSex "pyntar" Fadderiet med allsköns rött.

Sexiga pojkar. Verkligen. ;)

Bacon är väl bra för håret, right?

Efter att Generalen plockat bort det värsta av det röda (rött? Usch!) var det dags för efterlängtad saga. Sagan om Nollan!

Och sedan, efter två långa, korta, fantastiska veckor, var det dags att byta om till vanliga kläder...

I wanna keep my glasses! Mine! My precious! Minns hur konstigt det var att se Fadderisterna i vanliga kläder... det är nästan lika skumt att stå där själv.

Solglasögon av...

...leende på!

Visst mått av ont i kinderna efter att ha bitit hårt, ja.

Sgt Chili och hans hår.

Kramar och blommor på alla håll efteråt :)

...ja. Dags för BVC eftersläpp. Med alkohol, could you guess?

Sgt Psykos och Sgt Ajs.

Sgt Magma och Spik trivs.

Coolaste Generalen så klart.

Delar av Fadderiet och annat löst folk ^^

Och helt random, icke-nollningsrelaterat, för idag var jag hos frisören:

Nyklippt och nyfärgad. Hålögd och trött, men ignorera det :)

Pic spam: Spegeldörr och småändringar hemma

Sedan jag köpte lägenheten har jag velat ha en av garderobsdörrarna i sovrummet som spegel. Men dörrarna – hela garderobssystemet – är från ELFA och de är dyra. Tror jag tittade på det i somras och det skulle kosta 3 000 kr för en ny dörr. Dessutom innebär det joxande på alla möjliga håll och kanter med att få rätt storlek, rätt ram, och dessutom leveranser och blä.

Igår var jag, som nämndes i förra inlägget, på IKEA. Där hittade jag Lots. Lots är 30×30 cm stora speglar och man får dem i förpackningar om fyra för det nätta priset av 69 kr. Jag köpte en förpackning och satte en spegel i min bokhylla, för jag tyckte det var en rolig idé. Sen tittade jag på de kvarvarande tre speglarna och tänkte på min önskan om en spegeldörr. Speglarna fästs med fyra klisterlappar (perfekt för mig som är grymt ohändig) så jag tog speglarna till sovrummet och tyckte att det kunde ju inte mer än vara en dum idé och då var det ju bara att ta ner dem igen. Så, några minuter senare satt de tre speglarna uppe – och jag ville ha fler så att de täckte nästan hela vägen upp.

Idag har alltså bjudit på ytterligare en runda till IKEA. Sex minuter var jag därinne – jag visste exakt vad jag skulle ha och är vid det här laget väldigt van vid de där självutcheckningskassorna. Hann till och med med den vändande bussen, vilket gjorde att resan till och från Tornby dessutom bara kostade 15 kr. Yay me.

Att sätta upp speglarna tog i runda slängar 20 minuter och jag är väldigt nöjd med resultatet :) Totalt 276 kr + transport till och från Tornby. Mycket bättre än 3 000 kr.

Min nya spegeldörr! :) Dörren är 215 cm hög och 82 cm bred, så det här kändes som bästa lösningen i höjd och bredd.

Vardagsrummet fick ju sig också en liiiten makeover med nya kuddfodral och arbetsrumsmattan, plus några nya plastblommor. Plastblommor FTW och numera finns det gott om snygga, realistiska och dessutom ganska billiga sådana. Katterna kan inte äta dem och jag kan inte ta dö på dem. Varför skulle jag välja något annat?

Angel approves, tror jag. Kuddarna är något grönare än de ser ut här.

Mer vardagsrum

...oooch ännu mer vardagsrum.

Arbetsrum med ny lampa i fönsterkarmen. Vill ha nytt lysrör till min skrivbordslampa också, men IKEA har slut på dem och "vet inte när de kommer in". Hepp. Kan också välja att köpa en ny lampa - då ingår lysröret. Men det verkar slösaktigt och korkat. Får se om lysrör finns på annat håll; inte hittat rätt sort än.

Rosa har flyttat in i arbetsrummet istället. Kattmöbeln ska så småningom flyttas en liten bit, när jag har hittat en fåtölj som ska stå i hörnet.

Luciakraball och plugg

Mamma påpekade snällt att jag inte uppdaterat min blogg på ett litet tag. Varpå jag svarade att min blogg just nu mest, om jag uppdaterade den varje dag, skulle bestå av “Idag pluggade jag, och sen hade jag föreläsning, och sen pluggade jag, och sen åt jag, och sen pluggade jag, och sen sov jag”. Vilket inte är en överdrivet fascinerande blogg att läsa, tycker jag.

Nu har det dock varit helg och även om jag spenderat i runda slängar elva timmar sedan vi slutade vid 12-tiden i fredags på att plugga så har jag även hunnit med andra saker. Men först, någon liten bild från senaste rundan i Finspång, för nu har jag faktiskt bild på mig i kanske-inte-så-snygga-men-sjukt-bekväma sjukhuskläder:

Läkarkandidat!

S och jag :)

Så, återgår nu till en helgbeskrivning. I fredags hade vi egentligen andra PCR-labben, men jag kände ett betydligt större behov av att repetera biokemi när vi nu ställde upp fyra stora frågor för senaste basgruppsfallet rörande citronsyracykeln, glykolys, glukoneogenes och cellandning. Eftersom basåret gick så väldigt fort märker jag att en del av sakerna vi lärde oss där inte riktigt sitter. Efter två timmar med en svensk biokemibok kändes livet dock lite lättare, och jag gav mig på Stryer och de fyra-fem kapitel som täcker ovanstående ämnen. Ibland känns kroppen onödigt komplicerad :)

Biblioteket stängde 16.30 varpå jag gick en runda till Coop för att handla och sedan kollapsade hemma efter en av de mest upptagna veckorna i mitt liv. Det har varit plugg-plugg-föreläsning-plugg-kvällsgöra (luciaträning, julkoncert, något i torsdags som jag just nu inte ens kommer ihåg) hela veckan och återhämtning har verkligen inte stått på schemat.

I slutändan blev det god mat (lax med pesto/parmesan/soltorkade tomater, sötpotatis i ugn och grönsaker; lax känns numera som min standard-fredagslyx) och därefter snyftframkallande “Marley & jag“. Eller ja, den är snyftframkallande i slutet. Resten är underbart söt.

Igår var det egentligen dags för fadderutbildning i 4,5 timme i skolan, men för min del var det viktigare att sova, så jag vaknade prick klockan 10 då kursen startade. Jobbade, åt en lugn frukost, och pluggade därefter. Hann med en runda på Korpen på kvällen innan det var dags att möta upp med KE och cykla till Ryd för förfest innan den stora Luciakraballen. Kraball? Det är en kravall, och jag har inte den blekaste aning om varför det heter ‘kraball’ den här gången istället, men de ska väl vara annorlunda. Oavsett vilket så är det krav-på-overall, vilket betyder på med OP-ställ och läkarfrack för vår del.

Jag och KE :)

H, jag, J och T. Kamera visade sig vara väldigt, väldigt roligt. Smått onyktra läk-studenter är inte helt olika ungarna i Ghana, får ju sägas...

Hos J i Ryd var det drinking games och biljardspel och vid 23-tiden tog vi oss till Kårallén, där Kraballen hölls. Det snöade, men är tacksamt nog inte längre -20 ute. Det är en udda grej, för övrigt – när det gått från -20 till -3 på någon dag tycker man inte längre att -3 alls är kallt. Vilket egentligen inte är så konstigt – det är samma skillnad mellan -20 och -3 som det är mellan 0 och 17 grader, meeen. Jag är van vid att allting med minusgrader är kallt, inte så mycket att det är olika nivåer av kallt… Har hört ‘Skåning!’ ett otal gånger de senaste två veckorna, när jag uttryckt mitt lätta ogillande mot snö.

Det är dock inte helt hemskt med snö – det ljusar upp enormt och det blir tyst och mysigt. Men helt åt helvete att försöka cykla i.

Anyway, Kraball. Jag och KE åt varsin hamburgare när vi väl kommit in eftersom vi var hungriga och sedan var det dans som sig bör och sedan drog vi oss hemåt vid 2-tiden.

Idag har varit fortsatt plugg (glykolys – check, glukoneogenes – check, citronsyracykeln – check, nu: oxidativ fosforylering) och träning och lite lugn och ro. Vilket är trevligt. Bra med en liten aningen lugn och ro någon gång.

Igår hade vi förresten strålande sol. Bildbevis:

Snö men sol den 4 december!

Pic spam: Nu se det snöar

Fick den tveksamma äran att vakna till snö och snöande. Jag vaknade visserligen utvilad klockan halv sju eftersom jag gick och la mig klockan nio igår, så det var skönt, men snö… not so much.

Och sen har det inte slutat.

Nu ligger det ett tjockt lager på marken. Vet inte riktigt hur tjock, men runt 8 cm är det nog. Det blåser lite, så det är svårt att avgöra.

Gick således till skolan. Hade basgrupp och vi är faktiskt duktiga. Inte lika förtjusta i vår handledare, dock, men det funkar. Nu har jag att läsa om befruktning och embryologi för de första tre veckorna fram till på fredag. Efter basgruppen gick jag och satte mig på biblioteket och stannade där till klockan tre – med trevligt avbrott för lunch med K och M – och hann därmed genom de första 16 dagarna. Det är helt fascinerande att det blir rätt så många gånger som det blir. Borde inte bli det, tycker man… massor som kan gå fel.

Därefter gick jag och tränade, i Korpens lokaler som ironiskt nog (med tanke på kylan ute) har värmeslag eftersom deras ventilation inte funkar som den ska. Men det gick att träna ändå – crosstrainer och löpband. Sen gick jag hem, tog lite bilder på vägen. Nu har jag mest lust att gå in och lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och sova till mars… nej förresten, maj. Större sannolikhet att snön är borta då.

Sjukhuset i snö.

Utanför mitt hus...

Knarrande under fötterna den 9 november: mina skoavtryck i snön.

Katterna vet hur man håller värmen när det snöar ute.

En fånig box!Tara

Fånig!Tara

Angel tycker också att Tara är fånig...

Jag har för övrigt en väldigt snäll granne på bottenplan här i huset. Under fika i söndags (varm choklad och äppelkaka FTW!) bad jag om skjuts för att hämta ett stort paket på Posten som jag annars haft stora svårigheter att få hem… kisarnas nya klösträd från tyska Ebay. Sagt och gjort, igår åkte vi och hämtade paketet.

Det nya klösträdet är vitt och 1,30 m högt. Katterna var visserligen mer förtjusta i kartongen än i klösträdet, men så är det alltid… :)

Nytt klösträd till pälsklingarna!

Angel visar hur man ligger i klösträdet :)

Pic spam: Frackinvigningen

Bildinlägg, med bilder snodda av folk på FB från frackinvigningen :)

Med MedSex när vi skulle lära oss hur man blir av med ett hemdraget ragg, dagen efter.

Jag i M:s knä, och E i bakgrunden. Där var inte så många sittplatser.

Limbo

Limbo! Lite orättvist när vissa är två tvärhänder höga... :p

...som sagt...

Kommer kanske fler, beror på folk på FB :)

Läkarfrack!

I Linköping finns det som kallas Kravaller. Det är “Krav på overaller”. Overaller är normalt just det: overaller. Oftast nedvikta så att man knyter överdelen om midjan och har nån tröja. Sjuksköterskor och några andra har hängslebyxor istället. Alla har i varsin färg, LiTH med ett komplicerat system av band och mönster för vart och en av kurserna/inriktningarna som finns på universitetet.

Eftersom vi på läk är väääldigt speciella (*snort*) ska vi istället ha “läkarfrack” och OP-ställ. Läkarfrack är en läkarrock omsydd till frack. Man får välja själv vad man vill ha för färg på slagen och får pynta den i övrigt som man vill, förutom i rött/guld (för det är MedSex färger) och Fadderist-grönt.

Idag fick jag mitt OP-ställ (tack A) och min frack blev färdig för några veckor sedan, så här är bilder på hela min utstyrsel. På torsdag är det frackinvigning. Innan vi får gå på kravall klädda i våra läkarfrackar måste rockarna nämligen godkännas och få en stämpel på sig att de är okej :)

Eftersom jag har en favoritfärg blev det givetvis den på slagen: rosa!

Läkarrock

Min nya läkarfrack :)

Baksidan, medlem i MF (Medicinska Föreningen) givetvis...

OP-ställ. Löjligt bekvämt att gå omkring i, måste sägas.

Kanske blir det allvar förr eller senare…

Nu känns det som att skolan snart kommer att börja på allvar. Igår hade vi föreläsning i latinsk grammatik, med allt vad sjukt komplicerat det innebär. Detta är första meningarna på den handout vi fick ut:

Substantiven i latinet tillhör alla var för sig en av fem deklinationer. De fem deklinationerna innehåller vardera sex kasus (ändelser) och i regel tre genus. Beroende på vilken deklination och vilket genus substantivet tillhör, varierar dess ändelse. Genom att böja (deklinera) substantiven i olika kasus får de olika betydelse i en sats. […] Vid anatomiska termer används dock bara nominativ (grundformen) och genitiv (ägandeformen) i båda numerus (singular och plural).

K kanske förstår ovanstående, med sina språkstudier? Dock har inte svenskan deklination, så riktigt allt kanske inte är att kännas igen.

Oavsett vilket så får jag lite magsår av tanken på all latinsk anatomi vi ska kunna till slutet av våren. En del av det ska vi kunna redan till tentan i januari, men rörelseapparaten kommer under T2. Samtidigt har en hel del av dem trots allt vettiga namn – vena cava superior: ven stort hål övre: övre hålvenen. Men vi får väl se – jag kör enligt principen att om andra kan, så kan jag.

Det andra som får mig att känna det som att vi nog faktiskt snart börjar med vettigheter är att mina böcker från Bokus kom idag. Jag gick till stada (trodde det skulle ta 30-45 minuter; det tog 25) och hämtade ett tungt paket på utlämningsstället. Det vägde ett ganska stort antal kilon. Tog bussen hem, för det var fullständigt otympligt att gå och bära på. Sex av sju böcker har anlänt, den som är kvar är Netters Atlas of Human Anatomy.

Bild av mina fina nya böcker:

Alla mina nya böcker!

Det är Essential Cell Biology, Rörelseapparatens anatomi (för T2), Larsen’s Human Embryology, Clinically oriented anatomy, Stryers Biochemistry, och Anatomisk bildordbok.

För att dra ner mig från min ‘yay!’-känsla om att saker och ting går framåt sitter jag dock för närvarande och gör min poster för fredagens presentation av våra förbättringsarbeten. Vi går på dagis, som jag skrev på FB tidigare idag.

ETA: Jag menar inte att klanka ner på någon annan vetenskap. Jag menar att jag tror att forskning inom läkarvetenskapen vanligen presenteras på klipp-och-klistra-posters. Det är möjligt att jag har fel. Oavsett vilket menar jag inte att någon annan forskning på något sätt är mindre värd.

Min poster så här långt...

Suck och stön är det i alla fall. De tomma vita ytorna ska fyllas med någon sorts fakta om vad man bör äta och inte äta. Whoopee.

I andra nyheter ska jag inte träna ikväll. Mer suck. Drog något skumt i benet igår innan jag började träna och idag gör det ont. Så det får bli vila idag och imorgon. Tråkigt…