Tag Archives: Bilder

Pic spam: Finsittning

Tack till M som tog bilder under kvällen igår!

Jag, K och E anländer till finsittningen

Innan vi sjungit startlåten får man inte sitta ner.

Förrätten - lax och philadelphiaost. Yummy!

Den manligare halvan av Superfaddrarna

...och Superfadder-flickorna!

Nollegruppen Neurologerna (aka min nollegrupp) gycklar! Vi var ganska duktiga, if I may say so myself ;)

Fortsatt middag.

Gyckel med den andra nollegruppen, Hematologerna. De vann pris för bästa gyckel av Fadderiet!

Fadderister i något annat än solglasögon och gröna frackar :)

Fadderiet gycklar!

Mer middag.

Killarna i MedSex gycklar. MedSex fick givetvis "det var det bästa, det bästa, det bästa vi har hört" sjunget för sig. För MedSex är bäst. Det ska de vara :)

Sen blev det kaffe och konjak och då blev jag lite uttråkad en stund. Fin bild dock :)

Träning i olika varianter!

När jag gick upp imorse såg det ut så här utanför fönstret:

Viiiiiiiiitt

Termomentern stod på 0,6 grader. Jag trodde att den skämtade. Inte då. När jag kom ner till cykeln var sadeln täckt av is. Usch, inte redan i september! Galet!

Sedan försvann den vita sörjan (man ska väl i alla fall vara glad så länge den vita sörjan är dis och inte snö) och det har varit strålande sol resten av dagen. Riktigt bländande, men härligt.

Den här veckan har jag sett till att gå och träna annat än bara crosstrainer. I tisdags blev det judo igen, första gången sedan augusti. Det var riktigt roligt. För första gången sedan jag började där (om man nu kan säga att jag verkligen börjat, när jag bara närvarat tre gånger) blev det på en perfekt lagom nivå. Allra första gången var det för enkelt, andra gången var det… inte för svårt egentligen, men med för högt graderade motparter (grönt och uppåt). Denna gång var vi fem elever, vitt till gult bälte. Tre instruktörer. Delades in så att den helt nya nybörjaren fick en instruktör, tjejen med gul markering och killen med vitt fick en instruktör, och jag fick vara med gulbältet och köra tekniker mot orange markering. Det var väldigt lagom, killen var lätt att kasta, och timmen försvann väldigt fort.

Fick med mig ett blad med vad jag behöver kunna till gul markering, så får jag väl se hur snabbt jag kan få lov att gradera. Mycket av det är väldigt likt jutsu, uppenbarligen, även om man utgår från lite andra grepp och positioner, och har lite annorlunda detaljer.

Väldigt roligt, hur som helst.

Idag skippade jag judon för att gå på Korpens “temakväll” istället. De hade danstema: först 45 min dansaerobic, därefter 30 min Zumba. Jag gick på båda. Folket som gick på dansaerobicen var väl inte direkt vana vid aerobic, än mindre dansaerobic, men instruktören var väldigt bra på att få med sig folk. Så trots att folk i stor utsträckning inte hängde med stannade de ändå kvar, vilket är ett väldigt gott betyg. Själv fann jag inte koreografin särskilt svår, utan mest bara rolig. Det är så skönt att dansa av sig ibland.

Efter passet pratade jag kort med tjejen i receptionen som stått och tittat på under passet – och hon frågade om jag var intresserad av att jobba som instruktör hos dem. Varför inte, sa jag. För varför inte? Jag gick en aerobicledarutbildning för många år sedan och varför inte faktiskt använda den? Jag har inte möjlighet att ha något återkommande pass, men att undervisa på “temakvällar” och sånt – det hade varit helskoj. Så nu blir det till att sätta ihop något pass så att jag har något om de ringer.

Zumban var rolig. En gång åtminstone. Tveksamt om jag hade tyckt att det var kul flera gånger – det är alldeles för enkelt. Men kul musik och lätta steg, med en jobbighetsgrad som beror på hur hårt man kör.

Lite random bilder:

Varför jag ville ha gardiner i arbetsrummet - det blir så extremt ljust där när solen står på att hissgardinerna är kalas. Min nya leksak, laptopen jag just nu skriver på, syns förresten där också :) Och ja, jag vet att det ser ut som oordning på skrivbordet. Men det är organiserat kaos, lovar... typ.

Angel vilar på soffan. Man ska göra det man är bra på. Och varför matte ska ta bilder är oooobegripligt. Sluta störa!

Pic spam: Mer lägenhet!

Bilder från helgen!

Arbetsrummet - numera med hyllor och anslagstavla på väggarna, och matta på golvet. Dessutom satte pappa upp min telefon på väggen, vilket ser sååå proffsigt ut :) Det skall också noteras att sedan bilden togs har flyttkartongen som står närmast i bilden tömts och flyttats bort.

Nya soffbordet Lack och nya sittpallen Kivik, vilken Angel genast adopterade. Precis som pappa konstaterade hon att det var lägenhetens bästa plats. Smart katt.

Blommor FTW för att få det lite mjukare och finare. Sten i vasen för att få den att stå stabilt - fyra kilo, bör utgöra åtminstone lite motstånd när kisarna får kattspatt.

Snickar-- jag menar, pappa och jag :)

Mamma och jag :) Mamma är också snickare. Eller var i ett tidigare liv. Och hon fick låna en kalasbra borr av en riktig snickare, så att vi kunde borra i väggarna... yay!

Pic spam: hall, solnedgångar, katt!

Dags för lite bilder igen.

Eftersom jag är en envis människa som inte alls trivs med motgångar satte jag helt sonika upp hatthyllan i de två hål som redan fanns. Den sitter nu hårt åtskruvad i dem och verkar inte röra sig en millimeter när jag känner på den. Så jag satsar på det så länge. Så får vi se sen. För jag kommer inte in i väggen med borren. Dumvägg.

Målande av hatthylla på vardagsrumsgolvet. Katter hölls utelåsta på balkongen för säkerhets skull.

Hatthyllan Ställ (IKEA, som det mesta annat här :)) fanns bara i björk och svart, och jag ville varken ha björk eller svart, jag ville ha vitt. Så då fick man måla. Köpte lackfärg och målade hela grejen tre gånger. Blev helt okej, även om delar av den var lite svår att måla snyggt. Lackfärg är dock ett rent helvete att få bort – lacknafta FTW, tur att jag hade sånt hemma.

Hatthylla uppe!

Hatthyllan uppe. Bild medvetet taget lite uppåt, för att visa att jag faktiskt lyckades sätta upp lampan i taket trots att det inte går att borra i taket. Silvertejp går verkligen att använda till allt. Gjorde en brygga som jag tejpade fast i den befintliga metallplattan som lampan hänger i. Brygga + krok i taket = lampa som sitter uppe. Man tager vad man haver.

Bättre bild :)

Hatthyllan i användning! Med två skruvar ett par centimeter in i väggen sitter den hårt. Tror det funkar utmärkt, även om jag gärna tar fyra skruvar om tillfälle ges att sätta i fyra skruvar… På golvet syns min kombinerade sittbänk och kattlåda, vilken katterna accepterat utan problem. Den minskar mängden sand i lägenheten ganska drastiskt, så det är väldigt praktiskt.

Har en del snygga solnedgångar :)

Annan solnedgång...

En sista solnedgång :) (for now, anyway)

Katt i handfat

Till slut, en bild av en av mina två pälsklingar. Mina gosungar, det är tur att man har någon att komma hem till. De håller mig sällskap när det blir lite ensamt. Tara fann att handfatet i badrummet var ett alldeles utmärkt ställe att ta en eftermiddagslur på.

Pic spam: Flytt :)

Här kommer en hel hög bilder från flytt fram till nu :)

Gamla lägenheten packas ihop.

Gamla lägenheten ihoppackad.

Flyttorganisering på hög nivå.

Tom gammal lägenhet.

Flyttkatter undrar vad som pågår.

4/6 av flyttgänget.

Lunch på Sibylla med J och K.

På plats i kaoset...

Sovrummet oorganiserat...

Sladdkaos på mediabänken.

J satte snabbt upp mina högtalare som jag har till datorn i vardagsrummet istället och kopplade in sin Iphone – för tystnad kunde han ju inte jobba i. Jag behöll det hela tills datorn var inkopplad, så att jag kunde lyssna på musik från podden medan jag fixade med allting.

Katt i kaos.

Sa ju att jag skulle laga en massa matlådemat :)

Det blev en maaassa matlådemat. Nio boxar med köttfärssås och ett helt gäng annat. Åtta bitar lax (hälften bara lätt kryddade och stekta, hälften med pesto/parmesan/cashewnötter, två kilo kyckling (gjorda på diverse sätt – kyckling i kokosmjölksås med grönsaker, kyckling med nån thai sås, kyckling enligt nåt annat recept jag hade. Fläskfilé enligt receptet jag länkade till då.

Matlådor - köttfärssås i mängder

Hur man använder hela sin cykels kapacitet... Dagens rosa kuddar, lampa till sovrummet, och diverse annat :)

Bestämde mig för att lägenheten var för steril i bara vitt. Det visste jag väl på förhand att den skulle bli, men idag var det iaf dags att lägga in lite färg i den. Så jag åkte ner på stan och hittade knallrosa kuddar och rosa plastblommor (Lagerhaus) och bordslöpare (Åhlens), en taklampa till sovrummet (Clas Ohlson), och tre kaktusar i en kruka med rosa detaljer. För jag gillar rosa. Det var ganska mycket att släpa hem, men det blev snyggt när det var på plats. Tycker jag åtminstone, och i det här fallet är det min åsikt som räknas :)

Finally! Min lägenhet, ganska i ordning!

Mer vardagsrum...

Bord och stolar fyndat på Blocket.se :) Det blev betydligt mycket billigare än att köpa det nytt, helt klart. Den vita Benno DVD-hyllan är också fyndad på Blocket – 100 kr. Perfekt, och dessutom slapp jag montera det. Ska köpa en sittpall i samma serie som soffan (Kivik) från IKEA när mor och far kommer hit med bil, och så får jag hitta ett soffbord. Men man behöver inte köpa allt direkt och det funkar som det är. Mattan är übermjuk :)

Sovrum, inkl katt.

Det ska upp nån tavlor ovanför sängen förr eller senare också. Har mina Tanzania-bilder i svarta ramar som jag hade ovanför sängen i Malmö, tror de får bo ovanför sängen här också. Och ska kanske hitta ett nytt överkast. Men det är inte riktigt prioriterat just nu.

Användning av IKEA-saker på sätt som inte var meningen: bestickhållare för smycken i garderob.

Gick omkring på Tornby-området igår – gick på Biltema och sedan IKEA – och letade efter något praktiskt sätt att ha smycken i garderoben och smink/hårgrejer/annat i badrummet. Snubblade över de här plastsakerna på köksavdelningen och tänkte, ‘det där skulle kunna funka’. Tog en stor variant – ovan – till smyckena, och två mindre att ha i badrummet. Så nu bor nagellacken, hårsnoddarna och diverse annat i en liknande konstruktion. Tog också en back på hjul från barnavdelningen att ha kattsaker i (mediciner och diverse annat), i ett av köksskåpen ^^

Vardagsrum från andra hållet :)

Mattan är en vinstmatta som mamma och H (eller mamma och pappa? Minns inte) vann förra året. Eller ja, de vann två orientaliska mattor värda en massa pengar. Eftersom de inte hade plats för den åkte vi och bytte in dem till den här ryamattan istället. Den är grå med hintar av blått, även om det inte syns här.

Bröllop igen :)

För sommarens andra bröllop gick färden till Dalarna, närmare bestämt Falun. Jag har aldrig varit där förr – inte en åttatimmars bilresa man gör överdrivet gärna, känner jag, men bröllop händer jämförelsevis sällan, så varför inte? Det visade sig vara ett klokt beslut, då jag fick vara med på ett otroligt vackert bröllop i underskön natur, träffa nya människor, äta god middag och dansa loss.

Vi anlände till Falun dagen före bröllopet, i fredags. Vi kom sent eftersom vi började resan ganska sent och det är, som konstaterat ovan, en väldigt lång bilresa. M och jag hade dock väldigt trevligt i bilen. Massor av tjejsnack. Väl i Falun hade vi vissa problem att hitta eftersom bruden inte var överdrivet bra på att förklara vart vi skulle, men långt om länge hittade vi till huset. Där blev vi inackorderade i gästhuset och somnade ganska omgående.

På lördagen väcktes jag eftersom M och jag fått i uppdrag att åka och hämta bröllopstårtan på konditoriet i Borlänge. Det skulle vara gjort senast halv elva, så därmed fick jag dra mig ur sängen. Väl vid konditoriet upptäckte vi att det var stängt, vilket ledde till diverse tankar om hur man skulle kunna hinna göra någon sorts ersättningstårta till 80 pers på några timmar, ända tills vi fick veta att det fanns en ingång baktill på huset där det faktiskt var öppet. Fick sju fina tårtpaket att ta hem och de klarade sig faktiskt helt oskadda. Tur att man inte lever i en komedifilm där alltihopa hade blivit gegga på trettio sekunder.

För att fördriva tiden fram till bröllopet blev det sedan en tur in till centrala Falun, vilket föreföll bestå av ett varuhus med diverse butiker (exakt samma sortiment som finns över hela Sverige: H&M, Stadium, Lindex, KappAhl, osv). Jag köpte en bikini, och något hårspänne att ha på bröllopet, samt två par solglasögon. Rea är bra.

På vägen tillbaka stannade vi vid en sjö och beundrade naturen och tog en bild eller fyra.

Vacker natur i Falun

Därefter var det faktiskt tid att göra sig i ordning för bröllopet. Eftersom mitt briljanta jag lämnat klänningen jag använde på förra bröllopet i Linköping senast jag var där, med motiveringen “den behöver jag ju inte igen förrän jag flyttar hit”, blev det en annan klänning, som nog passade det här bröllopet bättre.

Bröllopsfixad :)

Vid fyratiden hade folk samlats på backen och gick ned till sjön, där vigseln skulle ske. Alltid intressant att vara på bröllop där man knappt känner någon – man hälsar på folk, presenterar sig med hur man känner brudparet, och går sedan till nästa och repeterar proceduren. Eftersom det strax framkom att jag och E varit studiekamrater blev den naturliga följdfrågan huruvida jag numera jobbar. På, “Nej, jag ska plugga vidare,” blev det givetvis ytterligare följdfrågor om vad, vilket nog fick till slutgiltig följd att folk generellt tyckte jag var lätt vrickad, som planerar att gå på universitetet i ytterligare nästan sex år. Det är ju inte en helt felaktig uppfattning; vrickad är nog ungefär vad jag är :)

Brudparet anlände i häst-och-vagn, vilket passade omgivningen alldeles förträffligt. Bruden lyste såsom brudar skall lysa, och brudgummen kunde knappt slita blicken från henne.

Fantastiskt vacker plats för vigsel

Brudpar som lyser av lycka :)

Sång, tal och vigsel följde, allt lika vackert som omgivningen. Tal om att en bra relation, ett bra äktenskap, ger utrymme för båda parter att växa som människor. Ett äktenskap innebär ett partnerskap, där man skall vara varandras bundsförvanter, där man talar om allt. (Ett tal under middagen läste dock upp några regler som vid något tillfälle präntats ner av några elvaåringar, där en av reglerna var “Ljug bara när du måste” *s*).

Sång för brudparet

Riskastning på brudparet, vilket ledde till att bruden kunde plocka ris från håret resten av kvällen... :)

Nyblivet äkta par!

Mer pussande, för om det är något brudpar gör så är det kysser varandra...

Toastmaster H och toastmadame M

Då vigseln var över ledde brudparet vägen tillbaka till huset, där alla gästerna fick krama om och lyckönska dem. Därefter började alkoholen serveras, tillsammans med snittar för att hela sällskapet inte skulle bli omedelbart berusade (det kom ju senare ändå, som sig bör på bröllop, vad jag förstått). Efter mingel blev det dags för middag, och vi gick in i “tältet” (läs: paviljong, visserligen inte permanent, men inte det minsta tältlikt). Där väntade en bröllopsbuffé. Denna varvades givetvis med tal och sång. Utdragna middagar som ideligen avbryts av sång och tal kommer för alltid att för mig förknippas med lundensiska sittningar. Maten här var dock betydligt bättre.

Bröllopsbuffé

Även bröllopstårta – de sju tårtor vi hämtat tidigare på dagen – serverades och var utomordentligt goda.

Film från brudgummens svensexa visades, till allmänt skratt och jubel.

När middagen var över plockades borden undan och ett dansgolv skapades. Ett liveband spelade musik och jag blev till och med uppbjuden till dans – mer än en gång! Aldrig varit med om maken :) När middagen var över kunde toastmaster H dessutom slappna av något, vilket var roligare. Dans följde, och även kallt bad där jag gav upp efter fem minuter eftersom jag hackade tänder. Folk med mer alkohol i blodet verkade mindre brydda över temperaturen.

Bröllopsparet försvann någonstans vid halv två-tiden tror jag till sitt hotellrum i stada, och vi andra fortsatte ett tag till. Vid fyra kollapsade jag till slut i säng. Klockan fem blev jag väckt av toastmastern som tyckte att jag skulle önska honom god natt, vilket jag gjorde och sedan fick jag somna om igen. Klockan halv nio tyckte M att vi skulle förbereda hemfärd, så då fick jag inte somna om trots att det var alldeles för lite sömn för min del. Hemfärden påbörjades vid 10.20 och var avklarad vid sjutiden på kvällen. Nu har jag bara en sista lååång biltur kvar den här sommaren och därefter blir det inte mycket bil alls. Ska bli ganska skönt.

Tack till E och N (samt deras familjer som utan tvekan stod för stora delar av organiseringen) för ett fantastiskt vackert bröllop och en riktigt rolig fest. Lycka till med ert äktenskap :)

Födelsedag på Liseberg!

Igår var det födelsedag, min tjugosjätte i ordningen. Den firades med roadtrip till Göteborg och nio timmar på Liseberg med vänner och lillebror. Helskoj dag. Påhittet Quick Pass, tydligen nytt för i år på Liseberg, är ett otroligt bra påhitt – genom att köpa biljetter via nätet fick vi också boka tid på de fem största attraktionerna (däribland Balder och Kanonen), och när vi kom till attraktionerna på den utsatta tiden var det bara att gå förbi hela kön. Sparade gott och väl två timmar i kö på Quick Pass.

Vinnaren för dagen var andra åket i Flume Riden. Då pressade vi ner alla fem i en liten båt och stackars S höll på att krossas längst bak när vi drogs uppför backarna. Killarna satt framtill, för att det skulle bli så framtungt som möjligt och därmed så blött som möjligt. Det blev det. Vi blev absolut dyblöta, från insidan av skorna upp till håret.

Dyblöta efter Flume Ride

Kanonen är annars att rekommendera för alla som gillar berg-och-dalbanor. Fantastiskt kul, även om vi nog är lite åt det vrickade hållet när vi står i kö i nästan en timme i regn för att åka en attraktion som varar i trettio sekunder. Men kul var det. Första gången åkte vi längst bak, andra gången längst fram. Längst fram är att rekommendera i just den berg-och-dalbanan (jag brukar annars föredra längst bak).

Sämsta riden var Kållerado, där det inte hände särskilt mycket. Man förväntade sig att bli väldigt blöt men det blev man inte.

Lisebergsbanan var en av de mysigare berg-och-dalbanor jag åkt :) Balder var riktigt, riktigt skoj men den hanns bara med en gång.

Dagens första åk, i Balder!

I Kållerado :)

Framför allt var det en riktigt underbar dag med nära och kära. Radiobilar med kompisar är väldigt roligt – vad annars när man får smasha rakt in i någons sida? Fantastiskt påfund! Men bara att gå omkring – eller att roadtrippa och lyssna på musik från 90-talet (det blev Cotton Eye Joe två gånger och det dansades vilt i baksätet till denna låt på vägen hem, och det blev även en del Aqua… bland annat) – det spelar ingen större roll vad man gör, så länge man gör det med människor man tycker om.

Tack till lillebror, S, J och K för en riktigt underbar födelsedag!

I väntan på radiobilarna...

Dagen L som i Lägenhet!

Så var man i Linköping igen. Home sweet home, soon enough. Jag gillar den här stan. Till skillnad från Stockholm, vilken är en ganska trevlig stad men alldeles, alldeles för stor, är den här alldeles, alldeles lagom. Det tar inte mer än en kvart att cykla nånstans, typ. De flesta affärskedjor finns representerade i stan, fast bara i en eller möjligen två upplagor, istället för sexton som i hufvudstaden.

Anyway.

Idag har varit dagen D, eller dagen L om man så vill – dagen Lägenhet! De sista pappren är nu påskrivna och jag är ägare till min underbara trea på Garnisonen här i Linköping. Efter snabb lunch (tacos!) åkte mamma och jag till lägenheten och började projekt Flytta In Och Allt Som Hör Därtill. Mamma, som körde upp från Malmö imorse, hade med sig sex flyttlådor som jag packat med grejer jag kan undvara i tre veckor. De, tillsammans med en ny tv-bänk från IKEA och 20 liter färg bars upp till lägenheten. Tacksamt nog finns här ju hiss, till skillnad från i min Malmö-lägenhet, så det är mycket enklare.

Hälsade på flera av mina grannar. Grannen längst ner har två katter; hon var ute och rastade sin birma på slätten utanför byggnaden. På det stora hela har jag idag pratat mer med mina nya grannar än jag pratat med mina grannar i Malmö på sex år… Men så är det här tydligen en liten, tight förening där alla känner alla.

Vardagsrummet, före

Köket, före

Vi kom på att vi glömt spackel och det blir ju inte vackert utan spackel, så mamma åkte iväg och köpte det på alltid pålitliga Clas Ohlson medan jag påbörjade det underbara som är att maskera allt som maskeras skulle – runt dörrkarmar och lister och bleh. Det tog en evig tid att göra. När mor återkom kunde hon också konstatera att min lägenhet innehåller sjutusen uttag av olika slag (el, TV, telefon, internet, taklampor); hon var ju tvungen att plocka ner alla dessa.

Långt om länge kunde vi börja måla. Började kvart i fyra. Jag tog arbetsrummet, mamma sovrummet, och sen delade vi på vardagsrummet. Sovrum, arbetsrum och delar av vardagsrummet kommer behöva ytterligare lager färg. Men riiiktigt fint blir det. Det är helt otroligt vilken skillnad det är i storlekskänsla mellan mörka och ljusa väggar. Det kändes som att lägenheten växte med en hel hög kvadratmeter när vi målade väggarna vita. Vid halv sju-tiden var vi åt det klarare hållet. Då började jag packa upp kläder och annat medan mamma tog det sista i hallen. Mina nya sovrumsgarderober är stooora och lite livsfarliga, för det kommer sällan eller aldrig bli något behov av att sortera ut något och slänga. Jaja. Nu till flytten sorterar jag en del (och en del av det som lades in var ju helgens reafynd från Stockholm. Whoo för rea!).

Mamma målar

Mamma tyckte att TV-bänken också skulle skruvas ihop. Jag gick på upptäcktsfärd i huset och hittade mitt förråd i källaren, hobbyrum, mangel/torkrum, och cykelförråd i vilket säljaren lämnat sin gamla cykel till mig med en fin lapp – “Camillas cykel!”. Behöver nytt bakdäck men ska enligt utsago i övrigt fungera utmärkt.

Vid halv nio påpekade jag för mor min att eftersom vi inte ätit sedan tolv kanske det kunde vara en idé att avbryta dagens arbete för att åka till hotellet och sedan eventuellt få i oss någon sorts energi. Hon köpte resonemanget och vi åkte till hotellet. Det visade sig finnas en alldeles förträfflig restaurang som serverade ryggbiff med klyftpotatis och bearnaisesås + salladsbuffé, så det var ju perfekt. Nu är jag mätt och belåten och ganska trött i både kropp och huvud (var ju trots allt tvungen att stiga ur sängen 5.50 imorse för att hinna med tåget till Linköping – *gäsp*). Strax sova.

Bilder från målande i lägenheten kommer när jag kommer hem, för jag har inte kamerakabeln med mig hit. Bilder!

Måååååla vitt

Färdigmålat, soffa ihopsatt, tv-bänk monterad och ljus uppsatt!

Som sand

Om sex veckor påbörjar jag läkarutbildningen. Igår kväll, när jag låg i sängen och skulle sova och funderade på det hela, drabbades jag av viss panik. Jag tittade på min garderob och tänkte, Om fem veckor är allt det här packat och flyttat och jag bor inte här längre. Det är ju inte utan att jag har en fantastisk massa saker som ska sorteras, packas, flyttas och slutligen packas upp… och jag som inte ens tycker om att packa upp min resväska efter att jag rest!

Säljaren av min nya lägenhet ringde nyss, liksom (en minut senare) ordföranden för föreningen. Har ju haft lite frågor till dem båda, saker jag inte kunde lösa i fredags. Säljaren pratar om min lägenhet, min, stället där jag ska bo. Min vackra, underbara lägenhet. Ordföranden hälsar mig välkommen.

Jag ska flytta.

Jag ska börja på läkarlinjen.

Det här är den bästa sommaren jag haft vad jag kan minnas. Den är radikalt annorlunda mot förra året då jag hade tre månader ledigt och ingenting att göra och knappt någon att umgås med. Denna sommar har jag rest massor, går på bröllop, planerar flytt, och umgås med vänner så ofta jag kan.

Så undrar jag, var är jag om ett år? Vad gör jag då? Vem umgås jag med, hur trivs jag med livet?

Livet är så bra just nu att jag undrar om intelligensen i att flytta. Jag är med i ett kompisgäng för egentligen första gången i mitt liv – jag har haft grupper av vänner förr, men inte något där jag känt att jag skulle trivas oavsett vem i gänget jag umgicks med – och då flyttar jag härifrån. Samtidigt är det helt nödvändigt. Här går jag i samma spår som jag gjort i så många år. Det är ju heller inte utan att jag och exet, numera bäste vännen, behöver komma ifrån varandra för att gå vidare helt och hållet.

Tiden försvinner som sand mellan fingrarna.

En kväll med vänner...

Från en sekund till nästa

Att se någon skada sig är att se tiden sakta ner. Det är en udda känsla, när man tittar på en varelse som är frisk och hel ena sekunden och i nästa går något sönder i kroppen. Tiden går långsammare och som om en videokamera slås på spelas förloppet i.

I Ghana, när vi skulle hem från Green Turtle Lodge, gick vi bort till Byn Från Helvetet (en liten by med paradisvy över havet, men på mindre än en timme där såg vi alldeles tillräckligt med olycka för att jag aldrig ska vilja sätta min fot där igen) för att ta tro-tro tillbaka mot stan. En kille i bil skulle svänga och köra bort från byn – och ett får, knappt mer än ett lamm, kom i vägen. Jag kan fortfarande se det framför mig: den lilla svartvita kroppen som försvinner in under bilen och ljudet av ben som krossas. Det ekar i huvudet.

Dagens skada var givetvis, tack och lov, inte lika illa. Inga knäckta ben här, men istället slitna muskelfästen. Ändå minns jag det med en exakthet av en HD-kamera: se honom springa, ena sekunden hel, nästa sekund viker sig benet. Känslan i mitt huvud av att bara veta att pang, nu är det sönder.

Jag undrar hur det blir som läkare. Fast där ser jag ju inte folk skada sig eller bli sjuka. Där ser jag dem när de blivit skadade eller sjuka. Inte riktigt samma sak. Jag längtar mest efter att kunna hantera det. Förstå. Veta vad den delen och den delen och den delen av kroppen heter, hur det funkar, vad man ska göra. Lärande för livet och jag vill bara ha det. Nu.

Frisbee-kastande på grönan

Mer frisbee-kastande innan farlig brännboll inleddes. Här kunde alla ännu stå på benen...