Tag Archives: Höst 2014

Avslutad placering – snart jul…

Eftersom nio timmar av praktiken även denna vecka ska tillbringas på akuten har jag idag avslutat terminens sista placering. Njurmedicin gav mig massor av tillfällen att träna patientbemötande och jag har gjort fler in- och utskrivningar där än jag tror att jag gjort sammanlagt i övrigt. Nästan i alla fall. Ju mer man visar att man vill, desto mer får man göra. Och njurmedicin har i stor utsträckning komplicerade multisjuka patienter (ofta inte bara njurarna som lägger av, utan andra problem också, ofta diabetes eller hjärt-kärlsjukdom eller nåt annat eller alltihopa), så det är patienter man får fundera fram och tillbaka på.

På fredag ska jag vara på akuten hela eftermiddagen och kvällen. Passet i lördags var luuuugnt så jag hoppas att det blir mer att göra då. Det är sällan mycket att göra när jag jobbar/är på praktik där, vilket är trist eftersom jag gillar mycket att göra. Hellre det än att rulla tummarna.

Om en dryg vecka är det OSCE-tenta. Bleh.

Och sen är det helt plötsligt bara några dagar kvar tills “jullovet”, d v s tenta-P. Igen. Tänk vad det alltid återkommer snabbare än man önskar.

Igår var jag på forskningsmöte för min forskning med Fredrik Nyström och hans CARDIPP-studie, en studie på diabetiker som hållit på i ganska många år vid det här laget och som är den som jag jobbade med förra sommaren. Den ska nu snart bli artikel… vilket är spännande.

Annars händer det tveksamt mycket. Vi har julpyntat lägenheten, vilket gör livet mysigare. Levande ljus i mängder.

Jul, jul, strålande jul

Jul, jul, strålande jul.

Utmanande handledare

Jag har tidigare skrivit om bra och dåliga föreläsare, till och med två gånger. Tänkte nu fortsätta på temat men övergå till kliniken istället, och vad som gör en bra respektive dålig handledare.

I amerikanska tv-serier har jag fått bilden av (mardröms)ronder där överläkaren kastar frågor över underläkarna, där en utpekad ska svara. Jag har alltid tyckt att det verkar mer eller mindre fruktansvärt och nedtryckande, inte minst med tanke på att överläkarna oftast framstår som sura gamla gubbar som tycker att underläkaren som inte kan svara inte är värd så mycket som smutsen under skon.

Här hemma har vi istället en mycket lugnare, mer laid back version. Ronderna är inte till för att lära sig något, utan bara för att ta reda på vad som behöver göras med respektive patient. Som läkarstudent kan man lugnt segla igenom klinikplaceringar utan att behöva göra särskilt mycket alls. I slutet av de veckorna man ska vara på plats får man en underskrift på att man varit närvarande, och så är det bra med det. Inlärning? Phhsssh. Sånt. Det får vi väl ta igen på kvällen, med näsan i böckerna.

Gårdagens mycket mer intensiva handledning med konstanta frågor fick mig att inse att den variant av handledning vi får på många placeringar är mer eller mindre skräp.

Det kan inte vara meningen att vi tolv veckor per termin ska gå på klinik, och det vi får med oss därifrån är det vi själva läser oss till i böcker eller råkar komma på att fråga om. Då kan vi ju lika gärna låta bli att ha klinik, och bara lära oss de praktiska momenten på Clinicum istället, genom praktiska labbar. Det hade ju dessutom gett en mer gemensam grund där alla i en klass kan ungefär samma sak, istället för att man p g a väldigt olika placeringar med väldigt olika handledare får chansen att göra helt olika praktiska bitar.

Det är inte dit jag vill. Det jag vill är att lära mig. Det jag vill är att ha bra handledare.

En bra handledare ska utmana.

En bra handledare ska stimulera till inlärning och utveckling. En bra handledare låter sin kandidat göra praktiska saker, står bredvid och handleder. En bra handledare ger feedback.

Det är inte så svårt, men det är klart att det tar mer energi än att bara låta kandidaten springa efter och stå i ett hörn. Det är jobbigare att komma på frågor att testa kandidaten med än att inte göra det. Det tar längre tid om kandidaten ska göra något praktiskt än om handledaren gör det själv. Det tar längre tid att ge feedback än att låta bli.

Men ni handledare får väl tänka att vi är framtiden, och ju bättre ni gör oss, desto färre gånger kommer ni bli störda som bakjourer mitt i natten med idiotfrågor som vi borde lärt oss svaren på under utbildningen, AT eller till och med ST. Ju mer ni lär oss, desto färre fel gör vi förhoppningsvis.

Så, ta tillfället i akt som handledare och undervisa. När underläkaren ska ha mottagning kan det vara en god idé att före mottagningen sätta av en kvart med en överläkare så att underläkaren kan kolla av att den plan denna har på förhand för patienten låter vettig, istället för att under mottagningen behöva springa och leta efter någon att kolla av saker med. När kandidaten går med på ronden, ställ frågor om vad som orsakat patientens besvär eller varför man väljer just det läkemedlet, kolla av vad kandidaten kan. Det stimulerar till att vilja lära sig, för att kunna svara nästa gång om man inte kunde det direkt. När kandidaten står med på operation, kolla av så att studenten vet vad det är ni håller på med. När det är dags för något praktiskt, visa en gång om det är något helt nytt och låt sedan kandidaten göra.

Handledarjobbet är viktigt, så löjligt viktigt för att vi ska lära oss. Ta ansvaret på allvar.

Plugg, diktat och en tom kalender

Maken har övergett mig för Göteborg och Spine Academy, så här sitter jag i min ensamhet i novembermörkret och försöker plugga till OSCE-tenta utan någon särskild framgång för jag är alldeles för trött för sånt. Men, har trots allt fått OSCE-tentaplugg gjort idag, så man får ju ändå vara nöjd.

Andra veckan (av tre) på njurmedicin har checkats av. Njurmedicin är… en väldigt, väldigt typisk medicinklinik. Man gör liksom inte riktigt någonting annat än rondar patienterna och skriver anteckningar/remisser/whatever. Det är väldigt lite praktiskt göra. Jag har dock fått ha ett helt gäng samtal med patienter, samtliga med handledare som gett feedback, så det där med medsittningssamtal har inte varit något problem den här placeringen (till skillnad från ortopedplaceringen där det tog en del tjat för att få till en enda; sådana är lite tråkigare). Dikterat en massa in- och utskrivningar. De senare är alltid lite spännande när man inte varit med från början och ska försöka sammanfatta utifrån något halvdussin (i bästa fall) upp till ett par hundra anteckningar… Svårt sjuka patienter som legat inne i en evighet är inget jag ser fram emot att försöka sammanfatta i en utskrivningsanteckning.

AT-läkare och underläkare har gjort de två veckorna hittills värda på njurmedicin – denna veckan en väldigt undervisningsglad AT-läkare som grillat mig på allt möjligt från läkemedel till ADH-reglering. Frustrerande med allt jag inser att jag inte kan, men väldigt mycket mer lärorikt än att bara springa efter någon ointresserad så kallad handledare som mest tycker att man är i vägen.

Till skillnad mot de senaste veckorna – med försäljning av lägenhet, lillebrorsbesök och diverse annat – har den här veckan varit väldigt lugn. Jobbade lite i tisdags eftermiddag, annars har kalendern varit tacksamt tom. Det behövs. Lägenhetsförsäljningen (och husköpet som föregick det) har varit ganska stressande. Fortfarande mycket som ska göras så klart, inte minst den faktiska flytten, men vi har kommit en bit på vägen.

På lördag ska jag hålla till på akuten under dagen, ett av två pass den här terminen som läkkand. Det ska bli väldigt trevligt, var ju ett tag sedan jag var där…

 

Njurmedicin och OSCE-tentaplugg

Sista praktikperioden för terminen började i måndags, och för min del betyder det tre veckors placering på njurmedicin i Linköping. Det är löjligt skönt att få vara i Linköping. Att kunna slappa på söndagskvällen utan att tänka “nu måste jag tajma in när jag ska äta för att det ska passa med när jag ska åka” och så vidare, och att kunna gå hem från placeringen till sin lägenhet och bara vara.

Lägenheten ja, den är det budgivning på just nu. Spännande och nervöst.

I februari blir det nytt boende, flytt till hus med allt vad det innebär.

Njurmedicin är hittills trevligt, om än väääldigt lugnt för läkarstudenten. Jag är ensam här vilket är jätteskönt, för då slipper man tävla med någon annan om att få vara med på saker och göra intressanta grejer. Men ja, det händer tveksamt mycket. Det är rond och någon inskrivning och någon utskrivning och inte så mycket mer. Kanske lika bra det, med tanke på hur mycket jag behöver plugga inför OSCE-tentan. Listan på vad vi ska kunna inför den där tentan är en mil lång (eller åtta sidor i Word) och jag har pluggat väldigt, väldigt lite pga allt annat som händer och att jag jobbat med T9-kompendiet istället.

Kanske ska klargöra vad OSCE är? OSCE (Objective Structured Clinical Examination) är en praktisk tenta som vi gör under en halvdag i december. Jag vet inte hur många stationer vi har, men det är dryga dussinet i alla fall. På de olika stationerna sitter läkare från olika kliniker med något att examinera oss i – ortopeden som ska testa oss i ledstatus, klin-fysarna som vill testa oss på spirometri, kardiologen som vill testa oss på EKG. Och så vidare. Man har ett visst antal minuter på varje station inom vilka man ska lösa problemet/visa tekniken.

En av sakerna de lär ha en station om är infektion, med antibiotikaval och allt kul som har med det att göra. Och jag avskyr antibiotika. Det är, för min arma hjärna, helt ologiskt alldeles för ofta. Ugh. Har försökt och försökt och försökt att få ett system på möget, men nej.

Jaja. Man får väl plugga bäst man kan i alla fall. Som sagt, gott om tid här på njurmedicin.

T9-anteckningar

T9-anteckningar – PDF ca 45 MB stor, 178 sidor, skickas via Sprend efter beställning. Som vanligt är det hela med förbehållet att det är elevanteckningar. Säljes för 50 kr/st. Maila mig eller prata med mig i skolan om ni skulle vilja ha dem.

Övriga anteckningar:

T2-anteckningar – handskrivna, mycket fokus på anatomi men även annat (gratis)
T3-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr) samt EKG-arbete och läkemedelslista (gratis)
T4-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T5-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T7-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T8-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr) samt läkemedelslista (gratis)
T10-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr) samt läkemedelslista och bildtentakompendium (gratis)
T11-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
Övriga anteckningar – blandade bilder från alla terminer att ladda ner (gratis)

Innehållsförteckning.

Innehållsförteckning.

Exempelsida.

Exempelsida.

Vårdnäs

Igår kom jag hem från några dagar på internat. Det ingår i termin 9 att åka iväg på detta internat i ett par dagar (måndag-onsdag för vår del) för att utveckla sin självkännedom och lära sig mer om ledarskap. Det är något många får reda på redan tidigt på utbildningen i Linköping, och jag tror att man ser fram emot det med olika grader av entusiasm, precis som med allt annat. Själv fick jag reda på det av L som gick T10 när vi träffades och således hade sitt internat ganska så färskt i minnet, men jag har sedan dess i stort sett glömt bort det.

Vad som görs på internatet tänker jag inte gå in på, för det är en del av grejen att inte veta när man åker dit. Öppet sinne och att skapa sin egen upplevelse. Men vi höll i alla fall till på Vårdnäs Stiftelsegård och vi har ätit massor av god mat – dagarna består av frukost, fika, lunch, fika, middag, och eventuellt en kvällsmacka, som de viktiga punkterna på dagen, och däremellan utbildning… – och haft det allmänt ganska trevligt. Jag hade tur med min lilla grupp (halva klassen är ju iväg, och man delas in i mindre smågrupper) och det har blivit väldigt mycket skratt, måste jag säga.

Det ska inte stickas under stol med att det är skönt att vara hemma igen. Att sova i sin egen säng istället för en hård 90-säng med för hård kudde och med tre andra i rummet… Tja, jag vet vilket jag föredrar. Idag är vi ganska lediga, bara en timme på rättsmedicin för att vara med vid en obduktion (förmodligen bara en yttre eftersom det annars borde ta betydligt längre tid), och resten av dagen försöker jag hinna ikapp med plugg, tvätt och annat.

Imorgon kommer lillebror på besök, vilket ska bli mycket trevligt. Det var längesedan sist, jag tror min födelsedag. Det blir så när man bor ett par timmar ifrån varandra. Men lillebror och jag brukar kunna plocka upp diskussionen precis där vi var sist. Julmarknad på Ekenäs slott och en hockeymatch är förmodligen på planeringen.

Oklart FoF:ande

Halvvägs genom terminen sitter jag och skriver på mitt kompendium, så klart. Har gjort mer än hälften, så det är ju trevligt (å andra sidan har jag inte pluggat en minut till OSCE, så det är lite ett steg framåt, två steg bakåt när det gäller det här med plugg på läk).

Vi har FoF just nu. Hade föreläsningar igår, en “intro till socialmedicin” och en med en tjej från Eleonoragruppen här i Linköping, som tar hand om och hjälper personer med alkohol- och drogmissbruk, och deras familjer. Intressant, definitivt, men vad vi ska kunna? Oklart. Slutligen ett seminarium som var över förväntan (eventuellt pga mina mycket lågt ställda förväntningar, men ändå), men jag har ganska svårt för att beskriva vad det egentligen handlade om.

Vilket är lite det jag tänkte konstatera här. Jag förstår inte vad det är vi ska kunna från denna termins FoF. Förra terminen blev det ganska många sidor skrivna, men så här ser min innehållsförteckning ut den här gången:

Tooooomt under FoF.

Tooooomt under FoF. (Svart är skrivet, rött är inte skrivet)

Det blir eventuellt så att jag tar bort FoF-rubriken helt och hållet. Det betyder säkert inte att vi inte får FoF-frågor, men det betyder att jag inte har något att skriva om det. I målen heter det:

Kompetensmål
Nivå 1: Kunna identifiera och/eller utveckla och träna
1. Samband mellan samhällsförändringar och hälsoutveckling
2. Salutogena faktorer i lokalsamhället
3. Samverkan med andra samhällsinstanser, såsom olika former av social verksamhet

Nivå 2: Vara införstådd med/kunna tillämpa
4. Förklara och förstå hur människors olika livsvillkor påverkar deras hälsa
5. Särskilt kunna beskriva förekomst av, och orsaker till, socioekonomiska skillnader (vad gäller utbildning, yrke, inkomst, arbetslöshet, etnicitet, födelseland) i hälsa (såsom mortalitet, morbiditet och självskattad hälsa)

…vilket mest känns som ganska logiska saker. Sånt man babblar sig igenom på en tenta. Som förra gången, när jag fick hur många poäng som helst på FoF-fallet utan att det det frågades om var något jag hade pluggat på.

Man ska väl inte klaga. Men då vet ni som förköpt/tänker köpa kompendiet i alla fall…

4 650 kr!

Idag är det den första november (hur gick det till?) och min drive för Läkare Utan Gränser är därmed över. Det kom in ett par sista-dagen-beställningar, så totalen ser ut så här:

4 650  kr insamlade!

Whoo! 3 200 kr har skickats direkt till Läkare Utan Gränser och kvar är således 1 450 kr som jag skickar iväg. Eftersom jag gillar jämna siffror tänker jag avrunda uppåt och skicka iväg en 1 500 kr istället.

Nyss ivägskickade pengar!

Nyss ivägskickade pengar!

Omgjort i kompendier motsvarar summan 93 st, vilket inte känns helt illa pinkat (även om inte alla som gett har önskat kompendier i utbyte).

Stooort tack till alla som varit med!

För övrigt är det nu helg och min vistelse i Västervik är över för terminen. Det har varit skoj i Västervik, mycket bra klinik och väldigt lärorikt, men jag ska definitivt inte sticka under stol med att det är skönt att vara hemma igen. Att pendla varje vecka är krävande på ett sätt man inte förstår förrän man är inne i det. Eller också är det bara jag som tycker att det är jobbigt, vad vet jag.

Nu väntar två veckor FoF. Vi ska på något studiebesök i Norrköping och vi ska till rättsmedicin och vara med på en obduktion där, och vi ska åka iväg på internat. Så helt klar med det där åka-iväget är jag ju inte. Men nästan. Internatet är inte lika långt bort och kommer vara måndag till onsdag. Vi får inte åka hem på kvällarna, har de varit väääldigt noga med att påpeka.

Innan dess är det lite helg kvar. Pysslande med allt som har med lägenhetsförsäljning och husköp att göra står på planeringen. Och plugg.

Och att ta det lite lugnt.

Varför jag stöttar Läkare Utan Gränser

Imorgon tar min drive för Läkare Utan Gränser slut. Hittills har det sålts 23 kompendier och utöver det dessutom getts gåvor på 2 900 kr. Så det blir en del som kommer skickas över eller redan har skickats över (en del har valt att betala direkt till Läkare Utan Gränser). Jag är nöjd och hoppas att ni som deltagit också är nöjda. Varje krona är viktig.

Ebola är det som just nu får mest uppmärksamhet. Läkare Utan Gränser arbetar för att det inte ska bli en ännu värre spridning än det redan är. Men det är viktigt att komma ihåg alla de andra sjukdomarna som drabbar framför allt de fattiga länderna:

Malaria tog åtminstone 660 000 liv år 2011. Mörkertalet är förmodligen stort eftersom långt ifrån alla fall registreras. Nästan alla fall (90%) inträffade i Afrika söder om Sahara. (Läs mer).

Mässling är en mycket smittsam virusinfektion som vi i Sverige vaccineras mot, men det är samtidigt en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn under fem år. Under 2011 dog 158 000 människor i mässling – det är 430 dödsfall per dag – och de flesta är barn under fem år. 95% av dödsfallen sker i låginkomstländer, främst Afrika och Asien. (Läs mer)

Diarré är inte en sjukdom i sig utan kommer till följd av virus, bakterier, parasiter och andra mikroorganismer. Kolera är värst, och det finns inget effektivt vaccin, och rotavirus är den vanligaste orsaken. Vätskeersättning är oerhört viktigt för att ett litet barn ska klara sig igenom svår diarré, eftersom de har små reserver och annars helt enkelt torkar ut. Rotavirus tar 500 000 liv om året. (Läs mer)

Lunginflammation tar 1,2 miljoner barns liv varje år. Nästan 200 000 dör av kikhosta. (Läs mer)

Undernäring är inte en sjukdom i sig, men det hindrar inte att 2,6 miljoner barn dör varje år till följd av det. Omkring 100 miljoner barn led av undernäring i utvecklingsländer år 2010. (Läs mer)

Det finns så mycket skit i världen, och nästan allting drabbar de som bor i utvecklingsländerna – och bland dem så drabbar det framför allt barnen. Läkare Utan Gränser jobbar med allt det här och jag tycker det är enormt viktigt att stötta dem. Av den anledningen är jag månadsgivare. Tror du att du kan avvara en kaffe på stan en gång i månaden så kan du också bli månadsgivare. Tycker du inte att Läkare Utan Gränser känns rätt för just dig så hitta någon annan organisation. Månadsgivande är jättebra eftersom organisationerna då vet att det kommer in en viss mängd pengar varje månad, och då blir verksamheten mycket enklare att planera.

Och vill du ha ett kompendium där pengarna går till Läkare Utan Gränser, så har du till imorgon kl 24.00 att maila!

Husköp. Och tårta.

Tredje veckan i Västervik är avklarad och igår köpte vi hus.

Ja.

Så jag har väl kanske inte varit så hundra koncentrerad på plugg igår och några av de tidigare dagarna i veckan, då det istället varit nagelbitarbudgivning. Vi vann. Uppenbarligen. Skrev kontrakt igår och flyttar i februari.

Det är lite känslan hade-du-inte-tillräckligt-att-göra-utan-att-samtidigt-också-organisera-en-flytt?, men meh. Det blir så ibland. Och i februari är skolan ändå ganska lugn.

Samtidigt tvingar det här oss att rensa ut källarförrådet. Inte något jag ser fram emot, men det behövs verkligen…

Tur att vi flyttar till större. Heh.

Mamma och pappa flyttar till London idag. I jämförelse med internationell flytt till mindre lägenhet känns det inte lika jobbigt att flytta tio minuter bort och till större.

Idag är det födelsedagskalas för Ls syster. Jag gjorde tårta. Halloweentema önskades. Vanilj- och hallon/jordgubbsfyllning, täckt med limesmörkräm i grönt. Spöken av marshmallows. Populär bland alla som åt. Barnen S äter dock inte tårta, så varför jag låter bli att göra med choklad för att tillgodose lilla Es önskemål är lite oklart ^^

Spöktårta :)

Spöktårta :)

Med spindlar, gravsten, spöken och pumpor.

Med spindlar, gravsten, spöken och pumpor.

På väg upp :)

På väg upp :)