Tag Archives: Katter

Pluggtips för läk

Fick nyligen ett mail med en fråga om hur man bäst pluggar på läks tidiga terminer. Det är inte första gången jag har fått ett sånt mail, så jag tänkte att jag ju kan lägga ut svaret här. Lite redigerat, men det här är mina tankar på medicinplugg (skrivet framför allt med programmet i Linköping i åtanke):

Det första är väl att det inte finns några genvägar. Det är plugg som gäller. Det finns inte att allt det där du ska kunna bara hoppar in i hjärnan när du sover.

Jag har alltid försökt få en överblick över det jag ska läsa först, för att inte dyka in i detaljer som jag inte begriper på en gång. Överblickar kan man få på olika ställen beroende på vad det handlar om – till exempel fungerar Människans Fysiologi bra under termin 2, innan man dyker ner i Guyton/Boron. De svenska böckerna är generellt ganska snälla och översiktliga, medan de amerikanska får betalt per ord och därför gillar att skriva många… Även Wikipedia (engelska) kan vara bra grund (men säg inte det till basgruppshandledaren…). Man måste läsa vidare efter att ha fått grunden, men det är en bra början.

Plugga kontinuerligt. Läk är inte ett sånt program där det funkar att börja plugga i slutet av terminen. Dels för att det blir för mycket att ta in på två veckor, och dels för att mycket är viktigt att lära sig i ett betydligt längre perspektiv än bara till tentan. Plugga till varje basgrupp, det är ett jättebra sätt att ligga i fas. Preklin är lite segt eftersom man får offra en del tid på helgerna, men det lönar sig i längden (och blir bättre på klin). Visst ska man ha tid att roa sig också, men för min del fick jag acceptera att det gick åt ett gäng timmar varje helg åt plugg.

Huruvida man ska göra anteckningar under tiden man läser är upp till var och en. Själv har jag alltid skrivit och ritat massor, eftersom jag tappar koncentrationen efter 30 sekunder av att bara läsa, ungefär. Andra kompisar jag har läser hellre allting två eller tre gånger och skriver inte ett ord. Testa olika varianter och kom fram till vad som funkar bäst.

När det gäller tentaplugg är det min absoluta rekommendation att gå igenom extentor. Själv pluggar jag ett område under dagen och på kvällen går jag och en kompis igenom extentafrågor. Det ligger ett gäng extentor på nätet, och äldrekursarna brukar ha sammanställningar av gamla frågor. De är ett utmärkt sätt att få reda på om man pluggat ungefär rätt sak, och täcker in sånt man inte pluggat så mycket under dagen. Huruvida man ska ha tentagrupp eller inte är helt upp till en själv – jag tycker det funkar jättebra med mig och min kompis, andra har grupper om fyra, och en del kör hela tenta-P helt själva. Samma sak med om tentagruppen ska börja klockan 13 på eftermiddagen och köra till midnatt, eller om man träffas över en lite lugnare middag på kvällen. Det är inget rätt eller fel, bara olika.

Och även om det är så att du kuggar en tenta eller två så går inte världen under för det. För något år sedan kuggade 70% av T1. Det är olika vad de ger för tentor och vad man har fokuserat på när man pluggat. Men, som min pappa brukar säga till mig när jag hävdar att jag haft “tur” som klarat en tenta – ens tursamhet brukar öka i ungefär samma takt som mängden plugg man gör.

Så, några tankar runt hur man pluggar. Viktigast är att du måste hitta det som funkar bäst för dig.

Mörka dagar med ljusglimtar

Det har snart gått två dagar sedan Tara fick somna. Det har varit långa dagar med oändligt mycket tårar. Visste inte att man kunde sakna ett djur så här. Tara, min lilla kattunge (fast så liten var hon inte på slutet). Jag är inte i närheten av glad igen än, även om det går något längre mellan gråtattackerna nu. Jag har haft och har fortfarande oerhört dåligt samvete över att hon fick somna, även om alla inklusive veterinären sa och säger att det var rätt.  Att hon hade ont. Att hon inte trivdes.

Jag hoppas att hon har det bra nu.

Angel (min andra katt) har tagit det hela med ro. Tara var elak mot henne dagligen, jagade och fräste och höll på, så jag tror att hon tycker att livet känns tryggare nu. Jag hoppas att hon ska kunna få blomma ut ordentligt nu. Hon verkar inte brydd över att hon är ensam.

En och en halv timme innan Tara fick somna fick jag tentabeskedet. Godkänd. Farväl, preklin. Jag log och skrattade och var överlycklig. Sådan oerhörd glädje och lättnad. Och sedan, ner i nattsvartaste sorg. Farväl, Tara. Direkt efteråt skulle jag jobba. Jag växlade mellan patienter och att sitta och gråta. Samtidigt var det skönt att ha något att göra. Igår avsade jag mig allt jag skulle ha gjort. En av mina grannar i huset tog hand om mig och vi pratade om katter och sorg och annat. Sen gick vi ut och njöt av det vackra vädret. Himlen var klarblå och snön gnistrade i fjorton minusgrader. Jag önskade att Tara fortfarande fanns. Jag önskar fortfarande att hon var här hos mig. Det gör ont, väldigt ont.

Tog med systemkameran ut och tog några bilder.

Tog med systemkameran ut och tog några bilder.

L tog mig till Nori igår kväll för att trots allt fira tentaresultatet. Stans bästa sushirestaurang. Jag har testat sushi någon enstaka gång tidigare och jag tyckte inte alls att det var gott. Igår gav jag det en chans till och jag måste säga att det var fantastiskt. Tjejen som serverade oss var supergullig och väldigt hjälpsam när vi inte förstod något av menyn. Men det blev bra till slut – efter två “prov” (en med lax och en med avokado) beställde vi in Sushi Moriawase Deluxe (11 bitar) och stor sashimi med enbart råa fiskbitar, inget ris. Över all förväntan. Älskar lax och det fanns flera andra fisksorter med bland bitarna som var ljuvliga.

L har siktat in sig på sushin.

L har siktat in sig på sushin.

Vi gjorde ett snabbt besök på Karamello där L köpte något jag inte fick se – och så kom han in med två paket imorse, innan han skulle till jobb när jag låg kvar i sängen. Jag fick välja ett, innan han sa att “jag tänkte att om du väljer det ena känner det andra sig ensamt, så du får båda”. De innehöll lakrits från Lakritsfabriken, en supersalty och en salty. Än så länge har vi smakat den supersalta och den är grymt god. Det hela var för att vi firar 21 månader tillsammans idag. Min blivande make är helt underbar.

Idag har jag haft möte om köldstudien, med diverse folk från CMIV och annat håll. Vi har tjugofyra deltagare så här långt, så det närmar sig de tjugoåtta vi behöver.

Jag har varit fortsatt ledsen, gråtit ännu mer, men chocken börjar släppa taget lite grann nu. Saknaden kommer att finnas kvar.

Om en timme tar jag och L tåget till Stockholm. Imorgon är det bröllopsmässa på Grand Hotel, så vi ska dit, och det är dessutom en utmärkt ursäkt för att få träffa mamma och pappa. Det blir skönt.

Farväl, Tara

Jag var med dig från minuten då du föddes. Din mamma hade bott hos mig i tio dagar då och du var en av sex ungar som föddes i mitt vardagsrum. Du vägde åttio gram och var så liten, så liten.

Du somnade i min famn när du var några veckor gammal och jag visste att jag inte kunde låta dig flytta. Du var min.

Du var min till ditt sista andetag.

Vi var tvungna. Jag vägrar att ge dig medicin resten av livet, för du hade inte förstått varför jag skulle tvinga i dig tabletter – och tabletter som skulle personlighetsförändra dig, som skulle göra dig trött och annorlunda. Du skulle inte förstå.

Du fick somna i min famn, som du gjorde när du var liten.

Tårarna trillar nedför mina kinder och jag är så ledsen, så ledsen att det blev så här. Jag ville att du skulle få leva länge, längre. Men nu hade du ont och du trivdes inte och jag var tvungen, det var mitt ansvar.

Det värsta ansvaret man kan ha som djurägare.

Jag var inte beredd. Jag tror aldrig att jag hade kunnat bli beredd. Veterinären frågade om vi ville göra det direkt eller om vi ville vänta ett tag. Ett par veckor. Säga farväl. Men det hade bara varit för min skull, inte för din. En självisk önskan om att få ha dig kvar. Och det hade inte blivit lättare.

Jag minns hur du kom och buffade in huvudet i sidan och la dig ner för att kela när jag pluggade. Jag minns hur du satt och pratade med fåglarna. Jag minns hur du vände upp magen för att visa att du ville bli kliad. Jag minns när du satte dig framför datorskärmen så att jag inte kunde ignorera dig. Jag minns hur du jagade den lilla röda pricken från laserpekaren. Jag minns hur du tyckte om mat och aldrig tvekade att påpeka när den var slut. Jag minns alla konstiga positioner du kunde ligga och sova i.

Jag minns hur det var att begrava näsan i din päls, så mjuk och fin.

Jag minns, och jag hatar att jag inte får lov att göra det nu. Att jag måste tala om dig i dåtid. Att du inte finns mer. Att det var mitt ansvar och min skyldighet att låta dig somna.

Jag älskade dig och älskar dig. Jag kommer alltid att älska dig. Och jag saknar dig så att mitt hjärta håller på att gå sönder.

~~~

Tara
12 oktober 2006 – 23 januari 2013

~~~

Tara

Du somnade i min famn. Sov där så tryggt. Du var min.

Du somnade i min famn. Sov där så tryggt. Du var min.

En dag gammal, sovandes ihop med sina syskon.

En dag gammal, sovandes ihop med sina syskon.

Sitter fint.

Sitter fint.

Gosar med systern Angel.

Gosar med systern Angel.

Fåntratt Tara.

Fåntratt Tara.

Tara och Angel.

Tara och Angel.

Tittut från boet.

Tittut från boet.

blogg110

Leker.

Tara och mamma Mathilda.

Tara och mamma Mathilda.

Min vackra dam.

Min vackra dam.

Min fåniga dam.

Min fåniga dam.

Glada köttbullar med mera

Ibland skriver man varje dag på bloggen och ibland går det flera dagar utan att man har det minsta att säga. Efter min uttömmande harang av ord om Astrid Lindgren-fallet, utökningen av platser på läkarprogrammet, och idiotin som är Debatt, ebbade visst mitt blogg-behov ut lite sådär lagom. Helgen inföll, med pojkvän som återvände hem, och då är det mysigare att umgås med honom än att skriva inlägg som tar lång tid bara för att man ska hitta alla källor innan man publicerar.

Klockan är snart tio och det är kolmörkt utanför fönstret. Tänk i somras, när det fortfarande var ljust så här dags. Men det har varit fint väder denna måndag i alla fall.

I förra veckan var jag och K på IKEA. Eftersom jag gick direkt från skolan (där vi ägnat oss åt meningslösheten som var “Presentationsteknik” samt “Att utvärdera vår strimmagrupp”, den tidigare av vilka flera av våra föreläsare borde ha gått på) var jag enormt hungrig, så vi tog oss till restaurangen där det som vanligt serverades 19-kronors-köttbullar.

"Look, you get porridge! And it's happy to see you!" Fast jag fick köttbullar och potatismos istället. Lite kul får man ha, barnasinnet bör finnas kvar även i så hög ålder som min ;)

Efter mat blev det shopping av framför allt burkar. Nu är mitt skafferi fantaaastiskt fint ordnat, och jag fick ett antal Asberger-poäng till (20 st, närmare bestämt, enligt L), för att jag satt två prydligt skrivna lappar på varje burk – en på sidan och en på locket, så att man ser både från sidan och uppifrån. Man får inte vara dum.

I helgen såg jag och L, som nämnt, hockey. Ls bror satt mest och skrek på TV:n, åt den väldigt partiska domaren. Efteråt fick även jag tycka att tidningarna överdrev – till och med Corren sa att LHC “förstörde festen” för de stackars liven i… vem de nu spelade mot, jag minns inte.

Idag var det skola igen. Vi började med en bra föreläsning, men jag, F och E var alla för trötta för att egentligen lyssna och andra föreläsningen var seg och sömnframkallande om receptorer där det mesta kändes som att vi läste det under T1. På det hela taget känns T3 så här långt, förutom farmakologin, som repetition. Vilket är ganska trevligt, men börjar få det att krypa i kroppen på mig i behov av att göra annat. Således mycket träning. Idag är dessutom första dagen på veckan då nästan samtliga av TV-serierna jag följer börjar sända nya säsonger i USA, vilket innebär något nytt att titta på. Whoo.

Två bilder till, av mina gostroll som inte gör något annat än latar sig.

Lat katt #1. Tara.

Lat katt #2. Angel.

Tara bosätter sig alltid på saker som ligger på golvet, vilket roar L (även om han ibland försöker låta irriterad över saken). Ett papper på golvet och inom tio sekunder så sitter hon på det. Mest poppis är dock Ls väskor, vilka han lämnar på golvet i arbetsrummet. Yay, sovplats liksom.

Ledigheter

Det där med att ta det lugnt är inte min grej. Har haft dagen och gårdagen lediga – och har hittills omorganiserat min garderob och byggt om kattklätterställningen på balkongen. Idag var jag också på Tornby, vilket resulterade i att jag nu har de sängbord jag tittat på i ett halvår. Samt en blåsa i handen efter att ha skruvat tusen skruvar för att sätta ihop dem. Menmen.

Kattklätterställningen är jag nu mycket mer nöjd med. Den har känts onödigt stor och otymplig mest eftersom katterna inte använde hälften av den. Det fanns krypin och grejer som de aldrig gjorde något med. De ville mest bara ligga så högt upp som möjligt, och ha nåt kul ställe att klösa på, där de kunde sträcka ut sig ordentligt.

Således…

Innan. Mest en bild av hur det öste ner regn den dagen, någon gång under tenta-p tror jag. Men man ser klätterställningen. Vad repet var bra för vet jag fortfarande inte. Fattar inte hur katterna skulle leka med det. Och "grottan" användes aldrig. Så, bort.

Efter! Ombyggd. Nivåer så att katterna kan ta sig ner, men i övrigt inga krusiduller.

Jag är väldigt nöjd. Extra nöjd med att den faktiskt är riktigt stabil. Funderar dock på att klä om den i något nytt tyg. Det är inte så svårt med häftpistol, så jag ska bara hitta något annat tyg som är lagom tjockt och som jag gillar. Sen blir det nog så att jag gör om även den vita klätterställningen jag har inomhus, eftersom den är instabil och också har onödigheter. Gott om tid i sommar.

Till garderoben har jag beställt några nya småsaker från Elfa – praktiskt system, det där. Beställde från bygghemma.se, som har gratis hemkörning vilket är bra och nödvändigt när det är lite större saker. De har dessutom bra pris på Elfa. Elfa är riktigt bra – bara att byta och hänga på fler saker. Ska hänga på en klädstång till tänkte jag. Kommer bli kalas.

Dagens tripp till Tornby var riktigt bra – jag åkte dit vid elva och där var nästan inget folk. Nordik har ju gått i konkurs så jag var där och kollade om det fanns något kul kvar. Not so much – stället var mer eller mindre länsat på allt utom ett antal soffor. Besökte Chili, Rusta, Jysk, IKEA, Willys… Köpte lite braigheter på olika platser. Min snälla granne skulle också till IKEA och som vi kommit överens om åkte jag med henne hem, eftersom det varit omöjligt att få hem byråer och lamellgardiner annars. Sen drack jag saft och åt bulle hos henne. Mums!

Byggt byråer sedan dess och det var ju lagom svettigt i värmen.

Imorgon är det dags för introdag hos min brukare. Fem timmar, så det är lagom lite att börja med. Sen blir det helg och L ska cykla galet långt (läs: Vätternrundan) och jag ska… jaa. Bra fråga. Fortsätta med min nagelbitande väntan på tentaresultatet kanske? Fast jag har inte funderat på det så mycket de senaste två dagarna.

Anatomi, vår, muffins!

Det är en fin solnedgång utanför fönstret! Massor av färger, rosa och lila och blått och orange. Det har inte varit en vacker solnedgång här på länge, så jag bara njuter. Likadant njöt jag tidigare idag av den klarblåa himlen och den varma solen – det känns nästan som vår. Sakta men säkert försvinner snöhögarna bort från vägkanterna och blottar soggigt gräs. Det börjar till och med synas skott på träden!

Jag roar mig med anatomi. Och blod. Ungefär lika stora delar av varje. De senaste basgruppsfallen har handlat om blod på olika sätt – hemostas, hematom, trombocyter, koagulation… spännande och ganska överskådligt. Kommer dock svära högt över alla faktorer som har med koagulationen att göra när det är dags för tenta-p och man ska lära sig det utantill – det är ju inte så enkelt som att faktor I aktiverar faktor II som aktiverar faktor III, utan istället börjar det med faktor XII som aktiverar faktor XI som aktiverar faktor IX… och så vidare. Dessutom är det bara en av två aktiveringsvägar. Givetvis.

Koagulationskaskaden!

Anatomi kör jag mest med mina Thieme’s Flash Cards (finns på Lycknis, billigast där, men jag orkar inte leta upp dem där; korkad hemsida – ska ni köpa så kolla ISBN-numret [9781604062151] så att det är rätt). De är helt enkelt bäst i världen. Har de delar vi hittills gått igenom trädda på den praktiska ringen man får med korten, så att man inte behöver ha dem liggande fritt.

Min grund för att lära mig anatomin den här terminen.

Vi har gått igenom skuldra, arm, hand, höft och lår. Underarmen har alldeles för många muskler (19 st) och handen är mest bara jobbig även om jag faktiskt lyckas trycka in skelettdelarnas namn i huvudet. Jag är inte bra på glosor och det är det det här känns som, även om det finns logik och system. Trapezoideum må betyda trapetsliknande för att benet är just trapetsliknande, men det hjälper inte mig särskilt mycket. I just don’t see it.

Jag har satt i system – i två dagar i alla fall och tänkte fortsätta med det, nu när det är ljust nog ute att kunna se vad det står på korten – att plugga anatomi när jag går till och från skolan. Det innebär någonstans mellan 20 och 30 min anatomiplugg per dag. Vilket ju känns bra. Produktivt. Och nödvändigt. Och dessutom är det ganska kul när jag känner att det går framåt.

Den andra boken jag har för anatomiplugg, som syns på bilden, är Rörelseapparatens anatomi. Dyr men bra och dessutom på svenska, vilket man inte är bortskämd med.

I andra nyheter roar jag mig i köket. För att göra något icke-muffinsaktigt testade jag ett recept på sötpotatissoppa häromdagen. Det är lågt GI och jag har velat testa det ett tag. Var väldigt enkelt och blev riktigt gott! Receptboken heter Klaras goda GI-dagar och innehåller en hel hög GI-vänliga recept.

Sötpotatissoppa med lax.

Och så gjorde jag så klart muffins också. Den här gången blev det chokladmuffins med choklad. Har lite problem med hur länge de ska vara i ugnen; första gången var det precis över 14 minuter och då blev kanterna stenhårda men mitten ganska lagom geggig, andra gången på 12 minuter var toppen bra men resten typ smet fortfarande… Så, 13 minuter nästa gång. Oavsett vad är de fullt ätliga, måste jag säga. J proppade i sig fem på en kväll, plus den äpple-kanel-muffin som var kvar från förra baket. Chokladmuffinsarna var också populära vid fredagens basgrupp.

Chokladmuffins!

I övrigt tränar jag och har en generellt mycket bättre vecka den här veckan än förra. Har börjat kolla på en ny TV-serie, Mr Sunshine, som är Matthew Perrys nya komediserie. Pappa, eventuellt passar den dig. Och alla andra som gillar Matthew Perry som… sig själv, typ. Jag antar att han spelar sig själv mer eller mindre, för han spelar alltid ungefär samma roll. Så alla som gillade honom i Vänner kan kolla på den. Där är lite festliga karaktärer – kanske framför allt Allison Janney som konstant påtänd chef. Mycket underhållande med tanke på att min främsta association gällande henne är som extremkapabla CJ Cregg i The West Wing.

Imorgon är det stadietenta – vilket innebär att försöka leta upp svaret på en fråga man inte är särskilt eller alls intresserad av genom sökningar på PubMed och andra håll; det lär vara svårt att kugga denna stadietenta, till skillnad från Stadie II-tentan – men lite tråkigheter får man ta. På torsdag ska jag få vara med på operation, om allt går som det ska! En av våra basgruppshandledare är kirurg och vi ska få vara med och titta på. Givetvis inte göra något, men det är ju coolt nog att få kolla på :)

På lördag är det Goldfever 2011, en av MedSex organiserad kravall. 70-talstema. Ska bli riktigt roligt!

Tänkte skriva om Tangled här, men det får bli ett eget inlägg. Alldeles för långt här redan. Avslutar med mys!Tara:

 

How you doin'?

Pic spam: Nu se det snöar

Fick den tveksamma äran att vakna till snö och snöande. Jag vaknade visserligen utvilad klockan halv sju eftersom jag gick och la mig klockan nio igår, så det var skönt, men snö… not so much.

Och sen har det inte slutat.

Nu ligger det ett tjockt lager på marken. Vet inte riktigt hur tjock, men runt 8 cm är det nog. Det blåser lite, så det är svårt att avgöra.

Gick således till skolan. Hade basgrupp och vi är faktiskt duktiga. Inte lika förtjusta i vår handledare, dock, men det funkar. Nu har jag att läsa om befruktning och embryologi för de första tre veckorna fram till på fredag. Efter basgruppen gick jag och satte mig på biblioteket och stannade där till klockan tre – med trevligt avbrott för lunch med K och M – och hann därmed genom de första 16 dagarna. Det är helt fascinerande att det blir rätt så många gånger som det blir. Borde inte bli det, tycker man… massor som kan gå fel.

Därefter gick jag och tränade, i Korpens lokaler som ironiskt nog (med tanke på kylan ute) har värmeslag eftersom deras ventilation inte funkar som den ska. Men det gick att träna ändå – crosstrainer och löpband. Sen gick jag hem, tog lite bilder på vägen. Nu har jag mest lust att gå in och lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och sova till mars… nej förresten, maj. Större sannolikhet att snön är borta då.

Sjukhuset i snö.

Utanför mitt hus...

Knarrande under fötterna den 9 november: mina skoavtryck i snön.

Katterna vet hur man håller värmen när det snöar ute.

En fånig box!Tara

Fånig!Tara

Angel tycker också att Tara är fånig...

Jag har för övrigt en väldigt snäll granne på bottenplan här i huset. Under fika i söndags (varm choklad och äppelkaka FTW!) bad jag om skjuts för att hämta ett stort paket på Posten som jag annars haft stora svårigheter att få hem… kisarnas nya klösträd från tyska Ebay. Sagt och gjort, igår åkte vi och hämtade paketet.

Det nya klösträdet är vitt och 1,30 m högt. Katterna var visserligen mer förtjusta i kartongen än i klösträdet, men så är det alltid… :)

Nytt klösträd till pälsklingarna!

Angel visar hur man ligger i klösträdet :)