Tag Archives: Lchf

Diabetes och LCHF

Igår skrev Andreas Eenfeldt, alias Kostdoktorn, sin önskan om att hans diabetessida skulle hamna högst upp på Google när man söker på “diabetes”. Eftersom jag fullt ut stödjer hans inställning och i framtiden kommer att ge råd helt i enlighet med LCHF när jag får in diabetespatienter, så känner jag att det är en bra sida att dela. Läs.

Själv har jag kört mer eller mindre seriös LCHF sedan runt femton månader tillbaka. Jag medger villigt att det blir avsteg, ibland många sådana. Eftersom jag äter LCHF för att jag mår bättre av det återkommer jag dock hela tiden till den, även om jag äter glass och godis ibland. Jag väljer mina avsteg. Hade jag använt LCHF för att gå ner i vikt hade avstegen varit desto färre.

På vilket sätt mår jag bättre? Framför allt är min mage otroligt mycket lugnare än förr. Min mage och jag har inte varit särskilt bra kompisar tidigare, men när jag håller mig till LCHF är den stabil och vänskaplig. Jag har inte gått ner i vikt, men det inbillar jag mig är för att jag hade en lagom vikt från start. Jag äter färre måltider och har ett upplevt jämnare blodsocker (dock inte något jag mätt). En vanlig morgon äter jag två ägg, en smoothie gjord på turkisk yogurt, grädde och jordgubbar, samt lite fröknäcke (gjort på pumpakärnor, solrosfrön, mm; inga/väldigt få kolhydrater) med smör och ost, till frukost. På detta står jag mig utan problem till lunch. Just idag åt jag denna frukost kvart i sju och har sedan jobbat hela förmiddagen och gått och tränat, och jag åt inte igen förrän nyss, vid halv tre. Det funkar. Det funkade aldrig på kost med mycket kolhydrater och lite fett. Då, när jag åt en skål flingor till frukost och två mackor och ett glas juice, var jag oftast hungrig vid niotiden igen.

Jag har inte upplevt några problem med orken sedan jag började – jag orkar träna lika mycket nu som innan. Eftersom jag inte har så mycket blodsockerfall blir koncentrationen bättre. Folk frågar om man inte saknar bröd, pasta, potatis och ris, och visst känner jag att det ibland hade varit enkelt att bara ta en macka – men det tar inte så lång tid att koka ett ägg eller göra en avokadosallad, så det är okej. Pasta saknar jag någon gång ibland, medan jag aldrig tyckt särskilt bra om potatis och ris.

Vad gäller diabetiker är jag som sagt ovan helt övertygad om att LCHF är rätt väg. De enda som tjänar på att diabetiker käkar mängder av kolhydrater à la kostcirkeln är läkemedelsföretagen eftersom diabetikerna då måste dra i sig mängder av medicin. Jag har dragit denna analogi tidigare: om man är nötallergiker kommer man undvika nötter, om man är hundallergiker stoppar man troligen inte näsan i hundpäls. Varför ska då diabetiker, som inte tål kolhydrater, äta mängder av dem? Redan för hundra år sedan, när man inte hade en massa insulinsprutor och metformin, fattade man att man inte skulle äta kolhydrater om man var diabetiker.

När jag ändå håller på har Ralf Sundberg en sida om kolesterolsänkande mediciner. Sedan jag läste hans bok, Forskningsfusket!, har jag haft väldigt svårt att tro på dessa mediciner (statiner som de heter) för personer utan tidigare hjärt-kärlsjukdom (dvs så kallad primärprevention). Kolesterol är livsviktigt för oss och finns i varenda cellmembran i hela kroppen. Sundberg går som vanligt igenom ämnet med precision och väl utförd analys.

Ett litet utdrag:

Det har först nyligen visats att patienter med hjärtinfarkt i genomsnitt har låga kolesterolvärden och inte höga (10). Hade detta blivit känt på ett tidigare stadium skulle aldrig kolesterolsänkande behandling ens ha övervägts. Hur har vi då kommit att tro att motsatsen är fallet? Detta kan i efterhand synas märkligt, men bakom missuppfattningen låg epidemiologiska studier av tveksam karaktär så som Ancel Keys Seven Countries Study (11), vars slutsatser byggde på att data som inte stödde hypotesen ignorerades (12).

Vidare om kolesterol och små täta LDL (“small dense”) aka dåliga lipider i blodet, som är med och ger kärlförträngningar:

Små täta LDL-partiklar uppkommer när prekursorn till LDL, VLDL bildas i överskott vid de novo lipogenes. Denna nybildning av fett från kolhydrater orsakas vanligen av fettsnål kost, stimuleras av insulin och ytterligare av fruktos framförallt från vanligt socker, och åtföljs av stegrade triglycerider i blodet (35-37).

Hmh, undrar om man ska låta bli kolhydrater istället för att käka medicin…

Så ett recept som länge efterfrågats av folk i bekantskapskretsen: vår bearnaisesås. En massa folk har tvingats testa den vid olika bjudningar och hundra procent av dessa massor har tyckt att den var mycket god (åtminstone är det vad de sagt till oss). Flera har frågat efter receptet, så här är det. LCHF, massor av smör! Grymt god och det är i stort sett omöjligt att få den att skära sig (vi har aldrig (miss)lyckats). Ät med köttbit och stor sallad. Eller nåt annat.

Denna sats brukar funka för mig och L:

Egen bearnaisesås 

1 gul lök
1,5 dl matlagningsvin
0,5 msk äppelcidervinäger
2 äggulor (1/person)
(ordentligt med) Smör
Dragon

Hacka löken fint. Häll i en stor kastrull och häll över matlagningsvin, äppelcidervinäger och dragon. Sätt på värmen på plattan och låt vätskan koka bort nästan helt. Ta sedan bort kastrullen från plattan. Häll i äggulorna. Vispa fluffigt med handvisp. Lägg i bitar av smör tills såsen har önskad tjocklek. Rör om kontinuerligt medan smöret smälter.

Såsen kan utan problem stå till sig en kvart eller så innan det är dags att äta.

LCHF-kryssning

En helg i LCHF:s tecken. Följde med på båttur med en hög LCHF:are och lyssnade på föreläsningar. Lärde mig inte så mycket som jag hoppats – det mesta var upprapningar av saker jag redan läst, i skolan eller på fritiden – och blev ordentligt irriterad vid ett par tillfällen.

Biokemisten Björn Hammarskjöld tog tillfället i akt att stå och säga att det är helt okej att trycka i sig 25 g salt om dagen. Enligt Hammarskjöld får man hyponatremi (eller ja, han kallade det bara saltbrist) om man inte äter minst 5 g salt om dagen (Livsmedelsverket tycker att vi ska äta max 5 g/dag).  Jag tycker att det är oansvarigt att säga det inför en publik där väldigt få har någon som helst medicinsk utbildning och således finns det ingen som kan argumentera emot honom. I vanliga, friska människor har njurarna en alldeles utmärkt förmåga att behålla det salt kroppen behöver, och göra sig av med resten. Om man tittar på Internetmedicins sida om hyponatremi står det att de vanligaste orsakerna är läkemedel (diuretikabehandling), SIADH (syndrome of inappropriate secretion of ADH), och alkoholism. Visserligen är diuretikabehandling vanligt, men ändå, att påstå att man drabbas av hyponatremi med under 5 g salt om dagen är tveksamt. En del av detta kändes också väldigt, väldigt mycket som att vända sig mot Livsmedelsverkets råd bara för att. Livsmedelsverket motsvarar the Big Evil. Jag kan hålla med när det gäller fettskräck och kolhydratbefrämjande, men att kategoriskt avfärda allt de säger är att hårddra det och det är enkla poäng att ta in i en publik som är så Livsmedelsverk-skeptiska.

Kan avsluta med att säga att jag starkt tvivlar på att våra förfäder för några tusen år sedan åt mer än 5 g salt om dagen… (eftersom LCHF ändå hävdar att det är en återgång till vår naturliga mathållning borde det ju gälla även salt.)

Att sedan påstå att salt inte höjer blodtrycket och framför allt att säga detta som om det vore helt självklart och att alla andra läkare som påstår motsatsen är idioter, känns extremt fel. Det finns vad jag vet inte entydiga resultat  (fast om man frågar Fredrik Nyström så är saltreduktion den enda del av dietförändring som har visats ge blodtryckssänkning, till skillnad från avslappningsövningar och dylikt. Det hade varit intressant att skicka upp Nyström för att argumentera emot Hammarskjöld; jag sätter inga odds på en Nyström-vinst).

Dr Dahlqvist, ursprunglig LCHF-doktor som nästan blev av med läkarlicensen för att hon rekommenderade fettdieter till diabetiker, var näste talare. Även här kom det ord och inga visor – man behöver inte alls få ner blodtrycket på folk som har 150, 160 i systoliskt blodtryck till målvärdena på 140, utan de kan ligga kvar där uppe. Vilket är mycket möjligt – precis som med kolesterolmålvärdena har jag mina undringar angående de satta blodtrycksmålen, men det jag vänder mig mot är att uttala sig med en sådan extrem säkerhet inför den här typen av publik, när det inte finns helt säkra bevis åt ena eller andra hållet.

Bästa föreläsaren var Monique nånting-nånting som gett ut en bok om LCHF för hela familjen. Intressant om vad välling innehåller (bland annat flera typer av socker, kalasbra för barn som ska lägga sig), att ge ost med smör på som mellanmål istället för frukt som barnen inte blir mätta på, alternativt korv och ostkuber, och att fest inte behöver betyda glass och godis. Hon jobbar som förskolelärare och som hon sa, om alla barn ska ha glass och tårta på förskolan när de fyller år så blir det vissa månader en väldigt massa glass och tårta. Bättre då att fira med ballonger, presenter, och en krona på huvudet, så kan man kanske fira med glass och sånt hemma.

På det hela taget var det ganska trevligt, med en god LCHF-buffé på fredagskvällen och jag fick umgås en massa med mamma vilket nog var mer värt än allt det andra. Konstaterade att kryssning på det där sättet inte är min grej. Redan i vänthallen när vi skulle gå på båten stod folk och drack vodka ur bag-in-boxar, och ett halvnaket gäng hade med sig en egen discokula… Mamma och jag bodde dock i en trevlig svit där det var tyst och lugnt och eftersom den låg alldeles i fören kunde vi sitta och titta ut över skärgården. Ganska mysigt, faktiskt.

Diplom, teckningar och sommarjobb

Rensar bland alla papper. Det är konstigt vad mycket papper det blir – det är reklam (trots att vi har en “Ingen reklam tack!” på brevlådan), tidningar, räkningar, beställningsbekräftelser, PowerPoint-presentationer, basgruppsanteckningar och anställningsavtal.

Just anställningsavtal är ju lite trevligt – har nu skrivit på för sommarjobbet. Undersköterska på Akuten, det ska bli riktigt roligt. Lära mig sätta nålar ordentligt och tusen andra saker. Har någon förhoppning om att få lära mig gipsa eftersom det är undersköterskorna som gör det på akuten. Jag ville verkligen verkligen verkligen ha jobbet men trodde inte alls att jag skulle få det. L slog vad med mig om att jag skulle få det – det var det vad jag förlorade och därför jag gick på hockey första gången (de andra två gångerna har varit frivilliga). Det var ett okej vad att förlora, helt klart. Å andra sidan hade jag annars spenderat min sommar på kardiologen, som också erbjöd mig jobb, vilket inte heller hade varit fel. Jag hade förmodligen lärt mig massor där med.

Sitter och gör en pärm med mina betyg, anställningsbevis, intyg, med mera. Inser att jag gjort en del. Kom dock snabbt fram till att jag behöver ringa såväl Lunds universitet som Stockholms för att få intyg/LADOK-utdrag på att jag faktiskt gått psykologikurserna och kriminologin, eftersom jag helt saknar intyg på dessa. Det vore ju dumt om de helt plötsligt bytte datasystem så att det inte längre fanns kvar… Så, telefonsamtal till dem imorgon.

Igår var L och jag på IKEA. Vi lånade bil av P&D vilket gör IKEA-besök mycket enklare. Innan dess hade L och P kört skytteltrafik mellan vår lägenhet, L:s gamla lägenhet och återvinningen. Resultatet är en i stort sett tom gammal lägenhet, ett fyllt förråd i nuvarande lägenheten, och en hel massa grejer till Myrorna. Jag rensade ut garderoben förra veckan och förrådet ett tag innan dess, och L rensade ut garderoben i fredags kväll – det blev en del bort. Anyway, IKEA. Det inköptes bland annat ramar, för att kunna sätta in L:s läkaredsdiplom. Det blev riktigt fint.

L:s diplom. Längst ner rosetten av det röda band som satt runt diplomet när han fick det vid examensceremonin.

Vi har också ramat in hans läkarexamensdiplom, vilket nu står på hyllan tillsammans med mitt juristexamensdiplom.

Examensdiplom (och mina ju-jutsudiplom).

Köpte också en ersättningsram till en jag lyckats ta sönder. Gjorde nämligen teckningar till samtliga av P&D:s tre barn. De var klara redan ett tag innan jul men jag ville inte ge dem innan jag hade ramarna. Ironiskt nog blev det D som köpte ramarna förra veckan. Ersättningsram blev det eftersom jag lyckades ha sönder glaset på en av dem. Men det blev bra och barnen blev över all förväntan glada över dem. Lilla Es gick med sin groda i handen hela kvällen och skulle prompt ha upp den på väggen innan hon skulle sova. El och Z hade dem på sina respektive sängbord. Man blir lite stolt.

Bilderna finns i större variant på Facebook (vet inte om länken funkar för alla, men det ska i alla funka för alla som har mig som vän). De har också lagts upp på DeviantArt nu när barnen fått dem.

En prinsessa med en groda till El, Star Wars C3PO och R2D2 till Z och en groda (så klart; hon älskar grodor) till Es.

På kvällen satt vi barnvakt åt sagda barn. Förutom en busig El som inte riktigt tyckte att det var intressant att sova gick det alldeles utmärkt och P&D fick en välförtjänt middag utan barn. Jag pluggade lite och L deppade över LHCs förlust. Jag deppade lite med honom.

Idag skulle det bli brodersspinning för L och L, men magsjuka har satt stopp för det för brorsans del, liksom för middagen som skulle följt. Blir lugn kväll istället. Jag ska plugga binjurehormoner och vika tvätt. Spännande söndag. Får se vad det blir för middag – vi hade tänkt hamburgare, men det blir nog något annat nu eftersom vi ätit hamburgare två dagar i rad redan… När man äter LCHF-hamburgare inser man hur meningslöst brödet egentligen är – det smakar ingenting och ger ingenting. LCHF-burgaren är en köttfärsbiff, coleslaw, tomat, avokado, nån bit bacon, sallad. Typ. Det blev purjolök senast också; man tar vad man har. Varken jag eller L saknar brödet alls. Vi testade Max lowcarb-hamburgare också. Måste säga att vår hemmaversion är bättre.

LCHF-burgare.

LCHF och miljön

I Sydsvenskan idag uttalar en krönikör att LCHF borde vara LCHE, för Low Carb High Ego. Detta eftersom vi utarmar världen genom att äta så mycket proteiner:

Det stora flertalet som äter enligt LCHF-metoden äter högst upp i näringskedjan, mycket kött, mjölkprodukter och ägg. Det rimmar illa med de utmaningar vår planet står inför.

Eftersom miljöaspekten var den absolut första protest jag mötte mot att äta LCHF kommer jag bemöta den – för jag tycker inte att den stämmer.

Jag har sedan jag började äta LCHF inte ökat mängden kött. Jag har ökat mängden ägg, men eftersom jag väljer ekologiska från hönor som fått gå fria tycker jag att det är okej. Kött i övrigt har inte ökats, varesig i form av rött kött, fisk eller kyckling. Vi gör middag och till den ingår en lika stor del av kött som tidigare – men nu ingår inte pasta, utan mer fet sås (eller blomkålsmos – mmmm gott). Grönsakerna är i ungefär samma mängd som förr, men de ska ha växt ovan jord. Hade jag kunnat välja helt ekonomiskt fritt hade jag köpt allt ekologiskt, men det finns begränsningar för vad mitt konto håller för, nu precis som innan LCHF. Och mycket grönsaker blir det.

Efter maten är jag mätt och behöver inte, till skillnad från förr, avsluta med något sött, till exempel godis. Om man nu vill tro Livsmedelsverket om något kan man läsa det här om godisproduktion:

– Kött är den livsmedelsgrupp som normalt har störst klimatpåverkan. Därför är det anmärkningsvärt att en påse skumgodis har lika stor klimatpåverkan som en portion fläskkött, säger Anna-Karin Johansson.

Vilket blir man mättast på – portionen fläskkött eller påsen med skumgodis? I rapporten LMV hänvisar till står det följande:

The climate change contribution of a 125g packet of Ahlgren’s car sweets at the factory gate is 0.48kg of CO2 equivalents […]

~ The environmental impact of the consumption of sweets, crisps and soft drinks, s 35

Så bra är det med alla som springer och köper godis under kafferasten… Eller en apelsin från andra sidan jordklotet – den är definitivt inte miljövänligt att flyga hit. På samma sätt behöver jag inte äta mellanmål mellan måltiderna – tidigare har jag ätit banan och andra frukter på förmiddagen, och mackor på eftermiddagen.

Smöret är svenskt (vad jag vet, det står “svenskt smör” på det i alla fall) och visst kräver det djuruppfödning – å andra sidan har våra mjölkinköp sjunkit till nästan noll, så det går lite på ett ut inbillar jag mig (säkerligen inte exakt om man tittar exakt på siffrorna, men jag vet inte vart jag hittar exakta siffror på hur mycket). Eftersom jag fick kommentaren om att det inte bara är köttindustrin som kräver djuruppfödning utan även mjölkproduktsindustrin kanske vi ska föreslå att alla inte bara blir vegetarianer, utan veganer? Här är en artikel i Sydsvenskan från 2010 om hur utsläppen skulle förändras:

– Om tio procent av Finlands befolkning blev veganer skulle alltså utsläppen av växthusgaser minska med 0,7 procent, säger Helmi Risku-Norja.

[….] Enligt forskarna blir skillnaden än mindre om veganen valde ekologiskt odlade frukter och grönsaker. Ekologisk odling ger lägre skördar och kräver därför större arealer. Och det är, skriver de i artikeln, själva brukandet av jorden som ger de allra största utsläppen av växthusgaser när maten produceras.

Diskussionen är inte så enkel som att det är dåligt att äta kött och bra att äta tallriksmodellen. Om man mitt i vintern i Sverige äter en massa grönsaker och frukt är sannolikheten ganska hög att de inte kommer från Sverige (och om de mot förmodan gör det har de växt i växthus), utan färdats långa vägar. Det är inte så enkelt som vegan = bra och köttätare = dålig (och LCHF = sämst).

För vidare läsning är Kostdoktorns genomgång av olika koldioxidutsläpp per kilo matvara intressant. Tydligen äter vi 20 kg banan/svensk/år – inte kan det vara miljövänligt? Jag minns i alla fall inte senaste gången jag såg bananer växa i Sverige… :) Han listar också hur man kan äta LCHF miljövänligt – till exempel såsom vi, genom att äta kyckling och fisk flera gånger i veckan, eftersom utsläppet då beräknas vara betydligt mindre. Grönsaker efter säsong, liksom frukt om man nu tvunget vill ha det.

Naturskyddsföreningen har en hög tips om miljövänlighet (de stämmer till stor del med ovanstående från Kostdoktorn, tyckte jag vid snabb genomläsning); jag försöker fortfarande följa dem så gott jag kan. Där ingår vegetarisk mat, vilket vi gör när vi äter t ex avokadosoppa till middag.

Jag tänker mer på vad jag köper och stoppar i mig nu än jag gjorde tidigare. Jag äter inte mer kött. Jag äter totalt sett mindre mängd mat. Jag äter inte massor av frukt från andra sidan jordklotet. Jag vill väldigt gärna tro att allt detta sammantaget inte är ego, utan positivt – för mig och för miljön.

Magtarmsjukdomar och hockey

Lördag förmiddag igen, tiden springer förbi. Eftersom L går upp 6.45 om morgnarna är jag oftast uppe nån gång runt 7 också, så helgerna är sköna för då får man sova ut.

Veckans basgruppsfall har bjudit på IBS och nu IBD. Irritable Bowel Syndrome respektive Inflammatory Bowel Disease. Jag tycker tyvärr att magtarm är aptråkigt och eftersom IBS dessutom är en hittpå-diagnos för tillstånd man inte vet orsaken till… det är svårt att läsa om. Det är jobbigt för patienterna i fråga, men det handlar mer om bemötandet av dem än om så mycket läkemedelsbehandling, eftersom det inte finns något patologiskt fel att hitta. Det finns “fynd” som är gemensamma bland en del av de som har IBS, men inget mer generellt än att man på olika sätt har problem med magen som inte kan förklaras av annan sjukdom. IBD är mer konkret – som hörs på namnet är det inflammatoriskt och man ser också både histologiska och makroskopiska förändringar.

I torsdags roade jag mig med en kväll hos C, där det blev lite lätt middag, hockey på datorn eftersom C:s pojkvän spelade, och trevligt sällskap med två av L:s andra f d kursare. Det var en trevlig kväll. Det pratades mycket medicin av självklara skäl, en hel del mat, lite jämställdhet och mycket annat. Jag gjorde LCHF av maten genom att äta kotlett med sås och lite utplockning av de ungsrostade grönsakerna. Semlan till efterrätt var kanske mindre LCHF, men… :)

Fortsatt intresse i kost, lågkolhydratkost, diabetes, mättade vs omättade fetter, med mera. Läst ut Matrevolutionen (rekommenderas fortfarande för alla; den blir en aningen upprepande och är lite selektiv i vilka studier författaren lägger tyngd vid, men den är väldigt lättläst och en riktig ögonöppnare), läser nu Forskningsfusket! som är oerhört intressant inte bara gällande kost utan även för att förstå dagens medicinska forskning inom alla fält. Den har en lång redogörelse för hur läkemedelsindustrin och livsmedelsindustrin har utvecklats i något som nästan får kallas symbios. Än idag satsar livsmedelsföretag enorma summor på forskning – men det är ju knappast så att CocaCola kommer sponsra forskning som konstaterar att socker är dåligt. Ralf Sundberg som skrivit boken har också en blogg som jag lagt till i länklistan här i sidan. Har också lagt till diabetes.doc (allmänläkare som skriver om diabetes) och Coltingblogg (triathlonmästaren Jonas Coltings blogg).

Nästa bok på läslistan, nu hemlånad från biblioteket, är Den hemlige kocken om alla dumheter som stoppas i maten för att den ska bli billigare att producera men ändå smaka “rätt”. Det är bra med böckerna, för de innehåller massor av referenser till andra böcker, så man kan bara fortsätta läsa och läsa.

T6-arbete, dagisfasoner och lax-middag

På Aktuellt håller de nu på att diskutera jämställdhet på dagis. Ett dagis har tagit bort “typiska pojk- och flickleksaker”, som bilar och dockor. Jag kräks på debatten.

När jag var liten och bodde i Schweiz med familjen fanns det en del barn som vi lekte med – men det föll sig så att det uteslutande var flickor, innan dess att vi började skolan. Lillebror var således ensam pojke. Men oavsett att han gavs chansen att vara med oss flickor valde han – gissa vad! – bilar att leka med. Han var inte alls gammal när han började plocka upp billeksaker och härma tut-ljud och köra med dem på vägar på golvet. Själv var jag, trots samma tillgång till billeksaker (vi lekte trots allt ihop väldigt mycket), totalt ointresserad av bilarna.

Så, kan inte ungarna få vara olika? “Pojkar ska få lov att gråta,” försvarar en av männen bakom satsningen det hela med – ja, det är klart. Men ligger det verkligen i om de får leka med bilar eller inte? SVT spär på med att “3 av 10 förskolor är ojämställda” – utan att poängtera att det betyder att 7 av 10 är jämställda.

På ämnet om flick- och pojkleksaker och reklamen runt om rekommenderas dock denna 7-minutersvideo av The Feminist Frequency.

I andra nyheter har jag lagat middag ikväll. Sten Sture Skaldemans kokbok är helt fantastisk – jag har nu lagat flera rätter i den och den ena efter den andra har varit så löjligt god. Ikväll blev det laxgratäng. L och jag köpte en hel lax i fredags, för den kostade 39 kr/kg, och efter rensning blev det 1,5 kg lax kvar. Jag tog två bitar, omgav det av svamp, broccoli, vitkål och purjolök, droppade över räkor och toppade med mozzarella. En sås gjordes på creme fraiche, majonäs, lite tomatpuré, lite vitt vin, lite citronsaft, äggula och basilika. En halvtimme i ugnen och så var det klart – mums!

Innan såsen åkte på...

...och efter sås och ugn. Mums!

På första bilden syns receptboken i bakgrunden; det blev ganska likt :)

Idag började jag lägga ut en plan för mitt T6-arbete. Får se hur det blir med den saken, men det är ju inte utan att det vore kul att göra ett arbete inom något som jag spenderat massor av tid på att läsa om: matens inverkan, framför allt LCHF jämfört med tallriksmodellen (eller annan lågfett-diet), på diabetes – eller ja, någon del av diabetes. Skulle jag dessutom få Fredrik Nyström som handledare så lär väl inte arbetet släppas iväg med mindre än fulländad perfektion. Någon som är intresserad av att jobba med mig? Han föreslog att vi skulle vara två eftersom det brukar bli ett ganska stort jobb – men med publikation som mål… Aja, vi får se hur det blir.

Strimmasamtal och 30-årsfest

Ytterligare en vecka till ända. De försvinner som vanligt i ett rasande tempo.

Den här veckan bjöd på en tur till Finspång, första som T4:a. Sista terminen som vi åker dit för Strimman. Det känns väldigt skumt – var det inte bara ett litet tag sedan vi åkte dit första gången och suckande konstaterade att det skulle bli många, många timmeslånga bilresor dit innan vi var klara?

Eftersom vi bara var tre som åkte ut (pga omtentor) fick alla närvarande ha samtal. Själv fick jag ett samtal med barn – en tvååring och hennes pappa och dessutom en ettåring med i rummet. Det blev ett lite rörigt samtal eftersom, tja, tvååring – men jag fick bara positiv kritik för hur jag hanterat det. Flickan var blyg och tyst till en början men kände snart nog trygghet att springa omkring och leka medan jag fortsatte samtalet med pappan. Jag talade till barnet i så stor utsträckning som det gick och fick således med henne i samtalet, som våra föreläsare och handledare påtalat är så viktigt. Jag var väldigt nöjd när vi senare satt och kollade på samtalet; det är få gånger jag riktigt känt att jag lyckats så bra.

Veckan i övrigt har innehållit bara två föreläsningar, basgrupper, och inte så mycket mer. Vi hade andra delen på diabetesfallet till i torsdags, varpå jag (givetvis) drev frågan om vad typ 2-diabetiker bör och inte bör äta, och i övrigt fokuserades det på mediciner att ge dem.

Igår var det födelsedagsfest för Ls storebror – 30-årsfest med god mat, mycket dricka och gott sällskap. Folk säger att det inte går att äta LCHF när man går ut eller går på fest, men med bufféupplägget de hade gick det alldeles utmärkt. Sallad, kött och flera ostar gjorde det hela enkelt. Efterrätt är svårare, men vi beslöt båda två att “det är fest en gång i månaden ungefär” så vi åt lite grann. Idag, med spänd mage som gör ont, har jag bestämt mig för att vi fortsätter med LCHF oavsett vad annat – min mage har varit i kalasform sedan jag började med LCHF och så fort jag åt kolhydrater kom spänningarna som ett brev på posten. Dessutom, en diet där man kan äta oxfilé med kryddsmör och bea, en aubergine- och rättikagratäng och sallad känns inte alls som en diet (det var fredagens middag; vi firade inte något, vi hade överbliven oxfilé i frysen sedan inköpet av två kilo oxfilé till nyår. Vardagsfest is da shit.).

Läser vidare i Matrevolutionen och rekommenderar den till alla och envar. Oavsett vad man tycker och tänker om LCHF är det en välskriven, väl underbyggd bok som inte kan annat än att få en att börja fundera.

Nya veckan kommer bjuda på obduktion. Det ska bli… spännande. I vår utbildning får vi verkligen göra saker som man, om man gjort det i samhället i övrigt, hade satts bakom lås och bom för.

Diabetes

Läser om diabetes. Diabetes är vanligt (285 miljoner människor i världen har det; 350 000 i Sverige), så med det i åtanke plus att det är lite svårt att förstå alla mekanismer har vi två basgruppsfall för att läsa in det. Visserligen inkluderar dessa två fall dessutom ett visst mått om fetma, samt vad vi kan hitta om det metabola syndromet. Det hela är ganska spännande; jag gillar när det är något som är verklighetsanknutet och som vi kommer stöta på i vår vardag som läkare.

Men nu har jag kommit fram till behandlingsdelen och jag blir givetvis väldigt, väldigt fundersam med tanke på allt jag läst på sistone om lågkolhydratkost. Nu kommer jag prata om diabetes typ 2 eftersom det är vanligast (90% av västvärldens diabetesfall) och det vi läser om just nu.

Det hela börjar med att fettvävnad, muskler och/eller (senare och) lever blir insulinresistenta. När pancreas (bukspottkörteln) inte längre kan kompensera genom en ökad produktion och frisättning av insulin blir det diabetes. Insulin uppreglerar glukostransportörer som tillåter muskler och fett att ta upp glukos från blodet. Om fett och muskler inte kan ta upp glukos ur blodet blir det för mycket glukos i blodet, och det är inte alls bra. För mycket glukos i blodet ger bland annat glykosyleringar på alla håll och kanter, vilket ger symtom och komplikationer. Aterosklerotiska processer startar, vilket ger en högre risk för hjärtkärlsjukdomar, och kärlväggarna påverkas till det sämre.

Det borde vara ganska vettigt att någon med en oförmåga att hantera socker inte borde äta socker. Men inte då. Lånade hem en bok för att använda som exempel för de kostråd som idag ges till diabetiker.

En måltids blodsockerhöjande effekt avgörs främst av den mängd mat som intas.

~ Diabetes, s 61

Detta påstående förklaras med att all mat innehåller en viss andel kolhydrater och således ger en större portion mer kolhydrater eftersom procenten är densamma oavsett storlek. Men det stämmer ju inte riktigt. Man måste inte äta kolhydrater och det är definitivt inte så att alla måltider innehåller lika mycket kolhydrater. Avokadosoppa till exempel, min middag två gånger den senaste veckan.

Potatis, ris, pasta och bröd utgör en stor del av baskosten i alla kulturer. Tidigare behandlade man diabetes genom att minska intaget av denna typ av livsmedel men med dagens behandlingsmöjligheter är detta vanligen inte nödvändigt. Det kan dock vara bra att veta att det är här som den största källan till blodsockerhöjningen finns.

~ Diabetes, s 63

Så man vet om att kolhydraterna är det som främst höjer blodsockret – men “behandlingsmöjligheter” (läs: mediciner) finns så att man ändå kan äta dem? Är det verkligen vettigt? Att trycka i folk mängder med diabetesmediciner för att de ska få fortsätta äta det som finns närmast till hands? Det som de dessutom blir allt fetare på, vilket gör dem än mer insulinresistenta, vilket gör att de måste ta mer läkemedel, vilket gör att de kan äta maten som de blir fetare på och så vidare och så vidare. Ond cirkel. Är det då inte bättre att begränsa maten som är blodsockerhöjande istället?

Fett innehåller mer än dubbelt så mycket energi (kalorier) per viktenhet som kolhydrater och proteiner och därför är ett minskat fettintag ofta det lättaste sättet att gå ner i vikt.

~ Diabetes, s 63

Grovt sett kan man säga att mättat fett, som det finns mycket av i feta kött- och mejeriprodukter, ökar kolesterolhalten i blodet och tendensen till blodpropp. […] Sambandet mellan typen och mängden av fett i kosten och risken för hjärt- och kärlsjukdom är komplicerat, men vi kan tryggt säga att det är gynnsamt att byta mättat fett mot omättat.

~ Diabetes, s 64

Enligt vilka studier? De refererar till en studie om VLCD (very low calorie diet) som lyckades få ner försökspersonernas vikt och diabetesmedicinmängd – men konstaterar själva sedan i resultaten (jag har inte läst hela eftersom den bara finns på papper på HUB och jag inte är där nu…) att följsamheten blev allt sämre. Studien jämför inte heller med lågkolhydratkost, utan bara VLCD mot en LCD (low calorie diet).

En studie som gjorts på lågkolhydratkost för diabetiker är Jörgen V Nielsens Low-carbohydrate diet in type 2 diabetes: stable improvement of bodyweight and glycemic control during 44 months follow-up. En grupp överviktiga diabetiker (BMI över 30) som inte lyckats gå ner i vikt med traditionell lågfettkost fick order om att börja med en lågkolhydratkost, med max 20% av det dagliga energiintaget från kolhydrater. Deras inledande vikt var 100.6 ± 14.7 kg. En kontrollgrupp åt enligt tallriksmodellen, typ, med 55-60% kolhydrater (sju av dessa femton bytte till lågkolhydratkost efter sex månader, på eget bevåg; ytterligare fem bytte senare). Efter 44 månader var lågkolhydratsgruppens vikt 93.1 ± 14.5 kg. Tidigare än så, efter sex månader 89.2 ± 14.3 kg (detta jämfört med tallriksmodellgruppen, som efter sex månader vägde 96.5 ± 19.4); man kan tänka sig att följsamheten blev sämre eftersom man normalt är bäst på att följa en ny kostplan första halvåret. Det står också i författarnas sammanfattning:

Weight increase has been preceded by an increased intake of carbohydrates in those cases where it has occurred. It is clear that the high-carbohydrate diet followed before the study has been an important, probably the central, contributing cause of their condition.

Men det var inte bara vikten som gick ner utan även de värden man använder för att kontrollera diabetes – HbA1C (som står för glykerat hemoglobin, något man om man är icke-diabetiker har under 5%; redan en höjning till 6% är en ganska kraftig riskökning) var 8.0 ± 1.5% – och som gick ner till 6.8 ± 1.3%, och blodglukoset som gick från 11.7 ± 3.3 mmol/l till 7.0 ± 1.4 mmol/l redan första veckan – vilket ledde till en sänkning i hur mycket medicin som behövdes.

Två av de som bytte till kolhydratfattig diet senare (efter sex månader) gick då ner tjugo kilo vardera och var efter två respektive tre år helt fria från diabetessymtom.

Så varför kvarstår de gamla kostråden? Tja, till stor del förmodligen för att det finns en hel läkemedelsindustri som är väldigt intresserad av att folk ska proppa i sig mediciner. De har inte minsta intresse av att diabetiker ska sluta äta socker och därmed slippa mediciner. De har heller inget intresse av att folk får ner sitt blodtryck eller att gå ner i vikt och bli friskare rent generellt. Lika litet intresse har sockerindustrin. Samt alla som gett och fortfarande ger råd om kolhydratrik och fettfattig kost till diabetiker, som inte kan erkänna att det där nog var fel och börja ge nya råd.

Mer från rapportens sammanfattning:

There is now little evidence for the claim that a fat-reduced diet for weight reduction has any particular value beyond caloric counting. On the other hand, six randomised studies have shown that carbohydrate restriction with ad-libitum energy intake confers a significant benefit with regard to weight loss in obese persons. The current study is consistent with these reports and suggests that high-starch, high-carbohydrate diets excessively stimulate appetite and disturb energy balance in patients with the metabolic syndrome and type 2 diabetes.

Jämför med Livsmedelsverkets rekommendationer till allmänheten som också gäller diabetiker, “eftersom det inte finns en tillräcklig vetenskaplig grund för att ställa särskilda krav på sammansättningen av livsmedel för diabetiker”, enligt deras hemsida.

  • Ät mycket frukt och grönt, gärna 500 gram om dagen. Det motsvarar till exempel tre frukter och två rejäla nävar grönsaker.
  • Välj i första hand fullkorn när du äter bröd, flingor, gryn, pasta och ris.
  • Välj gärna nyckelhålsmärkta livsmedel.
  • Ät fisk ofta, gärna tre gånger i veckan.
  • Använd gärna flytande margarin eller olja i matlagningen.

Sammantaget? Low fat, high carb. (Fisk är dock bra.) Massor med socker till folk som är sockerintoleranta. För vi brukar ju rekommendera att folk som är laktosintoleranta dricker gott om mjölk, att glutenintoleranta äter massor av vanligt bröd, och att folk som är pälsdjursallergiker gräver ner näsan i pälsen på hundar och katter.

Or not.

Olika aspekter av metabolism

Jag är så nyfiken på vem det är som läser min blogg. De senaste dagarna har jag haft över 150 besökare per dag, men det är nästan aldrig någon som kommenterar så förutom att jag ser vilka inlägg som lästs så har jag ju ingen koll. Tråkigt, jue!

Scannade igår in mitt stora schema över alla kemiska reaktioner som sker i kroppen, de man skulle kunna under T1. Eller ja, vi ska ju fortfarande kunna dem, men det var då man tentades på dem. Vi håller nu på med metabolism, diabetes, övervikt, mm och det kändes passande att titta lite på den igen och komma ihåg vad som är vad av glykolys, glukoneogenes, betaoxidation, och så mycket mer.

Kan som vanligt inte garantera att det är helt korrekt, ffa inte med tanke på att jag gjorde den som T1:a, men den kanske är till hjälp för någon?

Om någon önskar ladda ner den finns den här. JPG-fil.

I andra nyheter läser jag vidare om LCHF, både direkt och indirekt. Igår satt jag och läste på om det metabola syndromet (kombinationen övervikt (BMI >30 /midjemått >102 cm (män) eller > 88 cm (kvinnor) + hypertoni (>130/>85 mmHg) + dyslipidemi, med eller utan hyperglykemi/diabetes) i boken Kardiovaskulär medicin som bland annat skrivits av Fredrik Nyström, en av våra föreläsare. Få föreläsare är så övertygade om att de har rätt – men hans retorik och väl underbyggda teorier får även mig att tro på det han säger. Han stöttar LCHF även om han inte säger det rakt ut i just den boken. Om behandling av metabola syndromet och fetma säger han, gällande kostomläggning:

Det råder också debatt om vilken kost som ska rekommenderas vid fetma och insulinresistens. Traditionellt har en kolhydratrik och fettfattig kost förespråkats, men i flera moderna studier där denna har jämförts med fettrik lågkolhydratkost har den senare visat sig ge lika bra eller bättre viktnedgång. Ur evolutionärt perspektiv kan man ifrågasätta det “naturliga” med att äta långverkande kolhydrater, eftersom de grödor som ligger till grund för en sådan kost – spannmål, ris, potatis och majs – inte har funnits tillgängliga under mer än kanske högst 10 000 år. Därmed kan de inte ha påverkat vår genuppsättning i nämnvärd grad.

~ Kardiovaskulär medicin, s 447

Debatt i SVT – ett program jag inte klarar av att titta på egentligen eftersom det är så idiotiskt – hade uppe en debatt om LCHF för någon vecka sedan. LCHF-bitarna kan ses här, inklusive eftersnack. Tyvärr blev det som det brukar bli i Debatt – en massa folk som pratar i munnen på varandra. I eftersnacket hade jag dock god lust att slå huvudet i väggen – då kommer en kvinna som säljer Itrim av alla saker och hävdar att LCHF inte är naturligt. Så… Itrim (som har ett stort utbud av måltidsersättningar i form av pulver) är naturligt? Say what?

Dags för lunch. LCHF-lunch. Omelett med kyckling och grönsaker. Mums!

Low Carb, High Fat

Den senaste veckan har jag undersökt LCHF. Eftersom L ofta pratar om LHC (hockeylaget) blir det ibland fel i mitt huvud så då säger jag LHCF, men det står ju för Low Carb, High Fat så LCHF it is.

Det finns en intensiv diskussion i bloggosfären, på ett gäng hemsidor och för den delen numera i både TV (TV4:s morgonprogram i veckan) och i tidningen (DN i veckan), angående fettets vara eller icke-vara i kosten. Själv har jag alltid blivit uppfostrad, i såväl skola som hemma, att fett är av ondo och man ska undvika det, medan kolhydrater sällan nämnts. På senare år har kolhydrater kommit upp mer och mer som dåligt, men då har det gällt de “snabba” kolhydraterna som finns i godis, de flesta snacks, vitt bröd, och så vidare. Pasta, framför allt fullkornspasta, och diverse andra fullkornsvaror fyllda med kolhydrater har fortfarande ansetts väldigt bra. Samtidigt har hyllorna fyllts på till bredden med lättvarianter på allt möjligt – ost, mjölk, soppor, yogurt, och allt annat som kan tänkas göras i low-fat-variant.

Grejen som allt detta baserats på är tron om följande:

Det nuvarande kostråd bygger på. Det är egentligen så att det knappt ens behöver stå "mättat" före fett - LMV tycker att fett är ganska dåligt oavsett var det kommer ifrån.

Då blir det ju fullständigt galet – för att inte säga livsfarligt – med en diet som LCHF, som talar för att äta massor av köttprodukter, grädde, smör, ost och absolut ingenting som har med lättprodukter att göra. En sådan diet skulle ju omedelbart ge en ökad mängd “ont” kolesterol (aka LDL-kolesterol) vilket i sin tur skulle öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Det är bara det att man inte lyckats visa att den första övergången håller. Medan förhöjt LDL definitivt är kopplat till ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar är det inte visat att en ökad mängd mättat fett ger ökat LDL. Således:

Den första övergången håller inte.

Och kolesterol förresten? Livsnödviktig byggsten för oss. Det finns i alla cellmembran och är även prekursorn för steroidhormoner såsom testosteron och östrogen; vi klarar oss inte utan det. Det finns flera typer av kolesterol – det “onda”, nämnt ovan, LDL (low density lipoprotein), och det “goda”, HDL (high density lipoprotein), och intermediärer som IDL och VLDL. Mer om kolesterol går att läsa på Kostdoktorn, Wikipedia, och Livsmedelsverkets hemsida. Livsmedelsverket (LMV) och Kostdoktorn håller inte med varandra, kan jag varna för redan nu.

DN skrev förra året om att många svenskar äter kolesterolsänkande mediciner helt i onödan. Där kan man läsa följande:

Idén om det farliga kolesterolet kom från Framingham, en liten ort utanför Boston. Här började forskare 1948 att screena invånarna. När de upprepade undersökningarna några år senare upptäckte de att kolesterolet hos dem som under tiden fått en hjärtinfarkt hade varit lite högre än normalt. Man påstod att ett högt kolesterol var en riskfaktor för hjärtinfarkt.

Idén fick omedelbart spridning i forskarvärlden. Ingen reagerade emellertid när man undersökte Framinghamborna 30 år senare. Då visade det sig att högt kolesterol endast var en riskfaktor för män upp till 47 års ålder, inte för äldre män och inte för kvinnor över huvud taget.

Idag har man forskat en hel del på vilken kost som egentligen är bäst – High Carb, Low Fat, eller Low Carb, High Fat. Eller någon av de andra tusen dieter som finns i världen. Kostdoktorn (läkare som förespråkar LCHF, kanske jag ska tillägga för er som inte vet) Andreas Eenfeldt har en lista på forskning som gjorts på senare år om vilket som är bäst, LCHF eller lågfettskost. Den kan ju dock tänkas vara vinklad, så jag gjorde ett par egna sökningar på PubMed om saken. Några artiklar jag hittade:

Is the metabolic syndrome caused by a high fructose, and relatively low fat, low cholesterol diet?
Seneff S, Wainwright G, Mascitelli L. Arch Med Sci. 2011 Feb;7(1):8-20. Epub 2011 Mar 8. Det är en djurstudie och i dess abstract kan man läsa:

The metabolic syndrome (MetS) is manifested by a lipid triad which includes elevated serum triglycerides, small LDL particles, and low high-density lipoprotein (HDL) cholesterol, by central obesity (central adiposity), insulin resistance, glucose intolerance and elevated blood pressure, and it is associated with an increased risk of type 2 diabetes and coronary heart disease. We have developed a new hypothesis regarding MetS as a consequence of a high intake in carbohydrates and food with a high glycemic index, particularly fructose, and relatively low intake of cholesterol and saturated fat. 

The glycemic index issue
Brand-Miller J, Buyken AE. Curr Opin Lipidol. 2012 Feb;23(1):62-7. I dess abstract-sammanfattning kan man läsa:

There is growing recognition that replacing saturated fat with refined, high glycemic index carbohydrates increases postprandial glycemia and may be detrimental for weight control and predisposition to cardiovascular and inflammatory disease. In contrast, low glycemic index carbohydrates reduce risk.

Diets for weight loss and prevention of negative health outcomes
Allan GM, Ivers N, Sharma AM.. Can Fam Physician. 2011 Aug;57(8):894-5. Denna studie är en metastudie som försöker sätta samman ett antal olika dieter för att se vilken som är bäst. Den jämför lågkolhydratkost, lågfettkost, och “Medelhavskost”. Sammanfattas med följande:

Weight loss for all diets is greatest around 6 months, regain is common, and by 2 years there is no consistent difference between diets. Only the Mediterranean diet has demonstrated positive benefits for heart disease and mortality, despite not causing differences in weight or surrogate markers like lipid profiles.

Dessa har med olika saker att göra – dels de olika dieternas förmåga att hålla sina subjekt smala, dels vilken koppling de har till hjärt-kärlsjukdom. Det finns massor av artiklar att läsa, sida upp och sida ner av dem faktiskt. Man får vara ganska bra på att sålla för att hitta studier som är så pass stora och välgjorda att de kan användas för mer generell epidemiologi.

På det hela taget väntar jag med mitt slutliga utfall angående LCHF mot andra typer av kost – men jag tycker utifrån det jag läst hittills och det jag kan om kroppens metabolism att det är en väldigt vettig kosthållning trots allt. Vi är inte gjorda för att äta den mängd socker/kolhydrater – i olika varianter, oavsett om det kallas långsamma kolhydrater eller “nyttigt” fruktsocker (som är exakt samma socker som i allt annat, vilket är varför LCHF anser att man endast bör äta frukt som godis, dvs sällan, även om man får vitaminer från dem – vitaminerna får man lätt i sig på annat håll; en stor del av LCHF är att äta mycket ovanjord-grönsaker). Långtidsstudier på LCHF – mer långtids än de fem/tioårsstudier som än gjorts – blir spännande att följa. Hittills har man konstaterat i många studier att man går ner mer i vikt med LCHF-metoden än med low fat, high carb-metoder. Den stora frågan är dess påverkan på hjärt-kärlsjukdom. LMV anser att det är “en fara för folkhälsan” (jag är tveksam, för de underbygger inte sina argument med någon faktisk forskning utan säger bara att det finns).

Själv ska jag testa LCHF-kost i två månader till att börja med, tillsammans med L. Det kan vara random sammanträffande, men efter tre dagar med den här kosten mår min mage betydligt bättre än den brukar göra. Vi får se om det håller i sig.

Vill ni testa LCHF eller läsa på mer? Kostdoktorn har ett fantastiskt utbud länkar och förklaringar till det mesta. På LCHF-recept.se finns – just det – LCHF-recept och dessutom en massa annat. Kolhydrater.ifokus är en LCHF-ifokussite. Det har också skrivits om ämnet i Läkartidningen.

Igår åt jag en avokadosoppa enligt LCHF. Grymt gott! Hade till kräftstjärtar och lite riven parmesan. Det är inte utan att det känns helt galet att hälla i en massa grädde i saker och ting och äta bacon till frukost, men fan vad god mat det är.