Tag Archives: Lite Privat

Sånt som inte riktigt är privat, men jag vill hellre ha för endast inloggade.

BVC, to-do-lista, och helg

Så har helgen ersatts av en ny vecka. Tredje veckan på T4, redan.

Med L borta hela helgen plus lite till (torsdag till söndag) hade jag en lång to-do-lista som jag tänkte vara klar med till hans återkomst. Lyckades inte pricka av allt, men å andra sidan prickade jag av saker jag inte hade på listan, såsom att frosta av frysen. Det behövdes. Centimetertjockt lager med is runtom hyllorna, no good. Nu är den fin och dessutom sorterad.

I lördags var det BVC, min fjärde. Hade en liten roll i det hela som kändes väldigt, väldigt lagom. Istället för att komma till skolan klockan 9 och börja repetera kunde jag komma instrosandes klockan 14 och sedan gjorde jag och mina kära patetvänner ett bejublat framträdande i fem minuter, där vi rakade av delar av en Fadderists skägg (heh. kul), J parodierade den blottande pingvinen från förra terminens nollning, och A var sjukt rolig som först föreläsare i grönt och därefter… tja, lagom obeskrivligt. Det jag var mest glad över var att alla skrattade – inklusive Nollan. Annars har vi pateter en tendens att göra saker som är så mycket internskämt att Nollan sitter som ett levande frågetecken.

Även Fadderiet bröt ihop, först med Js show och sedan med As. E hade extra svårt att hålla sig när jag stod framför henne och gjorde miner. Med tanke på att jag började nollningen med att driva med henne nere i kulverten kändes det oerhört passande att även sluta med den på det sättet. Hon bannade mig efteråt. Heh.

Mitt bidrag till BVC:n i övrigt var att redigera “storfilmen”, resefilmen. Det blev en bra film. Det är en ren njutning att efter ett antal timmars jobb kunna luta sig tillbaka och lyssna när andra skrattar på de ställen man hoppades att de skulle skratta. Det är då man blir glad. Dessutom gav Fadderiet mig blommor som tack, vilket gjorde mig jätteglad.

Blommor från Fadderiet :)

Fadderiet själva var riktigt duktiga. De framförde de vanliga låtarna – Det vackraste och Demaskeringsvisan – och Ps låt från förra terminen, Grön fantasi (fortfarande grym), och mer som jag just nu inte minns. Även hembesöksfilmen var riktigt bra och framkallade många skratt (och några “åh nej!” från involverade Nollan). MedSex var duktiga som sig bör och hade bytt lite saker så att det blev lite nytt – ingen pyntning av Fadderiet den här gången (bra) utan istället lite dans (helskojigt) och annat roligt. Min favoritlåt är fortfarande Dansa med oss (eller vad den kan heta, jag vet inte, men den är bra).

På kvällen träffade jag D och satt och snackade tills vi båda var jättetrötta. Vilket var ungefär vid tio, för jag är gammal och hon är trebarnsmamma. Men det var trevligt.

Igår var jag på visning av ett bostadsrättshus, vilket kändes väldigt vuxet. Det är kul att gå på visningar, se vad jag gillar och inte gillar, vad jag verkligen tycker är viktigt och vad som jag inte tycker behövs. Inte nödvändigtvis för att köpa nu, men för att hålla koll på utbudet. Jag är dock inte Hemnet-beroende, såsom mamma var för ett par år sedan (då kunde hon vilka lägenheter och hus som var ute utantill, inklusive pris, ungefär hur länge de varit ute, storlek, adress, och så vidare…).

När L kommit hem gick vi båda och tränade och avslutade dagen med en fantastiskt god fisksoppa à la LCHF, med lax, nån vit fisk, kräftstjärtar, grönsaker, grädde, mm. Mumma.

Idag blir det plugg för hela slanten, eftersom det är en av de boxar som inte checkades av på to-do-listan på hela helgen. Jag är en dålig student. Å andra sidan har jag läst non-stop om LCHF den senaste veckan, så på något sätt känns det som att jag sugit i mig en del av det som är viktigt för ett fall som handlar om fetma. Dessutom är ju världen uppenbarligen inte överens om hur man ska behandla fetma, så det hela kommer bli en viss känsla av “he says, she says”.

Stockholm!

Sommarlovet börjar bra. Oxfilé och champagne i fredags som firande för att L klarat sin bildtenta (med minsta möjliga marginal, vilket bara innebär att han pluggat precis lagom mycket) samt att jag till slut fått sommarlov. Vi satt på balkongen och njöt av en ganska lagom temperatur och lugn och ro. Jag vet inte när jag sist kände att det var okej att faktiskt bara sitta och inte hela tiden känna, “Men jag borde plugga!” Sedan gjorde L oxfilé i ugnen med potatisklyftor och god sallad och chilibearnaise. Mums.

I lördags bar det av till Stockholm. Det var 18 grader i Linköping så jag tog med både tjock tröja och jacka – för att anlända i 28-gradig värme i huvudstaden. Tjock tröja och jacka fick bo kvar i bilen…

I Stockholm besökte vi först L:s syster i hennes lägenhet på Lidingö. Fantastisk utsikt och god mat samt trevligt sällskap.

Körde in till centrala Stockholm och mötte upp med mina föräldrar. Deras lägenhet ser lite ut som en byggarbetsplats eftersom de renoverar bit efter bit (just nu håller en obegriplig bastu på att rivas ut, för att göra plats för en garderob istället), men föräldrarna hälsade på pojkvännen och i alla drack lite vatten i hettan. Därefter checkade jag och L in på hotell eftersom mamma och pappa ännu inte har någon extrasäng i lägenheten – det står på to-do-listan – och sedan gick vi på en lång promenad längs vattnet och nej, jag kommer inte vara mer specifik än så för jag har ingen aning om vad det heter. Inte träffat mamma och pappa sedan i början av april, så det var mysigt. Åt glass (lakrits och Daim) och njöt av värmen.

På kvällen åt vi middag på en intressant restaurang, Griffin. Började med en salig blandning av förrätter: en charkbräda, en med sparris (mmmm) och en med löjrom. Jag tycker om när man är många och alla delar på mat, för då slipper man ju beslutsångesten om vad som kan tänkas vara godast. Här var allting riktigt gott. Restaurangen var intressant på flera sätt, då flera detaljer var som i en kemisal – salt fick man i provrör (med kork), vattnet i en stor E-kolv. Andra detaljer var mer mysko: man fick brödet i en påse. Menyn var mer åt det cirkus-inspirerade hållet, med ett gäng olika typsnitt som ändå fungerade otroligt väl ihop, och gammeldags teckningar, bland annat av en griffin.

Till huvudrätt upprepade jag och L båda fredagens framgångskoncept med oxfilé, denna gång med nypotatis och (igen) en hel massa bearnaise. Till efterrätt jordgubbar och vaniljglass.

Mätta och belåtna satt vi sedan hemma i soffan och pratade till nästan midnatt. Det blir ju inte mörkt ute, så man har ingen tidsuppfattning. De vuxna drack kaffe och lilla jag drack vatten och åt godis.

På söndagsmorgonen avnöjt jag och L hotellfrukost. Ägg och bacon funkar bra för oss – jag tar äggen, han baconen. I övrigt även pannkakor, yogurt med mumsig musli, mackor, och frukt.

Fortsatte promenadtrenden med mamma och pappa. Pappa konstaterade, “När du kommer hit drar vi alltid med dig en massa promenader,” vilket är så sant och lika bra det för när jag är här tränar jag ju inte. Dessutom är Stockholm mysigt att gå i. Vi gick ut på Djurgården och tog sedan båten tillbaka och åt lunch på samma restaurang som mamma, pappa och jag åt lunch på förra gången jag var här.

L och jag på båten

I Gamla stan.

Efter en kaffe var det dags att säga hejdå till L, som började jobba i Jönköping idag. Således var det en god idé att han åkte dit, även om jag tyckte att det var hemskt tråkigt. Blir ett litet tag tills vi ses nu.

Gick en runda till med mamma och pappa när L åkt. Fick se var de andra lägenheterna de kollade på när de skulle flytta hit låg och pratade om allt möjligt. En potatissallad avslutade dagen och sedan kollapsade jag i säng lite efter tio, helt slut. Eller ja, kollapsade i soffan är väl mer korrekt.

Idag är det plan på shopping med mor min. Det ska bli riktigt roligt, det också…

Så var det den tiden på året igen

Lite udda att terminen nu är slut för mig. Den slutar egentligen inte förrän på onsdag, men i och med att jag åker iväg blev idag sista dagen för mig.

För en gångs skull ser jag väldigt mycket fram emot att komma tillbaka. När det blir januari och nollning (vilket visserligen inte är förrän mot slutet av januari men ändå) och det blir tid att träffa alla igen. Klassen kommer att se lite annorlunda ut – några som byter till andra studieorter och förmodligen någon eller några som tar uppehåll, vilket öppnar för att några andra nya kommer in – men på det stora hela blir det nog inga större skillnader. Och där är en massa folk jag tycker om. Det är roligt att gå till skolan, och att umgås på fritiden med folk, och att plugga så att ögonen blöder ihop.

Men nu är väskan packad (den ligger på golvet med en katt på) och passet nedstoppat och kattvakt ordnad och huset ganska städat. Det är så tråkigt att komma hem till ett ostädat hem…

Att säga ‘god jul och gott nytt år’ till alla i skolan idag kändes bisarrt. Vet inte riktigt varför, men det känns väl, trots ljusstakar i alla fönster och julmusik tills det slår lock för öronen, inte riktigt som jul. Det har gått i hundranittio sedan vi började T1:B. Knappt så att man hunnit blinka så är det jullov. Fast lite så är det varje år för mig – helt plötsligt är mitten av december bara här. Och så ska man vara i julstämning, trots att jag varje år de senaste sju åren (sju åren!) har haft universitetstentor att plugga inför över julen. Kanske därför det är lite svårt att komma i julstämning.

Slutet av denna termin markerar också slutet av mitt CSN, vilket innebär att jag nu har gått sex år på universitetet. Att det är sju år sedan jag började kommer av basåret förra året, som av förklarliga skäl inte räknas som universitetsstudier. Det är tid som flugit förbi, men en herrans massa saker har förändrats sedan jag med darrande ben klev ur bilen för att börja på Juridicum en kall januarimorgon 2004.

Så nu är det snart jul igen, och snart tenta igen, och snart ny termin igen.

Whoo! :)

Tentastress

Så var det sista Strimman för terminen. Det har visserligen inte varit så många den här terminen – fyra tillfällen – men ändå. Det har flugit förbi. Känns inte alls som åtta veckor sedan vi åkte dit för första gången och med lätt rynkade näsor konstaterade att Finspång knappt verkade vid liv alls, för förutom ett par bilar såg vi inte en människa. Sjukhuset visade sig vara betydligt trevligare och dessutom öppnade det för stora möjligheter att se allt möjligt, inte bara vårdcentralen.

Tre och en halv vecka till tenta. Stressad? Jag? Ja. Min tjocka pärm med anteckningar och handouts från den här terminen känns oöverkomligt mycket att kunna. Men som vanligt blir det plugga massor och sen går jag dit och gör mitt bästa. Antingen räcker det, eller också räcker det inte. Fast även om jag kan tänka så, så har jag ångest. Just nu känns det inte som att jag gör någonting annat än pluggar. Och tränar, för när man sitter böjd över böcker hela dagarna är det fantastiskt skönt att crosstraina och springa på löpband, eller ens bara gå på löpband.

Men innan tenta, jul och nyår. Med familjen, för det är så jag tycker om att fira dessa högtider.

Min tid

Snöstorm. Eller ja, det össnöar (som tydligen var ett ord mina föräldrar aldrig hört mig använda förr – då jag uttryckte min skepticism sa de, “Du överskattar hur mycket vi lyssnar på dig” – love you too… ;) ). Blåst gör det hela högst otrevligt eftersom det då snöar horisontellt och kommer in överallt.

Hej mitt vita vinterland

Hösten är över; nu är det vinter.

Tänker tillbaka på sommaren, på värme och bad i havet och resor. Transkriberingen av dagboken jag håller på med påminner mig mycket om Ghana och får mig att fundera på mina reaktioner och känslor där. Minns det enorma fokuset på mat som kom av att man inte fick tillräckligt av det. Minns min hemlängtan, så intensiv ibland att jag slöt ögonen och kunde se allting hemma kristallklart. Minns Bebe och undrar hur det är med henne nu.

Andra saker från sommaren som hittills varit bittra att tänka på börjar nu sköljas bort så att de bra minnena träder fram och dominerar istället. Varma sommarnätter med vänner och grillning och skratt och prat. Samtal som varade i timmar, dagar jag inte ville skulle ta slut. Men det skönaste med att minnas är att jag trots det inte längtar tillbaka. Jag trivs så väldigt bra med där jag är nu – utan drama, utan intriger, utan historia. Nya vänner och nya relationer, ännu ingen jag verkligen inte tycker om för jag känner inte någon djupt nog.

Varje människa har sin tid. Det känns som att min börjar nu. När jag pluggar något jag verkligen tycker om, är intresserad av. Hade feedback – mitterminsutvärdering – från vår basgruppshandledare idag. Det var mycket likt alla de kvartsamtal/utvecklingssamtal jag haft under min studietid. “Du är duktig, fortsätt som du redan gör så går det bra.” Whoo. Fast det vore sorgligt om jag efter tjugo års plugg inte hade koll på hur man pluggar.

Andra saker faller också på plats. Jag gillar min klass. När det är lunch kan jag sätta mig med vem som helst i klassen och äta. Stor skillnad mot tio år av skola då jag… inte hade någon att sitta med, kan vi väl sammanfatta det som. Eller bara inte vågade sätta mig med någon. Lite vuxnare nu. Lite öppnare och inte samma statusgrej – kanske mest för att vi är en hel klass av bara nördar med 22,5 i betyg eller motsvarande. Blir liksom inte så mycket The Cool Kids vs Nördarna då. Inga människor att gömma sig från på rasten när det är snö ute för att undvika att få en snöboll i ansiktet. Allt är mycket enklare.

(Det ska påpekas att det inte var så på juridiken heller, men där hade vi bara två timmar föreläsningar/dag och sedan gick man hem, så det blev aldrig särskilt aktuellt med lunchsällskap för min del.)

Har dragit ner på mängden träning, men den sociala träning jag gör (läs: ju-jutsu) blir allt trevligare allt eftersom jag faktiskt vågar prata med folk. Och jag har tydligen varit på gymmet tillräckligt mycket för att bli igenkänd i korridoren av andra gymmare (inte kursare), som hälsar. Vilket är lite festligt, för det har aldrig hänt på nåt annat gym jag tränat på.

Och så är det luciatågsträning och hjälpfadderutbildning och kravall och ikväll är det mentorsträff… massor av saker, hela tiden.

Min tid är nu.

Varför kulorna ligger utanför kroppen…

…aka, saker man lär sig på läkarutbildningen.

Det har svurits många gånger bland mina mer testosteronfyllda vänner om “Vaaaaaarför har vi inte kulorna inne i kroppen istället?”, detta normalt då den unge mannen i fråga ligger i fosterställning och vaggar fram och tillbaka, efter en dumt (eller kalasbra) placerad spark eller en armbåge eller något annat.

Och det visar sig vara för att spermaproduktionen kräver en kroppstemperatur som är ca 2 grader lägre än kroppens inre temperatur. När fostret utvecklas är testiklarna från början inne i fostret, men de sjunker normalt i den sjunde graviditetsmånaden.

Tänk vad man kan lära sig.

Annat roligt. I en av böckerna jag läste i under mitt plugg i onsdags fanns det en bild av ett par som hade sex. Inte vilken typ av bild som helst – en CT-bild.

CT-scan av samlag, jag vet, apdålig bild, men jag tror att om man kollar lite så förstår man ändå :) Det är samma bild, men på den till höger är delarna utmarkerade så att man fattar vad som är vad.

Fullt begripligt att ha en sådan bild i sektionen “reproduktion” – det jag blir mer fundersam över är faktumet att för att få till en sån där bild så måste väl paret i fråga haft sex i en CT-scanner…

Vad gör man inte för medicinen ^^

Bildtexten är också kul – “Mannens penis är mer böjd än väntat då den är inne i kvinnan.”

Annat jag lär mig om reproduktionen, förutom att jag försöker trycka in latinska namn på alla delar, är…

– Trots att meios (celldelning till könsceller) sker i både män och kvinnor så sker det inte alls på samma sätt eller vid samma tidpunkt. Kvinnan skapar alla sina ägg under fostertiden. Ett fem månader gammalt flickfoster har runt sju miljoner ägg. Vid födseln har detta antal sjunkit till någonstans mellan två och fyra miljoner), ett antal som sjunker fram till puberteten. Under kvinnans liv kommer bara runt 400 st mogna. Mannens könsceller, å andra sidan, börjar dela sig först vid puberteten och producerar runt 30 miljoner spermier – per dag.

– I mannens testiklar finns det som kallas seminiferous tubules, i vilka spermatogenesis (skapandet av sperma) sker. Dess totala längd är 250 meter.

– Kvinnans menstruationscykel styrs av ett antal olika hormoner: bland annat GnRH, LH, FSH (Follicle stimulating hormone), inhibin, östrogen, och hormonerna i sin tur styrs av hypothalamus och alltihopa är en enda röra i mitt huvud av hur de påverkar varandra…

Det, och mycket annat som inte är det minsta intressant att blogga om, är sådant jag lär mig för tillfället. Hur kan man inte vara intresserad av sånt här? Det händer i oss hela tiden, varje dag, alla dessa saker. Men det är väl som jag och juridik – om ni inte är intresserade själva kanske ni ändå förstår varför jag tycker om det :)

Tiden flyger…

Dagens ris går till föreläsaren som inte alls kom till föreläsningen. Efter nästan en timmes väntan gav vi upp och gick hem – vid det laget hade både kurssekreterare och terminansvarige gått hem, så då tyckte vi att det var okej att vi gjorde det med.

Det är andra gången den här veckan något blir inställt, vilket är lite dålig stil. Den andra grejen (mikroskopi) fick vi mail om då den genomgången skulle startat. Denna har vi inte fått någon information om alls än så länge. Det suraste är ju att dagens tretimmarsföreläsning kommer flyttas till någon annan dag, och säkerligen en dag då vi har en massa annat att göra.

Men med den lediga fredagseftermiddagen gick jag och tränade istället. 50 min crosstrainer, 20 min löpband. Konditionsträning FTW.

Vet inte riktigt vad jag ska göra med helgen. Det verkar vara en sån där helg när alla åker till sina hemstäder och sånt, alternativt har pojkvänsmys, så jag vet inte hur mycket som faktiskt händer. Dessutom är biblioteket stängt imorgon på grund av All helgona. Lånade en fysiologibok idag för att ha något att plugga i, ska ju trots allt kunna meios och både manlig och kvinnlig genital anatomi till på tisdag. Whopee. Vid närmare eftertanke, jag har visst att göra…

Imorse läste jag ut Dorian Grays porträtt, vilket var en riktigt bra bok. Möjligt att jag gör en recension av den senare, eller något. Men den rekommenderas varmt. Nu har jag börjat på 19 minutes, Jodi Picoult, och den verkar vara så lättläst som alla säger. Framför allt gillar jag tryckningen av den boken bättre än Dorian Gray – större text, mer mellanrum = mer lättläst.

Vart denna veckan tagit vägen är jag inte helt säker på. Är mer än halvvägs genom T1 på läkarprogrammet och två veckor in i T1:B helt plötsligt. Superfaddrar för vårterminen har tagits ut och helt plötsligt kommer vi inte vara “minst” längre… tiden flyger verkligen förbi.

Fint i Finspång

Idag var vi i Finspång för första gången. Jag och 6/7 av resten av min basgrupp har placerats på Finspångs vårdcentral för vår Strimma-placering. Strimman går ut på att vi redan nu, termin ett, ska börja få ha lite patientkontakt. Två till tre elever per gång får träffa varsin patient och ha ett samtal med denne. Mötet filmas och efteråt tittar vi på filmen och får återkoppling av våra handledare, och av resten av gruppen. Nu i början ska vi framför allt koncentrera oss på att lära oss samtala med en patient och bli lite invanda vid vår framtida läkarroll. Förslag till diagnos och behandling kommer först på senare terminer (när vi faktiskt kan något om det).

I alla fall, Finspång.

Kom dit och undrade varför i hela friden vi blivit uttvingade dit. Det tar 50 min att köra dit och det är en liten stad som verkade väldigt… sovande. Såg knappt något folk ute.

Vårdcentralen visade sig ligga på sjukhuset. Sjukhuset finns i en byggnad, litet och nimt. Bredvid sjukhuset finns en sjö, vilket gör att utsikten från flera av rummen är väldigt fin. Det var lite som känslan i Falun, eller stället där möhippan var på ridning i somras. Fin omgivning, litet och mysigt, inte alls storstad.

Våra handledare är båda två väldigt trevliga och framför allt väldigt, väldigt måna om att vi ska känna oss välkomna. Vi fick en rundvandring på vårdcentralen, fick se provtagningsenheten och lite annat. Fick information om kläder (blå tröja, vita byxor; ta med bekväma inneskor framför allt sen när det blir blött och slaskigt ute), ombyte och mat. Gruppen kom fram till att vi ska äta lunch i Finspång i matsalen varje gång, för att slippa behöva äta lunch redan klockan 11. Där finns microvågsugnar i matsalen. Ena handledaren sa att det kan bli kö till dem ibland, men jag tvivlar på att det är lika mycket kö där som det är på HU, eller – än värre – på MAH förra året.

Om två veckor, då vi har Strimma igen, ska jag ha patientsamtal. Vi är två som ska ha samtal då och jag kände lite enligt principen om “bättre att få det överstökat”. Skräckblandad förtjusning, definitivt. Det ska bli riktigt roligt – jag har drömt om det i två år. Förra hösten hade jag en “riktig” dröm (om natten när jag sov, alltså) om att jag hade patientsamtal.  Nu blir det på riktigt riktigt!

När vi inte har patientsamtal eller filmar får vi göra annat. Eftersom vi faktiskt är på ett sjukhus kommer vi att få möjlighet att göra lite av varje – lyssna på sjuksköterskor då de tar emot samtal i receptionen, vara med på provtagningsenheten, följa med på röntgen, eventuellt göra hembesök, vara på BVC:n… Jag ser fram emot det väldigt mycket. Tre gånger till innan jul och sedan tio gånger på termin de efterföljande tre terminerna.

Skolan är på det hela taget väldigt inspirerande just nu. Igår blev det fem timmar non-stop plugg på biblioteket. Läste om apoptos, menstruationscykeln och meios. Öronproppar och bibliotekt var en utmärkt kombination, väldigt lätt att koncentrera sig. Mindre distraktioner där – ingen dator, tv, kylskåp med mat, lägenhet som borde städas, och så vidare. Enda problemet är att biblioteket är stängt på lördag (All helgona) vilket gör att jag inte kan plugga då, inför tisdagens basgrupp. Får hitta på annat :)

What if?

Tänker mycket ‘what if’ just nu. Inte för att jag väl egentligen längtar bort något särskilt, men för att jag inser att det är så mycket som beror på så små saker. I fanfic är det ‘what if’-scenarion som bygger upp helt nya världar.

En skada. Om den inte hade hänt, den skada som la grunden för så mycket. Var hade jag varit då?

Ett bröllop. Ett år tidigare, hur annorlunda hade saker blivit då?

Födseln av ett barn för drygt tjugo år sedan – några timmar senare. Det är den absolut minsta ‘what if’-ändringen som jag kan tänka mig, som hade gett enorma konsekvenser i mitt liv. Att han fötts några timmar senare. Det hade blivit så otroligt annorlunda för mig. Inte för att jag hade vetat det om han hade fötts senare, men så är det ju med what if. Man vet ju inte hur det hade sett ut då. Bättre? Sämre? För vem då?

Det är lite som Benthams utilitarism, som också är oanvändbar av den anledningen. Enligt honom ska vi vid varje tillfälle välja det som ger mest lycka. Men mest lycka för vem? I vilket perspektiv? Om en femtonåring blir gravid efter en våldtäkt kanske lyckan blir större på kort sikt av att hon får göra abort – men om hon inte gör det kanske det visar sig att hennes barn är den som hittar botemedlet till cancer, vilket gör att miljontals människor får fortsätta leva istället för att dö – alltså mer lycka för dem, i en möjlig framtid.

På samma sätt blir ‘what if’-scenarion omöjliga att överskåda. Minsta ändring kan leda till oanade konsekvenser. Och kanske blir det också lite charmen med att tänka på dem. Försöka föreställa sig världen, hur ens eget liv sett ut efter en liten ändring.

Och sen får vi gå tillbaka till våra riktiga liv och hantera dem.

Titel… meh. Fredagkväll!

Första veckan på T1:B är till ända. Typ. Det är ju inte utan att det blir en del plugg i helgen. För närvarande minns jag inte om vad… jo förresten, DNA-replikation. Och FISH-teknik, som inte har det minsta med fisk att göra. Och telomerer. Återkommer med vad det är.

Igår hade vi frackinvigning. Bilder kommer i ett annat inlägg, för det inlägget kommer jag ju låsa. Men det var ganska roligt. MedSex med upptåg som alltid, limbo där vissa var fascinerande böjliga, och gott om fulvin, som alltid vid studentska tillställningar på HU. Efteråt var det kravall, men med tanke på att vi började klockan åtta imorse gav jag upp vid tio tillsammans med K och E, och cyklade hem istället till en väldigt lockande säng. Inte förvånande var det halvklass, max, på föreläsningen imorse. Men kravallen ska ha varit väldigt rolig. För min del säger jag: det kommer flera.

Efter sista föreläsningen idag hade vi återkoppling om vår nollning – samt början till den nollning vi ska fixa till våren. Två ansvariga Superfaddrar valdes ut och med det har planeringen börjat. We gonna rule nollning *s*

Nu sitter jag här och övar mig i att trivas med att vara själv. Med ungsbakad lax med pesto, parmesan och soltorkad tomat, samt grönsaker och couscous går det riktigt bra. Och Ben ‘n’ Jerry’s Cookie Dough Icecream. Och roliga människor på FB och msn. Och mail. Och min generella sinnesstämning.

För att avsluta detta halvsena fredagkvällsinlägg tänkte jag göra några shoutouts. Jag har seriöst fantastiska människor omkring mig (omkring kanske är ett relativt ord, men ni är i mitt hjärta). So, here goes a list. I alfabetisk ordning, bara för att jag inte kan sätta er i någon annan vettig ordning. Ni är en hög coola, snälla, roliga och underbara människor :)

A1 – vi har bara träffats en gång, men du är så stöttande och snäll och lyssnar och är alldeles underbar. Dessutom full av råd.

A2 – att vi börjar snacka är helt osannolikt med tanke på vem din bror är, men… du är smart och cool på alla möjliga sätt och det är sånna människor jag gillar att ha omkring mig :)

E1 – som erbjuder mig att komma till Stockholm för r’n’r med godis och tjejfilm. Will take you up on your offer. Och sorry att jag inte hjälper dig flytta den här gången :)

E2 – lugn och vettig och ungefär lika ointresserad som jag av hysteriskt festande. Känns bra att vi är två.

H1 – det finns ingen roligare människa i mitt liv just nu. Våra diskussioner light up my day, alldeles oavsett vad de handlar om. Ska lyckas dra hit dig, så är det bara.

H2 – njut du av San Diego. Det är trevligt att prata när du har tid ;p

K1 – trials and tribulations, men du håller en alldeles särskild plats i mitt hjärta alldeles oavsett vad som händer. Du kan skoja bort det mesta, men du vet ju att det är precis det jag behöver, så…

K2 – tror att jag kan allt om smink och studieteknik och du lär inse att jag inte kan allt om något av det, men det känns inte som att det spelar någon roll. Vi har roligt ihop :)

K3 – som skickar sms och chattar med mig och alltid vill få mig på gott humör, det är guld värt.

M1 – tack för långa telefonsamtal i nattens mörker när vi borde ha gått och lagt oss. Det enda sorgliga är att vi lär känna varandra nu, flera år efter att vi gick en utbildning ihop… men bättre sent än aldrig, och goda ting kommer till de som väntar, eller hur?

M2 – som skickade sms mitt på ljusan eftermiddag och erbjöd stöttande. Som är jättetrevlig på alla sätt och som jag förhoppningsvis lär känna betydligt bättre med tiden.

Varför heter alla namn som börjar på samma bokstav? Fånigheter.

Och sen har vi mamma och pappa, min konstanta koppling till verkligheten och alltid fulla av omtanke.

Och en anonym ros-skickare som håller på att driva mig till lite lätt vansinne. Har frågat de jag kan tänka mig (eller ja, de flesta i alla fall), men eftersom det är så osannolikt att någon alls skulle skicka blommor till mig att jag inte riktigt kan komma på vem som ligger bakom det. Med tanke på kortet känner du mig antingen väldigt väl, eller hade tur när du skrev kortet. Känns som det förra.