Tag Archives: Roligheter

Amsterdam

För snart två veckor sedan skulle jag och maken åka till London. Det var inte så mycket planerat inför det, åtminstone inte från min sida, eftersom jag blivit tillsagd att låta bli att planera så mycket, och bara ta det som det kom för en gångs skull. När jag ändå ville kolla på nån musikal att se möttes jag av himlande ögon och kommentarer om att låta bli.

Så jag lät bli.

Och det var väl tur, för när planet mellanlandade i Amsterdam (från Linköping till London går antingen via Amsterdam eller Köpenhamn) och vi kom av flyget meddelade maken min att vi inte alls skulle vidare, utan den överraskning han pratat om i flera veckor om inte månader, var att vi istället skulle till Amsterdam.

Där gick jag med hakan i golvet och försökte greppa just hur blåögd jag tydligen är.

Det blev himla bra att vara sådär blåögd.

Vi kom till Amsterdam redan vid halv nio-tiden, eftersom flyget går hemskt tidigt kl 06.10, och efter snabb incheckning på det fina hotellet dumpade vi väskorna där och begav oss ut för att hitta frukost och undersöka staden. L har varit där tidigare, men det har inte jag. Han hade ett favoritställe för croissanter så vi började där, och de var verkligen väldigt goda med ost och skinka. Man blir dock inte så mätt på croissanter, så vi hittade snart ett annat trevligt ställe – Amsterdam har typ åttamiljoner caféer och bara hälften av dem är “coffee shops” som inte alls har mycket med kaffe att göra – där vi åt nybakat bröd med mozzarella och tomat och drack varm choklad.

Sedan gick vi. Och gick och gick och gick och gick, och stannade för mat när vi hittade något kul. Det regnade lite grann, så vi köpte ett paraply, för om det är något som är bra för att det ska sluta regna så är det paraply. Vi tog traditionella kanalbilder så klart. Vid tvåtiden ringde hotellet och meddelade att rummet var klart, och eftersom vi var väldigt trötta vid det laget gick vi “hem” och bodde in oss i rummet. L hade hittat ett fantastiskt fint rum som vi var i ett par timmar – jag sov lite eftersom vi gått upp klockan fem.

Traditionell kanalbild :)

Traditionell kanalbild :)

Vårt rum på The Dylan

Vårt rum på The Dylan

På kvällen gick vi på Vinkeles, hotellets restaurang och den högst rankade restaurangen enligt TripAdvisor i hela Amsterdam. Det förtjänade den. Vi åt en niorättersavsmakningsmeny, som blev något fler rätter i och med de många små mellanrätterna de serverade. Det var fisk, det var sniglar (okej, säkert jättegott om man kan bortse från att det är sniglar, men det kunde varken jag eller L göra riktigt, så njaaa), duva, och japansk Wagyu. Det var en hel upplevelse att äta, och servitriserna var väldigt duktiga. Det var en riktigt härlig kväll och dessutom en av de första barnfria kvällarna på mycket länge.

Drink innan middagen på Vinkeles.

Drink innan middagen på Vinkeles.

Efter Vinkeles gick vi till Red Light District. Man kan inte vara i Amsterdam utan att se Red Light. Och det var mycket konstigt. Att titta på kvinnor ståendes i sina små burar, som om vi tittade på djur på zoo (som även det är ett konstigt sätt att ha djur). En del stod och åmade sig, försökte förföra, andra satt i sina underkläder och fipplade med telefonerna. Jag läste på när vi varit där att de är egenföretagare som hyr in sig i sina bås och att det är relativt få knarkare bland dem. Majoriteten gör det således frivilligt. Det kändes ändå mycket märkligt.

På lördagen sov vi utan att bli väckta av ett barn, vilket var himmelskt. Vi gick på museum och såg först en utställning med gatuartisten Banksy. Intressant utställning och spännande bilder. Senare hittade vi ett tryck av en av hans mest kända bilder (barnet med ballongen) som vi köpte. Vi besökte också Rembrandts hus, där han bodde och arbetade. Och i övrigt gick vi en massa. Vi tänkte ta en kanalbåtstur, men det blev aldrig av. Vi har det kvar till nästa gång…

Mer kanalbild, men bättre väder!

Mer kanalbild, men bättre väder!

Banksy-utställning

Banksy-utställning

Sista dagen, söndagen, besökte vi Rijksmuseum och såg konst av allehanda konstnärer, bland annat Rembrandt. Det fanns en del helt enorma målningar. En del var bra, annat mindre bra. Till slut fick vi lite konst-intox och var tvungna att gå därifrån. Vi gick inåt stan igen och åt italienskt till lunch på en liten trevlig restaurang, och sedan efterrätt på ett helt underbart litet ställe, The Happy Pig som serverade pannkakor med färska jordgubbar och choklad- eller kolasås (bland annat; det var det vi åt). Servitrisen gick omkring och sjöng i högan sky och verkade allmänt lycklig. Får ju sägas att varje gång man mötte någon väldigt lycklig holländare började man undra om de var höga. Blir liksom så när varje kvarter har en “coffee shop”.

På Rijksmuseum.

På Rijksmuseum.

L med sin pannkaka på The Happy Pig.

L med sin pannkaka på The Happy Pig.

På kvällen tog vi vårt handbagage och gick till stationen, och flyget gick precis som det skulle. Mycket trevligt att landa i Linköping – från det att vi kom av planet tog det tio minuter innan vi rullade upp väskorna för uppfarten till vårt hus.

En helt underbart fantastiskt grym helg!

Min tid på läkarprogrammet

Ett långt inlägg, absolut inte mitt sista, men en sammanfattning av det läkarprogram bloggen skapades för att dokumentera.

Den 27 maj 2010 skrev jag mitt första blogginlägg på den här bloggen. Jag var då fortfarande en ganska nybakad jurist som räknat matte och läst fysik, kemi och biologi på basåret till alldeles nyss. Jag hade inte ens kommit in på läk än, även om jag hoppades – inte minst eftersom jag redan hade köpt lägenheten här i Linköping.

Jag kände inte Ludvig eller någon annan i Linköping, Evelyn fanns inte ens på kartan, och jag kunde ingenting om medicin. Jag hade ingen aning om vad som väntade, och det var nog lika bra det.

Sen kom antagningsbeskedet. Jag flyttade, kastade mig med huvudet först in i min nya utbildning och min nya stad. Jag kände mig ensammare än någon gång tidigare i livet när jag satt i lägenheten och inte hade en vän på mils avstånd. Jag planerade att flytta tillbaka till Malmö, att plugga läk i Lund istället trots att jag var obotligt trött på Lunds universitet efter över fem år där. HEL var inget av det jag hade sett fram emot med läkarprogrammet, och när T1:B kom var det mest enormt mycket obegriplig kunskap att försöka få in. Jag kämpade med litteraturen, med Medicinsk ordbok uppslagen på ena sidan och jag slog upp “potassium” och “sodium” åtminstone tjugo gånger i svengelska ordboken för att jag inte kom ihåg vilket som var vilket. Att läsa en sida i Guyton tog enormt lång tid, och det var många sidor att läsa till varje basgrupp.

På Strimman fick vi träffa våra första patienter. De kunde mer om sina sjukdomar och besvär än vi, men vi lyssnade och hade längre samtal då än jag tror att vi någonsin kommer ha som färdiga läkare.

Jag klarade första tentan med noll poängs marginal, efter att ha gjort tenta-p i Sydamerika där jag tittade mer på vattenfall än läste cellcykler.

Termin två var roligare, men jag var fruktansvärt stressad. Det var kul saker att plugga, jag fick lära mig om hjärtat och lungorna och njurarna, men det var många gånger lika obegripligt som första terminen. Basgrupperna täckte enorma områden varje gång, och jag pluggade massor. Jag fick se döda människor för andra gången i mitt liv – första var på kursen rättsmedicin i Umeå – och vi dissekerade för att lära oss alla muskler. Där träffade jag mannen som skulle bli min äkta, min bättre hälft. Tenta-p den våren var det varmaste på hela utbildningen.

Första sommaren jobbade jag som personlig assistent, ett jobb jag verkligen fick i sista minuten. Det var långa dagar men lärorikt – och det stärkte mig ytterligare i önskan om att komma vidare, om att bli doktor. Tredje terminen gick av bara farten, plötsligt fick vi läsa patologi också, och terminen kändes mer sammanhängande än de tidigare. Ludvig flyttade in med mig, vi blev sambos vilket var en förstagångsgrej för oss båda men det flöt på utan några större bekymmer. När min tredje termin slutade tog han examen och i mina ögon kunde han allt. T11 – då måste man ju kunna så enormt mycket. Jag och Elin körde tenta-P ihop för första gången och båda två snubblade in i mål på en rejält svår tenta.

När Ludvig tog examen - innan examenssittningen.

När Ludvig tog examen – innan examenssittningen.

Fjärde terminen liknade andra, en splittrad och gigantisk termin. Bakterier och virus att trycka in i hjärnan, och ett av de områden inom medicin jag tycker sämst om, gastroenterologi (mag-tarm)  – men jag fick sommarjobb på akuten att se fram emot, och det var precis så roligt som jag hoppats. Jag har sedan dess – och egentligen långt innan dess – älskat att vara på akuten. Jag och Ludvig avslutade sommaren med att åka till Mauritius, där han på tolv meters djup under en dykning friade till mig. Jag sa ja…

När så sista terminen på preklin kom var det dags att lära sig allt om hjärnan. Eller ja, tillräckligt mycket i alla fall. Neurotentan kändes härligt sammanhängande efter de fyra tidigare terminernas bredd, med bara ett enda område att tenta. Det följdes ju å andra sidan av stadium II-tentan med sitt virrvarr av frågor på alla olika områden vi läst dittills. Och samtidigt skulle man förbereda sig inför att skriva uppsats. Samma dag som tentabeskedet för stadium II-tentan kom var jag tvungen att avliva min ena katt, så glädjen över det godkända resultatet var kortvarigt. Lycka och sorg, livets beståndsdelar.

Jag stannade i Linköping under termin sex och gjorde “köldstudien” med Fredrik Nyström (den blev väldigt nyligen publicerad). 28 personer, de flesta läkarstudenter, rekryterades och 16 av dem fick frysa sig igenom sex veckors studieperiod, för att vi skulle få möjlighet att se om deras mängd brunt fett ökade. Förutom studien jobbade jag, och förberedde mitt och Ludvigs bröllop.

Vi gifte oss den 20 juli 2013, vid vattnet i Bjärka-Säby med alla våra närmsta vänner och familj närvarande, och det följdes av en underbar middag och en hejdundrande fest på herrgården. Det var en av de absolut bästa dagarna i mitt liv.

Lyckliga brudparet V!

Lyckliga brudparet V!

Till hösten startade första klinterminen, termin sju. Ögon- och öronplaceringen i Linköping lämnade en hel del att önska medan vårdcentralen i Kisa var fantastisk. Andra halvan av terminen var jag i Jönköping, och det jag minns mest är mörkret, och hur sorgligt tråkiga landstingslägenheterna var. I vardagsrummet fanns en bokhylla, och i den fanns en utprintad clipart-bild av en blomma, det närmsta grönska man kom. Oavsett hur trevliga folk var på kliniken så mådde jag aldrig bra av att vara utplacerad. Det var välbehövligt när jag, Ludvig och min familj åkte till Doha för att lapa sol ett par dagar, och där firade nyår med den största matbuffé jag någonsin sett.

Termin åtta var en av de roligaste terminerna på hela läk, med placeringar på akuten, medicin, kirurgen och vårdcentral. Vårdcentral har genomgående varit det mest lärorika att vara på, tätt följt (eller delad förstaplats, beroende på handledare) av akuten. Där har jag fått ta många egna patienter, jobbat självständigt och fått testa att vara läkare “på riktigt”. Ibland har patienterna inte träffat någon annan än mig, när det handlat om enklare saker. Termin åtta var jag också två dagar på Medicinskt centrum, vilket var två oerhört lärorika och roliga dagar då jag fick skära, sy och såga i folk. (Och när man säger det på det sättet kan jag fortfarande, efter sex år, inte låta bli att tänka att det är ett märkligt yrke jag valt.)

Tentorna på klin har passerat med större marginal än de på preklin. Jag har skrivit mina kompendier och sålt många, och mitt tentaplugg har förfinats varje termin till den sista terminens militäriska precision på upplägget, då jag på förhand kunde säga exakt var jag skulle befinna mig vid varje tid varje dag av tenta-P.

Sommaren mellan termin åtta och nio fick jag inget läkarass-jobb, tyvärr – men jag fick vara undersköterska på BRIVA och träffa härliga människor där, och lära mig om IVA-vård. Hösten kom och det blev nionde terminen, och ett par veckor in på den fick vi till vår stora, stora glädje reda på att jag var gravid. Jag åkte till Västervik för praktik på ortopeden, och stod och mådde allmänt illa i operationssalen. Tillbringade så lite tid jag bara kunde på op, lukterna där fick mig verkligen inte att må bra… Terminen avslutades på njurmedicin i Linköping där jag på något sätt lyckades bli ensam läkarstudent på kliniken. Lärorikt och bra. Så var det dessutom OSCE-tenta med allt vad stress det innebar inför, även om tentan i sig visade sig vara i det närmsta rolig när jag väl gjorde den. Under tenta-P åkte Ludvig och jag med min familj till Dubai, och det nya året välkomnades med barfotadans i sanden.

Termin tio var jag fortsatt gravid och illamående, och vi flyttade dessutom till hus. Det var således fokus på rätt mycket annat än plugg. Men medan vissa andra placeringar under terminen lämnade en hel del att önska var psykplaceringen som jag avslutade med riktigt bra. Samtidigt fick jag min första artikel publicerad. Fem dagar innan beräknat födelsedatum skrev jag bildtentan, och fem dagar efter beräknat skrev jag terminstentan. En av mina dåvarande kursare hade funderingar på om jag skulle föda i tentasalen – det gjorde jag tacksamt nog inte. Istället väntade Evelyn några dagar till innan hon kom ut, en eftermiddag i juni. Med det förändrades livet för alltid.

Min familj

Min familj <3

När augusti kom började jag för första gången på åratal inte skolan. Sist det hände innan dess var 2003 (innan dess hade det inte skett sedan innan skolstarten när jag var sex år gammal), då jag hade ett halvår ledigt efter studenten och jobbade på reklambyrå (våren 2004 började jag på juristprogrammet). Det kändes mycket märkligt. Det tog också hela vägen till oktober innan jag riktigt hade kommit ner i varv och verkligen kunde bara vara i nuet med dottern, utan att fullteckna kalendern med luncher och annat.

Lugnet höll i sig till januari, då Ludvig tog över föräldraledigheten och jag började sista terminen på läk. Första föreläsningen handlade om normal graviditet, vilket kändes väldigt bekant, liksom en föreläsning senare under veckan om normal förlossning. Under föreläsningarna om avvikande graviditet och förlossning satt jag mest och var väldigt nöjd att jag hunnit med att vara gravid innan jag fick höra så ingående om allt som kunde gått fel. Vi hade akuta verksamheter med allt vad det innebar att lära sig, och anestesin som kändes som att komma hem. På gynplaceringen fick jag se barn födas, vilket var en helt unik upplevelse. Och sedan avslutade jag med barnplaceringen, som kändes passande som ett helhetsgrepp på allt vad människan kan drabbas av, om än att det handlade om små människor.

Tentan var bra, även om jag halvvägs igenom den stirrade på högen av papper som var kvar och tvivlade på att det någonsin skulle ta slut. En intensiv känsla av jag orkar inte, men jag tvingade mig igenom det – och jag gick därifrån med ett gigantiskt leende på läpparna. Jag möttes av Ludvig och Evelyn som hade blommor och jordgubbar med sig och tog mig till stan för att äta post-tenta-traditionell sushi.

Examenssittningen blev fantastisk, och examensceremonin allt jag kunnat önska förutom att jag knappt hörde talen på grund av dålig medhörning på scen.

Läkarexamen är min.

Läkarexamen är min.

Igår fick vi tentaresultatet. Även om det kändes bra när jag skrev tentan dunkade hjärtat som vanligt på lite extra när jag loggade in på studentportalen – men där väntade det godkända resultat jag hoppades på. (En enda kuggad tenta på hela min tid på universitetet blev det, det var den allra första på juridiken.)

Sedan var det slut, detta läkarprogram.

Det var tur att ingen informerade mig på förhand om hur långt och slitigt det skulle bli, men när jag tittar tillbaka ser jag mest hur mycket jag lärt mig, alla de vänner jag fått, hur jag utvecklats och hur livet förändrats.

Och det var definitivt värt allt.

Examensdagen

Så kom den då, den där dagen man som läkarstudent under ganska lång tid tror aldrig kommer att komma.

Examensdagen.

I lördags, den 11 juni 2016, tog jag läkarexamen. Inför många hundra gäster fick jag motta mitt diplom ur handen på programansvarige Stergios, och en ros, och sedan rungande applåder. Mamma, pappa, L, och alla andra av mina närmsta som var på plats ropade högt när jag tog emot diplomet.

Mottagande av diplom

Mottagande av diplom! Bild: Karl Månsson.

Dagen började tidigt, jag vaknade klockan sju och tyckte att det var lika bra att gå upp och börja dekorera tältet vi skulle ha till kalaset efteråt. När det var klart var resten av huset vaket (jag hade E med mig en stund ute), och mamma och L var i full gång med att göra all mat – pajer, potatissallad, pastasallad, vanlig sallad, allt gick i en rasande hastighet. Jag lämnade dem ifred, det var lika bra, och gjorde mig i ordning istället.

Tältet pyntat :)

Tältet pyntat :)

Klockan elva var jag och resten av klasskören på plats på Konsert och kongress. Vi soundcheckade och sedan kom resten av klassen, och vi övade in- och utgång och annat för att det skulle bli snyggt och prydligt under ceremonin. Så tog vi en fin klassbild.

Linköpings läkarprograms class of 2016. Foto: David Olander.

Linköpings läkarprograms class of 2016. Foto: David Olander.

Gästerna började anlända och släpptes in halv ett, och prick klockan ett började vi ceremonin genom att gå in till ljudet av nationalsången. Våra konferencierer, som gjorde ett fantastiskt jobb hela vägen igenom, välkomnade alla och det första fina talet hölls av studentpastorn. Därefter fick vi i klasskören sjunga “Sommarpsalm” (“En vänlig grönska”), vilket vi gjorde väldigt bra om jag får säga det själv. Ytterligare tal av folk från klassen och fler musikuppträdanden följde, innan det var dags för Stergios att hålla ett kort tal, ta oss igenom läkareden (det gick ganska bra), och slutligen dela ut diplomen. Jag kunde inte sluta le.

Vi avslutade med “Stad i ljus” som allsång, med kören på stämmor, och band som kompade. Och gick sedan ut till Indiana Jones-themet.

Sedan blev det kramkalas med varandra och anhöriga. E var självklart också uppklädd och fin för dagen, och hon var – som hon är för det mesta nu – jättemammig så fort hon såg mig, så jag hade henne i famnen mest hela tiden så länge vi var kvar på Konsert och kongress.

Vi åkte hem och på en timme fixade vi klart allt som behövdes till kalaset. Gästerna trillade in klockan fyra, och det hela blev väldigt likt namngivningsceremonin vi hade för E (och kusinen O) i somras – lite bubbel, mycket mat, trevligt umgänge, tårtor till efterrätt. Massor av mer bilder på tårtorna hittar du här och här. Jag fick presenter och vi firade ju samtidigt Es ettårsdag, så hon fick också presenter.

Det var en helt fantastisk dag – och när den var över var jag både helt slut och utexaminerad läkare!

Camilla och tårta

Jag och en av tårtorna.

Jag och lillebror.

Jag och lillebror.

Grillmaster med sällskap.

Grillmaster med sällskap.

Jag och E och K!

Jag och E och K!

Sista föreläsningen

Sista gången som…

Sista gången jag gick på en föreläsning på läk var i fredags. Vi började dagen med sista basgruppen, två reflekterande timmar om vad som gör en bra klinik, en dålig klinik, goda handledare, hur vi kommer hantera olika möjliga situationer framöver, och en del annat. En trevlig avslutning på 5,5 år av basgrupper, och jag hade bakat muffins (salted caramel cupcakes, mums, recept kommer).

Sedan åt ett gäng av oss lunch på Linds café på sjukhuset, lite lagom mysigt och väldigt skojigt att sitta där i finkläder, högklackat och ordentlig sminkning. Passade inte riktigt in med resten som satt och åt, men om det är någon gång man kan få stå ut så får det väl vara på sista dagen på läks teori.

Vi avslutade läkarutbildningen med En eftermiddag på vårdcentralen, då två vårdcentralsläkare gick igenom ett gäng olika fall som skulle kunna tänkas trilla in. Jag misstänker att jag kommer få ett antal av de fallen till hösten när jag själv sätter mig vid skrivbordet på mitt eget vårdcentralsrum.

När föreläsningen var slut applåderade vi länge och väl, och jag tror inte det var särskilt många som applåderade föreläsarna egentligen… och sedan gick vi ut ur föreläsningssalen och det var dags för det traditionsenliga bubblet med tillhörande snittar. Medicinska föreningen fixar alltid sånt trevligt till T11:s sista föreläsning, mycket nice på alla sätt. Det togs gott om bilder och en av våra föreläsare från tidigare på utbildningen höll tal.

Snittar!

Snittar! Bild: David Olander.

Och sedan var det slut, vilket känns overkligt. Fem och ett halvt år. Elva terminer. Timme ut och timme in på föreläsningar, bra som dåliga. Plötsligt är det slut. Inte för att jag för den skull har slut på föreläsningar i livet, men ändå. Läkarutbildningen är slut.

Class of 2016, läkarprogrammet Linköping.

Class of 2016, läkarprogrammet Linköping. Bild: David Olander.

Nu är det fyra veckor på barnkliniken som gäller. Hittills är det bra, mycket gott mottagande och en massa roliga ungar.

Och sen är det också slut.

Scenarioträning

L läste gårdagens inlägg och konstaterade att det väl var bra, men jag hade glömt det viktigaste för framgångsrikt plugg: att hitta något man tycker om. Det gäller både inom medicinen och utanför skolan – fritid är viktigt. Själv har jag alltid tränat och oftast skrivit, det är mina två varianter för att slappna av och inte stressa. Nu i veckan, när stressnivåerna steg på grund av AT-ansökningarna och diverse annan stress, tränade jag tills jag inte orkade längre och vid det laget var jag lagom hög på endorfiner och väldigt lugn. Skön känsla.

Men på tal om saker man tycker om måste jag ju nämna Akuta verksamheter som vi haft i två veckor. Det har varit två veckor med undervisning om allt möjligt, med stort fokus på ABCDE-omhändertagande. Det hela kulminerade, efter en HLR-dag med både träning och scenarion om såväl vuxen- som barn-HLR, i en gemensam dag med sjuksköterskestudenterna på termin sex. I mindre grupper om 6-7 personer fick vi sedan träna scenarion. På en dag gick gruppen igenom sex olika scenarion med akuta fall, antingen med de avancerade simuleringsdockorna som finns på Clinicum, eller i något fall med en faktisk person/proffspatient. Det var en oerhört lärorik dag.

Efter att ha stått på ett scenario i onsdags (barn-HLR) som kändes allt utom bra, var det skönt att börja torsdagen med ett fall som kändes lugnt och stabilt för min del, trots att patienten hade en pågående hjärtinfarkt. Med ABCDE i huvudet tog jag mig igenom fallet och kom fram till hur jag ville handlägga det hela. Under tiden fick sjuksköterskestudenterna göra det jag bad om, såsom att sticka patienten (det fanns plastkanaler att sticka i i varje “patient”), blanda ordinerade läkemedel, ge vätska, kontrollera vitalparametrar, med mera. Det blev en enorm utveckling även för deras del under dagen.

Andra fallet kändes inte lika bra, med ett barn med anafylaxi, för att det är otroligt stressande när ett barn inte får ordentligt med luft (även om det är en docka). I min hjärna kändes det som att vi simulerade i evigheter, och som att jag var hur uppjagad som helst med hjärtat i halsgropen – men i feedbacken efteråt fick jag höra att jag varit lugn och trygg genom det hela. Så det är ju bra, att jag kan vara lugn utåt även om jag känner mig ordentligt stressad.

Sex fall blev det som sagt, och vi hade totalt en timme för varje fall med information innan och samling/feedback efteråt. Galet lärorikt och en av de bästa dagarna på utbildningen. Totalt sett har de här två veckorna varit bland det mest lärorika vi haft.

Ett gäng tårtor

Det har ju blivit ett antal tårtor de senaste månaderna jag inte lagt upp, som jag nu tänkte lägga ut på bloggen också.

Vi börjar med Ls protestårta, som gjordes till kliniken i Motala för att han lärt sig sätta helproteser på egen hand. Ls favoritfyllningar är lemon curd-mousse och turkisk peppar-mousse, så när han får välja är det oftast det det blir. Jag testade ny marsipan (från KåKå) som var riktigt bra att jobba med. Enligt utsago gick tårtan åt snabbt, som det brukar bli inom landstinget.

Ls helprotestårta, med lemon curd- och turkisk peppar-mousse

Ls helprotestårta, med lemon curd- och turkisk peppar-mousse.

Ls avslutande av randningen i Motala sammanföll med julen, så jag gjorde två jultårtor som i stor utsträckning var test på nya grejer – den ena gjordes med mjuk pepparkaka som botten istället för vanlig tårtbotten, den andra med red velvet cake enligt Sockerrus recept. Fyllde red velvet med whipped cream cheese frosting och rårörda hallon, och täckte den med whipped cream cheese frosting. Den andra tårtan med mjuk pepparkaka fylldes och täcktes med whipped cream cheese frosting. Båda dekorerades med snöbollar, snöflingor, granar och varsin snögubbe.

Mjuk pepparkaka
2 ägg
2 dl socker
75 g rumsvarmt smör
1,5 dl lingonsylt
3,5 dl vetemjöl
4,5 tsk pepparkakskryddor

2 tsk bakpulver
1,5 dl mjölk

Vispa socker och ägg poröst. Klicka i det smöret och lingonsylten och vispa försiktigt ihop. Smöret ska fortfarande vara lite grynigt. Blanda kryddorna med mjölet i en separat bunke och rör sedan ner i smeten. Häll i mjölken. Grädda kakan i ca 40-45 min i 175º. Känn med en sticka så den är torr.

Whipped cream cheese frosting
300 g cream cheese (ex Philadelphia)
3 dl grädde
Pyttelite bakpulver
0,5 – 1 tsk äkta vaniljpulver
2 dl florsocker

Vispa grädde och bakpulver hårt. Blanda cream cheese, florsocker och vaniljpulver i en annan skål. Vispa ihop dem på låg hastighet till fluffig blandning.

Jultårta med red velvet cake fylld med whipped cream cheese frosting och rårörda hallon.

Jultårta med red velvet cake fylld med whipped cream cheese frosting och rårörda hallon.

Den andra jultårtan hade en snögubbe med blå halsduk, och var en mjuk pepparkaka ned whipped cream cheese frosting.

Den andra jultårtan hade en snögubbe med blå halsduk, och var en mjuk pepparkaka ned whipped cream cheese frosting.

Sedan blev det nyår, som firades hos familjen S. Jag hade bara tänkt göra en tårta eftersom vi inte var så många, men sedan blev det två. Den stora höga tårtan var på kladdkakebotten med hallonmousse och vit chokladmousse, medan den andra var på mandelmassebotten med vit chokladmousse och passionsgeletäcke. Passade samtidigt på att öva mig i användning av choklad till dekoration, och spritsteknik.

Nyårstårta #1 med hallonmousse och vit chokladmousse på kladdkakebotten.

Nyårstårta #1 med hallonmousse och vit chokladmousse på kladdkakebotten.

Nyårstårta #1.

Nyårstårta #1.

Nyårstårta #2 med mandelmassebotten, vit chokladmousse och passionsgele.

Nyårstårta #2 med mandelmassebotten, vit chokladmousse och passionsgele.

Avslutningsvis en av de godaste tårtor jag gjort hittills – Os ettårstårta. På hans mammas begäran fylldes den med passionsmousse och en underbart len chokladmousse. Eftersom vi skulle bli rätt många på kalaset gjorde jag dubbla bottnar och delade dem i totalt fem lager, med fyra lager fyllning. Hög och fin blev den (25 cm i diameter, som de flesta av mina tårtor). Elefanten återanvändes från sommarens namngivning, men fick en mössa på sig.

Os 1-årstårta med passions- och chokladmousse.

Os 1-årstårta med passions- och chokladmousse.

Tog några bilder under tiden jag gjorde födelsedagstårtan:

Tårtan fylld med två lager passionsmousse och två lager chokladmousse, och på plats på tårtfatet. I övrigt vanliga sockerkaksbottnar.

Tårtan fylld med två lager passionsmousse och två lager chokladmousse, och på plats på tårtfatet. I övrigt vanliga sockerkaksbottnar. Jag fyller om möjligt alltid tårtan i en plastfilmsbeklädd tårtform (samma som jag bakar botten i), så att fyllningen inte kan rinna ut någonstans.

"Crumb coat" av marängsmörkräm för att "låsa in" alla smulor så att ytan kan bli jämn och fin.

“Crumb coat” av marängsmörkräm för att “låsa in” alla smulor så att ytan kan bli jämn och fin. Bäst är att jobba med en slev i bunken med smörkräm och en utbredningskniv på tårtan, och på så sätt undvika att få i smulor i smörkrämsbunken.

Ytterligare ett lager marängsmörkräm och det börjar bli jämt och fint.

Ytterligare ett lager marängsmörkräm och det börjar bli jämt och fint. Bara att fortsätta jobba :)

Utkavlad marsipan, dags att snygga till så att det blir fint runtom.

Utkavlad marsipan, dags att snygga till så att det blir fint runtom.

Funderade på ett tygband runt men det blev ett band av vit sugarpaste istället.

Typ klar! Funderade på ett tygband runt men det blev ett band av vit sugarpaste istället. Dags för dekorationer… hur det blev såg ni längre upp :)

Årsbokslut 2015

Det kan ju inte annat än konstateras att det största som hände 2015 var att jag blev mamma. Men det hände ju lite annat också, så ett årsbokslut kan ju vara trevligt att göra.

Januari. Vårt andra ultraljud för att se bebisen i magen. Ungen totalvägrade att visa om det var en flicka eller pojke, så L konstaterade att det måste vara en tjej, så envis som den var. Jag var själv helt övertygad ända från början om att det skulle bli en flicka, så jag sa inte emot. Förutom det innebar januari en T9-tenta (godkänd), start av T10, och massssor av flyttkartonger. Flytten från lägenheten till huset närmade sig och aldrig har vi haft så mycket grejer som när vi skulle flytta…

Paus i T9-tenta-P, med grillning med släkten.

Paus i T9-tenta-P, med grillning med släkten.

Februari. Flytt till huset. Jag pluggade heltid, L jobbade heltid, och på en helg skulle det mesta flyttas från lägenheten till huset. Papper skulle skrivas, både för att köpa huset och för att sälja lägenheten, nycklar överlämnas. Abonnemang flyttades och tecknades och mycket, mycket mer. Vi målade om väggar och det slipades golv. Flytthelgen fick vi hjälp av Ls bror och kompisar för att flytta. Själv var jag ganska gravid och hade foglossning, så jag var hänvisad till att packa ner och upp. Vi hade inte tillräckligt med flyttkartonger, så L och jag åkte ett antal gånger mellan lägenheten och huset veckan innan stora flyttlasset gick, och det tömdes kartonger i rasande hastighet för att åter fyllas.

Evolution of a living room.  Ursprung, målning, lite möbler. Fortfarande ganska kalt...

Evolution of a living room. Ursprung, målning, lite möbler. Fortfarande ganska kalt…

Källarkaos.

Källarkaos.

Mars. Det var väl inte direkt så att vi kommit tillrätta i huset, men lite mer ordning var det. L fick gräva upp alla 33 metrarna uppfart vi har för att gräva ner en fiberkabel för att vi skulle få bredband (tidigare ADSL, inte särskilt kul). Vi införskaffade barnvagn. L cyklade tolv timmar spinning i sträck för något gott ändamål. Jag fortsatte på T10, vilket jag aldrig var överdrivet förtjust i.

April. L fyllde 29 år och fick en hängmatta. Mina föräldrar och lillebror var på besök över påsk och sedan åkte jag och L till London för att hälsa på mamma och pappa där. Vi åkte London Eye och gick långa promenader.

Lillebror på besök.

Lillebror på besök.

I Kew Gardens.

I Kew Gardens.

Middag på Hedony i London.

Middag på Hedony i London.

På promenad i London.

På promenad i London.

Maj. Jag hade min psykiatriplacering och den 25 maj skrev jag bildtentan, som jag var fullständigt övertygad om att jag kuggat. Vi inredde barnrummet inför nedkomsten som var planerad till den 31 maj, medan jag fortsatte plugga eftersom jag hoppades hinna skriva T10-tentan också. L och jag köpte konst på Östergötlands konstrunda och annars var det nog mest bara plugg, både med placering, fältstudie, och en hel massa tentaplugg. Således en ganska ospännande månad, förutom den lilla detaljen att vi var beräknade att bli föräldrar på månadens sista dag.

Någon vecka innan beräknat födelsedatum.

Någon vecka innan beräknat födelsedatum.

Juni. T10-tentan skrevs den 5 juni och några kursare var övertygade om att jag skulle föda barn i tentasalen… Det gjorde jag inte, utan Liten väntade ytterligare några dagar till den 9 juni innan hon bestämde sig för att göra entré. Och sedan blev livet annorlunda. All tentastress var borta (även om jag någon vecka ytterligare var övertygad om att jag skulle få skriva om bildtentan, tills det visade sig att de sänkt godkäntgränsen en aning vilket gjorde att jag halkade över och klarade den) och utbytt mot en liten liten liten bebis. Eller ja, hon var väl rätt normalstor på 3,3 kg och 49 cm, men ändå. Liten. Och sedan började vi lära känna varandra. Stolta nyblivna morföräldrar hälsade på, liksom farföräldrar som visserligen har sju barnbarn sedan tidigare men som icke desto mindre blev förälskade i vår lilla dotter.

Stolta nyblivna morföräldrar.

Stolta nyblivna morföräldrar.

Midsommar med stolt far och faster.

Midsommar med stolt far och faster.

Och samtidigt fick vi lite mer ordning hemma med bord, stolar, gardiner och tavlor på väggarna.

Och samtidigt fick vi lite mer ordning hemma med bord, stolar, gardiner och tavlor på väggarna.

Juli. När L återgick till jobb åkte jag tåg med Liten till Barsebäck och var där och fick sova ut och avlastas av de nyblivna morföräldrarna. Sommarväder och mycket trevligt. L och jag firade tvåårig bröllopsdag med picknick.

Liten och morbror.

Liten och morbror.

Augusti. Vi hade namngivningsfest för Liten och Litens kusin. Det var strålande sol för första gången på länge och det bjöds på grillat och tårta. Sedan var vi på LHC:s första isträning som är “tradition” i vår familj. Jag fyllde år, vilket var betydligt lugnare i år. L hade semester, så vi gjorde utflykter till Gränna och Jönköping, och vi var på ljuvligt bröllop i Stockholm. Skolan började för mina kursare, och det kändes konstigt och lite jobbigt att sitta kvar hemma, även om anledningen till att jag var hemma var väldigt söt och härlig.

Glass dagen efter namngivningen med lillebror.

Glass dagen efter namngivningen, med lillebror.

På LHC:s första isträning i mundering...

På LHC:s första isträning i mundering…

Första kvällen utan barn!

Första kvällen utan barn!

September. E blev tre månader gammal och både mormor och farmor satt barnvakt en del, eftersom jag var klinfys-amanuens och basgruppshandledare på Cellstrimman. Jag gjorde den coolaste tårtan jag hittills skapat, “tackto-tåtan”, och Liten började på babysim. Kräftskiva hos familjen S, utan roliga hattar och med sushi (således mer åt skaldjursskiva än kräftskiva, även om ett gäng kräftor också fick sätta livet till). Eftersom jag fick spel på att vår källare var oigenomtränglig med alla grejer överallt, och vi kunde aldrig hitta vad vi letade efter, så påbörjade jag Projekt Källare som sedan pågick ett bra tag under hösten.

Traktortårta

Tackto-tåtan.

Oktober. I oktober började jag känna att jag faktiskt kunde slappna av och vara ledig. Det var vid det här laget den längsta sammanhängande ledigheten jag haft sedan jag började skolan vid sex års ålder, och jag började komma ner i varv. Jag behövde inte ha något att göra varje dag. Jag behövde inte träffa folk varje dag. Att vara mamma till Liten räckte, och det har sedan dess fortsatt räcka. Visst var och är det trevligt att träffa folk och prata något annat än dada, men det är inte alls ett måste alla dagar i veckan. Så i oktober tror jag inte att det hände särskilt mycket. Jag gick på kör på onsdagskvällarna (Joyvoice) hela hösten, vilket var ett trevligt avbrott (ännu trevligare när kompis H hängde på), och annars tog jag det lugnt. Fixade i källaren en del, skötte hushållet, och L jobbade på i Motala.

November. Fortsatt lugn. När L var på proteskurs en vecka roade jag mig med att tvätta allt Lego och Brio vi ärvt från mammas och pappas vind, och någon vecka senare var källaren färdigsorterad. Tre osorterade flyttkartonger tillhörande L kvarstår. I slutet av månaden flög jag med Liten till England och mormor och morfar, där vi var ett par dagar för god mat och promenader och en del shopping. Vi åkte därifrån till Malmö, där vi mötte upp med L som skulle på kurs, och lillebror som fyllde trettio. Två tårtor för att fira det senare.

Källare ordnad!

Källare ordnad!

Stolt mormor testade sjalen och tyckte den var kalasbra. E sov gott i den som vanligt.

I London – stolt mormor testade sjalen.

Båda tårtorna.

Lillebrors 30-årstårtor.

December. Under årets sista månad fick vi vår nya kassett installerad i vår öppna spis, och sedan dess har brasorna gått varma. L avslutade sin randning i Motala med ytterligare tårtor, och jag sjöng i Joyvoices slutkonsert med 599 andra. Liten började bli stor, hela sex månader gammal. Musikhjälpen kom till Linköping och jag deltog i Joyvoices flashmob för ändamålet, dagen innan mamma, pappa och lillebror kom för att fira jul med oss. Vi åt julbord på Shin Nori, vilket verkligen rekommenderas för alla som inte är så förtjusta i julbord, för det har ingenting med julbord att göra. Det är mer en asiatisk buffé med mängder av sushi och mumsig sashimi. Efter julen med min familj följde julen med Ls familj, vilket var ganska lugnt och skönt med mängder av folk (tio vuxna, åtta barn, två hundar). L jourade i mellandagarna och sedan avslutade vi året hemma hos familjen S med Litens kusiner, med en trött bebis som sov genom tolvslaget men som fick chansen att se fyrverkerier tidigare på kvällen och var mer chockad än road.

H och jag på Joyvoice-konserten.

H och jag på Joyvoice-konserten.

Första brasan :)

Första brasan :)

På det stora hela, ett väldigt, väldigt, väldigt bra år. Here’s hoping att nästa blir lika bra – eller varför inte ännu bättre? Framåt ser vi bland annat Ls 30-årsdag, Litens första födelsedag och min läkarexamen…

Redan jul

Två dagar innan jul känns det som att julen redan varit – det blir så när ens familj varit på besök för tidigt julfirande.

Mamma, pappa och lillebror kom vid lunch i lördags, med tåg som till och med var tidigt. Medan klädbutikerna med sina tjocka vinterkläder som ligger och samlar damm i värmen gråter är nog SJ riktigt nöjda med vädret, för när det är tio plusgrader verkar de kunna hålla sig till tidtabellen, till skillnad från när det är minus två och en centimeter snö… Vi gick hem och flera av oss tog av jackorna på vägen, för det var verkligen knasigt varmt. Hemma väntade ett hus som doftade av nybakat vörtbröd, julskinka och en tänd brasa – det sistnämnda gjorde huset smällvarmt, men det var det värt för mysighetsfaktorn.

På sena eftermiddagen/tidiga kvällen traskade vi allihopa in till stan för att inmundiga stans bästa julbord – asiatiskt sådant på Shin Nori. Ät så mycket sushi och sashimi och annat jättegott du orkar, kan det bli bättre? Det var andra året i rad L och jag var där, och det uppskattades av alla. Och E, som börjar bli van vid det där med restaurang vid dryga halvåret (…), skötte sig exemplariskt.

Första omgången sushi.

Första omgången sushi.

Mamma och lillebror.

Mamma och lillebror.

Söndagen utgjordes av frukost på Scandic eftersom mamma och pappa höll till där (vårt gästrum ockuperades av lillebror), och därefter var det babysim för Liten. Mormor följde med, men höll sig en bit bort från kanten och lät alla mobiltelefoner ligga kvar i väskor/fickor, för att undvika en upprepning av förra gången hon var med, då min mobil fick ett inte-så-välbehövligt dopp.

Vi gick hem och det var 12,5 grader ute. Julklapparna delades ut, och mormor fick flest tror jag (jag fick en del också, men hade slagit in majoriteten själv, så det var inte så mycket till överraskningar :)). Till lillebror gav jag “cookies in a jar” – de torra ingredienserna till amerikanska cookies med m’n’m:s och vit choklad. Tillsätt bara smör och ägg.

Stort paket till L.

Stoooort paket till L.

Cookies in a jar

Cookies in a jar.

L tillagade ankbröst på bästa möjliga sätt, det är andra gången han gjort ankbröst och andra gången han gjort det perfekt. Min man är en duktig kock. Man kunde säkert suttit ute, eftersom man på midsommar envisas med att sitta ute när det är tolv grader, men vi lät bli…

Sedan blev det promenad och därefter slapp i soffan för alla utom L, som innebandy-ade sig.

Igår jobbade L medan resten av oss tog en väldigt lugn dag där Liten fick njuta av uppmärksamheten från mormor, morfar och morbror.

Kram

Kram <3

Vid tvåtiden gick vi mot stationen för att de skulle åka hemåt, och tåget gick precis i tid. Jag och E promenerade hem själva, och fick senare en mysig kväll med L.

En veckas äventyr

För en dryg vecka sedan drog jag en högljutt protesterande E ur sängen bisarrt tidigt på morgonen och satte både henne och mig på ett första av två flyg för att ta oss till London. 5.15 körde L oss till Linköpings pyttelilla flygplats och vinkade av oss. E, som efter de initiala gallskriken över att bli väckt så ohuligans tidigt fått mat och blivit knasigt glad och nöjd, verkade tycka att det var ett mycket spännande äventyr och kunde inte sluta vrida huvudet hit och dit och fram och tillbaka för att ta in allting. Väl på flyget somnade hon dock gott, och sov till Köpenhamn.

I Köpenhamn tillbringade vi väldigt lite tid – vi landade 7.10, tog buss från flygplanet till själva flygplatsbyggnaden, och småsprang sedan genom passkontrollen till nästa gate för att direkt boarda flyget till London. Med liten bebis blir man Prioriterad med stort P, och får gå på först, vilket är trevligt för det tar trots allt lite mer tid än när man bara skulle plocka upp Ipaden ur väskan och sjunka ner i sätet.

Det var varmare i London (någon plusgrad) än i Linköping (-4) när vi landade, och molnen lättade så att solen trängde igenom när vi anlände till mammas och pappas lägenhet. Åt en välförtjänt frukost – klockan var inte mer än drygt tio (Londontid) om jag minns rätt – och sedan gjorde vi det man gör mest med mina föräldrar: gick ut på promenad. Mina föräldrar håller till i ett område i “stor-London” som heter Kew, och därifrån kan man gå till Richmond, vilket vi gjorde, och vidare till Richmond Park som är en stor park. Det var vid det laget strålande sol och eftersom Richmond Park ligger på en kulle hade vi fantastisk utsikt.

Utsikt från kullen vid Richmond Park.

Utsikt från kullen vid Richmond Park.

Vi åt fika på en liten “lodge”, vilket inte gör byggnaden rättvisa alls eftersom det var mer åt liten herrgård i stilen. Vi åt scones med sylt och clotted cream, och jag drack en varm choklad, och det var fullständigt onyttigt men ljuvligt gott. E, som är i den där fasen där allting ska in i munnen, åt sin mormors sjal istället, vilket hon var precis lika nöjd med som vi var över vår mat.

Scones, clotted cream, varm choklad och morotskaka. Yum!

Scones, clotted cream, varm choklad och morotskaka. Yum!

Därefter gick vi hemåt igen, och åt middag hemma i mina föräldrars trevliga lägenhet.

På söndagen blev det mer promenad, då gick vi istället till det mamma brukar kalla för sin trädgård – Kew Gardens. Det är också en enorm park, men allting där är välskött och planterat och klippt och snyggt, till skillnad från Richmond Park som är vildvuxen natur. Jag var senast i Kew Gardens i våras när L och jag hälsade på mamma och pappa, och det var lite skoj att ta med E till Rhododendron Valley och ta lite bilder, eftersom jag var gravid med henne i våras när jag och L tog bilder där.

Jag och L och bebis i magen i april, och nu E, i Rhododendron Valley.

Jag och L och bebis i magen i april, och nu E i november, i Rhododendron Valley.

Vi åt en mycket trevlig trerätterslunch på The Glasshouse, och E fick smaka pumpasoppa. De flesta saker hon dittills provat hade lett till ett ansiktsuttryck som om vi serverat henne citron, men pumpasoppa var på alla sätt jättegott och mer, tack. Finsmakare, min dotter. Senare fick vi klart för oss att även morotssoppa med vitlök, samt pesto är gott.

Pappa gick och jobbade på måndagen medan mamma och jag åkte till ett shoppingcentra (Westfield) och gjorde det man brukar göra på sådana ställen – shoppade. Trevligast var på Lindex (man åker till London och shoppar på Lindex… yeah…) där de delade ut £20-vouchers till alla som gick in, men dessa vouchers saknade krav på hur mycket man skulle köpa för, vilket ledde till att hela vårt inköp på en klänning till mig, och två bodys, ett par byxor och två par strumpor till E gick på £5.

Stolt mormor testade sjalen och tyckte den var kalasbra. E sov gott i den som vanligt.

Stolt mormor testade sjalen och tyckte den var kalasbra. E sov gott i den som vanligt.

På kvällen åt vi ytterligare en fantastiskt god middag, på Kew Grill. Olivbakad mozzarella, ljuvligt, liksom köttet till huvudrätt och chokladefterrätten.

Mamma, jag och E hann med ytterligare lite shopping dagen därpå, och min resväska som var ganska tom på vägen till London var minst sagt full när vi skulle åter igen. Mamma och pappa följde med på resan mot Sverige, eftersom vi alla skulle hem och fira lillebrors 30-årsdag. Vi flög till Köpenhamn och L (som åkt ner till Malmö för forskning på måndagskvällen och skulle på kurs under torsdagen och fredagen) hämtade oss sedan i Malmö för att köra ut till Barsebäck där mina föräldrar har sommarhus. Där stod den tårta jag förberett till lillebror (fylld med hallonmousse och Turkisk peppar-mousse, täckt med Ultimate chocolate frosting), den behövde bara täckas med svart marsipan och dekoreras med ett Batmanmärke. Slängde också ihop en Nutella cheesecake eftersom det är löjligt gott och jag hade sagt att jag skulle göra både och.

Nutella cheesecake.

Nutella cheesecake.

Båda tårtorna.

Båda tårtorna.

Na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-naa Batman.

Na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-naa Batman.

Lillebror gillar tårta.

Lillebror gillar tårta.

Lillebror med kompisar kom sedan ut till Barsebäck och åt en massa mat och det var allmänt väldigt trevligt. E fick se en brasa för första gången och tyckte att den var väldigt fascinerande.

Medan L roade sig med Spine Academy hade jag sedan två dagar till i Barsebäck, som försvann i lite mer shopping, god mat, trevliga samtal, häng med lillebror och fika med en gammal kompis.

På lördagsförmiddagen satte jag, L och E oss i bilen och körde mot Linköping igen, efter en hel veckas mysiga och trevliga äventyr.

Traktortårtan

För ett par veckor sedan var det tårtdags igen. Svågern och blivande svägerskans äldste son älskar traktorer (eller “tacktoe”) över allt annat och tillbringar all tid han får framför TV:n där videos av olika gigantiska traktorer och annat visas upp. (Det var L som först introducerade honom till dessa Youtube-videos, eftersom han också tycker väldigt, väldigt mycket om traktorer och andra stora maskiner. Jag är så stolt.) Detta gjorde ju att det givetvis skulle vara traktortema på pojkens tvåårskalas. Jag fick göra vad jag ville, bara det var traktor. Jag bestämde mig för att göra en riktigt ordentlig traktortårta. Och denna slog faktiskt förra årets pirattårta i hur kul den var att göra :)

Tårtan bestod av ett antal fyrkantiga bottnar (två tror jag att jag gjorde, det är en ganska stor form) formade till en traktor, uppställt på en vanlig cirkulär 25-cm-botten. Fyllningar blev jordgubbe och vanilj om vartannat. Eftersom jag inte kunde fylla den som vanligt – dvs fylla tårtan i formen så att fyllningarna inte åker ut – gjorde jag denna gång en kant av smörkräm (testade marängsmörkräm den här gången, den var helt ok men lite meckigare att göra) och fyllde sedan på innehållet med hjälp av en spritspåse. Fungerade utmärkt.

Grunden för traktorn.

Grunden för traktorn.

Sedan smörkrämade jag även den runda bottnen, satte i stöttepelare (plaströr) och en tunn silverbotten så att den undre runda tårtan inte skulle sjunka ihop av tyngden av traktorn (den vägde en del!). Täckte traktorn med gul marsipan och L hjälpte mig att flytta över traktorn till den runda botten. Sedan var det bara att dekorera! Använde, efter idé från Pinterest, donuts för att göra de stora hjulen, och Ballerinakex till de små. Detta istället för vanlig tårtbotten eller endast marsipan för att de inte skulle bli så tunga. Klädde in dem i svart sugarpaste.

Fasligt kul att dekorera den här tårtan. Som registreringsskylt blev det 2-åringens namn så klart, och en två på taket. Gräset på den runda bottnen gjorde jag med en specialtyll jag köpte för ett bra tag sedan, som jag velat testa, och grön smörkräm. “Leran” var chokladbollssmet, något jag gjort en gång tidigare.

Mera traktor

Mera traktor

Gigantisk traktor :)

Gigantisk traktor :)

Födelsedagsbarnet fick syn på tårtan när den ställdes upp för att bli lite lätt rumstemperead innan uppätning. Han blev i det närmsta euforisk över den och det tog helt klart alldeles för lång tid innan han fick äta upp den… Barnen tyckte att det var extra roligt med Ballerinakexen som framhjul. Större delen av tårtan försvann på de tjugo vuxna och barn som åt av den.

Delvis uppäten, här syns lite av tårtunderlägget som står mellan underdelen och traktorn.

Delvis uppäten, här syns lite av tårtunderlägget som står mellan underdelen och traktorn.

"Tiiiitta tackto-tåta!"

“Tiiiitta tackto-tåta!”