Tag Archives: Semester

Fantastisk långhelg i London

Hemma från en alldeles, alldeles underbar långhelg i London. Nu följer en lång reseberättelse…

Jag åkte upp till Stockholm i onsdags eftersom flyget skulle gå på torsdagsförmiddagen och jag inte hade lust att ta tåget klockan sex på morgonen då för att vara säker på att komma i tid. Dessutom kom L tillbaka från Ukraina och sov över i Stockholm så det blev enklare på alla sätt. Har ju en trevlig lägenhet ståendes där i form av mor och fars boende. Jag spenderade dock eftermiddagen på Lidingö hos Ls syster, där det serverades både kladdig chokladkaka och middag. En mycket behaglig eftermiddag.

På torsdagsförmiddagen tog vi oss ut till Arlanda och vidare med flyg till London. Det hela gick väldigt smidigt och snart stod vi blinkande i solljuset vid Hyde Park Corner. Vi gick genom Hyde Park till Marble Arch där vårt hotell, Thistle, fanns. På vägen dit råkade vi också gå förbi en Aston Martin-affär och L proklamerade snabbt att han redan gillade London. Hotellet var ett helt okej hotell med ett litet rum med en bra säng, precis lagom för den lilla tid vi skulle spendera på hotellrummet. Poängen med att åka till London är ju trots allt inte att uggla på något rum, utan att gå väldigt långa promenader, sightsee-a och shoppa. På eftermiddagen gick vi upp och ner för Oxford Street.

Redan på torsdagskvällen var det dags för musikal. Mamma hade hittat kalasbra biljetter till Monty Pythons Spamalot. Jag var en aningen tveksam eftersom jag inte är förtjust i Monty Python, men musikalen var till större delen hejdlöst rolig. Rekommenderas. På vägen hem stannade vi, lite småhungriga, på underbara pizzakedjan Pizza Express, som har grymt god pizza. Klockan var halv elva på kvällen och där satt vi och mös!

På Spamalot.

På Spamalot.

Dagen därpå tog vi oss ur sängen redan vid åttatiden, eftersom Londons billigaste klädesvaruhus Primark öppnar kl 8.30 och det är bäst att vara där direkt för att undvika så mycket av köerna som möjligt. På primark kostar ett par trosor runt pundet, en tröja runt tre pund och ett par byxor runt tio. Jag brukar fylla på underkläder och en del t-shirts när jag är där… Hittade denna gång också en trenchcoat jag gillade. Hotellet hade vi valt strategiskt för att ligga nära Primark – det ligger i huset mittemot – för att på så sätt slippa släpa tunga klädkassar över hela stan.

När vi var färdiga på Primark hittade vi ett litet café där vi åt frukost och vi var också inne på mitt favoritgalleri, Arctica. L blev förälskad i en tavla men vi köpte ingenting.

Till lunch blev det sushi på rullband. Roligt.

Sushi på rullband.

Sushi på rullband.

På eftermiddagen tog vi tunnelbanan till Temple där det fanns en tebutik L ville till. Därifrån gick vi till Covent Garden, välfyllt med folk som alltid. Vi hittade två fototavlor vi blev förtjusta i och köpte (med följden att vi fick köpa en större väska för att kunna få hem dem… tur att Primark även har sådant till ett bra pris!). Nu ska vi bara se om vi hittar någon plats att ha tavlorna på…

Covent garden.

Covent garden.

Vi gick vidare, via Trafalgar Square och Piccadilly. Det hade vid det laget blivit kväll och var dags att äta middag. Jag hade bokat bord på Gaucho som serverar fantastiskt argentinskt kött. Absolut ingenting för vegetarianen, men tycker man om kött (vilket vi gör…) så rekommenderas det varmt. Vi tog en “Gaucho sampler” och fick in 1 200 g biff i form av ryggbiff, rumpstek, entrecôte och oxfilé. Ljuvligt gott.

L på Gaucho. I bakgrunden syns koskinnen de har på väggarna...

L på Gaucho. I bakgrunden syns koskinnen de har på väggarna…

Efter Gaucho gick vi hem längs Regent Street och eftersom Hamley’s, Londons största leksaksbutik, fortfarande hade öppet gick vi in där. Jag tycker det är ett ställe man ska ha gått in på om man är i London. Det är roligt för de har alltid visning av några leksaker. Denna gång var det en extremt hållbar radiostyrd helikopter som L tittade på med längtan (och konstaterade att när vi får barn ska hans barn ha en sån… (jag tror inte barnet i fråga kommer få leka så mycket med helikoptern, för den kommer vara upptagen av någon annan)).

L tittar på modellflyg på Hamley's.

L tittar på modellflyg på Hamley’s.

På lördagen var det något sämre väder än solskenet på fredagen, med lite stänk av regn från och till. Det var dock ingenting som hindrade oss. Vi intog frukost på Pret a manger och tog tunnelbanan bort mot St Paul’s cathedral. Vi gick runt i det som kallas City innan vi kom till den stora och häftiga katedralen, som vi dock inte kände för att betala £16/person för att gå in i.

L utanför St Paul's cathedral.

L utanför St Paul’s cathedral.

St Paul's cathedral.

St Paul’s cathedral.

På bron över Themsen.

På bron över Themsen.

Vi gick över Themsen och såg utsidan av Shakespeares teater. Vi hade planer på att gå in, men de repeterade någon pjäs så man fick inte det. Vi fortsatte istället längs Themsen och L tog en öl på en pub. Att gå på pub var en av sakerna L haft på sin lista över att göra i London…

Det blev en Guiness...

Det blev en Guiness…

Vi gick vidare längs Themsen, hamnade mitt i någon sorts marknad/festival där de sålde en massa ekologisk mat, och korsade sedan Themsen igen tillbaka till Charing cross. Därifrån gick vi till Covent Garden igen och någonstans i de krokarna hittade vi en grekisk restaurang som serverade mat i form av tapas. Vi beställde lite av varje och det var riktigt gott.

Grekisk tapas.

Grekisk tapas.

Vi fortsatte gå och passerade Piccadilly, Leicester square, Trafalgar square och diverse annat. Vi sneglade åt Buckingham palace och tittade genom beväpnade vakter och tjocka grindar på Downing Street och sedan fortsatte vi ner längs gatan och såg Big Ben, Westminister Abbey och Houses of parliament.

Piccadilly

Piccadilly.

Vid Themsen.

Vid Themsen.

Big Ben!

Big Ben!

Westminister Abbey-stationen.

Westminister Abbey-stationen.

Och så en telefonkiosk...

Och så en telefonkiosk…

Vi tog tunnelbanan till Harrods för att L skulle få se det, och sedan fick han nog efter 10 sekunder så då tog vi en London-taxi (också på Ls att-göra-lista) tillbaka till hotellet.

Klockan nio på kvällen hade vi bord på en italiensk tapasrestaurang, Cicchetti. Mycket god mat. Vi tog in carpaccio, kyckling, kräftor, ravioli, med mera. Jag gillar tapasidén där man kan äta lite av varje och inte behöver välja. Större delen av den mat vi ätit i London har varit sådan jag och L delat, vilket är riktigt trevligt.

Ciccheti.

Ciccheti.

På söndagen var det sedan dags att åka hem. Vi åt frukost på Starbucks eftersom det var det som var öppet och sedan var det tunnelbana-flyg-tåg-buss innan vi var hemma i Linköping igen.

Fantastisk långhelg.

Nu har det varit jul igen!

Det har varit jul igen. Detta året spenderades den i Barsebäck med mor, far, lillebror och fästman. Det var en alldeles utmärkt lugn jul som var välbehövd mitt i stadietentastressen. Jag är nu lugnare än jag varit nån gång resten av den här terminen. Dessutom har jag nya skor (behövdes också eftersom de gamla höll på att trilla sönder) och ett par stövlar bara för att ha något att byta med, nya handdukar, ett par fluffiga duntofflor att värma fötterna i när jag inte har mina nya skor, ett armband till bröllopet – och så givetvis Ls julklapp: en alldeles egen padda. iPadda, dårå. Den är alldeles förträfflig och har redan använts en hel del (även om jag på tåget hem läste en riktig bok istället för en bok i paddan).

På lillejulafton (23 december – alla kallar ju inte det lillejulafton, har jag förstått) gick jag upp halv åtta för att hinna plugga dagens tentaplugg innan vi vid tio tog oss iväg med en vällastad bil. Vi stannade en stund i Jönköping hos Ls föräldrar och där utbyttes julklappar. Ls och mina föräldrar fick likadana julklappar i år – lite olika matsaker. Pesto, choklad, whiskeymarinad, senap, den typen av saker. Sånt är kul och användbart. Dessutom fick de varsitt par iPhone-vantar, sådana som man kan ha och ändå manövrera en i-Vadmannuhar. Det visade sig vara en förträffligt bra julklapp till far som också råkade få en iPadda i julklapp.

Efter besöket hos Ls föräldrar fortsatte vi mot Skåne. L fällde kommentaren, “Jag har inte sett nåt av den där snöstormen de snackade om, har du?” ungefär tio minuter innan vi körde in i snöstormen. Det snöade horisontellt och sikten var usel. Stundtals kröp vi fram i hastigheter på 50 km/h trots att vi var på motorvägen. Det kom förmaningar via SMS om att vi skulle köra försiktigt, vilket fick L att rulla med ögonen och med viss irritation säga, “Tror de inte att vi tycker att det finns något självändamål med att komma fram hela eller?”

Vi kom till slut fram hela och det blev kramar och hej-hej och god jul och middag och sedan SOVA.

På julafton gick vi upp förskräckligt tidigt (08.10) för att klockan tio vara på Forum och köra det timmeslånga tomtespinningpasset som går där varje år. Det är ett väldigt roligt pass och när man kommer därifrån har man en känsla av att det faktiskt är tillåtet att stoppa i sig alla godsaker julen (läs: mamma) har att erbjuda.

Julspinning!

Julspinning!

Vi plockade upp lillebror i ett, trots snöstormen dagen innan, snöfritt och fem grader varmt Malmö och körde sedan tillbaka till huset. Vi åt lite lätt fika-lunch och dividerade om i vilken ordning vi skulle göra saker. Till slut blev det att vi såg Kalle Ankas jul klockan tre, ihop med en stor del av Sveriges övriga befolkning, misstänker jag. Den var lika trist som alltid. Varför kan de inte ha ett antal olika klipp de växlar mellan? Det finns massor av klassiska, fantastiska scener från olika Disney-filmer. Och vill man inte byta film så kan man t ex ta Kung Luis “Jag vill va som du-uu-uu” istället för “Var nöjd med allt som livet ger” i Djungelboken. Ferdinand kan de stryka. Den får mig att rysa och lämna TV:n varenda gång de börjar visa den.

Efter Kalle åt vi mat och sedan julklappar. Detta är väl sättet man “ska” göra det på, men när lillebror och jag var små kunde vi aldrig sitta still och njuta av maten om vi visste att det kom klappar efteråt, så därför blev det då julklappar först och sedan mat. Nu är vi inte riktigt så små längre, så mat först och sedan klappar. Mammas julbord var välfyllt och som tur är är det ingen som tvingar en att äta mat man inte tycker om (kål. sill. ugh). Så det är bara att lasta tallriken med godsaker.

Mat, massor av mat.

Mat, massor av mat.

L och jag <3

L och jag <3

Mamma och pappa!

Mamma och pappa!

När alla var proppmätta blev det så julklappsdags. Min hög är redan beskriven ovan, likaså mammas och pappas. Lillebror fick en Star Wars Jedi Knight-morgonrock. Den är helcool. Hade tänkt införskaffa ett leksakslasersvärd till honom också, men de var slut.

Lillebror som Jedi. Här testar han även sin andra julklapp, ett par hörlurar.

Lillebror som Jedi. Här testar han även sin andra julklapp, ett par hörlurar.

L fick en portfölj i läder. Den är skitsnygg och jag tyckte att den passade honom så bra.

Jag är oerhört nöjd med årets julklappar.

Efter julklapparna degades det framför TV:n – Tomten är far till alla barnen gick och den är väldigt rolig i delar, och precis lagom för en däst julaftonskväll.

Juldagen var en lugn tillställning utan spinning. Det blev långpromenad innan L tog bilen till Jönköping medan jag och mamma spenderade lite tid (men ändå för lång tid) i det enda öppna köpcentrat i Malmö, Entré. Hela stället kändes skabbigt, så vi åkte hem igen, och åt julmat i repris till middag och lekte med våra julklappar. Sedan blev det annandag jul och den blev också lugn (anar ni ett tema?) med promenad och en kort stund på Center Syd för att införskaffa de nya skorna till mig. Till slut åkte jag tåget hem. Det var ett väldigt bra tåg som kom alldeles i tid, men däremot måste jag meddela att jag blir toss tokig på föräldrar som tycker att barnen ska roa sig med att titta på film på datorn – utan hörlurar så att hela resten av kupén också får njuta av filmfan. Tänk om alla som satt och lyssnade på musik skulle göra så… Som tur var hade jag hörlurar som kunde stänga det mesta ute.

Nu är man hemma igen i ett Linköping med betydligt mer snö och hela resten av tenta-P väntandes. Det är bara några dagar kvar av året och sedan är det helt plötsligt 2013…

Hemma igen

Så var man hemma igen. Det känns på en gång som att det är en evighet sedan jag satt i stolen i arbetsrummet framför mina datorskärmar förra gången, men samtidigt som att det var hur längesedan som helst. I faktisk tid har det varit 2,5 vecka. Det har hunnits med Gränna, Jönköping, Barsebäck, Mauritius, Barsebäck, Jönköping, och Gränna (ses ett mönster?). Mauritius borde väl egentligen upprepas, med tanke på att fjorton dagar spenderades där, jämfört med några timmar till några dagar på resterande ställen.

Är nu också förlovad, vilket öppnat mina ögon för en helt ny värld av galenskap. Inte visste jag att ett bröllop skulle kunna vara så komplicerat att fixa som vissa på nätet får det att låta. Allt från de mest kreativa inbjudningarna till färgteman, från brudklänning till herrskor, från utseende på ringar till cupcake-tårta. Så detta är ett nytt hav av okunskap jag nu doppar tårna i, ungefär samtidigt som termin 5 börjar dra i mig och stadie II-tentan hägrar på horisonten.

På Mauritius roade vi oss i stor utsträckning med att utforska allt det som fanns under ytan. Sex dyk hanns med och jag tog mitt Advanced Open Water-cert. Efter det första dyket hade jag egentligen ingen lust alls att dyka mer – då hade vi vält oss baklänges från båten för att hamna i tre meter höga vågor som man kände hela vägen ner till arton meter, min luft tog nästan slut (10 bar kvar när vi skulle börja ta oss uppåt) eftersom utrustningen läckte och jag var stressad, vilket resulterade i att jag fick använda dykledarens luft hela vägen upp, och när vi kom upp igen, efter att ha tumlats runtruntrunt under säkerhetsstoppet på fem meter kom L upp i båten och gick rakt över på andra sidan och spydde, medan jag satt och var alldeles grön i ansiktet. Jag tyckte inte det lockade att upprepa upplevelsen. Efter att ha serverats anti-sjösjuketabletter gav jag dock det hela en chans till, och vi trivdes riktigt bra. Avslutningen på dyket i form av en papperslapp och en ring var givetvis svårslagen…

Sedan följde ett djupdyk ner till 30,5 meter där dyket i övrigt inte var särskilt spännande, samt ett strömdyk som var riktigt spännande – det var starka strömmar. Vid ena tillfället drogs jag med av strömmarna och L fick greppa tag i mig och hålla i mig för att jag inte skulle föras bort.

L följde däremot inte med när jag skulle göra mitt navigationsdyk. Jag fick navigera med kompass på 14 meters djup, rakt fram och tillbaka och i en kvadrat. Lyckades på första försöket med samtliga övningar, vilket överraskade mig själv.

Sista dyket blev delvis i strömmarna igen, och vi fick se både en örnrocka med ett vingspann på två meter och en jättesköldpadda som inte tyckte att det var kul att vi tittade på den, så den simmade iväg. Riktigt bra avslutningsdyk.

Utöver all dykning blev det inte så där vidare mycket gjort. Det var ju heller inte tanken. Vi traskade upp och ner längs stränderna, åt god mat och fick massage på spat. Jag läste ut både svenska fantasyboken Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren och Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins. Cirkeln var bra – om svensk småstad och med sex tjejer som huvudpersoner. De får reda på att de är häxor. Första delen av en trilogi, andra boken är Eld som jag ska införskaffa och läsa vid tillfälle. Cirkeln har nog en målgrupp som är något yngre än mig, mer i åldern som huvudpersonerna är (dvs gymnasiet), men jag gillar genren som tar magi och sätter det i vår vanliga verklighet, så jag gillade den.

Hungerspelen-trilogin var över förväntan. Jag såg Hungerspelen-filmen för ett tag sedan och tyckte att den var bra men förstod samtidigt inte riktigt bakgrundshistorien. Boken är bättre än filmen och förklarar givetvis mycket bättre bakgrunden. Boken är desto blodigare än filmen – de har väl tonat ner skräckdelarna för att kunna nå en större publik. Jag ser nu fram emot att se tvåan och trean när de kommer ut, det blir intressant att se hur de gör.

På vägen hem läste jag om Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, vilket fortfarande är en fantastiskt rolig bok. (Läste den förra året och skrev om den.)

Hann med att skriva 30 001 ord under semestern, vilket gjorde L gnällig och mig glad. Bara halvfärdig med berättelsen, så det ska också hinnas med under de kommande veckorna. För en gångs skull har jag hela berättelsen klar för mig innan jag skriver den, vilket är ett ovanligt tillvägagångssätt för min del.

Nu väntar T5 om bara några dagar. Fram tills dess tänker jag ta det väldigt, väldigt lugnt. Färdigställde T3-kompendiet med de kompletterande sidorna idag – det är nu 118 sidor och de av er som köpt det kommer få mail om att få det nya så snart jag korrläst några av sidorna.

Och så ska jag tvätta, för det är väldigt vad tvätthögen är stor…

Barsebäck, midsommarfirande och nattjobb

Klockan är två, jag har ganska så nyss dragit mig ur sängen efter första midsommar-nattpasset på akuten. Jag väntade mig en hektisk natt, men den blev ganska så beskedlig. Det fanns att göra i stort sett hela tiden fram till fyra, varefter det tunnades ut till att vi hade knappt en patient att lämna över till morgonpasset klockan åtta. “Knappt en” eftersom patienten i fråga var färdig på akuten och bara väntade på transport hem.

Natten bjöd på roligheter som att sätta EKG helt utan assistans några gånger, låta folk blåsa i Alkometern – av någon outgrundlig anledning mer frekvent använd på midsommarafton än andra kvällar -, assistera då doktorn skulle sy två patienter, assistera vid kateterinsättning, och annat skoj. Min handledare släpper mig mer och mer fri, vilket oftast funkar bra. Har greppat hur man skickar prover med LabROS och hur aktiviteter och liknande ska uppdateras. Att göra själv känns bra och givande. Allra bäst är dock tacksamma patienter som efter gott omhändertagande är så nöjda att de vill krama om en (hände i natt).

Innan arbetspasset hann jag med lite midsommarfirande. Det var lite lyxigt att hinna några timmar med sill och nypotatis trots att jag skulle jobba – förra året arbetade jag hela midsommarhelgen utan möjlighet att medverka. Nu blev det en herrans massa mat hela eftermiddagen, med trevligt sällskap och söt valp, hemma hos L&D.. Eftersom jag inte hann vara med på grillningen tog L senare med sig en matlåda från grillningen och kom till akuten med den. Det smakade himmelskt gott klockan halv två på natten. Det är fascinerande hur gott det är med mat så dags. Också fascinerande hur jag, som inte alls är nattmänniska, kan hålla mig relativt pigg fram till klockan sex på morgonen, varpå jag går rakt in i en vägg av trötthet och bara vill sova.

L gillar midsommar. Eller mat. Eller både och.

Någon fick för många snapsar…

Den här veckan hann jag också med att ta tåget ner till Lund för att träffa mamma, pappa, lillebror och Malmö-K. Det blev bara en ganska kort lunch med lillebror, men det var trevligt att träffas eftersom vi inte setts sedan han var här i våras. Mamma och jag hann med lite shopping innan vi tog oss ut till Barsebäck. Malmö-K tog sig dit och vi umgicks sittandes ute i strålande solsken. På kvällen hämtade vi far min på Skurup. Torsdagen spenderades, till ingens förvåning, bland annat på golfbanan. Det går inte att åka ner till Barsebäck utan att det blir golf, allra minst när solen skiner och det är den varmaste dagen på länge. Så mamma och pappa spelade medan jag gick med och filmade mammas sving och njöt rent generellt. Som vanligt tyckte jag att upprepningen av slå på boll med metallpinne mot alldeles för litet hål blev tjatig vid hål tretton, så då traskade jag hemåt. När parenteserna tagit sig runt alla arton gick jag och pappa till poolen och doppade fötterna men inte mer eftersom det var kallt. På kvällen dukade mamma upp lax ute på terrassen och sen åt vi jordgubbar.

Mamma och pappa på golfbanan.

Till L:s stora förtret lyckades SJ med konsten att komma sex minuter för tidigt till Linköping när jag åkte hem, fast det är ett faktum han inte alls känns vid.

Dags för T4

Klockan är 7.34. För 3 timmar och 30 minuter sedan kom jag hem från Egypten och om 40 minuter börjar termin 4. T4. T4?! Redan? Hur i helskotta hände det egentligen? Har visserligen extremt svårt att tro att jag kan lämna T3 bakom mig med Den Där Jävla Tentan (hädanefter DDJT, om alls hänvisad till), men ändå. T4 får jag börja oavsett.

Är trött så att ögonen går i kors eftersom jag bara sovit 2,5 timme. Flygfanskapet hade sönder sin ena vindrutetorkare när vi landade i Malmö och eftersom det snöade i Stockholm fick vi inte lyfta utan att den först fixades. Förutom att det inte alls snöade, varken när vi landade i Malmö, startade från Malmö, eller landade i Stockholm. Tre timmar tog det dem att fixa den där vindrutetorkaren. Efter att ha varit 5 timmar sen till Dubai, 9 timmar sen från Dubai, 8 timmar sen till Dublin, och 4 timmar sen från Egypten kan jag bara börja misstänka att jag inte bör flyga flygplan.

Var dock helt övertygad redan innan jag satte mig på planet om två saker: (1) vi skulle bli rejält sena och (2) L skulle få vara läkare på planet. Båda sakerna hände. En herre i sämre skick satte sig på planet och efter mindre än en timme i luften frågade hispiga flygvärdinnor i högtalarsystemet om det fanns någon medicinskt utbildad på planet. L sjönk ner lite och ville inte riktigt, även om han senare kom tillbaka med rosor om kinderna och tyckte att det på sitt sätt var spännande. Herren i fråga togs om hand av ambulans direkt när vi landade i Malmö. L ifrågasatte vissa saker med den medicinska kapaciteten ombord: dels att man egentligen måste uppvisa någon medicinsk legitimation för att kabinpersonalen ska öppna medicinlådan (vem har med sig sitt läkarleg på semestern?) och dels att det fanns adrenalin och diverse andra mediciner, men ingen defibrillator vilket är vad som verkligen behövts om det blivit ett hjärtstopp på flyget. Eftersom det idag finns defibrillatorer i allt från taxibilar till köpcentra kan man ju undra varför det inte finns på flyg, där hjälp verkligen inte finns snabbtillgänglig.

Sista dagarna på semestern blev lugna och sköna, till skillnad från resan hem. Mera sol och bad, även om L drabbades av en lätt förkylning. Jag har läst ut fyra böcker den här veckan – Vince & Joy, Supernova, Filosofiska söndagsklubben, och Frukost på Tiffany’s. Fascinerande var att samtliga var bra, på lite olika sätt. Den sista (av Truman Capote) är givetvis en klassiker, kanske framför allt i filmformat, och jag förstod inte riktigt poängen med den, men den var snabbt läst och ganska intressant. Borde se filmen vid tillfälle.

Vince & Joy av Lisa Jewel var en regelrätt “två personer träffas som unga, kommer ifrån varandra och snubblar sedan över varandra alltmedan livet går vidare, tills de till slut blir tillsammans”-bok, med helt okej karaktärer. Som alltid satt jag och slog huvudet i väggen med jämna mellanrum, när idioterna vägrade bli tillsammans utan på olika sätt “missade” varandra stup i kvarten. Ändå en söt bok. Supernova av Marika King hade för min del många igenkänninsfaktorer – en tjej, insecure overachiever, som arbetar tills hon går in i väggen, har ett förhållande med en gift man, och som till sist inser ihåligheten i sitt liv. I början av boken får hon jobb på finaste konsultfirman och jobbar därefter 80-timmarsveckor, svassar runt jorden och stiger i graderna inom företaget. Den är välskriven för att man märker hur det ohälsosamma beteendet kommer smygande allt mer, även om huvudpersonen inte inser det. Filosofiska söndagsklubben av Alexander McCall Smith (samme man som skrivit Damernas detektivbyrå) blandar ett “lugnt” mordfall med frågor om etik och moral på ett väldigt stillsamt sätt. En bok man kan ha på en regnig söndagseftermiddag eller för den delen i en solstol och vars frågeställningar man kan fundera på en stund efteråt.

Nu, skola.

Bland sköldpaddor och rockor

Idag såg vi en sköldpadda nio meter under vattenytan. En muräna. Ett gäng rockor med blåa prickar på ryggen. Barracudor. Tonfiskar som inte var på burk utan gigantiska och levande.

Dagens första dyk var svårslaget i sin fantastiskhet. Vi började med att hoppa i vattnet vid en avgrund – 750 meter ner till botten. Precis bredvid fanns en vägg av koraller och med korallerna kommer allsköns fiskar som bor i dem. Så otroligt vackert – jag hade kunnat simma där i evigheter. Snart därefter pekade vår instruktör ut en sköldpadda som låg och vilade i stenarna, och som glodde surt på oss när vi kom och störde. Vi var som mest nere på 14 meters djup, då vi tittade på ett vrak som sjunkit för något årtionde sedan. Först tänkte jag att man borde ta upp ett sådant vrak, men när man kom ner och såg att vraket och dess last (ett gäng toalettstolar och badkar) var täckta av koraller insåg man att det var bättre att de låg kvar. Att ta bort det skulle störa miljön mycket mer.

Andra dyket var mest coolt för att det var tusentals maneter som simmade omkring oss, ungefär som i Hitta Nemo men inte brännmaneter utan ofarliga, tillsammans med ett tusental silvriga fiskar. Även där såg vi rockor, och fick kämpa lite mot strömmarna.

Resten av dagen har varit på båten. Man blir väldigt trött av att dyka – utrustningen väger massor och det är krävande att simma i 40 min åt gången – och solen har varit varm och skön. Imorgon blir ytterligare en vilodag, innan det på söndag är dags att komma hem – lite blondare, lite brunare, och mycket piggare.

Lataste dagen :)

Klöckan är strax efter nio och L har just rakat av sig mustachen inför morgondagens dykutflykt. Två dyk blir det, plus en tur med snorkling. Vi ser båda fram emot det enormt mycket – anledningen till att vi valde Egypten var trots allt den fantastiska dykningen landet erbjuder.

Dagen har varit den lugnaste jag kan minnas sedan augusti, innan skolstart. Vi sov så länge vi ville – vilket innebar ca 11 timmar, efter en tidig läggdags igår när vi var helt slut – och avnjöt därefter hotellfrukostbuffé. Efter insmörjning tog vi plats vid poolen och det var alldeles lagom varmt för att bada och ligga och mysa.

Även till lunch blev det buffé – det är vad som gäller hela veckan med all inclusive – och även det var gott. Fortsatte liggandet vid poolen, för min del med en god bok och för Ls del med en massa badande. Avslutade vid en annan pool, den som är “sportpool” med tre vattenruchkanor, nån typ av mål för att köra sport och ordentligt hög musik. Det finns fem stora pooler på olika ställen på hotellet, tre uppvärmda till behagliga 25-26 grader och de övriga två kalla.

En tur ner på stan blev det efter middagen, och då inhandlades en ny outfit till L – badbyxor som faktiskt verkar vara Billabong även om det är osannolikt, ett par skor och en tröja, samt snorkel och mask i rosa till mig. Det hela för en stor peng av 300 egyptiska dollar, vilket motsvarar lite drygt 300 svenska kronor… Helt okej pris.

Nu är det dags att sova. Hoppas att alla har det bra där hemma!

Kortkort uppdatering

Egypten! Det här blir en kort uppdatering, men för att alla ska få veta att vi lever och sånt: vattnet är blått, himlen likaså, temperaturen runt 22 grader i skuggan på dagen, och hotellet fantastiskt fint. Två sängar som vardera är lika breda som vår vanliga säng hemma. Flyget gick helt utan problem och förseningar och nu ser vi fram emot en väldigt skön och ärligt talat väldigt välförtjänt semester!

Sista dagen på sommarlovet

Imorgon börjar skolan igen, med allt vad hysteri det innebär av nollning och annat. Skola. Termin tre. På något sätt har ett helt år redan flugit förbi sedan jag tog mina första stapplande steg till Nationernas hus och första uppropet där, i en stad där jag inte kände någon och mest bara höll alla tummar som fanns att hitta för att det här skulle bli bra.

Nu är det T3 som gäller och man är “gammal i gamet”. Inte så gammal som L är i gamet, men ändå. Man är definitivt inte ny längre. Jag hittar på HU och sjukhuset i stort, jag har rutiner, ett träningsställe, personer jag trivs med omkring mig.

T3 ska bli spännande. Vi lämnar den friska kroppen bakom oss och påbörjar resan att förstå den sjuka kroppen. Läkning. Farmakologi. Cancer. Läsa EKG.  Återigen ska vi skrapa på ytan på ett gäng olika håll. Lyssna på sjuka lungor för att lära oss hur de vanligaste felen låter, på proffspatienter som kommer in varje termin för att T3-elever ska få lyssna. Fortsätta utvecklas på Strimman. Ha etikstrimma, som ersätter litteraturstrimman nu när vi anses färdiga med skönlitteratur (vi kan ju inte få i oss hur mycket skönlitteratur som helst, hur skulle det se ut?). Och så vidare och så lite vidare efter det.

Vi har sista basgruppen för terminen den 23 december. Det är bara elakt. Men så har terminsledningarna inte någon större förståelse för att studenter kanske vill fira jul. Terminsledningen för T2 har tydligen inte heller någon förståelse, i deras fall för att T2 håller i nollningen – den här terminen har de lagt deras Strimma på tisdagen första veckan och dessutom har de lagt obligatoriska moment med närvarande handledare lite insprängt här och var. Kanske vårt fel, med tanke på hur en del av oss skippade moment förra terminen… Å andra sidan kuggade åtminstone inte jag FoF (som inte står för Fuck oFf eller något liknande passande, utan Folkhälsa och Förhållningssätt och är helt meningslöst), så de borde inte vara kinkiga. Bara vi klarar oss.

Ikväll gick jag och L en runda. Det var väldigt skönt väder, klart men inte kyligt. Träden har just börjat ändra färg och skifta lite lätt i gult, vilket gör mig melankolisk – men jag och L hade det mysigt. Han är inte det minsta positiv till sista terminen på läk, även om jag försöker peppa honom med att han nu är äldst (terminsmässigt, absolut inte åldersmässigt – där är jag och många andra äldre…) på skolan. När jag tycker att det är obegripligt att ett år gått tycker han att det är obegripligt att fem år gått. Men tiden går. Rusar förbi i en enorm hastighet. Bara att dra på skyddsglasögonen och ge sig ut i blåsten.

Ny kategori skapad: Läkarlinjen: T3 :)

Open Water Diver

För att bläddra till sista sidan och omedelbart avslöja slutet har jag nu tagit Open Water Diver-dykarcertifikat. Vilket är trevligt och ju var hela poängen med att gå kursen, så det var ju bra att det gick vägen.

Nu är jag trött. Trött, trött, trött. Fyra dyk på två dagar med allt vad det innebär av förberedelser, packande, ihopskruvande av utrustning, påklädning, parkontroller, faktiska dyk, uppgifter i vattnet, avklädning, isärskruvning, undanpackande och slutligen undanstuvning… man blir trött. Lätt hålögda satt samtliga deltagare på kursen och fyllde i våra shiny nya loggböcker med samtliga utedyk, inklusive beräkningar av kvävenivåer i kroppen och liknande. Total bottentid denna helg: 1 timme och 52 minuter.

Idag gick det mesta fortare, utom dyken. Vi hade våra dräkter redan så de behövde inte testas, och vi visste hur bilen och släpet skulle packas. Det tog således 35 minuter istället för nästan tre timmar att komma iväg från simhallen. Väl på plats gick det också fortare att sätta ihop utrustningen, även om vi givetvis fortfarande på alla sätt är nybörjare.

Himlen var betydligt molnigare idag än igår (trots att SMHI lovade strålande sol i tidningen – finns det något jobb där man får ha så mycket fel som meterologerna på SMHI får ha?) och det var svalare. Men med en tjock våtdräkt med huva och boots var det ingen fara, trots min inbyggda frusenhet. Lite kallt blev det i pausen då vi väntade mellan dyken, när vi låg i vattenbrynet, men i övrigt gick det bra.

Till första dyket fick vi öva på att ta på utrustningen i vattnet – apparat med väst samt vikter. Viktbältet hade jag helst tagit på på land, men apparaten är betydligt enklare att hantera i vattnet där den kan flyta och man helt sonika kan lägga sig på den för att få på den.

Under första dyket fick vi, förutom att simma omkring med vår instruktör och titta på bottenlivet, träna på att tömma en helt fylld mask och göra flytkraftskontroll med oral inblåsning av västen (istället för automatisk med luft från flaskan). Ibland är det svårare än man tror att låta bli att andas in genom näsan, trots att man sitter åtta meter under ytan… Jag fick problem under nedsimningen med tryckutjämning, men det löste sig efter en liten paus på ytan. Därefter tryckutjämnade jag med varje andetag och då gick det bra.

Medan den andra gruppen gjorde sitt första dyk för dagen fick vi i första gruppen öva på ytsimning med kompass. Sätt kurs, snorkel på, huvudet i vattnet och inte titta upp (det blir ju automatiskt fusk – klart man kan navigera om man tittar upp…). Det gick riktigt bra, men det blir gärna en aning zickzack. Och så fick jag vatten i snorkeln, vilket är otrevligt.

Under andra och sista dyket för dagen och kursen var det av helt med masken och sätta på den igen (usch, jag ogillar det fortfarande), och något av det roligaste vi gjorde – undervattensnavigering med kompass. Under vatten med en sikt på ungefär tre meter är det väldigt svårt att hålla koll på vart man är på väg och således är navigering viktigt. Även när man har bättre sikt är det svårt att veta var man kom ifrån och det finns väldigt få riktmärken under vatten. Men det gick riktigt bra. Ta kurs, simma ditåt. Det lär dock vara svårare om man ska simma först till en punkt, sedan en annan, en tredje, en fjärde och till slut tillbaka hem igen och komma rätt både i riktning och i placering. Det är lätt att simma för långt åt ett håll. (Vår instruktör har gjort gott om reklam för Advanced Open Water-kursen, där en av specialiseringarna är navigering. Det känns lite lockande.)

Efter att vi gjort våra uppgifter var vi ju faktiskt klara med kursen, så då fick vi simma iväg två och två på en liten runda utan instruktör. Det var bra för min del. Jag har sett kursen i viss utsträckning som något jag skulle få gjort. Inte för Ls skull så mycket som att ett dykcert går hand i hand med fallskärmscert, kunnande i skidåkning, ridning, dangrad i jutsu och så vidare. Det har alltid stått på to-do-listan, men hittills har jag alltid dykt med instruktör och även om det är fint har jag aldrig tyckt att det var spännande. Att simma själv (med parkamrat) var betydligt bättre. En helt annan frihet. Det var faktiskt riktigt nice.

Oavsett vad är jag ganska nöjd med mig själv.