Tag Archives: Semester

Midsommar

Hela Facebook fylls av hälsningar om “Glad midsommar” och jag tänker, huh, vad många det är som firar midsommar. Kan inte riktigt påstå att jag gjort det alls sedan jag var liten. När vi bodde i Geneve gjordes en jättelik midsommarstång och den dansade vi runt, i ett fantastiskt vackert landskap som jag inbillar mig var lite uppåt bergen men som kan ha varit  nära stan för allt vad jag minns av vad som låg var, när jag var sju.

Förra årets midsommar spenderades i Ghana. Inte direkt ett firande där. Åren innan har jag inget minne av vad jag gjorde.

Den här helgen, med start om 45 minuter, blir det jobb. Vilket faktiskt är helt okej, med tanke på att det är “storhelgs-OB” vilket är bästa möjliga tillägg. När arbetstiden under lördag-söndag dessutom är 8-22 blir det en hel massa timmar.

Nervös är jag. Önskar att jag var mindre konsekvensanalytiker och kunde rycka på axlarna mer. Personlig assistent är ett okvalificerat arbete; det finns förmodligen ingen som helst anledning att oroa sig som jag gör. Ändå gör jag det. För att jag är jag och jag tänker alltid för mycket.

De senaste 24 timmarna har dock gått en lång väg mot att lugna mig. Tog Bus4You till Jönköping igår för att få träffa L igen efter mer än en och en halv vecka, vilket är alldeles för lång tid ifrån varandra. Fick se honom i läkarkläder och det är ju väldigt roligt. Bodde hos hans föräldrar och åt trevlig middag ihop. Deras hus ligger vid Vättern och satt nere vid strandkanten och såg solen försvinna bakom molnen. Mitt huvud på hans axel, hans arm om mig – det lugnar mig som få andra saker gör och var just nu välbehövligt.

Idag fick vi sovmorgon och sen frukost, innan hela familjen körde mot Linköping igen. De firar midsommar, jag jobbar. Men jag träffar L ikväll igen, så livet är helt okej.

Ledigheter

Det där med att ta det lugnt är inte min grej. Har haft dagen och gårdagen lediga – och har hittills omorganiserat min garderob och byggt om kattklätterställningen på balkongen. Idag var jag också på Tornby, vilket resulterade i att jag nu har de sängbord jag tittat på i ett halvår. Samt en blåsa i handen efter att ha skruvat tusen skruvar för att sätta ihop dem. Menmen.

Kattklätterställningen är jag nu mycket mer nöjd med. Den har känts onödigt stor och otymplig mest eftersom katterna inte använde hälften av den. Det fanns krypin och grejer som de aldrig gjorde något med. De ville mest bara ligga så högt upp som möjligt, och ha nåt kul ställe att klösa på, där de kunde sträcka ut sig ordentligt.

Således…

Innan. Mest en bild av hur det öste ner regn den dagen, någon gång under tenta-p tror jag. Men man ser klätterställningen. Vad repet var bra för vet jag fortfarande inte. Fattar inte hur katterna skulle leka med det. Och "grottan" användes aldrig. Så, bort.

Efter! Ombyggd. Nivåer så att katterna kan ta sig ner, men i övrigt inga krusiduller.

Jag är väldigt nöjd. Extra nöjd med att den faktiskt är riktigt stabil. Funderar dock på att klä om den i något nytt tyg. Det är inte så svårt med häftpistol, så jag ska bara hitta något annat tyg som är lagom tjockt och som jag gillar. Sen blir det nog så att jag gör om även den vita klätterställningen jag har inomhus, eftersom den är instabil och också har onödigheter. Gott om tid i sommar.

Till garderoben har jag beställt några nya småsaker från Elfa – praktiskt system, det där. Beställde från bygghemma.se, som har gratis hemkörning vilket är bra och nödvändigt när det är lite större saker. De har dessutom bra pris på Elfa. Elfa är riktigt bra – bara att byta och hänga på fler saker. Ska hänga på en klädstång till tänkte jag. Kommer bli kalas.

Dagens tripp till Tornby var riktigt bra – jag åkte dit vid elva och där var nästan inget folk. Nordik har ju gått i konkurs så jag var där och kollade om det fanns något kul kvar. Not so much – stället var mer eller mindre länsat på allt utom ett antal soffor. Besökte Chili, Rusta, Jysk, IKEA, Willys… Köpte lite braigheter på olika platser. Min snälla granne skulle också till IKEA och som vi kommit överens om åkte jag med henne hem, eftersom det varit omöjligt att få hem byråer och lamellgardiner annars. Sen drack jag saft och åt bulle hos henne. Mums!

Byggt byråer sedan dess och det var ju lagom svettigt i värmen.

Imorgon är det dags för introdag hos min brukare. Fem timmar, så det är lagom lite att börja med. Sen blir det helg och L ska cykla galet långt (läs: Vätternrundan) och jag ska… jaa. Bra fråga. Fortsätta med min nagelbitande väntan på tentaresultatet kanske? Fast jag har inte funderat på det så mycket de senaste två dagarna.

Stockholm!

Sommarlovet börjar bra. Oxfilé och champagne i fredags som firande för att L klarat sin bildtenta (med minsta möjliga marginal, vilket bara innebär att han pluggat precis lagom mycket) samt att jag till slut fått sommarlov. Vi satt på balkongen och njöt av en ganska lagom temperatur och lugn och ro. Jag vet inte när jag sist kände att det var okej att faktiskt bara sitta och inte hela tiden känna, “Men jag borde plugga!” Sedan gjorde L oxfilé i ugnen med potatisklyftor och god sallad och chilibearnaise. Mums.

I lördags bar det av till Stockholm. Det var 18 grader i Linköping så jag tog med både tjock tröja och jacka – för att anlända i 28-gradig värme i huvudstaden. Tjock tröja och jacka fick bo kvar i bilen…

I Stockholm besökte vi först L:s syster i hennes lägenhet på Lidingö. Fantastisk utsikt och god mat samt trevligt sällskap.

Körde in till centrala Stockholm och mötte upp med mina föräldrar. Deras lägenhet ser lite ut som en byggarbetsplats eftersom de renoverar bit efter bit (just nu håller en obegriplig bastu på att rivas ut, för att göra plats för en garderob istället), men föräldrarna hälsade på pojkvännen och i alla drack lite vatten i hettan. Därefter checkade jag och L in på hotell eftersom mamma och pappa ännu inte har någon extrasäng i lägenheten – det står på to-do-listan – och sedan gick vi på en lång promenad längs vattnet och nej, jag kommer inte vara mer specifik än så för jag har ingen aning om vad det heter. Inte träffat mamma och pappa sedan i början av april, så det var mysigt. Åt glass (lakrits och Daim) och njöt av värmen.

På kvällen åt vi middag på en intressant restaurang, Griffin. Började med en salig blandning av förrätter: en charkbräda, en med sparris (mmmm) och en med löjrom. Jag tycker om när man är många och alla delar på mat, för då slipper man ju beslutsångesten om vad som kan tänkas vara godast. Här var allting riktigt gott. Restaurangen var intressant på flera sätt, då flera detaljer var som i en kemisal – salt fick man i provrör (med kork), vattnet i en stor E-kolv. Andra detaljer var mer mysko: man fick brödet i en påse. Menyn var mer åt det cirkus-inspirerade hållet, med ett gäng olika typsnitt som ändå fungerade otroligt väl ihop, och gammeldags teckningar, bland annat av en griffin.

Till huvudrätt upprepade jag och L båda fredagens framgångskoncept med oxfilé, denna gång med nypotatis och (igen) en hel massa bearnaise. Till efterrätt jordgubbar och vaniljglass.

Mätta och belåtna satt vi sedan hemma i soffan och pratade till nästan midnatt. Det blir ju inte mörkt ute, så man har ingen tidsuppfattning. De vuxna drack kaffe och lilla jag drack vatten och åt godis.

På söndagsmorgonen avnöjt jag och L hotellfrukost. Ägg och bacon funkar bra för oss – jag tar äggen, han baconen. I övrigt även pannkakor, yogurt med mumsig musli, mackor, och frukt.

Fortsatte promenadtrenden med mamma och pappa. Pappa konstaterade, “När du kommer hit drar vi alltid med dig en massa promenader,” vilket är så sant och lika bra det för när jag är här tränar jag ju inte. Dessutom är Stockholm mysigt att gå i. Vi gick ut på Djurgården och tog sedan båten tillbaka och åt lunch på samma restaurang som mamma, pappa och jag åt lunch på förra gången jag var här.

L och jag på båten

I Gamla stan.

Efter en kaffe var det dags att säga hejdå till L, som började jobba i Jönköping idag. Således var det en god idé att han åkte dit, även om jag tyckte att det var hemskt tråkigt. Blir ett litet tag tills vi ses nu.

Gick en runda till med mamma och pappa när L åkt. Fick se var de andra lägenheterna de kollade på när de skulle flytta hit låg och pratade om allt möjligt. En potatissallad avslutade dagen och sedan kollapsade jag i säng lite efter tio, helt slut. Eller ja, kollapsade i soffan är väl mer korrekt.

Idag är det plan på shopping med mor min. Det ska bli riktigt roligt, det också…

Sucky SJ…

Så är man hemma i soffan. Soundtracket till Wicked går i surround-systemet, för om det är något jag saknat i två veckor så är det att sjunga ordentligt.

Resan kan sammanfattas med: SJ. Suck. Jeez.

Kom till stationen i Malmö – där det fortfarande står ett krockat lok och en efterföljande vagn på spår fem (tror jag det var), i väntan på en lyftkran som kan ta bort det – och möttes av, “10.17 Linköping/Stockholm – inställt“. Whoo. Fantastiskt. Bort till SJ:s resebutik och blev snabbt ombokad på nästa tåg, 11.17. Jag skulle tydligen fått sms om att tåget var inställt, men inget sådant hade kommit fram trots att det var rätt nummer (numret dubbelkollades).

Satte mig med pappa och väntade på tåget. Fick en check på 50 kr på Pressbyrån också, så jag köpte bulle och färskpressad juice, alltid gott. Mammas vörtbörd, vilket jag åt till frukost, vinner dock allt. Så gott. Efter en halvtimme sades dock följande i högtalarna: “Tåget till Linköping och Stockholm klockan 11.17 kommer att vända i Lund. Passagerare med detta tåg uppmanas ta tåg klockan 10.53 till Lund och byta där.” Pågatåg till Lund, alltså. Trevligt nog satt den förare som skulle köra tåget till Stockholm på Pågatåget han också, så han informerade oss om vilket spår vi skulle till. Och det garanterade ju att X2000 inte skulle åka utan oss…

Tio minuter sent kom vi iväg från Lund. När vi väl rullade in på Linköpings station var vi 40 min sena, efter att gång på gång hamnat bakom “långsamma tåg” och diverse annan idioti.

För att sätta kronan på verket körde inte bussen hela vägen hem som den ska. Det är så mycket snö på Garnisonen/Hagaberg att bussen slutat köra på det hållet. Med min tungatungatunga väska fick jag alltså traska. Fast det är okej, om det är vad jag får betala för mina nya kläder från Lissabon. Och en resa till Brasilien. Helt okej utbyte.

Gårdagens resande blev mycket enklare tack vara ett långt stopp i Lissabon. Vi landade vid 11 någon gång och vårt flyg till Köpenhamn skulle inte gå förrän vid 17.20-tiden, så vi – mamma, pappa och jag (lillebror hade vi ju sedan ett tag tillbaka returnerat till Staterna) – tog en Shuttle in till centrala Lissabon. Där åt vi god pasta på restaurang och spenderade sedan en timme i deras trevliga butiker som snällt nog påbörjat rean just igår. Massor av tröjor för löjligt lite pengar – fem euro, sju euro – och även någon tjock tröja och ett par jeans. Kalaskul.

Nu är man åter i snön. Plugghysterin börjar igen imorgon; idag har jag, förutom 3,5 timme på tåget (där jag pluggade hela tiden), inte pluggat. När jag väl kom hem vid tretiden var det packa upp, tvätta, handla, duscha, laga mat… Cykeln var mer än lovligt tungt lastad och skulle köras genom ett antal centimeter snö på vägen hem från Coop. Puh. Och det bara fortsätter snöa.

Blod och vatten

Lillebror satte sig precis i en taxi och åkte ut genom grindarna. Nu är det minst sex månader, förmodligen mer, tills vi ses igen. Det är inte utan att man blir lite melankolisk.

En amerikanska vi träffade i Amazonas, som bodde på samma Eco Lodge som vi, frågade mig, “Are you and your brother close?”

“Yeah. Age-wise, anyway,” svarade jag.

Vilket lite senare fick pappa att fråga mig om jag och lillebror står varandra nära, eller inte.

Svaret är inte helt enkelt. Jag har mött syskonpar som står varandra betydligt närmre än H och jag gör, men jag har också träffat syskonpar som avskyr varandra. Det där med blod och vatten, eller vad det brukar heta. H och jag är inte på något sätt bästa vänner och inte heller särskilt lika varandra. Han är social och trevlig och blir utvald till kompisombud medan jag är… jag. H surfar genom livet (ofta bokstavligen på sina resor) medan jag har pluggat sedan jag var sex år gammal, mer eller mindre. Vi vill ha ut olika saker ur livet och vi trivs med helt olika saker.

Samtidigt är det onekligen så att när han kom upp på Copacabana-hotellets fjortonde våning där jag satt och solade med våra föräldrar, kändes det som att vi varit ifrån varandra en eftermiddag snarare än tre månader. I augusti när mitt flyttlass skulle åka till Linköping sa vi, “Ses i Brasilien,” och när vi väl gjorde det kändes det inte som att tid passerat alls.

I stort sett varje semester vi haft har vi haft åtminstone någon sen kväll med förtroliga samtal. Jag förstår honom, han förstår mig, på ett sätt som förmodligen bara uppkommer av att vara uppväxta så tätt ihop (det är bara femton månader mellan oss). Vi kan prata om allt och det mesta.

Så, står vi varandra nära? Ja och nej. Det kan gå månader utan att vi pratar men när vi väl gör det gör vi det i en timme, lätt, om allt. På sätt och vis är det väl egentligen en definition av att stå varandra nära.

Gott nytt år

Nyårsafton avslutas med en upptagen dag. Efter att ha återhämtat oss från resten av äventyret under gårdagen var vi alla lite spralliga idag. Jag började dagen redan vid åtta och fick då frukost med pannkakor och Nutella! Yum! Alltid en bra start. Efter en stunds plugg fick jag sedan möjlighet att rida en häst (med det fantastiska namnet Chocolate) längs stranden i vattenbrynet. Ljuvligt.

Vi åt lunch – familjen delade två pizzor och två sallader – och därefter spenderade lillebror, far och jag en bra stund i havet och blev dränkta av vågor. Jag började bra med en seriös kallsup efter en våg som var något starkare än jag räknat med. En aningen mindre lyckat med mina för tillfället något ansträngda lungor. Men kul var det, när man kom in i hur starka de där vågorna faktiskt var.

Sedan hade kvinnan som äger hotellet övertygat mamma, pappa och lillebror (främst de förra, de med plånbok; lillebror krävde förmodligen inte särskilt mycket övertygande) om att vi borde åka ut med en buggy på sanddynerna. Det skulle tydligen vara som en berg-och-dal-bana.

…vilket det också var. Sjukt kul! Upp och ner för sanddynorna, ibland nästan vertikalt. En lång stund i hög hastighet på stranden gav dock tid för eftertanke, varpå jag återigen slogs av samma känsla av tillfällighet och litenhet som jag slogs av då vi var vid vattenfallen i Iguazu. Vågorna längs den enormt långa stranden slog och slog och det kommer de fortsätta göra under mycket längre tid än jag kan föreställa mig och det har de gjort sedan långt innan jag fanns.

Nyårsafton markerar slutet av ytterligare ett år (samt överlevnaden av ytterligare ett år för K (vilket var hur han uttryckte det, inte jag, ska väl påpekas), som råkar fylla år denna dag – grattis!). Alltid en tid för viss reflektion om man vill det. Det senaste året har varit otroligt upptaget och innehållsrikt:

Jag klarade andra halvan av basåret, med alla de tentor det innebar. Jag åkte till Ghana i tre veckor. Jag hade ett förhållande jag inte borde ha haft. Jag instruerade på ett sommarläger. Jag var med på två vackra bröllop. Jag köpte en lägenhet i Linköping. Jag antogs till läkarprogrammet. Jag var på Liseberg på min födelsedag. Jag flyttade till Linköping. Jag älskade människor. Jag gjorde människor besvikna. Jag gjorde människor glada. Jag har upplevt himlastormande lycka och en del sorg. Mina katter har fyllt fyra år. Jag har hittat rätt.

Gott nytt år på er alla. Jag hoppas att ert 2011 blir precis så bra som ni hoppas att det blir.

Brasilien :)

Så sitter man i Brasilien och njuter av att det är nånstans runt 28 grader varmt. Mitt hår är blött sedan en lång stund i poolen och axlarna är insmetade i solskyddsfaktor 40. Magen är solskyddet till trots lite röd, men det lägger väl sig till imorgon inbillar jag mig.

Hittills har den här semestern varit väldigt cool och det lär bli en del inlägg när jag kommer tillbaka, med bilder och funderingar. Sydamerika har aldrig varit ett ställe jag haft högt på önskelistan över ställen att besöka, men jag har velat se Amazonas och det har jag nu fått göra. Vår guide i Amazonas, Yuri, var kalasbra – han är indian, född i djungeln, kan allt om den och dess flora och fauna.

Har även sett världens största vattenfall, Iguazu falls. Sjukt häftigt. Visste inte om att de fanns innan vi åkte dit, men nu har jag sett dem. Vi åkte över till den argentinska sidan först för att se dem från det hållet, både uppifrån och nerifrån, och därefter åkte vi tillbaka till brasilianska sidan och såg dem därifrån. Grymt imponerande och aldrig har man väl känt sig så tillfällig som när man ser enorma vattenfall som fanns här långt innan jag eller mina föräldrar eller förfäder var här och som kommer finnas här långt efter att jag dör.

Iguazu falls

Har också besökt Rio de Janeiro och bott på Copacabana. Sett sockertoppen (Sugar Loaf) och Jesus-statyn (som dock låg inhöljd i moln när vi var uppe vid den, men det var roligt ändå). Rio var inte överdrivet imponerande, en ganska sjaskig stad. Folket här i Brasilien ger jag inte överdrivet mycket för, de är generellt ogästvänliga enligt min upplevelse. Det där med “kunden har alltid rätt” ger de inte mycket för här:

“Kan ni stänga av AC:n? Vi tycker att det är jättekallt här.”
“Nä.”

…okej, liksom.

I Amazonas fick vi, förutom turen i djungeln då vi fick svinga i lianer och testa olika naturläkemedel, även se ett gäng alligatorer (såväl som hålla i en livs levande en, liten men vild), hålla en anakonda, se två floder gå samman utan att blandas (weird), och fiska pirayor (som vi dock slängde tillbaka när vi fått upp dem). Djungeln var trevlig, bodde på en Eco Lodge där swimmingpoolen tekniskt sett var en liten del av floden. Den låg en liten bit in och vattnet var svart och när man var i det såg man helt orange ut under vattnet för att det var så mycket järn och annat jox i vattnet.

Här i Cumbuco är det bara sol och bad som gäller. Vi bor på ett bed ‘n’ breakfast-liknande hotell med mysiga små rum i lite större bungalows, och eftersom hotellet förutom vår familj är bebott av enbart holländare som spenderar hela dagarna med kite-surfing på havet har vi hela poolen, inklusive fyra Fat Boys som man kan ligga på i poolen eller på land och bara njuta i.

Så det är mitt liv just nu. Borde plugga mer än jag gör, men på något sätt känner jag mig ganska lugn. Det jag pluggar fastnar, även om jag bara pluggar nån timme om dagen. Det får gå som det går, och så får jag väl hysteriplugga om jag orkar när jag kommer hem.