Tag Archives: Sommar 2011

Sista dagen på sommarlovet

Imorgon börjar skolan igen, med allt vad hysteri det innebär av nollning och annat. Skola. Termin tre. På något sätt har ett helt år redan flugit förbi sedan jag tog mina första stapplande steg till Nationernas hus och första uppropet där, i en stad där jag inte kände någon och mest bara höll alla tummar som fanns att hitta för att det här skulle bli bra.

Nu är det T3 som gäller och man är “gammal i gamet”. Inte så gammal som L är i gamet, men ändå. Man är definitivt inte ny längre. Jag hittar på HU och sjukhuset i stort, jag har rutiner, ett träningsställe, personer jag trivs med omkring mig.

T3 ska bli spännande. Vi lämnar den friska kroppen bakom oss och påbörjar resan att förstå den sjuka kroppen. Läkning. Farmakologi. Cancer. Läsa EKG.  Återigen ska vi skrapa på ytan på ett gäng olika håll. Lyssna på sjuka lungor för att lära oss hur de vanligaste felen låter, på proffspatienter som kommer in varje termin för att T3-elever ska få lyssna. Fortsätta utvecklas på Strimman. Ha etikstrimma, som ersätter litteraturstrimman nu när vi anses färdiga med skönlitteratur (vi kan ju inte få i oss hur mycket skönlitteratur som helst, hur skulle det se ut?). Och så vidare och så lite vidare efter det.

Vi har sista basgruppen för terminen den 23 december. Det är bara elakt. Men så har terminsledningarna inte någon större förståelse för att studenter kanske vill fira jul. Terminsledningen för T2 har tydligen inte heller någon förståelse, i deras fall för att T2 håller i nollningen – den här terminen har de lagt deras Strimma på tisdagen första veckan och dessutom har de lagt obligatoriska moment med närvarande handledare lite insprängt här och var. Kanske vårt fel, med tanke på hur en del av oss skippade moment förra terminen… Å andra sidan kuggade åtminstone inte jag FoF (som inte står för Fuck oFf eller något liknande passande, utan Folkhälsa och Förhållningssätt och är helt meningslöst), så de borde inte vara kinkiga. Bara vi klarar oss.

Ikväll gick jag och L en runda. Det var väldigt skönt väder, klart men inte kyligt. Träden har just börjat ändra färg och skifta lite lätt i gult, vilket gör mig melankolisk – men jag och L hade det mysigt. Han är inte det minsta positiv till sista terminen på läk, även om jag försöker peppa honom med att han nu är äldst (terminsmässigt, absolut inte åldersmässigt – där är jag och många andra äldre…) på skolan. När jag tycker att det är obegripligt att ett år gått tycker han att det är obegripligt att fem år gått. Men tiden går. Rusar förbi i en enorm hastighet. Bara att dra på skyddsglasögonen och ge sig ut i blåsten.

Ny kategori skapad: Läkarlinjen: T3 :)

Sambo och nytt arbetsrum

För någon vecka sedan fick arbetsrummet sig sin tredje omarrangering på mindre än ett år. Har aldrig varit helt nöjd med hur jag haft det här – rummet har känts dåligt utnyttjat och på något sätt väntat på något. Det visade sig att det väntat på L. I början av sommaren frågade jag honom vad han tyckte om konceptet att flytta ihop till höstterminen och han tyckte inte att det var en dum idé. Idén har nu blivit verklighet.

Det är första gången jag är sambo. Hittills bra. L och jag har mer eller mindre bott ihop sedan vi träffades, åtminstone gällande var vi sovit och ätit. Det har varit enklare att han kom hit när han kom hem från Jönköping. Men det är ändå en annan grej när någon annans post börjar komma till ens lägenhet (vilket den inte börjat göra än). När det inte är min lägenhet längre, utan vår (och det är en bra sak). Det blir både ett och två irritationsmoment när två personer som bott själva i fem-sju år och som är vana att kunna göra vad de vill när de vill plötsligt ska ta hänsyn till varandra, men än så länge överväger det positiva det negativa med ett antal kilo.

Förutom arbetsrummet, som fick den största förändringen, blev också sovrummet slutligen “klart” (så klart något nu blir i ett hem). Där fick Malm-sängborden sällskap av en stor Malm-byrå med sex lådor, i vilka Ls kläder numera bor. Sovrummet blev plötsligt komplett, istället för att kännas lite tillfälligt.

I övrigt har mest småsaker bytts – hans bestick istället för mina, hans knivar, hans vitlökspress (eftersom jag inte, hu och hemskhet, inte hade en) och lite sånt. Det ska flyttas över ytterligare saker, men det blir lite pö om pö när vi kommer på vad som behövs. En slev, kom vi på igår när vi gjorde lasagne och skulle hälla på sås. Fast det är ju inte nödvändigt egentligen. Det gick utmärkt att använda ett deciliter mått och sedan hälla.

Lite bilder av arbetsrummet.

Hösten 2010: Allra första versionen av arbetsrummet. Mattan ligger sedan ett par månader i vardagsrummet istället.

På något sätt kändes ovanstående variant väldigt litet, trots den tomma ytan. På kortsidan man inte ser hade jag bokhyllorna. Men hela långsidan mot väggen var outnyttjad och det funkade bara inte.

Våren 2011: Version två. Flyttat bokhyllorna från kortsidan, bytt till nya mattan.

Någonstans under våren fick jag ett ryck och organiserade om en massa. Rensade ut bokhyllorna jag då hade i sovrummet och flyttade in allt jag ville ha i arbetsrummet. Flyttade bokhyllorna från kort- till långsida. Fortfarande mycket outnyttjat utrymme.

Nu: Nya arbetsrummet! Två arbetsplatser, fler bokhyllor för mängder av böcker.

Det började med att försöka hitta skrivbord och en för rummet lämplig lösning. Efter många långa om och men och flera affärer köpte vi till slut två Galant på IKEA. Björkskivor, T-ben. Dessa var djupa nog (80 cm) och precis lagom breda (120 cm). Rummet är 330 cm långt och minus den öppna dörren blev dessa bord precis lagom. Mellan borden har vi satt möbeltassar för att de inte ska låta när de glider mot varandra. Det ska sättas i någon skena under så att de inte kan flytta sig också.

Vi köpte också varsitt Knös skrivbordsunderlägg (L blev framför allt förtjust i att säga dess namn – Knööös). Eftersom jag redan hade Dokument pennburkar köpte vi två till L också, för symmetrins skull. L fick en ny skrivbordsstol, som vi efter många långa om och men trots allt hittade på IKEA. En Markus.

Kvar att fixa är belysning för Ls del, vilket förmodligen leder till ny belysning även för min del eftersom min nuvarande lampa hålls ihop av silvertejp…

Dubbla arbetsplatser. L är mycket nöjd att hans skärm är större än min.

Bokhyllor med gott om plats.

För förvaring av saker man inte vill ha framme är Kassett förvaringsboxar från IKEA kalas. Jag hade två och köpte två nya. De nya versionerna är ännu bättre än de gamla – de har små handtag så att man kan dra ut dem.

Många bokhyllor - och klösträdet för katterna fick också plats, alldeles precis perfekt.

Jag hade ju två Billy-bokhyllor i björk redan (en 40 cm och en 80 cm bred). På Blocket hittade jag en annons om en hög och en låg bokhylla i björk för 500 kr. Säljaren bodde några hundra meter från mig. Jag var säker på att vi inte kunde ha sådan tur, men det visade sig att båda bokhyllorna fanns kvar. Jag, L och K (som bodde hos oss under veckan då vi gjorde i ordning arbetsrummet) traskade bort dit och bar hem alla bokhyllorna. Det hela blev utmärkt. Jag var först fundersam på att ha dörrarna kvar, men de är riktigt bra för att dölja skit man behöver ha men inte vill ha framme (t ex papper till skrivaren).

Därefter spenderade jag ett par timmar på att sortera allting. L hade med sig åtta-tio pärmar med anteckningar från läkarprogrammets första tio terminer och dessutom en hög papper. Jag hade en hel hög böcker, papper och teknik som behövde gömmas undan (Kassett-boxarna FTW).

Nu är jag till slut riktigt, riktigt nöjd. Rummet känns stort och välanvänt och det finns gott om plats för fler böcker. Jag har inga tvivel om att det blir fler, även om jag numera har tillgång till Ls bibliotek.

Sambolagen

Eftersom jag är en planerande människa kan jag inte göra något stort och förändrande utan att först läsa på ordentligt. Således har det blivit en repetition för min del angående sambolagen.

Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll.

§ 1 sambolagen (2003:376)

Det innebär att kompisar som bor ihop inte anses som sambos. Sambolagen gäller två personer som bor ihop i ett partnerskap, det vill säga att ett sexuellt samliv normalt ingår. Lagen gäller både heterosexuella och homosexuella partnerskap. Stadigvarande innebär att det inte ska handla om en allt för kort förbindelse. Med gemensamt hushåll menas att man delar på sysslor och utgifter.

Ett samboförhållande upphör
1. om samborna eller någon av dem ingår äktenskap,
2. om samborna flyttar isär eller
3. om någon av samborna avlider.

§ 2 sambolagen (2003:376)

Trots att det skrivs om det med jämna mellanrum i tidningarna (de flesta borde komma ihåg Stieg Larssons sambo) är det långt ifrån alla som har koll på vilka regler som gäller för sambos. Det är inte samma regler som för äkta makar, även om många inbillar sig det. Att stoppa huvudet i sanden kan lämna ena parten i en ganska trist position då denne förutom att kanske försöka hantera ett brustet hjärta dessutom står mer eller mindre barskrapad då han/hon trott att saker som införskaffats ihop faktiskt tillhört båda i förhållandet. Det är kanske inte kul att föreställa sig att ens partner dör eller att man separerar, men att planera för dessa tråkigheter kan mycket väl spara en hel del sorg senare.

De största skillnaderna mellan att vara gift och att vara sambo är:

Äkta makar ärver varandra. Sambos ärver inte varandra. Om det riktigt jobbiga händer och din sambo dör så ärver du inte honom/henne. Istället får du behålla halva bostaden och halva bohaget, förutsatt att detta införskaffats för gemensamt användande. Om du flyttat in i hans/hennes bostad har du inte någon rätt till bostaden alls. Saker för det gemensamma bruket, såsom heminredning och liknande, ingår i bohaget som ska delas, men det gör inte sommarhus (om det bara står skrivet på en av er) eller hobbysaker införskaffade av motparten. Det som blir kvar efter delningen ärver eventuella barn och finns det inga barn ärver sambons föräldrar i första hand och sambons syskon om föräldrarna avlidit.

För att undvika att bli ståendes med rätten till en halv bostad (och således bli skyldig att ersätta övriga arvtagare ekonomiskt om du vill bo kvar) finns det bara en lösning: skriv ett testamente. Barnens arvslott kan ni däremot inte testamentera till varandra, utan den har de gemensamma barnen/den avlidnes barn alltid rätt att få ut.

Ett testamente behöver inte vara komplicerat. Privata Affärer har en mängd mallar. Scrolla ner så hittar ni mallar för testamente. Vid mer komplicerade testamenten, rådfråga en jurist.

Äganderätten – inte automatiskt gemensam egendom för sambos. Som sambos får vem som köper vad betydelse. Om den ene alltid betalar hushållsvarorna och den andre alltid betalar dyra saker kan en bodelning bli väldigt ojämn, eftersom parten som står på de dyrare sakernas kan hävda att dessa är hans/hennes. För att undvika detta bör man köpa värdefulla saker gemensamt så att båda står på kvittot, eller på något annat sätt har bevis för att båda betalat.

All annan egendom, exempelvis personliga tillhörigheter som bilar, båtar, idrottsutrustning och liknande – som alltså inte skaffats för det gemensamma hemmet – går utanför delning. Äger du sådant gemensamt blir det fråga om ett vanligt samägande. Vid en separation får den ena sambon då köpa ut den andra, alternativt kan egendomen säljas och ni delar på intäkterna.

~ Att vara sambo, Privata Affärer

Även aktier ingår i personliga tillhörigheter som inte ingår i en bodelning.

Om parterna har med sig många saker in i boet kan man skriva en lista på dessa saker och underteckna den, om ni inte vill att dessa ska ingå i en eventuell bodelning. På samma sätt kan ni skriva en lista över saker som inhandlas under samboförhållandet.

Sambolagen är inte nödvändigtvis rättvis. Swedbank ställer upp ett exempel:

Ett mycket vanligt fall är att person A använder sitt sparade kapital till att betala en insats i ett gemensamt boende. A:s sambo, person B, är mer intresserad av bilar och båtar och satsar inte en krona i den gemensamma bostaden. Efter ett antal år upphör samboförhållandet och person B begär bodelning enligt sambolagens regler. A:s kapital och värdeutvecklingen på bostaden delas lika mellan A och B. B å sin sida får behålla sina bilar och båtar utan att dela med sig alls. Hur rättvist är det egentligen?

~ Är sambolagen rättvis, Swedbank

Vill man inte att sambolagens regler – det vill säga reglerna enligt ovan om äganderätt och bodelning – ska gälla kan man skriva ett samboavtal. Samboavtalet ska vara skriftligt och undertecknas av båda parterna, men behöver inte registreras någonstans. Privata Affärer ovan har mallar för ett sådant avtal.

Som fortsättning på ovanstående om äganderätt och bodelning:

Kontantinsats vid bostadsköp. Om ena parten betalar mer vid köp av bostad bör ett skuldebrev upprättas mellan samborna. Bostaden delas vid en bodelning lika utan hänsyn till kontantinsatsen, vilket gör att ett skuldebrev är ett sätt att bestämma att den ena sambon ska få mer vid en separation/försäljning. Om den ena sambon gjort en större kontantinsats vid köp av bostad så bör man upprätta ett skuldebrev mellan samborna. Detta kan också finnas med i ett samboavtal, alternativt kan man i ett köpekontrakt skriva att den ena parten äger en större andel av bostaden.

Sambos är inte automatiskt förmånstagare för försäkringar. Man får istället ändra det manuellt – prata med försäkringsbolaget.

Det är klart att när man ska bli sambo är juridiken gällande om den andre dör eller om man separerar inte det som känns roligast att tänka på. Men som så ofta gäller devisen tänk efter före.

Krav på “hälsokost”

I dagens tidning kan man läsa den stora, feta förstasidesrubriken “Hälsokostens positiva effekter sågas“. En omfattande granskning av drygt 2 700 hälsopåståenden om livsmedel, kosttillskott och enskilda ämnen har gjorts av Efsa, en europeisk myndighet för livsmedelssäkerhet – och de har kommit fram till att oliv- och rapsolja samt valnötter i stort sett är ensamma om att ha en positiv effekt som går att dokumentera vetenskapligt. Ett gäng av de preparat man testat har till och med negativa effekter.

Hälsokostbranschen får försvara sig, med vd:n för häsokostföretagarnas branschorganisation Ingrid Attemyr i spetsen.

Det finns ett antal forskningsstudier som visar att probiotika har goda effekter på tarm och mage. Men eftersom studierna är gjorda på sjuka individer godkänns de inte av Efsa som kräver att den hälsobringande effekten ska kunna bevisas på friska individer.

Ingrid Atteryd anser det vara en alldeles för hård och strikt tolkning av vad som kan anses vara vetenskapligt beprövat.

~ Hälsokostbranschen starkt kritisk till Efsas granskning, i Corren

Hur kan det vara en “för hård och strikt tolkning”? I just det här fallet diskuteras probiotika, bakteriekultur som många typer av filer och juicer gör reklam för att innehålla (och som dessutom kostar betydligt mer än vanlig fil och juice utan dessa kulturer, så ka-chiiing för företagen som säljer dem). Probiotikan anges, i åtminstone två reklamfilmer jag kan dra mig till minnes på rak arm, vara hälsofrämjande – och det handlar inte om att sjuka individer ska ta dem i reklamfilmerna, utan friska personer. Hur kan det då vara ett för hårt krav att ställa på produkten att den faktiskt ska ha effekt på friska människor?

Idag är det enda kravet på kosttillskott, som klassas som livsmedel, att det uppfyller samma krav som generellt för livsmedel: de får inte vara skadliga, smittförande eller på annat sätt otjänliga som människoföda (enligt Livsmedelsverkets sida om saken). Det finns inga som helst krav på att de faktiskt ska göra vad de lovar. Fil, juice och så vidare är givetvis också livsmedel och följer således också samma regelverk.

Om kosttillskott med vitaminer och mineraler säger Livsmedelsverket:

Kosttillskott med vitaminer och mineraler (spårämnen) har funnits länge. De är i de flesta fall vetenskapligt beprövade, och innebär knappast någon hälsorisk om man följer rekommenderad dosering. För de flesta människor i Sverige finns dock inte något behov av extra kosttillskott av den här typen.

~ Finns det risker med hälsokost, Livsmedelsverket.se

I samma försvarsartikel av branschen i Corren som ovan fortsätter Ingrid Attemyr:

Förändringen innebär ett jättearbete för branschen, men det blir framförallt problem för konsumenterna när bara substanserna får skrivas ut på förpackningen, varnar Ingrid Atteryd för.

– Det kommer att finnas en massa produkter som vi inte kan berätta vad de är bra för.

På vilket jag återigen blir väldigt fundersam. Branschen får berätta om vad produkterna är bra för – om de kan bevisa att de har den effekten. Om de inte kan bevisa effekten får de inte säga något. Hur är det inte ett helt och hållet vettigt förhållningssätt? Enligt Ingrid Attemyr blir det svårare att introducera nya produkter om branschen inte får berätta vad de är bra för. Igen – om de är bra för något och det kan bevisas får de ju skriva ut det. Vad är problemet? Bevisa att era produkter gör någon nytta för friska individer så får ni skriva om det allt ni vill.

Rent generellt är jag inte särskilt förtjust i kosttillskott och hälsopreparat. Jag tar järntabletter ibland – gav blod igår och mitt Hb-värde var lite lägre än vanligt så nu kan det behövas – men det är det enda. I övrigt tror jag mycket mer på att äta en hälsosam och varierad kost, röra sig och så vidare. Att trycka i sig piller med en massa vitaminer i kan inte leda till annat än att det blir överskott på vissa saker i kroppen och det onödiga rensas ut av njurarna och kissas ut. Känns som onödigt extrajobb för njurarna.

Recept: American cookies och jättenyttigt bröd

För närvarande är det fullt hus här hemma, vilket känns ovant men väldigt trevligt. K sover här ett par dagar för omtentans skull och L är så klart här. Så det är mysigt.

Igår fick jag och K för oss att baka. Vi började med American cookies och när vi var klara med det var min baksugenhet inte riktigt tillfredsställd, så då försökte jag mig på “svärmors” recept på kalasgott jättenyttigt bröd. Och tänk, det gick vägen (även om jag är i stort behov av riktiga brödformar).

American cookies

American cookies, med deg som smakar precis som den i Ben 'n' Jerry's cookie dough-glass. Mums!

American cookies

Ingredienser 
3 dl mjöl
80 g smör
1 dl farinsocker
1 tsk bakpulver
1 ägg
100 g choklad/M&Ms/nötter/vad man nu vill ha i

Gör så här: Arbeta ihop mjöl, smör, farinsocker och bakpulver. Tillsätt ägget och rör ihop till en deg. Arbeta ner choklad/nötter. Forma till en stor rulle och vira in den i plastfolie. Lägg i kylen och låt vila i en halvtimme eller så.

(Smaka på degen. Bestäm dig om du vill grädda den alls, eller äta den ogräddad.)

Sätt ugnen på 175 grader. Skär skivor av rullarna, lägg på bakplåtspapper och banka eventuellt ut dem lite (de smälter inte ut särskilt mycket) och baka i ca 15 minuter. Tid beror på hur tjocka bitar du skurit.

Ät och njut :)

Jättenyttigt bröd! Här med Brie och paprika och apelsinjuice :)

 Jättenyttigt bröd
2 st

Ingredienser
Totalt ca 3 dl linfrön, sesamfrön, pumpakärnor, solrosfrön eller andra frön of choice. Jag hade också i russin och gojibär.
1 msk honung
2 msk vitvinsvinäger
1 msk salt
0,5 l ljummet vatten
50 g jäst
8 dl dinkelmjöl, fullkorn
Smör och mjöl till formarna

Gör så här:

1. Hacka fröna i en mixer.

2. Blanda honung, vinäger, salt och vatten i en skål, tillsätt jästen och lös upp den. Tillsätt mjöl och fröna.

3. Bearbeta degen för hand eller med maskin. Knåda ihop till smidig men ganska lös deg.

4. Smörj och mjöla form. Låt degen vila i tio minuter.

5. Ställ formarna på ett galler i nedre delen av ugnen. Sätt ugnen på 200 grader och låt formarna stå inne i ca 1 timme.

6. Ta ut bröden ur formarna och ställ in dem på gallret igen. Stäng av ugnen och låt dem stå i 10 min.

7. Ta-daaaaa!

Open Water Diver

För att bläddra till sista sidan och omedelbart avslöja slutet har jag nu tagit Open Water Diver-dykarcertifikat. Vilket är trevligt och ju var hela poängen med att gå kursen, så det var ju bra att det gick vägen.

Nu är jag trött. Trött, trött, trött. Fyra dyk på två dagar med allt vad det innebär av förberedelser, packande, ihopskruvande av utrustning, påklädning, parkontroller, faktiska dyk, uppgifter i vattnet, avklädning, isärskruvning, undanpackande och slutligen undanstuvning… man blir trött. Lätt hålögda satt samtliga deltagare på kursen och fyllde i våra shiny nya loggböcker med samtliga utedyk, inklusive beräkningar av kvävenivåer i kroppen och liknande. Total bottentid denna helg: 1 timme och 52 minuter.

Idag gick det mesta fortare, utom dyken. Vi hade våra dräkter redan så de behövde inte testas, och vi visste hur bilen och släpet skulle packas. Det tog således 35 minuter istället för nästan tre timmar att komma iväg från simhallen. Väl på plats gick det också fortare att sätta ihop utrustningen, även om vi givetvis fortfarande på alla sätt är nybörjare.

Himlen var betydligt molnigare idag än igår (trots att SMHI lovade strålande sol i tidningen – finns det något jobb där man får ha så mycket fel som meterologerna på SMHI får ha?) och det var svalare. Men med en tjock våtdräkt med huva och boots var det ingen fara, trots min inbyggda frusenhet. Lite kallt blev det i pausen då vi väntade mellan dyken, när vi låg i vattenbrynet, men i övrigt gick det bra.

Till första dyket fick vi öva på att ta på utrustningen i vattnet – apparat med väst samt vikter. Viktbältet hade jag helst tagit på på land, men apparaten är betydligt enklare att hantera i vattnet där den kan flyta och man helt sonika kan lägga sig på den för att få på den.

Under första dyket fick vi, förutom att simma omkring med vår instruktör och titta på bottenlivet, träna på att tömma en helt fylld mask och göra flytkraftskontroll med oral inblåsning av västen (istället för automatisk med luft från flaskan). Ibland är det svårare än man tror att låta bli att andas in genom näsan, trots att man sitter åtta meter under ytan… Jag fick problem under nedsimningen med tryckutjämning, men det löste sig efter en liten paus på ytan. Därefter tryckutjämnade jag med varje andetag och då gick det bra.

Medan den andra gruppen gjorde sitt första dyk för dagen fick vi i första gruppen öva på ytsimning med kompass. Sätt kurs, snorkel på, huvudet i vattnet och inte titta upp (det blir ju automatiskt fusk – klart man kan navigera om man tittar upp…). Det gick riktigt bra, men det blir gärna en aning zickzack. Och så fick jag vatten i snorkeln, vilket är otrevligt.

Under andra och sista dyket för dagen och kursen var det av helt med masken och sätta på den igen (usch, jag ogillar det fortfarande), och något av det roligaste vi gjorde – undervattensnavigering med kompass. Under vatten med en sikt på ungefär tre meter är det väldigt svårt att hålla koll på vart man är på väg och således är navigering viktigt. Även när man har bättre sikt är det svårt att veta var man kom ifrån och det finns väldigt få riktmärken under vatten. Men det gick riktigt bra. Ta kurs, simma ditåt. Det lär dock vara svårare om man ska simma först till en punkt, sedan en annan, en tredje, en fjärde och till slut tillbaka hem igen och komma rätt både i riktning och i placering. Det är lätt att simma för långt åt ett håll. (Vår instruktör har gjort gott om reklam för Advanced Open Water-kursen, där en av specialiseringarna är navigering. Det känns lite lockande.)

Efter att vi gjort våra uppgifter var vi ju faktiskt klara med kursen, så då fick vi simma iväg två och två på en liten runda utan instruktör. Det var bra för min del. Jag har sett kursen i viss utsträckning som något jag skulle få gjort. Inte för Ls skull så mycket som att ett dykcert går hand i hand med fallskärmscert, kunnande i skidåkning, ridning, dangrad i jutsu och så vidare. Det har alltid stått på to-do-listan, men hittills har jag alltid dykt med instruktör och även om det är fint har jag aldrig tyckt att det var spännande. Att simma själv (med parkamrat) var betydligt bättre. En helt annan frihet. Det var faktiskt riktigt nice.

Oavsett vad är jag ganska nöjd med mig själv.

Utedyk, dag ett

Dag två av min intensiva dykkurs avklarad. Klockan är snart halv nio och jag har till slut kommit hem och ätit lite välbehövlig middag.

Efter torsdagkvällens sena 4-i-1-dyk (alla fyra bassängdyken som ska göras, på en gång istället för uppdelat) var det idag dags för utedyk. Färden gick till Blå lagunen förbi Ekerö – men det är till att gå händelserna lång i förväg med tanke på att vi först spenderade två timmar på att testa våtdräkter och skor, fylla flaskor, packa allt, och slutligen köra den timslånga resan till Ekerö. Lite trött var jag redan när vi kom dit eftersom jag gick upp klockan sju – alldeles för tidigt för en lördag – och när vi väl kom i vattnet var klockan närmare halv ett.

Vi var nio elever. En grupp som gått kursen som helgkurs förra helgen gjorde sina utedyk med oss nu. Således delades vi in i två grupper, eftersom nio elever är lite väl många till och med för en erfaren och duktig lärare som vår. Jag var i första gruppen, vilket innebar att vi snart fick sätta ihop utrustningen och hoppa i våra 1,4 cm tjocka våtdräkter. 1,4 cm är tjockt när det är ett lager neopren smack på kroppen och varmt blir det när solen tittar fram. Det var väldigt skönt att till slut få komma i vattnet och bli avsvalkad och samtidigt något mindre ograciös. Uppe på land i våtdräkt och dykutrustning kände jag mig mest som en pingvin. Faktiskt är pingvinliknelsen gångbar – de blir betydligt graciösare i vatten, även om de fortfarande ser skumma ut.

I vattnet gick det alldeles utmärkt för mig. För några andra gick det lite mer tveksamt första rundan, då de fyllde i för mycket luft i västen och således flöt upp till ytan som korkar. Eftersom den ena av dessa satt fast i mig via ett parrep (som ska göra så att man inte kommer bort från sin parkamrat när sikten är typ tre meter) var det lite obekvämt – jag på fem meters djup, hon vid ytan…

Efter en liten runda då vi bara skulle vänja oss vid att vara ute i vatten där botten inte är kaklad fick gruppen sitta och vänta medan grupp två gjorde samma sak. Det blev lite svalt då, trots torrdräkt. Tyckte jag. Men jag har fel på termostaten ibland. (Oftare än ibland enligt vissa).

Andra dyket gick ganska snabbt. Ner, se lite fiskar och kräftor och sedan några övningar – tömma halvfylld mask, “tappa” och ta tillbaka regulatorn, fenbalans, andas från parkamratens andrasteg samt slutligen simulerad nöduppstigning. Allt gick riktigt bra. Däremot kan jag inte tycka att det var något särskilt spännande att se i grumligt grått vatten med någon enstaka firre som vågade sig fram.

Så var det avklädning och packning av alltihopa igen. Dykning är en sport där förberedelser och efterarbete tar ganska mycket tid… Men det gick fortare att packa ihop än att komma iväg på morgonen. Stannade för glass på vägen hem också.

Väl tillbaka stuvade vi undan allt och sedan var det dags för prov för intensivkursgruppen (de andra hade redan gjort det). Provet hade några frågor som var svårare än väntat, men det hela löste sig med 45 av 50. Man fick ha tolv fel, så det var godkänt med marginal.

Pendeln hem gick några minuter efter att jag kommit till stationen och sedan blev det riktigt god take-away från ett ställe, Vapiano, som mamma rekommenderade. Kalasgott. Nu är jag trött så att ögonen snart går i kors, så det är väl snart dags att sova. En dags dykning återstår innan jag får mitt dykcert och kan följa med pojkvännen min ut på äventyr under ytan. För även om Blå lagunen i Stockholm inte är i närheten så spännande som det låter så finns det gott om platser ute i världen där det är precis så fint som man sett på bilderna.

Under ytan

Befinner mig i Stockholm för dykkurs. Pojkvännen är oerhört dykförtjust och dykcert har väl alltid stått på någon lista över saker jag ska göra. Tog “PADI Scuba Diver”-cert för ett antal år sedan då jag och lillebror gick kurs på Kanarieöarna, men sedan dess har det inte blivit mycket mer för min del.

Igår var första dagen av tre på intensivkursen. Teori och bassängdyk. Vi skulle enligt schemat hålla på 17-22.30, men det blev 17-01.15 istället. Vilket medförde att jag kom hem några minuter efter två till mammas och pappas lägenhet. L, som väntat på att jag skulle ringa honom efter kursen, och pappa, som väntade uppe på mig, hade båda vid det laget hunnit uppnå ett visst mått av oro. Det är ju inte utan att jag a) går dykkurs, vilket i sig innebär något mått av risk även om den inte är så stor och b) är i Stockholm, där jag inte bor och där det säkerligen kan hända både det ena och det andra. Är inte riktigt van vid att ha någon som oroar sig för mig på timbasis – jag brukar komma hem när jag kommer hem. Är jag väck ett antal dagar kanske några skulle notera detta, men i vanliga fall är det ingen som har koll på när jag kommer hem på kvällen.

Kursen då. Vi är sex elever, jag är enda tjejen. Vilket alltid är kul, för killar blir så hjälpsamma då. Som om jag inte kan själv. Däremot duschar jag och gör mig i ordning betydligt snabbare än dem, vilket är festligt, för det är lite ovanligt. Å andra sidan är det inte så många tjejer som har tagit fallskärmscert, har dangrad i självförsvar, och så vidare. Jag älskar rosa (min dykutrustning som jag köper ska ha rosa detaljer), men jag är inte alltid så typiskt tjejig.

Teoridelen av kursen var väldigt lik många andra kurser jag gått. Lär (teoretiskt) först, öva sedan är ett återkommande tema inom såväl ju-jutsuinstruktörskurser som fallskärmshoppningskurser som dykkurser. Det är lite dumt med trial-and-error-metoder inom fallskärmshoppning och dykning. Kanske inte lika mycket inom ju-jutsu (och där är det desto mer – bli undervisad, testa, undervisas igen, ändra lite, undervisas… och så vidare).

Återkommande bland den här typen av kurser är också reklamen för den egna organisationen. Ju-jutsuinstruktörskurser innehåller alltid en hel hög om Svenska ju-jutsuförbundet (SJJF), fallskärmshoppning berättar om Svenska fallskärmsförbundet, och dykkursen höjer PADI till, om inte skyarna så i alla fall vattenytan.

Efter många långa timmar av teori var det dags att bada. Dykning innebär av förklarliga skäl väldigt mycket utrustning som ska sättas ihop. Betydligt mindre nuförtiden än förr, men ändå. Så det tog väl en timme eftersom allt skulle förklaras. Sedan var vi till slut i vattnet och fick simma runt i den lilla simskolebassängen med ett djup på en dryg meter. Det är en lite annorlunda grej att stoppa in en regulator i munnen och sedan andas enbart genom munnen. Luften är dessutom väldigt torr att andas. Det tar en liten stund att vänja sig. Jag har dock aldrig tyckt att andningen varit det största problemet, utan masktömning. Jag finner det otroligt obehagligt när man fyller masken med vatten och sedan ska tömma den under vatten (vilket görs genom att luta huvudet bakåt och blåsa ut luft genom näsan; då pressas vattnet ut). Fick lätt panik och fick göra om det tills jag kunde det. Jag kan dyka utan tuber så länge jag kan se, men jag ogillar starkt att dyka med tuber utan att kunna se.

Resterande övningar flöt på (icke bokstavligen, eftersom vi mest var nere på botten av den stora bassängen, typ fyra meters djup). Byte av regulator till en annan persons extra andrasteg (både med och utan att ens egen luft stängts av), uppstigning tillsammans med denne, simulerad nöduppstigning, bogsering, med mera. Så länge jag kan se funkar allt utmärkt. Snorkligen gick sådär, mest eftersom det inte riktigt funkar för mig att hålla andan med munnen öppen runt snorkeln. Men någon utmaning ska man ha.

Slutligen tog det slut och det tog åtminstone en halvtimme innan vi fått av oss och sköljt av all utrustning. Med sex elever och en lärare är det en del utrustning. Kvart över ett körde till slut tre av killarna mig till en tågstation för att jag skulle kunna ta mig hem. Tågen hade slutat gå, men nattbussen kom efter ett par minuter och sedan var jag hemma 02.09. Lite svårt att somna eftersom jag var ganska uppe i varv, men till slut så.

Idag har varit väldigt lugn och skön. Det är bara pappa här eftersom mor min är i Barsebäck och spelar golf dagarna i ända, så han och jag gick ut och gick en runda. Pratat allt från förhållanden till politik, och så åt vi lunch på TGIF (Thank God It’s Friday, för er som inte har koll på amerikanska matkedjor). Sizzling chicken fajita, mums. Handlade lite för att jag ska kunna göra pastasallad till matsäck till helgens utedyk, och nu är det lugnt och tyst och skönt hemma. Helgens fyra utedyk blir spännande… och förhoppningsvis går de bra.

Födelsedagsregn

Regn. Regn! På min födelsedag. Regn i såväl Malmö, Barsebäck, Linköping som Stockholm. Det är första gången sedan hur många år som helst som jag inte haft bra väder på min födelsedag. Sedan dagen då jag föddes har jag haft soliga födelsedagar – det har varit en regel. Vi har skojat om att om man har något viktigt som kräver solsken så lägger man det den sjunde augusti, för då är det garanterat bra väder. Således är jag nu mycket upprörd.

Förra året var vi på Liseberg och det trillade ett par droppar på eftermiddagen, men var i övrigt fint väder. Idag not so much. Vaknade till ljudet av ösregn utanför fönstret. Det började redan igår kväll, då vi satt och åt middag och funderade på att ta efterrätten (jordgubbar, chokladkaka, vaniljglass och chokladsås) på terrassen, men sa nej då det bodde en massa flygmyror därute. Ick. Så vi stannade inne – och två minuter senare öppnade sig himlen. Tur att vi stannade inne, så vi slapp soppa till efterrätt.

Jag och L körde lillebror hem till Malmö efter maten, genom regn- och åskstorm. Vi såg inte särskilt långt och några kraftiga blixtar gick hela vägen ner till marken. Vi har en cabriolet hyrbil över helgen och vi var lite undrande om det uppdragna taket skulle hålla mot den kraftiga nederbörden. Det gjorde den, tacksamt nog.

Idag fyller jag i alla fall år, vilket är trevligt om än onödigt eftersom det innebär att jag blir äldre. När större delen av ens kursare är betydligt mycket närmare tjugo än trettio kan man känna sig väldigt gammal ibland… för jag är helt klart närmare trettio. Oavsett vad så fylls Facebook med “grattis!”-meddelanden.

Eftersom pappa åker till Stockholm ikväll hade vi födelsedagsmiddag igår. Innan jordgubbarna och chokladkakan blev det oxfilé och bearnaisesås tills det stod oss ur öronen (framför allt L och lillebror, som båda borde vara med i oxfilé-ätar-mästerskap). Det var väldigt gott, precis som det mesta min mor gör. I övrigt spenderade jag och L större delen av dagen liggandes vid en liten sjö där L badade och jag vadade, för som vanligt tyckte jag att det var för kallt för att doppa hela mig. Att ligga vid sjökanten var dock mysigt, soligt och varmt.

Idag kommer jag, L och lillebror att fortsätta på temat Kött I Mängder genom att gå till Elysée i Malmö, där de har köttfondue. Obegränsade mängder oxfilé, sex olika såser, samt pommes och sallad (varför nu någon skulle vilja ha det sistnämnda är obegripligt när övriga saker finns, skulle lillebror säga). Det blir en utmärkt födelsedagsmiddag.

Matmuffinsar med blåbärssmak

I förrgår blev det i baktagen igen. Har prenumererat lite på Laga Lätt, vilket är en väldigt trevlig tidning. Istället för hälsofreakshysteriska I Form, som bara tycker att man ska vara ute och jogga hela tiden, är Laga Lätt en tidning som gillar mat – men all mat i den är enkel (max 30 min) och nyttig. I senaste numret jag fick hem fanns “Äppel- och blåbärsbröd med valnötter”. Vilket lät och såg otroligt gott ut. Och i muffinsformar kunde jag ju bara inte låta bli. Att jag sen inte följde receptet gjorde ingenting, de blev kalasgoda ändå.

Mattmuffins med blåbärssmak och nötter

Jag gjorde halv sats, vilket var enligt följande:

Ca 9 st

Muffins
2 dl vetemjöl
2 dl fint rågmjöl
1 dl dinkelmjöl fullkorn
0,75 msk bikarbonat
0,75 msk bakpulver
0,5 msk salt
0,5 liter filmjölk med blåbärssmak
1 dl sirap (egentligen mörk men jag hade bara ljus hemma. Effekt: sötare muffins)

Fyllning
1 dl hallon/blåbär/nåt annat som passar (jag tog hallon)
1 dl blandade nötter (jag tog cashew och valnötter)

Gör så här
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Blanda alla torra ingredienser. Tillsätt fil och sirap och rör/vispa till en jämn smet.
3. Grovhacka nötter. Tillsätt nötter och hallon i smeten.
4. Fördela smeten i formarna.
5. Grädda i ca 25 min. Ta ut och låt vila.
6. Servera med philadelphiaost. Mums!

Nu ska jag ta med sagda muffins till Stångån och ha picknick med pojkvännen, hans syster och systerbarn. Det är jättevarmt så det ska bli väldigt skönt.

Semester FTW.