Tag Archives: Sommar 2012

Tentaresultat och Stångs Magasin

Gårdagen var ledig. Gav blod, handlade på Coop, var på Systemet, klarade tentan, och firade på Stångs.

Så, T4 – check. Några poäng tillgodo, till och med (fast inte lika många som förra gången). E klarade sig också, vilket gör att vår tentagrupp känns som en framgång. När det dessutom skiljde 0,75 p mellan våra resultat (hon “vann”) känns det ännu mer som att det var en grym tentagrupp där vi ligger väldigt lika i nivå. När hon kommer tillbaka till Linköping ska det firas.

Tittade igenom statistik för vår tenta och övriga preklin. Generellt bättre resultat denna termin och eftersom jag inte tror att vi studenter varierar så enormt i duktighetsgrad mellan terminerna kan man misstänka att tentorna denna termin hade vettigare frågor. Måste säga att T3:s resultat är imponerande få underkända denna termin. Jämförelsen är med förra ordinarie tentan (omtentan för T4 senast hade nånstans runt 60% kuggade, så den var extrem).

T1: 26 U, 64 G (71,1% godkända; 28,8% underkända – förra terminen: 42,5% underkända)
T2: 14 U, 65 G (82,3% godkända; 17,7% underkända – förra terminen, 26,3% underkända)
T3: 9 U, 71 G (88,8% godkända; 11,1% underkända – förra terminen: 37,0% underkända)
T4: 21 U, 70 G (76,9% godkända; 23,1% underkända – förra terminen: 35,2% underkända)
Stadium II: 46 U, 43 G (48,3% godkända; 51,6% underkända – förra terminen: 46,8% underkända)

L och jag firade på Stångs Magasin på kvällen. Vi började fundera på ett besök dit redan innan tenta-P drog igång och gårdagen kändes som ett utmärkt tillfälle att göra slag i saken. Vi avnjöt avsmakningsmenyn, som vi brukar göra när vi är där.

Började med bubbel. L fick champagne, jag fick en trevlig alkoholfri dryck.

Lite bröd innan maten. Nöjda miner :)

Förrätt 1: Sotad tonfisk med rökt havskräfta, skottsallad, hummermajonnäs samt sjöborrevinägrett.

Förrätt 2: Sotad och gravad biff med pepparrotscrème, karamelliserad lök och inlagda grönsaker.

Huvudrätt 1: Ångad piggvar med primörer, anklever- och blåbärssås samt potatispuré.

Därefter var det hängmörad entrecôte med ljummen tomatsallad, tryffelsmör samt friterad potatis som jag tydligen inte fotograferade. Men gott var det. Så in i den. (L:s kommentar var, “Jag kommer aldrig att bli vegetarian.”). Osträtt följde, gratinerad vitmögelost, tomat. Därefter avslutningen:

Mjölkchokladbrûlée med krusbärskompott och vattenmelonsorbet. L fick sitt favorit-dessertvin Moscato Di’Asti till.

Mumsig mat och som alltid en underbart mysig kväll. Utanför var Stångån lugn och stilla under blå himmel.

Artärblodgas och annat roligt

Sista nattpasset är över och nu är det dags att återgå till normal dygnsrytm. L väckte mig klockan ett idag. Det kändes som att jag bara precis slutit ögonen och det kan väl tyckas att 4,5 timmes sömn är ungefär det – sluta ögonen en liten stund. Tror inte att det blir något större problem att somna ikväll; det har blivit alltför få timmars sömn de senaste nätterna.

Natt har varit riktigt skoj att jobba, mestadels. I natt tyckte jag att vi hade precis lagom mycket att göra – ett ganska konstant flöde av patienter och en del att fixa med var och en av dem. Nattpasset är kul framför allt för att teamet blir väldigt tight – det är lite mindre att göra och man kan då interagera mer, både inom och mellan professionerna. Vi hade riktigt trevliga och kunniga läkare som jag vid femtiden på morgonen fick öva att ta venprov på. Den ene läkaren tyckte nämligen att, “Vi har ju inte låtit dig sticka så många patienter, så nu får du sticka mig” och den andra tyckte att, “Tja, då kan du ju sticka mig med.” Det gick alldeles utmärkt. Fick sticka tre patienter också, varav en gick på första försöket och de andra två behövde lite mixtrande innan det gick. De flesta ska dock ha infarter och dem får jag ju inte sätta, så vi får se hur mycket venprover det blir. Men jag blir bättre på det.

Tidigt på morgonen tyckte samme läkare som initierade venprovtagningen att jag kunde få testa att ta en artärblodgas. “Du är ju läkarstudent, och jag handleder dig,” sa han (undersköterskor tar inte artärblodgaser, det gör läkare). Det gick inte så bra på grund av aterosklerotiska, rullande kärl, men det var ändå kul att få testa. Dessutom tyckte läkaren också att det var trixigt, och det tog honom en stund innan han lyckades, så det kändes okej för min del att inte ha lyckats.

I övrigt har det varit buksmärtor i stor utstäckning, både mag-tarm och gynpatienter (till den grad att gynjouren var mindre glad när vi ringde för fjärde gången), vilket inneburit analys av ett antal urinstickor och några grav-test, och så har det varit städ och plock och assistans vid kateterinsättning och sondinsättning och allt möjligt. Middag vid halv tre på natten och denna gång inte så mycket sittandes och inget sovande alls, vilket gjorde att jag var piggare när passet var slut än igår (då jag fick sova i två timmar mellan fem och sju).

Nu har jag ledigt imorgon och jobbar sedan kvällspass på onsdag och torsdag och sedan är min introduktion slut. Det känns spännande och lite nervöst att jag ska bli släppt själv, men allt eftersom introduktionen varat har jag ju fått göra mer och mer själv. Prata med patienter, ta EKG, ta vitalparametrar, med mera är nu saker jag får göra på egen hand. Svåraste uppgiften är att “ligga steget före” som min handledare säger att man bör göra. Själv tänker jag att om jag håller jämna steg så är jag ganska nöjd.

Kul är det i vart fall fortfarande.

Barsebäck, midsommarfirande och nattjobb

Klockan är två, jag har ganska så nyss dragit mig ur sängen efter första midsommar-nattpasset på akuten. Jag väntade mig en hektisk natt, men den blev ganska så beskedlig. Det fanns att göra i stort sett hela tiden fram till fyra, varefter det tunnades ut till att vi hade knappt en patient att lämna över till morgonpasset klockan åtta. “Knappt en” eftersom patienten i fråga var färdig på akuten och bara väntade på transport hem.

Natten bjöd på roligheter som att sätta EKG helt utan assistans några gånger, låta folk blåsa i Alkometern – av någon outgrundlig anledning mer frekvent använd på midsommarafton än andra kvällar -, assistera då doktorn skulle sy två patienter, assistera vid kateterinsättning, och annat skoj. Min handledare släpper mig mer och mer fri, vilket oftast funkar bra. Har greppat hur man skickar prover med LabROS och hur aktiviteter och liknande ska uppdateras. Att göra själv känns bra och givande. Allra bäst är dock tacksamma patienter som efter gott omhändertagande är så nöjda att de vill krama om en (hände i natt).

Innan arbetspasset hann jag med lite midsommarfirande. Det var lite lyxigt att hinna några timmar med sill och nypotatis trots att jag skulle jobba – förra året arbetade jag hela midsommarhelgen utan möjlighet att medverka. Nu blev det en herrans massa mat hela eftermiddagen, med trevligt sällskap och söt valp, hemma hos L&D.. Eftersom jag inte hann vara med på grillningen tog L senare med sig en matlåda från grillningen och kom till akuten med den. Det smakade himmelskt gott klockan halv två på natten. Det är fascinerande hur gott det är med mat så dags. Också fascinerande hur jag, som inte alls är nattmänniska, kan hålla mig relativt pigg fram till klockan sex på morgonen, varpå jag går rakt in i en vägg av trötthet och bara vill sova.

L gillar midsommar. Eller mat. Eller både och.

Någon fick för många snapsar…

Den här veckan hann jag också med att ta tåget ner till Lund för att träffa mamma, pappa, lillebror och Malmö-K. Det blev bara en ganska kort lunch med lillebror, men det var trevligt att träffas eftersom vi inte setts sedan han var här i våras. Mamma och jag hann med lite shopping innan vi tog oss ut till Barsebäck. Malmö-K tog sig dit och vi umgicks sittandes ute i strålande solsken. På kvällen hämtade vi far min på Skurup. Torsdagen spenderades, till ingens förvåning, bland annat på golfbanan. Det går inte att åka ner till Barsebäck utan att det blir golf, allra minst när solen skiner och det är den varmaste dagen på länge. Så mamma och pappa spelade medan jag gick med och filmade mammas sving och njöt rent generellt. Som vanligt tyckte jag att upprepningen av slå på boll med metallpinne mot alldeles för litet hål blev tjatig vid hål tretton, så då traskade jag hemåt. När parenteserna tagit sig runt alla arton gick jag och pappa till poolen och doppade fötterna men inte mer eftersom det var kallt. På kvällen dukade mamma upp lax ute på terrassen och sen åt vi jordgubbar.

Mamma och pappa på golfbanan.

Till L:s stora förtret lyckades SJ med konsten att komma sex minuter för tidigt till Linköping när jag åkte hem, fast det är ett faktum han inte alls känns vid.

Lugnt nattpass

Klockan är fem på morgonen och här sitter jag på en nästan tom akutavdelning. Det har varit en fascinerande brist på patienter denna måndagsnatt. Vi tror att det beror på en kombination av fotbolls-EM och dåligt väder, men vi är inte säkra. Enligt folk här har det inte varit så här lugnt någon natt sedan förra sommaren.

Passet började trevligt med en äldre herre som tyckte att jag var så söt så och han undrade sålunda om jag var gift. Det är ett skojigt sätt att börja ett jobbpass på.

Midnatt fann mig ståendes som hjälpreda med sax i högsta hugg för att klippa tråd då en bråkig patient skulle sys. Senare fick väktare och polis tillkallas, alltid spännande. En annan patient kom in drogpåverkad. På det hela taget, mer instabila patienter än vanligt. Men totalt sett har vi haft i runda slängar fem patienter i teamet under natten, så det var otroligt lite att göra. Jag fick köra en bladderscan och har fått öva mig på LabROS, programmet vi använder för att skicka iväg prover i, samt gått igenom den halvautomatiska defibrillatorn igen, men annars har det mest blivit trevligt umgänge med övrig närvarande nattpersonal. Vilket är helt okej, för vi har haft roligt. Till allas förtjusning hittade vi frusna bullar i frysen och mumsade i oss det. Jag hade med mig mat också, vilket var förvånansvärt gott klockan halv två på natten.

Eftersom det inte brukar vara så här lugnt kan det bara antas att midsommarhelgen, då jag jobbar tre nätter i rad, kommer att bli annorlunda. Natten har dock försvunnit undan ganska fort ändå, mest eftersom jag trivs så väldigt bra på det här stället. Man vet inte riktigt vad som kommer in och patienterna kan verkligen ha drabbats av precis vad som helst.

Men snart – om lite under tre timmar – är passet slut och jag ska hem och sova. Har fått förvarning från sambon att jag inte bör sova för länge, så jag har satt klockan på tolv. Drygt tre timmars sömn, inte behöver väl jag mer än så? (Hah…)

I övriga nyheter har L genomfört ytterligare en Vätternrunda, på 9 timmar och 54 minuter. Mamma gjorde också de 30 milen, på 14 timmar och 54 minuter. Jag är djupt imponerad av dem båda, framför allt eftersom det regnade ungefär en tredjedel av vägen.

Nu, återgång till jobb. Eller en tidning i personalrummet, vilket kan vara mer sannolikt. Patienttavlan är fascinerande tom; i akutliggaren finns bara en enda patient.

Stuckit en patient för första gången

Första veckan på akuten har nu tagit slut. Kan inte påstå att min förälskelse för detta sommarjobb har minskat alls – framför allt inte som jag fick öka utmaningen lite till under de sista timmarna idag. Först fick jag testa att sätta en PVK på en av sjuksköterskorna som tyckte att jag kunde få öva på henne (sjuksköterskor är generellt stick-glada, har jag märkt – minns mamma redan för många år sedan då hon pluggade till syrra, då hon hungrigt tittade på pappas arm och sa, “Seee, vilka fina vener du har, här skulle jag kunna sticka!”, varpå pappa snabbt drog åt sig sin arm – och många av dem har dels övat på sig själv och dels inget emot att bli stuckna av andra). Det gick bra, faktiskt. Många steg nu i början, när man gör något första gången och det ska dras hit och dit och det är ju trots allt en slang som ska in i venen och ligga där (PVK:er är sånna där nålar man sätter för att kunna ta blodprov senare igen, så att man slipper sticka om och om igen). Så, yay.

Sedan frågade min handledare om jag ville ta några vanliga venprov på en riktigt patient. Nervös som alltid för nya saker kom jag till patienten och hon tittade på mig och sa roat, “Första gången?” eftersom jag säkerligen såg ut som Bambi. Meeeen även det gick bra och jag fick ut fyra fina rör. Det ska tydligen vara en viss ordning på dem också, grönt rör och lila rör och svart rör och jag vet inte allt. Finns typ sjuttontusen olika rör beroende på vad kemlabb ska göra med dem. “Det där gick ju jättebra!” sa patienten och jag strålade givetvis som en sol. Sen frågade handledaren om jag kunde skicka dem med rörpost utan intensivövervakning vilket jag tyckte att jag kunde, för det har jag gjort ett antal gånger nu. Tyvärr var det inte riktigt sant, eftersom rörposten på akuten då bestämt sig för att lägga av. Således avslutades mitt fredagspass på akuten med en runda till labb för att lämna in min patients prover och de andra som blivit stående.

Eftersom L inte är hemma hade jag viss lust att bara stanna kvar. Det är roligare att vara där än att vara ensam hemma och det är ju knappt en människa jag känner kvar i Linköping. L har åkt till Motala för att betala för att cykla trettio mil, för att han är mer än lovligt galen. Han har även dragit med sig min mor, som gillar galenskap alldeles för mycket. Oavsett vad gick jag hem från akuten lite efter fem och passade på att hjälpa några förvirrade själar till rätta (cafeterian är inte så lätt att hitta nu när det är ombyggnationer). Man är lite i hjälp-mode efter jobb, märkte jag, eftersom jag trots allt varit på sjukhuset ett antal gånger tidigare – läs: fem dagar i veckan i två år – utan att för den skull fråga om någon behöver hjälp att hitta när de ser förvirrade ut.

Veckan har också bjudit på en och en halv dag utbildning, med allt från HLR och ABCDE till brandsäkerhet och katastrofberedskap. Det var intressant och lärorikt, om än korvstoppning på hög nivå. Men som konstaterat i tidigare inlägg har hela veckan varit korvstoppning. Men kul korvstoppning, så det är helt okej. Har också varit med vid min första röda patient (rött är det mest akuta vi har), tittat på när ett stort trauma tagits omhand, och mött diverse patienter i alla möjliga skick. Tagit vitalparametrar på alldeles egen hand, analyserat urinstickor och annat. Det är riktigt kul när jag får göra saker själv. Av förklarliga skäl blir det mer och mer saker att göra på egen hand.

I övriga nyheter har jag påbörjat ett nytt pussel. 1 500 bitar denna gång. Fick dessutom tre som jag vunnit på Tradera, så nu har jag massor av pussel att lägga. Yay. Innan jag hämtade ut pusslen igår var jag och L hos D&L och träffade deras nya troll, en liten svart valp av någon trevlig ras som jag inte har minsta koll på. Det märktes inte att han bara bott där i ett dygn, utan han var pigg och lekte som en galning. Så det var mysigt. Mer än så har det inte hänt så mycket och nu väntar en oerhört lugn helg innan det är dags för nattpass på måndag. Det ska bli spännande (det också).

Sommarjobbsstart

Jag älskar mitt sommarjobb. Visst, jag har bara jobbat där i två dagar och jag har inte koll på en femtedel av allt jag ska kunna, men ändå. På dessa två dagar har jag träffat fler patienter än jag gjort på två år på läkarlinjen. Jag har fått se en del saker som vi läst om och mycket mer som vi inte läst om. Jag har fått lära mig EKG-maskinen och att ta snabb status (blodtryck, andningsfrekvens, temp, puls, saturation) i triagen och för den delen lärt mig var olika rum är och hur man kör en säng och hur man gör urinsticka och graviditetstest.

Det är väldigt mycket, ska ju sägas. Jag har tre veckors introduktion under vilka jag ska lära mig vara undersköterska tillräckligt mycket för att kunna sköta mig själv sedan. Det är tur att hjärnan är inställd på “inlärning” sedan tenta-P, för annars vetifan om jag lyckats trycka in allt. Som det är så trycks miljömedicinen ut genom andra örat när jag försöker lyssna och komma ihåg det nya från akuten. Men min handledare är snäll och trycker inte på för hårt, utan låter mig testa lite nya saker hela tiden men inte allt på en gång.

Efter bara två dagar på akuten kan redan konstateras att jävlar vad det är patienter där som inte borde vara där. I runda slängar borde 60% av alla patienter som kommer till akuten inte alls vara på akuten. Folk som haft ont någonstans under en längre tid och av oklar anledning söker akuten istället för sin vårdcentral, till exempel. Eller patienter som stukat foten eller motsvarande – varför söker dessa akuten? Visst om man inte alls kan gå på den, men… Idag hade vi under hela eftermiddagen uppåt 45 minuters väntetid för att ens komma in i triage och få en första bedömning. En patient som kom fram till oss vid sextiden påpekade att hon nu väntat fyra och en halv timme utan att någon endaste en sett till henne. Det är liksom det som blir effekten – en massa folk som inte borde åka till akuten åker dit och då tar det en evighet innan man blir undersökt. Vid sjutiden, en kvart innan jag skulle gå hem, meddelade ledningssjuksköterskan att vi hade slut på sängar och de enda som skulle ges en säng var folk som absolut inte kunde sitta. Resten fick snällt vänta i stora väntrummets hårda trästolar, för det fanns helt enkelt inte plats. Eftersom vi i triagen förklarade för alla som fick en låg gradering på allvarlighetsskalan att väntetiden var allt mellan en och fyra timmar, eller sex timmar för den delen, förstår jag inte riktigt varför inte åtminstone en del av dem gick därifrån och ringer sin vårdcentral imorgon. Menmen, each to his own.

Trots belastningen (igår 154 patienter under ett dygn, vilket är mycket) har jag inte upplevt det som särskilt stressigt. Man checkar av med sitt team och betar av en arbetsuppgift efter en annan. Man springer inte runt och yrar, utan det är en sak i taget. Jag känner en viss oro när min handledning är slut, över att jag kanske kommer springa runt och yra… men det lär vara mer av förvirring än av stress. Hoppas jag. Undersköterskorna i övrigt är väldigt lugna – de flesta har varit där i 10+ år, så de kan sitt och är mammor från och till, till mig och andra nya uskor, och nya läkare och sjuksköterskor. Det är väldigt skönt att ha dem.

För första gången har jag ett jobb jag knappt vill gå hem från. Whoo :)

Sommarlov

Tenta – check.

Det var en rättvis tenta. En tenta med relativt vettiga frågor (utom en om kadmiums väg i kroppen som varit med på en extenta och som jag kommenterade med ‘det där tänker jag inte lära mig’, för att det skulle putta ut för mycket faktiskt viktig kunskap ur mitt huvud). Med det sagt inte alls så att jag känner mig säker. Som vanligt beror det på rättningen och en handfull tur. Jag hade rätt på en del saker, fel på en del saker, ingen aning om vissa saker,  men jag skrev något på varje sida i alla fall. Med MEQ-tentorna får man ju ett svarsförslag på nästa sida, men det betyder ju inte att det är det enda rätta. När de frågar frågor som “Vad misstänker du för sjukdom?” efter en anamnes är det inte nödvändigtvis så att man bara får poäng om man skrivit exakt som de gjort. Så jag hoppas att jag får poäng för mitt.

Under tiden jag skrev tentan kändes det apdålig, efteråt kändes det bättre. Eventuellt var det bara för att det var sommarlov helt plötsligt. Vi får se om det blir omtenta i januari, augusti är jag hursomhaver ändå inte hemma.

När jag cyklade hem från tentan kändes det lite som att någon blåst nytt liv i mig. Det var varmt och skönt och fåglarna kvittrade. Jag hörde fåglarna kvittra, vilket det inte känns som att jag gjort de senaste veckorna. Tentastress och ångest lägger ett lock på livet och gör allting lite mer dovt. Lite mindre färgglatt.

Spenderade hela eftermiddagen med mitt pussel. Det är så fantastiskt rogivande. Har väl lagt ungefär hälften av de 2 000 bitarna, så jag har gott om nöje kvar. Och med posten kommer snart tre nya pussel från Tradera, och så det andra pusslet vi köpte från pusselbutiken.se. Jag har många timmars nöje i sommar.

Kvällen blev riktigt mysig också. T och F är här på besök från hufvudstaden och vi gick ut och åt middag. Det var mysigt och varmt när jag och L gick ner på stan, men någonstans mot slutet av middagen började det regna. Och sedan slutade det inte regna. Efter tapas tog vi i alla fall en glass och gick till T och F:s hotell där vi satt till en stund innan midnatt och diskuterade allt från resor till Afrika till, självklart, sjukvårdssystemet. Det blir så när det är två läkare, en sjuksköterska och en läkarstudent. Långa diskussioner om patienters idioti – friska människor som kräver att få gratis sjukresa hem från akuten och blir förbannade när de nekas, till exempel. Det ska bli spännande att se vad man stöter på i sommar, ute. Kul och trevligt och det är fasligt synd att T och F bor i Stockholm. Alldeles för långt bort.

Idag har det varit först lugnt och sedan städning. Efter tenta-P och L med heltidsjobb såg lägenheten helt för jävlig ut, så det tog väl två timmar att få ordning på den med undanplockning, diskning, dammtorkning, med mycket mer. Satte in alla föreläsningspapper i T4-pärmen och den är så tjock att den knappt går igen, trots att jag inte satt in mina egna handskrivna anteckningar i pärmen. Min andra pärm heter “Terminskompendier” och är betydligt mer översiktlig om jag får säga det själv. Och tunnare. Fick kommentar igår om att mitt T4-kompendie hjälpt – det värmde. Det är helskoj att få mail och kommentarer från folk om att mina kompendier varit bra att ha.

Ute var det tidigare varmt och halvsoligt, nu regnar det. Regnar dock inte lika mycket som igår, vilket är tacksamt. Jag och L tog faktiskt en taxi hem från Ekoxen, ett avstånd som egentligen tar en kvart och gå, men ingen av oss var tillnärmelsevis utrustade för att klara regnet. Vi blev ganska blöta bara på biten från hotellet till bilen, så… Men, svensk sommar i alla fall.

T minus 13 timmar

Så var det dagen före tentan och finns det någon dag som simultant går långsammast i historien och snabbare än en rymdraket? Jagvillintejagvillintejagvill inte tävlar med jag vill göra det här NU så att jag får det överstökat och färdigt och jag kan ha SOMMARLOV. Just nu är det knut i magen och känsla av att inte kunna någonting och det mesta är jobbigt.

Avslutade tentagruppen mindre bra – vi gick igenom en extenta som gick helt åt helvete och jag hade inte koll på nästan någonting (omtentan för våren 2011; mycket om SIADH och annat jag har sjukt dålig koll på för att det var på några få slides under någon föreläsning och har inte alls varit fokus (men det står ändå med i kompendiet så jag har läst det ett par gånger i alla fall (men inte alls djupt nog (och nu får det vara nog med parenteser)))). Så, inte bra. Självförtroende shot to hell. Försöker trösta mig med att de flesta tentagrupperna gått jättebra i övrigt och E och jag har kommit hur bra överens som helst. Hon är lite (läs: mycket) positivare än jag och vi har mestadels legat på samma nivå. Vid ett par tillfällen har hon gett mig en menande blick och sagt, “Vi lär väl inte oss bara för tentan, eller hur?” när jag tycker att jag inte orkar lägga varenda jävla enzym på minne, men det har inte hänt så ofta.

Idag har jag lagt pussel, bakat tjugofyra muffins och ett par cookies, tränat hårdaste träningen på ett tag, ätit lunch med pojkvännen, sjungit under tiden jag bakat, och tittat på film. Imorse ögnade jag de sista sidorna i kompendiet som jag inte hann läsa en sista gång igår, men i övrigt har det varit en no-plugg-day. Både jobbigt och skönt. Tyvärr kan jag ju inte slappna av ändå.

L uppskattade bakningen. Han slutar på psyk imorgon efter tre ibland långa månader och han ska ha med bakverken dit. Vid det här laget finns bara tjugo muffinsar kvar (jag är nästan oskyldig, utom en liten tugga hallon-vit-choklad eftersom jag var väldigt nyfiken på hur de blev den här gången), men det får räcka. Eftersom L inte var hemma när jag bakade beordrade han att jag skulle spara lite smet också, så när han kom hem fanns det två små skålar med sparad muffinssmet, samt obakad cookie dough (som smakar ungefär som är i den som i Ben ‘n’ Jerry’s Cookie Dough). Han var väldigt nöjd. Det totala avsteget från LCHF skylls på att han om en vecka cyklar Vätternrundan och faktiskt kolhydratladdar nu. Att han sen borde äta helt andra saker än sötsaker… tja.

Hallon-vit-choklad-muffinsar och äpple-kanel-muffinsar och american cookies!

Var också inne om akuten och fick ett fint kuvert med namnskylt och papper och passerkort och grejer. Tihi. Akuten på måndag. 7:45 ska jag stå där, pigg och förväntansfull. Förväntansfull kommer inte vara något problem i alla fall.

Namnskylt för sommaren!

Jag är verkligen löjligt stolt över att ha fått jobbet på akuten. Framför allt eftersom det var sådär alldeles själv, utan att någon annan hjälpte till och fixade. Jag hoppas att det blir kul, jag tror att det kan bli det. Och lärorikt, så lärorikt. Men det kanske bästa av allt är att det är något annat än skola. Jag vet att jag vill bli läkare och jag kommer bli läkare och jag tycker om allt jag får läsa och lära mig på utbildningen, men det hindrar inte alls att jag just nu kräks på allt vad läkarutbildningen heter. Det blir så när man tentapluggar sju-åtta timmar om dagen i två veckor.

Nu ska jag lägga pussel en stund till.

Köpa tavla – vuxenpoäng deluxe

Näst sista dagen på tenta-P är här. På fredag smäller det med smällkarameller från klockan 8.00.

Det underliga är att jag för första gången på år och dag känner att jag kan saker och ting. Känslan kommer säkerligen inte hålla hela vägen till tentan – någonstans på onsdag drabbas jag troligen av sedvanlig jag-kan-ingenting-uuuuääääää-hysteri som brukar drabba mig – men efter att ha skrivit, läst och korrigerat kompendiet ungefär tolvtusen gånger så får jag ju ändå tycka att jag i alla fall kan mycket av det. Har dessutom läst igenom valda delar av T3-kompendiet som repetition på vissa saker. Jag får fortfarande mardrömmar av vissa frågor, och en del av dem är dessutom helt obegripligt ställda så att jag inte fattar vad de är ute efter, meeen om de kan tänkas ställa vettiga frågor på sådant som jag bedömt vara viktigt så skulle det här eventuellt kunna gå vägen. Vilket i verkligheten är ganska många om, så…

Anyhow. Sommaren är här. Det märks på att det blev juni och sex grader ute. Tur att vi kunde lämna den där uschliga värmen bakom oss (obs. ironi). Idag haglade det. Jag uppskattar det inte. Det var mycket bättre att kunna ligga ute på gräset och plugga. Att plugga ute när det haglar gör ont.

I helgen köpte L och jag en tavla. Vi gick på vernissage på Stångs Magasin och låter det inte fantastiskt vuxet? Det tycker jag. Massor av vuxenpoäng. Konstnären heter Niclas Thalberg. Han använder nån unik färg när han målar, så tavlorna blir annorlunda. Vi tyckte om dem och fastnade slutligen för den här:

Halvdålig bild av vår fina tavla ("Fåglarnas väg") :)

Bilden är inte riktigt representativ, den ser väldigt kladdig ut i litet format – men jag blir i alla fall glad när jag ser tavlan i sovrummet. Det är mysiga färger och en tavla man kan titta på länge.

På kvällen bjöd vi Ls bror med sambo på middag med första nypotatisen och sill till förrätt (avsteg från LCHF, men det var det lilla), biff, bea och sallad till huvudrätt, samt panacotta med blåbär och mango till efterrätt. L stod för hela matlagningen medan jag surrade omkring och städade lägenheten innan gästerna kom. Vi passade på att introducera L&D för BBC:s Sherlock och jag fick då tillfälle att se första avsnittet igen. Fantastiska serie.

Gårdagen var ytterligare en tenta-P dag men tacksamt kort tentagrupp på kvällen (de har inte haft så mycket frågor på antibiotika och anti-virala, verkar det som; det är mest småfrågor i större fall). Men jag har börjat få in det hela i huvudet, med tetracykliner och makrolider, ribavirin och amantadin och annat. Idag skrev jag några rader om cytostatika också, eftersom vi trots allt hade en föreläsning på det och det har faktiskt kommit någon enstaka fråga på saken. Det är ju det som är det jobbiga – de kan välja att fråga på saker som de nämnt på en enskild slide, trots att de med PBL vill påstå att det är mycket mer fokus på att förstå det övergripande.

Åter till plugget, några korn av energi har jag nog kvar.

Om en vecka börjar sommarjobbet!

Ibland tycker jag om min kropp

Ibland tycker jag om min kropp. Det är deprimerande sällan, men ändå. Ibland.

Som när jag på min nya cykel kan trampa upp hela den långa backen från sjukhuset till Garnisonen på jag vet inte hur kort tid, men snabbt gick det. Mjölksyran drar i benen och hjärtat slår hårt och andningen är tung, men upp ska jag och snabbt ska det gå och det kan jag driva min kropp till. Jag är inte särskilt förtjust i utseendet på mina ben, muskulösa som det är, men det är klart praktiskt. De kan dessutom ta mig långt till fots och köra hårt på crosstrainern, och en massa annat bra.

Och när jag ligger ute i solen och pluggar och slipper få soleksem. Pojkvännen och modern får det båda två, av kroppar som reagerar på något de inte borde, men min kropp känner inget behov av att reagera. Jag hoppas det fortsätter så.

På samma sätt uppskattar jag mitt väluppfostrade immunförsvar som inte tycker att hund- och kattallergen, kvalster, och annat är något som är värt att spendera sin tid på. Vid veckans pricktest-undervisning fick vi utsättas för ett par av dessa vanliga allergiframkallande allergen och det enda jag reagerade på var den positiva kontrollen, då vi öste på med histamin. Det blev rött och kliande, precis som det skulle bli, medan övriga var fint oreagerande.

Togs lite för sent så histaminreaktionen syns inte lika bra som den gjorde tidigare, men nada reaktioner i övrigt :)

Min kropp tycker att pollen är något helt naturligt, vilket är extra skönt just nu – jag kan inte föreställa mig vilken helvetestid det här måste vara för alla som är pollenallergiker. Det finns en liten vattenhåla nära där vi bor och den ser för närvarande ut så här:

Stackars pollenallergiker.

Just nu uppskattar jag också min hjärna, som faktiskt lyckas komma ihåg saker under tenta-p. Saker som alkoholens nedbrytning, vilken på något sätt bara fastnade, och Metformins verkningsmekanism vid diabetes, och att jag slutligen lyckats lära mig vad retro- och intraperitoneala organ är och vilka som är vilka. Jag är fortfarande dålig på att komma ihåg dumheter som vilken gen som reglerar vad, men sådant kommer jag å andra sidan aldrig att spendera särskilt mycket tid på att försöka minnas (BRCA1 och 2 får väl vara undantaget).