Tag Archives: Sommar 2012

Hittills

Sista basgruppen för termin fyra slutförd. Gårdagen bjöd på sista föreläsningen (“Den sjuka leden”). Kvar framför oss breder tenta-P ut sig, så man är ju på inget sätt ledig, men ändå. All undervisning och alla basgrupper är färdiga.

Det är märkligt hur fort det går. Två år på läkarlinjen har gått, medan jag sitter här och kommer ihåg, så väldigt väl, hur det var att flytta hit och att på Bambi-ostadiga ben ta sig till Nationernas hus den där första dagen, när det stod en massa folk i blåa tröjor där och vi skulle stå i ring och lära oss varandras namn. Och sen var det information och information och lunch och information och Fadderi och MedSex och tusen nollningsaktiviteter och så var det plötsligt BVC och det kändes som att man skulle ta studenten när Generalen tillät oss ta av oss nollebrickorna och sen var det HEL i alldeles för många veckor tills jag trodde att jag skulle dö av tristess och så drog T1:B igång med apoptos och andra ord vi inte visste vad de betydde och sen var det Brasilien för min del med ett jäkla hallå om huruvida jag fick missa de två sista basgrupperna eller inte och sen var det tenta som jag klarade med nöd och näppe och T2 drog igång innan vi hunnit hämta andan även om vi hann iväg till Barcelona däremellan och T2 tror jag inte någon vill komma ihåg så mycket av även om det var så väldigt roligt och utvecklande för det var anatomi upp över öronen även om örats anatomi faktiskt inte ingick och så var det T2-tenta med massor av anatomi och så fick jag sommarjobb som personlig assistent och vid det laget hade jag träffat L och han var i Jönköping medan jag var här och vi firade min födelsedag i Barsebäck och så började T3 och det var ganska tråkigt med sjukdomsmekanismer och farmakologi men när hjärt- och lungsjukdomar började blev det kul igen och så var det tenta IGEN som jag trodde att jag kuggat och sen Egypten och T4 med obduktioner och jättebasgruppsfall om levern och endokrin och gyncancer och miljömedicins-FoF och så skrev jag 160 sidor om saken och nu är det tenta-P igen…

Frågor på det?

Nu ska jag ta min pärm och gå ut och lägga mig på gården. Man tar med sig en kudde, pärmen, en markeringspenna, och sedan läser man tills ögonen blöder. Imorgon blir det tentagrupp – E och jag printade tentafrågor i massor så att vi kommer ha gott om att göra…

För att få lite insyn i framtiden har jag idag också varit statist/låtsas-patient på T9:s OSCE-tenta. Det är en praktisk tenta där studenterna får gå mellan olika rum och i varje rum finns det en uppgift att lösa – ett EKG att tolka, en status att utföra, en patient som håller på att krascha på nåt sätt… och så vidare. Själv var jag statist för neuro, vilket innebar att få ögonen belysta tio gånger om och sedan följa fingrar hit och dit. Efter typ två patienter hade jag bättre koll på vad examinatorn ville ha ut, av uppenbara skäl, vilket var lite roligt. Har halvbra koll på ögonstatus nu, praktiskt inför hösten då det blir neuro för nästan hela slanten. OSCE-tentan verkar både rolig och skrämmande. De flesta verkar tycka att den var kul – i efterhand. Av de studenter jag mötte var de flesta för nervösa för att reflektera så mycket om det var roligt eller ej. Lustigt också att se skillnad mellan killar och tjejer och hur man uttrycker nervositet – killarna dolde sig mer bakom en skämtsam fasad, medan tjejerna var mer uppenbart nervösa.

Det är T9. Man skulle kunna tänka “låååångt in i framtiden”, men med tanke på ovanstående och hur fort det har gått så tror jag inte att jag säger att det är så långt tills dess trots allt.

Nu ska lärare tåla våld

Lärare ska tåla våld. 

Vad. I. Helvete?

En lärare förde handgripligen ut en elev från matsalen efter att eleven varit väldigt bråkig, och därute vände eleven sig om och började slå och sparka på läraren, och hotade att döda honom. Nu kommer tingsrätten i Gällivare och tycker att det är helt okej, det ska en lärare tåla. Om lärare har rätt att lyfta ut en elev så likställer domstolen detta med rättigheterna som en väktare eller polis har – och då ska läraren också tåla lite stryk, precis som väktare och polis (och jag är ytterligare osäker på hur det går resonemanget går ihop, med tanke på att våld mot tjänsteman är en helt egen brottsrubricering).

Eleven i målet döms faktiskt för misshandel och olaga hot, så det är ingen diskussion om huruvida han/hon är skyldig. Det är bara det att läraren inte får något skadestånd för det han utsatts för.

I domen heter det att “(t)illsynspliktig lärare måste ha beredskap för att visst hot och våld kan förekomma vid ett ingripande mot en elev, på samma sätt som exempelvis en ordningsvakt eller polis. Därför ska ersättning för kränkning inte utgå i detta fall.”

Rätten: läraren ska tåla stryk, DN.se, 23 maj 2012

De senaste decennierna har lärares rättigheter att utöva bestraffningar mot elever decimerats. Jag kan väl tycka att det är en god utveckling att lärare inte längre får slå elever (vi ska inte ha ett samhälle där våld är tillåtet någonstans utom i extremfall för polisen och som försvar mot angripare), men i övrigt har lärare alldeles för lite rättigheter. När jag var utbytesstudent i USA var ju kvarsittning en väldigt välanvänd metod för att hålla eleverna i schack, och det användes för att hantera allt från uppkäftighet till direkt våld. Varför finns det inte kvar i svensk skola?

Som vanligt återkommer vi väl till vad som är “kränkande”. Det var säkerligen “kränkande” för eleven i målet att bli utlyft ur matsalen – oavsett att han uppenbarligen varit stökig där inne och säkerligen stört andra som ville äta lunch. Läraren agerar helt korrekt, för vem vet vad som hänt om eleven stannat kvar? Han/hon hade kanske börjat slå någon annan elev istället och då hade det minsann blivit liv i luckan om att läraren inte ingrep.

Lärare ska inte likställas med polis eller ordningsmän. Lärare har inte rätt att bära vapen, de har inte utbildning för att hantera våld, och de ska inte behöva hantera våld även om vardagen idag uppenbarligen är sådan. Vad blir konsekvensen av att likställa lärare med polis/ordningsman? Ska lärarna få rätt att bära vapen, för det verkar ju inte mer än rättvist i så fall? Och var går gränsen sedan? Ska en person som undervisar på fritiden, såsom i alla ideella idrottsklubbar, likställas med en lärare? Jag har undervisat ju-jutsu för både barn och vuxna, var det meningen att jag skulle tåla att bli slagen av ett missnöjt barn som jag bänkade i fem minuter eftersom de inte kunde uppföra sig? Om svaret på denna fråga är nekande, varför ska det vara annorlunda för lärare i skolan?

Framför allt måste det handla om vilken typ av skola vi vill sätta våra barn i. Vad sänder det för signaler till våra barn, att det är helt okej för dem att slå vuxna?

I “I trygghetsnarkomanernas land” resonerar psykiatrikern David Eberhard om skolan:

När vi försöker skapa en skola och uppväxtmiljö där barnen inte ska fara illa går vi tillbaka och försöker öka tryggheten jämfört med hur det var förr. Det gamla skolsystem som vi alla tagit avstånd från präglades av pennalism och systematiserad aga. Att man skulle öka elevernas trygghet från den nivån är för oss idag självklart. Men på samma sätt som i mång andra fall vet inte den trygghetstörstande nationen när det är dags att säga stopp. […] Därför har vi kommit till en punkt då vi inte längre tillåter att auktoriteterna (lärarna) “trakasserar” sina elever genom att t ex avkräva dem tystnad på lektioner eller beslagta elevers mobiltelefoner när de sitter och ringer på lektioner. Vi ökar hela tiden barnens medbestämmanderätt med motiveringen att de annars skulle fara illa och få för lite trygghet. Vi har till och med kammarrättsutslag på att man inte kan flytta en elev som mobbar sina kamrater. Varför? Jo, för att värna om elevens trygghet. Inte konstigt att lärarna inte vågar ingripa. I allra värsta fall tar de tag i en elev och blir anmälda för misshandel. Den ende trygge eleven blir därför den som mobbar de andra och dessutom stör på lektionerna. 

~ I trygghetsnarkomanernas land, s 128

Jag tycker att det är en riktigt bra sammanfattning. I en annan del av boken har författaren pratat med två pojkar, nio och tio år, om vad de är rädda för. Höjder, nedgrävda minor, höga höjder, och mardrömmar.

Men vuxna då? Är de inte i alla fall lite rädda för de vuxna. Att de ska skälla på dem eller vara elaka. Nej, säger de. Rädda för vuxna är de inte. Vuxna kan vara dumma när de skäller, men rädda. Nej. Hela atmosfären är trygg. [….] Inte nog med att barnen inte längre förefaller rädda för eleverna i klassen ovanför, som vi var. Väldigt många har dessutom tidigt lärt sig att det är ofarligt att bråka med vuxna. För vuxna ställer inga krav. Och om de gör det, så kan de inte få igenom dem.

~ I trygghetsnarkomanernas land, s 116

Vi måste ställa oss frågan vad det är för verklighet vi vill leva i. Vilken typ av människor vi vill uppfostra, vilka krav som ska ställas på barn och ungdomar. Jag kan tänka mig att det fanns både en och två rädda elever i skolmatsalen i fallet, som tyckte att den stökige eleven var obehaglig och undrade om de var näst på tur för att råka ut för något. Det är dem läraren skyddar genom att ta ut den stökige. Det är inte på något sätt ett orimligt ingripande. Det får snarast ses som ett envarsgripande på förhand, för att för hindra att brott sker – ett ingripande som läraren har rätt att göra, och på inget sätt ska straffas för. Den läraren vill jag ha på den skola där jag i framtiden sätter mina barn – inte en skola där lärarna är så rädda för att ingripa att mitt barn blir utsatt.

Ljuva sommartid

Det känns som att tenta-P närmar sig, inte bara för mig och min klass, utan även för övriga. Besöksfrekvensen för mina anteckningsinlägg har ökat lavinartat och nedladdningarna av de PDF:er som ligger online likaså.

Det här är kul:

Massor av nedladdningar :)

Över 400  nedladdningar av T2-anteckningarna och det närmar sig 400 med anatomianteckningarna. Det gör lilla mig lite stolt över mig själv (och det är en stor grej för mig att vara stolt över mig själv). Att EKG-uppgiften skulle vara så populär var dock oväntat.

Själv ockuperade jag igår skolprintern i en halvtimme för att printa T4-kompendiet, vilket jag planerar att använda som enda grund till plugg för tenta-P. Det hela kommer att vara enligt principen att så djupt som jag gått in i det är så djupt jag orkar ens försöka lära mig, och om de ställer frågor på mer detaljer så får jag väl helt enkelt kugga. Förhoppningsvis gör jag inte det; det vore trevligt att klara även denna tenta, framför allt eftersom Mauritius är bokad över omtentan. Oavsett vad innebär det hela i alla fall att sommaren kommer bli ledig pluggmässigt, eftersom jag inte kommer plugga till omtentan.

I helt andra nyheter har det varit helt fantastiskt väder under dagen. Eklandskapet har återfått sin fantastiska färg:

Grönt, grönt, grönt!

Jag kommer aldrig att tröttna på den här perioden, då försiktig vår övergår i grönskande sommar. När man kan njuta av att traska hem från träningen i träningskläderna, utan att behöva bylsa på sig fem lager jackor och vinterskor. När knarrande snö är ett minne blott, så långt bort som det bara går. När glass är den föredragna maträtten och man kan sitta på en varm sten och äta lunch med den man tycker om. Ljuva sommartid.

Tänk nu om bara den där tentajäkeln kunde försvinna. (Om 2,5 vecka försvinner den!)