Tag Archives: Sommar 2014

Födelsedagstårtor

Kom på att jag borde lägga upp mammas tårta här på bloggen också. För den blev fin. Faktiskt.

Turkisk peppar-fyllning (favorit bland alla bekanta jag hittills bjudit; recept här) och hallonmousse (recept här). Täckt med rosafärgad marsipan och en marsipan-sugarpaste-blandning till dekorationerna. Min första marsipanfigur! Blev faktiskt riktigt nöjd. Använde spagetti inuti för att hålla huvudet på plats, och för att göra en någotsånär rak golfklubba. Pinne som egentligen är till cakepops till flaggan.

Mamma gillar golf...

Mamma gillar golf…

...så hon fick en golftårta...

…så hon fick en golftårta…

...och hon gillade den!

…och hon gillade den!

Och precis samtidigt (till samma dag, för min mor och svärmor fyller år med två dagars mellanrum) gjorde jag två tårtor till svärmors överraskningsfest. Mycket specifika order om hur den skulle se ut, och alla parter blev nöjda.

Vuxentårta, med choklad /romfyllning och hallonmousse.

Vuxentårta, med choklad /romfyllning och hallonmousse.

Barntårtan med vaniljkräm och hallonmousse.

Barntårtan med vaniljkräm och hallonmousse.

Choklad/romfyllning

3 dl grädde
100 g mjölkchoklad
100 g mörk choklad
Rom efter smak, vi tog ca 2,5 msk

Värm grädden i en kastrull (den får inte koka!). Hacka chokladen i mindre bitar och blanda i den i den varma grädden. Rör tills all choklad har smält. Smaka av med rom, beror på hur stark spritsmak man vill ha. Ställ blandningen i kylskåp, gärna över natten. Vispa sedan till en slät, tjock kräm med hjälp av elvispen.

Överraskningarnas vecka

Långt inlägg. Många bilder. Consider yourselves warned! :)

Det har varit en helt overklig vecka, och alla roligheter kan signeras av min make.

Har jag nämnt att jag är gift med världens bäste man? Det är jag.

Det var ju Stockholm tisdag till fredag. Jag ville inte vara ensam hemma på födelsedagen (torsdag) och därför tyckte jag att ett besök i huvudstaden med parenteserna blev lagom. Dessutom hade vi besök från USA, mina gamla värd-“föräldrar” från min tid i lilla La Verne under gymnasiet. Jag träffade dem senast förra året, när jag och L var på bröllopsresa i USA. Det var riktigt kul att träffa dem igen, prata minnen och en massa annat.

C, mom, C and me.

C, mom, C and me.

Shoppade lite med mamma, och hade det allmänt mysigt.

Och sedan kom torsdagen. Trettio, som påpekades i föregående blogginlägg. Lämnade tjugotalens ungdom och övergick i definitiv vuxenhet.

Vaknade kvart över åtta. Regn ute. Tydligen hade det åskat alldeles väldigt under tidiga morgonen, men med öronproppar instoppade var det inget jag hade märkt. Kom upp och blev gratulerad av mamma och pappa. De var dock inte först – L hade ringt precis vid midnatt för att vara säker på att vara den förste att gratulera. Men ändå. Vi började göra frukost och jag stod och stekte ägg och bacon när… När L traskar in och glatt annonserar sin närvaro med blommor och egenhändigt skapad tårta! Jag var överlycklig över att han var där, för jag ville verkligen ha honom där på min födelsedag. Så, lycka.

L och fina tårtan.

L och fina tårtan.

Vi åt frukost alla fyra, och sedan kom amerikanarna och vi gick ut en runda för att de skulle införskaffa diverse turistiga grejer att ha med sig hem till familjen i USA. Vädret hade då inordnat sig i regeln att det alltid är fint väder på min födelsedag, så varmt och soligt var det.

När jag kom hem fick jag nästa totala överraskning – helt plötsligt vandrade lillebror in genom dörren, lika självklar som L gjort några timmar tidigare.

Så, hela familjen samlad! Plötsligt var min födelsedag inte bra, utan fantastisk.

Vi åt lunch, plocklunch med räkor och rökt lax och grönsaker och kyckling och korv och alla fick ta vad de önskade och alla blev proppmätta. Och sedan åt vi tårta till efterrätt och jag kanske inte ska vara så katig över mina tårtor, för hans var jättefin och riktigt god.

Rosa smiley-tårta! Ljus!

Rosa smiley-tårta! Ljus!

På kvällen, när alla vilat en stund, gick vi till vattnet och tog en båt ut i skärgården. I sällskap av vackra miljöer och färgrik solnedgång åt vi trerättersmiddag och hade roligt. Det var en grymt bra födelsedag, tyckte jag. Och det hade verkligen räckt.

Hela familjen vid båten.

Hela familjen vid båten. Lyckliga jag som får kalla dessa min familj, och som dessutom fick ha dem med sig på sin 30-årsdag.

Lillebror och jag på båten.

Lillebror och jag på båten.

Vacker solnedgång.

Vacker solnedgång.

L körde hem på natten, åkte vid elvatiden och spillde kaffe i knät. Han skulle jobba dagen därpå, hette det. Sista dagen innan semestern, hette det.

Amerikanarna åkte hem på fredagen, och en timme efter att vi vinkat av dem åkte jag hem. Direkt iväg på massage, och sedan handlade jag och L, och städade. Det var viktigt att vi skulle städa, för att L ville börja semestern med ett rent hem, hette det.

Jag hade planerat att bada med E på lördagen, men fick messa återbud när L sa att han hade annat planerat för oss. Vi skulle iväg någonstans, någon hemlig stans. Han gjorde en räkröra och på lördagsmorgonen packade vi ner picknickgrejer. Ett kort stopp på XXL för att köpa ett fiskespö i födelsedagspresent till Ls systerson Z, och sedan skulle vi iväg.

Vi svängde in på Resecentrum och där kom mamma, pappa och lillebror gående. Jag fattade nada. Ungefär så som jag känt ganska mycket den här veckan. Och sedan bara log jag.

Vi åkte till Söderköping och stod 20 min i kö för att få beställa in världens största glassar. Fem olika, och alla smakade av alla, även om man riskerade handen om man tog av lillebror. Lillebror does not share food. Men det var väldigt gott och väldigt kul och jag har aldrig sett mamma äta så mycket glass på en gång.

Mamma och glassen.

Mamma och glassen.

Alla glassar och glada grabbar.

Alla glassar och glada grabbar.

Min lakritsglass.

Min lakritsglass.

Lillebror vs glassen. Glassen förlorade.

Lillebror vs glassen. Glassen förlorade.

Vi gick en runda längs Göta kanal, och sedan gick vi upp på berget/kullen som ligger precis vid floden, och tittade på utsikten. Jag, lillebror och pappa låtsades trilla/hoppa/flyga ut för att skrämma mamma. Vi är inte helt snälla mot henne alltid. L höll henne sällskap längre in, för han är en bättre människa än vi…

Högt upp!

Högt upp!

Gick ner, åt picknick och alla tyckte att Ls räkröra var barnsligt god, till och med lillebror som ogillar räkor och alla andra skaldjur efter att han fiskade kräftor för ett antal år sedan.

När alla var mätta och belåtna och mamma nästan hade somnat på picknickfilten satte vi oss i bilen tillbaka igen. När vi svängde av från vägen hem undrade jag om vi skulle nån annanstans än hem trots allt, och L sa att det fick jag väl se. Det fick jag. Vi körde till familjen S, vars son Z fyllde år, och stannade bilen. Jag tänkte att vi skulle lämna över Zs present.

Det var mer än så.

Jag kom in och där fanns kompisar och familj samlade för en överraskningsfest! Jag tror inte att jag slutade le på hela kvällen, eller hela dagen för den delen. Vilken dag. Det serverades tillräckligt med mat för att mätta ett kompani, och jag fick träffa kompisar jag inte sett på hela sommaren. Dessutom var det fiskedamm! L hade fixat allt. Maten var mumsig och vi hade massor av kul. Sedan bar L fram tre tårtor, även de sådana han gjort själv. De var tre ballonger, och han hade lagt ett snöre till var och en av dem. Vilken fantasi min man har, helt oanat! Och dessutom goda.

Jag håller i snörena till mina fina ballongtårtor!

Jag håller i snörena till mina fina ballongtårtor!

M, jag och lillebror efter lyckad fiskedamm. Vilken fångst!

M, jag och lillebror efter lyckad fiskedamm. Vilken fångst!

E och jag, inte setts på hela sommaren.

E och jag, inte setts på hela sommaren.

Sedan avslutade han med att ge mig något helt enormt: min bok, inbunden och klar. Det är en helt galen känsla att hålla sin bok, som man skrivit och skrivit om i två år, i handen. Den ligger bredvid mig när jag skriver det här, och jag har fortfarande svårt att förstå det. Snygg är den också, med ormskinnsomslag. L tyckte att det passade, eftersom det finns både en drake och en sjöjungfru i min story, så det ska symbolisera deras fjäll. Jag är helt såld på idén.

Lycka!

Lycka! (L sitter så klart bredvid)

Min bok!

Min bok!

Fick andra jättetrevliga presenter också, men jag måste ju säga att hela festen var det bästa nånsin. Jättemysig och med en massa människor jag tycker så mycket om.

Så, världens bästa vecka, courtesy of my husband. Och nä, ni kan inte få honom.

Och alla de där “hette det” – L har haft “semester” i en vecka. Det är bara det att han ägnat all sin tid åt att planera överraskningar till sin fru. Fyra tårtor, massor av mat, monterat tält, sovit alldeles för få timmar på natten för att både hinna gratulera frun vid midnatt och vakna för att förhoppningsvis hinna överraska med tårta på sängen innan frun vaknade (jag vaknade för tidigt…), och natten efter sovit alldeles för få timmar igen för att han körde hem mitt i natten och var hemma halv två, och sen skulle montera det där tältet. Och städningen var ju för att mamma, pappa och lillebror skulle komma på besök.

Så, man kan väl säga att han jobbat ändå. Och att han är en jäkel på att överraska.

Trettio

Trettio.

Gud, så gammal jag känner mig.

L påminner mig gärna om det också, påminner gärna om att jag är äldre än honom. Kallar mig “tant” och skrattar gott åt det.

Trettio år gammal.

Gift sedan ett drygt år tillbaka. Hittat den människa som trots att han retar mig för att vara gammal gör mig lyckligare än någon annan.

Juristexamen. Basår. Åtta terminer av läkarutbildning. Sexhundratrettio högskolepoäng (and counting). Åtminstone trettio tentor, tror betydligt fler. Sedan länge tappat räkningen.

Andra dan i ju-jutsu, någon grad i aikido innan jag flyttade och slutade. Undersköterska på akutmottagningen och BRIVA. Dricker inte kaffe, men jobbat som barista. Svarat “Välkommen till Malmö Högskola” tolvtusen gånger i telefon. Varit personlig assistent.

Driver eget företag.

Skickar snart in min roman till bokförlag. Den kommer med all säkerhet bli refuserad, men att alls våga skicka in något är häftigt. Skriver på bok nummer två i samma serie. Har innan detta skrivit flera romaner som får bo i den digitala byrålådan, och någonstans runt femtio fanfics, några av dem löjligt populära även tio år efter att de publicerades, och ett fåtal faktiskt riktigt bra. Om jag får säga det själv.

Gått i skolan sedan jag var sex år gammal, med ett enda halvårslångt avbrott mellan studenten och starten av juristlinjen. Forskar, undervisar.

Över tio år på universitetet. Kuggat en enda tenta på hela min tid där.

Om det händer något mitt i natten har jag folk att ringa. Mitt i allt det andra, allting ovan som jag kan lista på ett CV som låter så imponerande, så är det trots allt det viktigaste av allt. Att jag har min man, mina vänner, min familj.

Trettio år. Livet är inte alltid bra, men det händer att det är perfekt, och det är mitt liv och jag känner mig ganska stolt ändå.

Jobbslut och ridning

Igår hade jag min sista dag på BRIVA, vilket innebär att jag nu har härliga tre och en halv veckors semester framför mig. “Och en halv” kommer från att jag bad om att få vara ledig sista helgen och så gav de mig ledigt även torsdag och fredag. Härligt! Har visserligen betytt att jag jobbat sex dagar i veckan flera av veckorna, men det är det ju värt nu.

Jobbet har varit… annorlunda. Fantastiska arbetskamrater har gjort det mesta roligt, men det är klart att det blir tungt när en patient går bort och när man har långa och djupa funderingar på medicinsk etik och värdet på människoliv. Det är nog framför allt de delarna, tankarna om hur jag värderar människoliv och min egen syn på etiken, som jag tar med mig från denna sommar. Jag har givetvis lärt mig en hel del om intensivvård också, en del om respiratorer och såromläggningar och läkemedel som används. Men jag planerar inte en karriär inom intensivvård/narkos, så mest blir det etiken.

Det sammanlagda blir en sommar med nya erfarenheter och ett gäng nya vänner, vilket trots allt inte på något sätt är ett dåligt resultat.

Hade med mig tårta. Den var, inte oväntat men alltid kul, väldigt populär och folk ville inte skära i den för att den var så fin.

Hallon-lakritstårta dekorerad med smörkräm i två färger och chokladdekoration runtom.

Hallon-lakritstårta dekorerad med smörkräm i två färger och chokladdekoration runtom.

Igår kväll blev sedan sommarlovsstarten också lite annorlunda mot hur jag hade tänkt mig. Jag åkte ut för att rida och den här gången skulle jag få testa en av de andra hästarna, Fiona, som inte brukar ridas av så många andra än hon som äger stället och en av de andra tjejerna som har sin häst där. Fiona är ett Rocky Mountain-sto, och Rocky Mountain är en stor häst som kan tölta. Jag fick försöka mig på det i paddocken innan vi skulle rida ut, eftersom det inte är helt enkelt. Man ska driva på och göra halvhalter samtidigt, och sitta djupt i sadeln. Det blev lite protester från Fiona när jag drev på lite mycket, men efter en liten stund kom jag in i det. Har aldrig töltat tidigare, så det var riktigt kul. Behaglig gångart.

Sedan satt även min ridlärare upp för att vi skulle ta oss ut på vår kvällstur. Hon tog Sunshine, hästen jag ridit på varje gång hittills.

Och sedan kom vi en minut från stallet när vi stötte på en död grävling som Sunshine blev rädd för, hon fick panik, ridläraren trillade av, trillade illa, och blev trampad på. Min häst blev rädd men jag hade bra kontroll på henne och lugnade henne efter ett par steg. Ridturen var slut och jag fick hoppa av, hämta Sunshine, och sen tog vi oss tillbaka till stallet. Jag tog hand om hästarna lite snabbt, släppte ut dem i hagen och istället för en härlig tur i skogen fick ridläraren åka till akuten. Jag åkte hem, lite lätt skakad.

L konstaterade att det inte finns dummare stora djur än hästar. Jag konstaterade att han nog har rätt. Trots det tycker jag det är så himla roligt och härligt att rida. Så man får väl väga det positiva mot det negativa… Men L opererar ofta folk som ridit sig till skador, så han ser ju mest den biten. Ungefär som min bild av motocross är att ligga på en spineboard på akuten.

Han sa att jag aldrig får rida utan min väst, hjälm och stålhätteskor. Jag fick ju medge poängen (dessutom är västen, som var min största protest, mycket mer bekväm när man sitter på hästen än jag kunnat föreställa mig, så det är helt okej). Funderar även på handledsskydd och benskydd och… en skumgummidräkt runt hela mig, kanske? Heh.

Nu blir det paus från ridningen ett tag i alla fall, för nästa vecka åker jag till Stockholm och hälsar på föräldrarna medan L ändå jobbar. Vänner från USA är på besök, så det blir riktigt kul att träffa dem.

Och så fyller jag trettio…

Jordgubbstårta och annat sött

I veckan som gick bakade jag. Jag såg den på härliga Facebookgruppen Sweetest Showroom, och tänkte att den ville jag baka. Ville testa en icke marsipantäckt tårta, och den såg ju hur god som helst ut. Sagt och gjort.

En helt vanlig vit botten gjord på lika delar ägg, mjöl och socker samt lite bakpulver. Fyllningen var färskostcreme med färska jordgubbar. Täckt med nötcremefrosting och ovanpå det härlig chokladkolasås, färska jordgubbar och hackade hasselnötter. Mums!

Syndigt gott!

Syndigt gott!

Recept av personen på Sweetest Showroom som först la ut det (vet inte om hon vill ha sitt namn här, så jag låter bli), men eftersom jag tyckte att det här var så gott att det måste göras igen tänker jag skriva upp recepten här!

Färskostcreme: 400 g färskost vispas med 6 dl vispgrädde. Vispa ner ca 3 msk flytande honung och 3 tsk vaniljsocker. Vänd ner skivade färska jordgubbar. Blir en massa fyllning, räcker gott och väl till två lager.

Nötcremefrosting: Vispa 250 g rumsvarmt smör vitt och luftigt, vispa ner 200 g philadelphiaost och 3 dl florsocker till en jämn smet. Vispa ner någon dl hasselnötscreme (finns stora burkar, den jag hittade var 300 g), smaka av efter hand så att det blir lagom.

Chokladkolasås: Hacka 100 g mörk choklad och lägg i en kastrull tillsammans med 1 dl grädde, 1 dl sirap och 25 g smör. Låt koka i 5-10 min tills den tjocknat, låt svalna innan du häller över tårtan.

Chokladkolasåsen var verkligen lika löjligt enkel att göra som den var god. Perfekt konsistens för tårtan så att det sakta rann ner och blev snyggt, utan att vara för rinnig. Såsen bör nog inte vara helt kall när man ska hälla över den, då blir den väldigt trög.

Nötcremefrosting, chokladkolasås...

Nötcremefrosting, chokladkolasås…

Insidan...

Insidan…

Tårtan blev mycket uppskattad på jobb. Jag var orolig att det skulle smaka alldeles för mycket färskost (det är ju 600 g färskost i receptet totalt), men det var inget problem alls. Tårtan var väldigt fräsch och räckte gott till alla som jobbade under eftermiddagen.

I andra söta nyheter firade jag och L vår första bröllopsdag i söndags. Vi tog en tur till Söderköping och det lite lagom berömda Smultronstället (lite lagom berömt för alla i Linköping vet vad det är, men som malmöit hade jag aldrig hört talas om det…). Där fick vi in Sveriges största glassar, så gigantiska att jag bara orkade hälften. Som tur var hade jag maken med mig, som gladeligen åt upp resten av den. Värt 45 min kö för att komma in på cafét…

Gigantiska jätteglasser som bröllopsdagsfirande!

Gigantiska jätteglasser som bröllopsdagsfirande!

Min casino-glass.

Min casino-glass.

I nyheterna på sistone

Idag är jag ledig. Det känns nästan konstigt att inte ha någonting inplanerat över huvud taget.

Det blir lite dåligt med uppdateringar nu under sommaren. Att sätta sig i ett stekhett arbetsrum för att blogga känns inte så lockande, och när jag har tid att skriva pysslar jag hellre med min roman än blogginlägg. Så det får bli som det blir. Dessutom tror jag fler är intresserade av läkarutbildningsbloggen än sommarjobbsbloggen ändå. Eller? Jag vet inte, vad är ni som läser egentligen intresserade av att läsa?

Nyheterna på alla håll rapporterar om att sjukvården som vanligt går på knäna i sommar. På Linköpings universitetssjukhus har man gått från över 600 platser till 433 just nu. Det märks, vi får mail ut varje vecka om att vi måste ta emot patienter från andra avdelningar (satellitpatienter). Det drabbar inte BRIVA eftersom det är en IVA-avdelning med tre platser som redan är fyllda, men däremot får vår systeravdelning HPK (hand och plastik) ta emot helt andra patienter än sina vanliga. De senaste dagarna har det legat flera mag-tarmpatienter på avdelningen, och ett tag har det legat hematologpatienter (blodsjukdomar). Det står i artiklarna att det inte ska påverka patientsäkerheten, men det har jag mycket svårt att tro på. Personalen på HPK är utbildade och vana vid sina patienter. Det är klart att alla sjuksköterskor och undersköterskor har en bas att stå på, men det är lika klart att det man håller på med varje dag är det man är riktigt duktig på. Hand- och plastikpatienter har vissa behov, mag-tarm- respektive hematologpatienter helt andra.

Dessutom skruvar man till det och gör det hela extra bisarrt när HPK blir fullt av satellitpatienter från andra avdelningar, så att när en ny patient med en HPK-skada kommer in läggs den istället på en helt annan avdelning som satellit.

Vården på sommaren i ett nötskal. Mitt bästa råd är väl: bli inte svårt sjuk/skadad i sommar.

De säger att det beror på sjuksköterskebrist, att det är svårt att rekrytera sjuksköterskor på sommaren. Men är det egentligen så, eller är det bara det att sjuksköterskorna inte har lust att jobba till de dåliga lönerna som landstinget erbjuder? Jag vet inte, men det känns ju som att det borde ha med saken att göra i alla fall…

I andra sjukvårdsrelaterade, resursrelaterade nyheter som varit på sistone som jag och L diskuterat hemma – killen som tyckte att han betalar landstingsskatt och därför har rätt till ambulans. SOS Alarm tyckte att killen kunde ta en taxi. Det tyckte inte han att han kunde eftersom det “sprutade blod”, så istället spenderade han tre och en halv timme på att ringa till SOS Alarm och bli allt mer hotfull. Blodet måste verkligen ha sprutat om man kan sitta så länge… Och visst, vi kan väl skapa ett system där alla som betalar landstingsskatt har rätt till ambulans för vad som helst, men jag är inte säker på att någon har lust att betala den skatten, för den skulle bli väldigt, väldigt hög.

Det här får inte hända någon annan för nästa gång kanske det är någon som skär sig i halsen“, säger killen i artikeln. Nja, om det nu var så att du hade skurit dig i halsen istället så hade ambulansen kommit. Att skära sig bakom örat har inte riktigt samma dödlighetsfaktor. Och SOS Alarm har blivit allt mer frikostig i skickandet av ambulanser eftersom det blir ett sånt mediedrev när det blir fel (eller som här, när det är en “stark” person som går till media) och det kommer resultera i att det inte finns ambulanser till de som är svårast sjuka/skadade.

Och skäms på Expressen för att göra en sån woe-is-me-artikel om saken. Som tur är verkar Facebook, där nyheten spreds ordentligt, ha reagerat ungefär som jag.

Och slutligen, inte sjukvårdsrelaterat utan bara diskuterat hemma, också från Expressen, om 18-årige Kenny som dog av en elstöst. Det är klart att det är tragiskt när någon så ung dör i något så onödigt, men att kalla det olycka har jag svårt för. “Sprallige och omtyckte Kenny, tog sig in på spåret och klättrade upp på ett stillastående godståg – och träffades där förmodligen av en så kallad ljusbåge.” Förlåt, men att 1) ta sig in på ett tågspår och 2) klättra upp på ett godståg är inte något man gör av misstag. Det är helt medvetet. Och livsfarligt. Finns det verkligen någon som tror att det är ofarligt? I artikeln står det, “På platsen där Kenny Krantz avled, finns inga staket som hindrar från att gå ner på spåret. Inte heller några varningsskyltar finns just på den platsen.” Det vill brodern till killen som dog ändra på. Men kan vi verkligen värja oss mot idioti? Nej, det kan inte finnas staket och varningsskyltar överallt. På tågstationen står det alltid skyltar om “Gå ej nära nedfallen ledning – livsfara” eller liknande. Behöver vi verkligen ha “Klättra inte på stillastående tåg – livsfara” också? Borde inte det vara ganska självklart? Vi kanske ska tatuera in det på händerna istället, så har de alltid meddelandet med sig.

Som tur är finns det en vettig Falköpingsbo som tänker som jag: “Jag tror att man kan varna i oändlighet, det kommer alltid att vara ungdomar som går förbi. Jag tror inte det är problemet.

Juli

Juli.

Jag tänkte skriva igår när det precis slagit om till juli, men som så många andra dagar var det fullt upp. Jobb tvingar ju mig ur sängen 5.45 på morgonen (gäsp) och efter jobb åkte jag ut på landet till Solhästen och fick rida för första gången på över femton år (bortsett från enstaka turer på semestrar och sånt). Tanken är att jag ska börja rida regelbundet. Det var riktigt skönt med ridningen, för det visar sig att det sitter kvar. Det kändes ovant en kort stund, men sedan kom det tillbaka. Rida lätt var inga problem och när vi sedan red ut i den vackra naturen blev det till och med en stunds galopp.

Så, riktigt trevligt och två nya ridturer inbokade. Jag tror att det blir mer den här typen av ridning jag vill hålla på med, än att trava runt i ett ridhus. Det här är ridning one-on-one med en instruktör och det är utomhus. Jag tänker inte att jag ska bli en fantastisk ryttare utan vill ha det som avslappning, och då blir det här en riktigt bra grej.

Men så juli då.

För en gångs skull känns det inte som ”var det inte maj nyss?”. Det känns som att juni var evighetslång. Jag hann med någon dags tenta-P, tentan, post-tenta-depression, jobbstart och hela min tid att gå bredvid samt två utbildningsdagar, en myshelg i Stockholm med pappa, tentaresultat, och midsommar. För att nämna några av de större sakerna. Det var en hel del dagar som kändes väldigt tunga, så jag kan inte påstå att jag är ledsen att juni passerat.

Juli känns lovande, och augusti med äkta semester ska bli så löjligt skönt. Då ska jag sova länge om morgnarna, åka till Stockholm, träffa mina gamla värdföräldrar från USA som kommer och hälsar på, och så ska jag njuta av kristallklart vatten och sol och värme i Kroatien…

Säkerhetstänkande make

På tisdag ska jag rida. Det är över femton år sedan jag red regelbundet, men jag har kommit fram till att jag skulle vilja börja med det igen, så det tänker jag göra. Har hittat en gård utanför stan som erbjuder uteridning och bokat in mig på en timme där. Det ska bli riktigt kul, hoppas jag.

Idag besökte jag och L Tornby för att köpa lite utrustning för att kunna rida. Eftersom L hanterar alldeles för många hästrelaterade skador i sitt yrke och senast för någon dag sedan opererade en patient med hästrelaterad skada är han ganska mån (dagens underdrift) om att jag ska ha allt vad säkerhet heter på mig. Således är nu ridhjälm (självklart) införskaffad, liksom säkerhetsväst (mindre självklart för mig, red i sex år utan det när jag var ung, då kan jag inte minnas att det var så många som hade sånt), och ridskor med stålhätta om någon av “de där 600 kilos-lasange-arna trampar dig på tårna”. Samt ett par ridbyxor, för jag har ridit i jeans och det är inte skönt.

Så jag är utrustningsmässigt redo.

I övrigt rullar livet på med mycket jobb. Är nu klar med introt på BRIVA (har gått bredvid i tre veckor) och det är dags att pröva vingarna som uska på en intensivvårdsavdelning på egen hand. Det ska nog gå bra. Jobbigare är att det nu följer sex dagars jobb på raken, med start imorgon. Blir lite trött av att tänka på det. Men sedan lättar schemat och de resterande fyra veckorna har jag arton pass.

Och sen är det semester på riktigt.

Yes, I’m looking forward to it…

Det har blivit lugnare i huvudet sedan jag fick tentaresultatet. Det är en oerhörd lättnad att kunna lägga en termin bakom sig och gå vidare. Att veta att jag verkligen, på riktigt, är ledig. Samtidigt är det en skum känsla, att jag kan vara ledig – som alltid när jag blir det på sommaren drabbas jag av en känsla av “jaha? Vad gör man när man är ledig?”. Jag har fyllt tiden med en hel del skrivande. Vi får se hur länge mitt mål om 500 ord skrivna varje dag håller – än så länge fyller jag måttet med råge.

Midsommar

Så är midsommar över, och vi går mot mörkare tider. Det senare tvingar jag mig själv att absolut inte tänka på, för det är ju bara deprimerande. Istället försöker jag njuta av den värmande solen och ljuset. Ljus är verkligen nödvändigt för mig, när det bara är mörkt och grått mår jag aldrig bra.

Midsommar var precis så lugnt och trevligt som jag önskade. God mat och trevligt sällskap på kvällen, innan dess lite promenad. Och lite golfbil, för lillebror med sin nyläkta hälsena kan inte gå arton hål på golfbanan, utan lånar istället goda vänners golfbil. L drömmer om en Porsche eller Maserati, men en golfbil är ganska kul den också.

L och lillebror i golfbilen.

L och lillebror i golfbilen.

På midsommardagen var inte lillebror med, så då gick jag, L, mamma och pappa på promenad i de vackra skogarna runtom Barsebäck golfklubb. Det finns en sjö där också som vi går runt ibland.

<3

<3

Mamma och pappa :)

Mamma och pappa :)

När lillebror sedan anlände gick L och han och slog på golfbollar på driving rangen. Jag är nöjd så länge L inte blir fullständigt biten av golfen, för golfgräsänka vill jag inte bli, men några bollar på driving rangen är ju helt okej. Vi åt lite lunch och sedan åkte jag och L hemåt igen. Precis som på vägen ner stannade vi till i Jönköping hos Ls föräldrar och åt lite och lekte med hundarna.

Hundskoj i Vättern.

Hundskoj i Vättern.

På det hela taget en mysig midsommarhelg. Igår jobbade jag på min bok – fixar med ett följebrev till första boken, och skrev dessutom 1500 ord på bok två. Känns bra att komma igång med nästa.

Idag är det dags att återgå till jobbet. Tredje och sista introduktionsveckan väntar, och på lördag är det dags att gå själv för första gången. Jag är inte särskilt nervös över att klara av övervakning och sånt, för det är ganska self-explanatory, men däremot att hitta i alla förråd. BRIVA har typ åtta olika förråd, minst, och logiken med vad som ligger var är inte helt uppenbar. Jag kommer nog att ha börjat hitta någotsånär när det är dags att sluta om drygt sex veckor…

Tentaresultat och lugna helger

Det är konstigt hur man kan vänta och vänta och vänta och väääänta på något, för att sedan när det kommer få hjärtsnörp, läsa resultatet, och sedan lämna det därhän. Glädjen varar i tio minuter och sedan går det över. Två och en halv veckas väntan med all ångest och jag-har-kuggat-tankar är över och ersätts av – just ingenting. Nu ligger mailet om ”Uppgift om provresultat” i mailboxen och jag rycker på axlarna, funderar inte så mycket på det.

Termin åtta är nu ett minne blott.

Ett och ett halvt år kvar.

Det känns längre än någonsin tidigare.

Hade en underbar helg, den som gick. Hälsade på pappa i Stockholm. Mor min visade sin galenskap genom att genomföra en andra Vätternrunda (på 14 h 30 min), och maken min arbetade, så pappa och jag gjorde slag i saken och träffades på egen hand för första gången på länge. Det var riktigt mysigt. Långa promenader i solskenet och blåsten, prat om allt möjligt, god mat. Allt man kan önska sig av en myshelg.

Nu är det dags för midsommar och L och jag åker till Barsebäck för att fira lite lugnt där nere. När vi väl är lediga är vi inte mycket för att det ska vara fest och stort och sånt. Jag har varit väldigt trött de senaste månaderna, trött av skola och av känslan av att aldrig bli färdig med utbildningen, trött av tentaplugg och nytt jobb. Det känns aldrig som att jag hinner sova ikapp.

Men midsommar i grönska och lugn blir bra. Sedan väntar en sexdagarsvecka på BRIVA. L återgår till ortopeden efter sitt gästspel på akuten (var tog de här tre månaderna vägen?). Och sen, om bara en månad och en dag, firar vi ettårig bröllopsdag. Inte helt säker på var året tog vägen, för medan det känns som att jag aldrig blir färdig så rusar tiden, som alltid. Det har varit ett underbart år och ett jobbigt år, precis som de flesta andra år av mitt liv. Omväxlingen mellan tårar och leenden är väl vad som gör de goda stunderna riktigt bra.