Tag Archives: Vår 2014

Händer inte så mycket

Sista veckan på kirurgen avklarad. Har bland annat checkat av gastroskopi och koloskopi från listan på saker att se (båda två är undersökningar där man stoppar ner en slang i en kroppsöppning antingen uppe eller nere (dock inte samma slang till båda undersökningarna…), och längst ut finns det en kamera så man kan titta på en skärm och se vad som pågår inne i magsäcken/tarmen). Så det var väl bra det.

Nu väntar knappt två veckor FoF och sen tenta-P och sen är det tenta och sen är T8 förhoppningsvis något som kan checkas av som helhet. Vi får väl se. Efter att ha hunnit plugga en del de senaste dagarna har kompendiet växt med ett par sidor till, som det alltid brukar göra. Tenta-P ska dock bli ganska kul, för jag gillar det vi har läst den här terminen. Allting akut är skoj, det mesta på medicinsidan och det mesta på kirurgsidan är skoj. Och på tenta-P trillar polletten förhoppningsvis ner vad gäller… allt.

Först blir det helg och det är mestadels lugn och ro, förutom lite mindre lugn och ro imorgon kväll. I eftermiddag ska jag på massage hos Kinaterapi som har de tråkigaste lokalerna någonsin men den mest fantastiska massör jag någonsin varit hos. Min nacke och rygg behöver lite omvårdnad.

I övrigt händer det inte så mycket, vilket är varför det inte kommer upp så mycket på bloggen. Livet rullar på i en rasande hastighet, that’s all.

Patientkontakt, hummer och grönska

Det känns inte alls som lördag idag. Jag har varit ledig i två dagar (körde återigen mina timmar på tre dagar istället för att dra ut dem över fyra) medan L var ledig på valborg och första maj men sedan har jobbat både fredag och lördag och ska fortsätta jobba en massa dagar till (han är inte helt lycklig över detta faktum). I vilket fall som helst känns det inte alls som lördag.

Mina tre dagar denna veckan har spenderats på BRIVA, brännskadeintensiven. Jag har träffat patienter med riktigt svåra brännskador och djupa sår, jag har varit med på brännskadeoperationer av olika slag, och jag har tittat runt på avdelningen där jag ska spendera min sommar (blir ju sommarjobb som undersköterska på BRIVA). Det har varit lite lagom oorganiserat eftersom det är en avdelning som är ganska ny på det här med läkarkandidater, och det är således inte någon direkt planering för vår del. Urologen var bättre på det – där fick vi faktiskt ett personligt schema på vad vi skulle göra, så att vi hann med alla delar. Jag tycker om scheman. På KAVA (dit jag ska igen på måndag) fick vi höra att “det är som ett stort smörgåsbord där ni får välja vad ni vill göra själva”, men när man inte har en aning om vad som finns att göra, än mindre vem som håller i vad, och vi dessutom inte kan komma åt läkarschemat eftersom det ligger på skyddade intranätssidor, då blir det ganska svårt att plocka åt sig från smörgåsbordet. Bättre då med scheman.

Jag försöker ägna en del av min tid som läkarkandidat till att verkligen möta patienter. Jag vet att jag inte kommer ha tid med det när jag blir färdig läkare – tråkigt men sant – så nu när jag ändå inte har några särskilda krav på mig kan jag ju lika gärna prata och verkligen se patienterna. I Kisa fanns det egentligen inte tid för ett 45 min långt samtal med en ung tjej, och på BRIVA var det likadant med läkare som kommer in och ritar på patienten innan operation, och sedan återvänder när patienten är sövd, och sköterskor som har väldigt mycket att göra. Det är inget fel med det, det är så det är och kommer fortsätta vara, men i rollen som läkarkandidat kan jag då välja att ha det där 45 min långa samtalet, och följa patienten som ska opereras från början till slut. Det senare resulterade i en riktigt god kommunikation och avslutande kram, vilket gjorde mig löjligt nöjd.

Förra helgen var jag och L i Stockholm. Pappa hade varit i USA och köpte med sig hummer hem, mycket billigare än här, och vi kalasade på det i två dagar. Var också ute och gick, som alltid, och tittade på körsbärsträden som stod i full blom och drack varsin drink på T-GIF.

Den här helgen är lugn eftersom L jobbar. Jag har suttit på balkongen och börjat gå igenom mitt T8-kompendium (nu klart förutom FoF, ska snart lägga upp en sida för det på bloggen). Utanför är träden gröna och jag bara älskar den här tiden på året. Det är helt ljuvligt.

Ny dag. Ny placering. Ny trötthet.

Läkarprogrammet är riktigt kul. Just nu sitter tusentals ute i landet och håller tummarna sedan ansökningstiden för universiteten och högskolorna gick ut i förra veckan. Jag hoppas att ni kommer in, ni som vet att det är det här ni vill.

Men fy fan, även om man tycker att det är en helt fantastisk utbildning så gör den en så trött.

Imorse var det dags igen. Ny placering. Nytt ställe, nya människor, nya rutiner. Nytt personalrum att lära sig hitta till.

Jag var på plats halv åtta, inte särskilt pigg, men närvarande. Klockan fyra gick jag hem och mina fötter gör så löjligt ont att jag inte vill gå alls. När jag sa att jag tänkte gå hem klockan fyra fick jag några skojiga kommentarer om att det fick jag inte alls och att det här skulle de komma ihåg. Skämt, givetvis, men samtidigt… någonstans är det inte riktigt det. Jag vill ha underläkarvik och AT i Linköping, jag vill jobba där i framtiden även efter AT:n. Det gäller att göra rätt intryck. Inte vara den lata kandidaten som sitter i ett hörn och vill gå hem tidigt.

Klockan fyra hade jag stått med på tre operationer, stått upp nästan oavbrutet sedan halv nio på morgonen, med undantag för lunchen. Varenda steg i de lånade op-skorna tände eld på nociceptorerna i fötterna. Jag är inte van vid att vara på operation så mycket, det är en annorlunda miljö som luktar konstigt och där man måste tänka hela tiden för att inte stöta till något som är sterilt när man själv inte är det, eller tvärtom. (Det är löjligt vad det kan klia på näsan när man inte får klia den.) Där man försöker lära sig lite grann vilket av alla instrument som är vilket, och hålla dem på rätt sätt.

Man ska vara trevlig mot alla och hälsa och komma ihåg folks namn samtidigt som man inte ska vara i vägen och störa.

Huvudet började värka vid tvåtiden.

När jag kommer hem vill jag sitta i soffan och göra ingenting. Titta på TV eller nåt. Istället vet jag att böckerna väntar, för det är nu bara sex veckor till tentan. Kompendiet är kanske 2/3 klart. 1/3 kvar. Jag jobbar bra, men bara för att jag tvingar mig när jag är så trött att jag egentligen inte orkar alls.

Läkarprogrammet är riktigt kul. Det är det. Man lär sig så mycket att det känns som att hjärnan expanderar innan för skallbenet, och man får göra saker man inte kunnat drömma om innan man började.

Men visst fan blir man trött och visst fan blir man less ibland ändå.

Påskledigt

Annandag påsk och denna underbara lilla ledighet lider mot sitt slut. Jag gillar att vara ledig. Verkligen. Och det här med fyradagarsveckor tycker jag att vi kan införa på permanent basis.

Var nog lite extra trött efter förra veckans alla nyheter. Att växla praktikplatser är krävande, och att då först börja på KAVA i måndags och vara på Medicinskt Centrum tisdag-onsdag för att sedan återvända till KAVA på torsdagen blev ganska mycket. Väldigt roligt, men mycket. Imorgon är det dags för urologen. Det blir bara fyra dagar, så återigen en placering jag knappt kommer hinna lära mig hitta till personalrummet innan det är dags att dra vidare, men ändå.

I fredags åkte vi till Barsebäck. Mamma och pappa kom tillbaka från Florida för nåt tag sedan och har varit där sedan dess. Jag tyckte att det var längesedan jag träffade mamma och pappa så jag ville åka ner och så följde L med (att ta tåget hade kostat oss 1300 kr/person enkel resa på fredagen, så det blev bil). Det blev som alltid promenader och vädret var bra i fredags och blev helt fantastiskt i lördags. Lillebror var också på besök och vi åt påsklunch med traditionella ägg och annat som ska vara i en påskbuffé, och på kvällen åt vi mer otraditionell påskmat i form av fantastisk oxfilé. Så gott. Till efterrätt gjorde mamma key lime pie, inspirerat av Florida där de tydligen ätit det i tid och otid. Gott var det i alla fall, det också.

Lillebror på drivingrangen igen efter sin skada :)

Lillebror böjer klubbor på drivingrangen igen efter sin skada :)

L och mamma!

L och mamma!

På promenad på stranden.

På promenad på stranden.

Tacos utomhus, första utelunchen 2014 (i Sverige, i alla fall).

Tacos utomhus, första utelunchen 2014 (i Sverige, i alla fall).

Jag fick också vara med på bild :)

Jag fick också vara med på bild :)

Sol! Mamma redan brun.

Sol! Mamma redan brun efter Florida…

Lillebror och jag.

Lillebror och jag.

Som sagt, även på lördagen blev det promenad och sedan lunch – ute! Det var uteätandepremiär, riktigt trevligt och varmt. På kvällen körde vi hemåt igen. Vädret var fortsatt fantastiskt, så vi tog the scenic route förbi Gränna och vidare. Det var oerhört vackert, Vättern alldeles stilla. Vi stannade till vid en utkiksplats där vi stannat förr och njöt av tystnaden och utsikten.

Stoppet utanför Gränna på vägen hem.

Stoppet utanför Gränna på vägen hem.

Igår en lugn dag, träffade familjen S och gjorde i övrigt inte många knop, och idag ytterligare en lugn dag. Perfekt sätt att spendera påsken. Har hunnit plugga lite grann också, vilket är skönt. Och idag tog L chansen för cykelpremiär för 2014. Borde vara ganska lagom väder för det och jag hoppas att han kommer tillbaka nöjd.

Det börjar verkligen bli vår...

Det börjar verkligen bli vår…

Sytt, sövt, sågat och skurit

Tre dagar in på min kirurgiplacering måste jag medge att det slagit alla förväntningar. Detta är inte så mycket för att KAVA (kirurgisk akutvårdsavdelning) på sjukhuset är så fantastiskt, utan mycket mer för att Medicinskt Centrum, liten privatklinik i ett vackert gammalt hus nära centrum, var en fullkomlig fullträff som läkarkandidat.

På två dagar har jag:

Sytt ett helt gäng patienter. Jag började igår med att vara med på fyra bråckoperationer, där jag fick sy de två sista. Sedan dess har jag sytt lite av varje. Idag var dagen fullbokad med småoperationer i lokalbedövning (dvs hudförändringar, lipom och aterom) och jag har sytt under de flesta operationer. Jag måste fortfarande lära mig att hålla alla instrument på rätt sätt, framför allt pincetten. Vet inte varför det är så svårt att få in att den ska hållas som en penna – om det är något jag hållit i handen i mitt liv så är det ju pennor. Men så är det i vänster hand, och det är bara konstigt.

Sövt två patienter. Igår var det operationer i narkos, så jag frågade snällt anestesiläkaren om jag fick följa honom inför operationerna (och sedan tvätta mig och vara med i såret), vilket jag gärna fick. Första gången fick jag titta på, andra gången hålla mask, tredje och fjärde gången hålla mask och sätta svalgtub. Whoo! Riktigt kul.

Sågat i två patienter. Eftersom det var paus från kirurgin på eftermiddagen passade jag på att följa med ortopeden. Han opererade två hallux valgus (“snedställd stortå”, med utbuktning på insidan av foten vid basen av stortån) och i den operationen ingår en liten såglik maskin som man skär genom ben med. Det fick jag göra. Skräckblandad förtjusning och senare mest förtjusning!

Skurit i flera patienter. Igår fick jag lägga snittet på den andra hallux valgus som jag var med på, och sen fick jag ta bort ett aterom i nacken på en annan patient. Idag blev det ännu mer, eftersom operationerna var synnerligen lämpliga för läkarkandidaten. Fått ta bort flera hudförändringar och helt på egen hand tagit bort lipom (små ansamlingar av fettceller som blir som bullar under huden när de växer till). Eftersom vi tog bort tre lipom på varje patient som kom med de besvären kunde min handledare jobba på ett/två lipom, och jag tog det tredje, om de satt på olika kroppsdelar. Gick alldeles utmärkt och det är en kalashäftig känsla. Givetvis sydde jag ihop efteråt.

Ett av mina mål med denna termin var att på egen hand få ta bort någon hudförändring eftersom jag anser det vara väldigt basal kunskap som läkare, så jag är riktigt nöjd med de här två dagarna. Alla har varit hur snälla som helst och jag har haft så kul och lärt mig så mycket.

Imorgon är det dags för KAVA igen. I måndags var jag med på rond och sedan operation (gallblåseborttagning, perforerad gallblåsa). Också trevligt, men på sjukhuset är det större operationer och som kandis blir det således mest att i bästa fall få hålla instrument. Jag fick dock sätta häftklamrar i slutet av den operationen, så det var ju också kul att ha gjort.

På det hela taget är kirurgplaceringen hittills precis lika bra som mina placeringar på vårdcentral och akuten. Det kommer att bli väldigt svårt att klå den här terminen i rolighetsfaktor…

Födelsedagstårta

Idag fyller L år. Han blir tjugoåtta år gammal, eller tjugoåtta år ung, beroende på vem man frågar. Själv tycker L mest om att fylla år – en massa uppmärksamhet, frukost (socker) på sängen, presenter, och lite mer uppmärksamhet. Han trivs.

Jag har givetvis gjort en födelsedagstårta. Födelsedagsbarnet fick välja fyllning själv och ville, av alla saker att välja på, ha päron och vanilj. Jag var inte övertygad, men det födelsedagsbarnet vill ha det får födelsedagsbarnet. Ovanpå ville han ha chokladfrosting (ultimate chocolate frosting, riktigt chokladig men len i smaken ändå). Sagt och gjort.

Tårtan blev väldigt uppskattad. Kombinationen av päron och chokladsmak, med en hint av mjuk vanilj (den blir inte särskilt framträdande) var faktiskt riktigt mumsig. L gav mig en menande “vad-var-det-jag-sa”-blick.

Dekorationerna i sockerpasta. “Jorden” var chokladbollssmet, så jag gjorde ett gäng chokladbollar vid sidan av också.

Tårta!

Tårta!

(Ursprungsrecept från Bengtssons baksida, något justerade)

Päronmousse

2,5 tsk gelatinpulver
1 burk konserverade päron, ca 500 g päron
3 dl vispgrädde
0,5 msk strösocker
Några msk päronsaftkoncentrat
Ev grön pastafärg

1. Blötlägg gelatinpulvret. Häll av lagen från päronen och mixa ca 2/3 av dem till en slät massa. Skär resten i bitar och blanda med den släta massan.
2. Vispa grädde och socker.
3. Smält gelatinet i en kastrull på spisen ihop med lite av päronmixen. Häll gelatin-päronmixen i resten av päronmixen pärongeggan. Tillsätt päronsaftkoncentrat, smaka av.
4. Blanda pärongeggan med grädden. Tillsätt färgen om man vill ha färg på det.
5. Lägg moussen i en burk med tättslutande lock och låt den stelna. Jag låter alltid mousse stelna över natten.

Gällande vaniljkräm gjorde jag den nedanstående, men den ville inte stelna ordentligt så jag blandade i gelatin någon dag senare för att göra den tjockare. Då blev den bra. Eventuellt var jag lite snabb med att låta den sjuda tills den kokade, jag har gjort den förr och då blev den tjock och bra.

Vaniljkräm

2 dl mjölk
2 äggulor
1/2 dl vit sirap
1 msk potatismjöl
1 msk vaniljsocker
Äkta vanilj

1. Blanda allt utom vaniljsockret i en kastrull.
2. Låt det sjuda tills det tjocknar.
3. Blanda i vaniljsockret, ev lite äkta vanilj (jag tycker det blir godare) och låt svalna innan användning.

Dags att ta sönder tårtan...

Dags att ta sönder tårtan…

...och sen försvann det mer och mer.

…och sen försvann det mer och mer.

[ skriv briljant titel om livet och lycka här ]

Torsdag, näst sista dagen på andra teoriperioden. Mer än halvvägs genom termin åtta, och snart har jag gjort fyra års medicinstudier.

Det slog mig för ett tag sedan att jag var ungefär så här långt in i juridikplugget när jag bestämde mig för att bli läkare. Halvvägs genom termin åtta kom jag på att jag borde göra det jag verkligen vill med mitt liv, istället för att slösa det på något som jag inte tyckte var särskilt kul, även om jag hade utbildningen.

Folk har rätt ofta tyckt att jag är knäpp som gjorde det. Jag är inne på mitt elfte år på universitetet. Det ska sägas att jag är riktigt trött på det rätt ofta – tänk så skönt att få börja jobba, att få tjäna pengar, att inte ha tentor – men samtidigt vet jag att jag är mycket lyckligare med utsikten att jag faktiskt snart är färdig läkare, än jag någonsin hade blivit med juridiken. Jag hade nog blivit ganska nöjd med jobbet som domare eller åklagare (i stort sett de enda vägarna jag kunde se mig själv gå inom juridiken, de enda områden jag fann riktigt intressanta), men jag hade aldrig trivts så som jag trivs inom sjukvården.

Har funderat också på om sjuksköterska hade räckt, men jag brukar komma fram till att det inte hade gjort det. Jag vill veta mer, vill kunna mer om patofysiologin bakom sjukdomarna, om mekanismerna som får oss att fungera och att inte fungera.

Nästa vecka är det dags för kirurgiplaceringen. Jag har ingen tanke på att bli kirurg, men jag ser fram emot placeringen. Förhoppningsvis lär man sig en hel del och får med sig erfarenheter av diverse olika ingrepp därifrån.

Och sen är det FoF och sen är det tenta och sen är terminen slut.

Ondska

Såg första avsnittet av ett nytt program, #trolljägarna. Vid det här laget är väl troll ett välkänt fenomen – människor skriver hotfulla, hatiska, elaka kommentarer under skyddet av anonyma alias. I programmet letar de upp de riktiga människor som står bakom användarnamnen och konfronterar dem. Jag är inte helt säker på vad de vill uppnå, eftersom två av tre i första avsnittet inte ville kännas vid att de alls skrivit dumheterna, eller att det varit något fel med det de skrivit.

Jag blir mest förundrad.

Hur orkar man?

Hur orkar man lägga så mycket av sin tid på att hata? Hur orkar man lägga så mycket av sin tid på att skriva hot om våld och död och sexuella övergrepp till människor man inte känner, bara för att man “retar sig på dem”? Hur kan man vilja spendera den lilla tid vi har på jorden på att kränka andra så mycket det bara går? 

Förra söndagen dog en Djurgårdensupporter i Helsingborg inför en fotbollsmatch. Förutom dödsmisshandeln gick huliganerna genom staden och hotade folk, slog sönder skyltfönster och bråkade med varandra. De är kanske vanliga människor när det inte är fotbollsmatch, men precis som trollen på nätet blir de anonyma i folkmassan. Då blir det helt plötsligt okej att slåss och slå sönder. (Correns Maria Björk Hummelgren skrev en läsvärd ledare om den mördande fotbollskulturen.)

Hur ska vi någonsin kunna lösa problem som miljöförstöring och matbrist, när vi inte ens kan hålla sams under en fotbollsmatch?

På nyheterna visar de bilder från Ukraina där Ryssland stormar och från Skäggetorp här i Linköping där det var upplopp i natt. Sida upp och sida ner med bråk, hat, maktkamper.

Hopplösheten växer.