Tag Archives: Vår 2016

Sista

Nu har jag skrivit min sista fältstudie. Fältstudier är en ondska meningslöshet uppgift läkarutbildningen hittat på, som tvingar oss att sätta oss ner och leta reviewartiklar på Cochrane och skriva ihop 2-3 sidor om någon intressant frågeställning vi hittat på inom ett relevant område för terminen. På T7 var vi tvungna att göra två, men sedan gjordes det om så nu är det bara en varje termin, vilket ju var en väldigt bra förändring. Den här gången valde jag att göra om huruvida det finns evidens för att använda akupunktur som smärtlindring vid förlossning, för det verkade lite småintressant.

Det blir många sista den här terminen. Just nu är vi på näst sista placeringen, och pediatriken kommer bli sista. Snart är det dags för sista teoriblocket, med den stora sista föreläsningen (“En eftermiddag på vårdcentralen”), sittandes i finkläder, och det efterföljande traditionella bubblet.

Idag fick jag T6-arbetet jag ska opponera på också. Det känns ganska längesedan man själv satt med det där arbetet, men jag minns hur otroligt tacksam jag var när det var över. När man kunde lämna T6 bakom sig. Själva T6 var nice, det var rätt mycket ledigt jämfört med vilken annan termin som helst, men skrivandet av det där arbetet var lite lagom mycket suck.

Och om 67 dagar är det dags för sista tentan.

(Sista tentan har jag visserligen sagt förr, en gång i tiden på juridiken, men det blev ju inte riktigt så. Typ alls.)

Gyn är för övrigt trevligt. Gått med förlossningsjouren (händelselöst), varit med på operation (sett robotkirurgi), varit med på dagop, gått på mottagning. Fått se många kvinnors underliv. Lite annorlunda. De nästkommande två veckorna blir mer förlossningssidan av gyn, med besök på Kvinnohälsan och pass med barnmorskor på förlossning. Spännande.

Gynplacering

Sedan sist har jag hunnit igenom resten av anestesin, två veckor teori, och påbörjat gynplaceringen. Igår vid tiotiden på förmiddagen hade jag ännu bara gjort två gynundersökningar och dessa på proffspatienter, men när nu tisdagens kvällsmörker sänkt sig runtom oss är jag uppe i att ha gjort fler gynundersökningar än mina fingrar räcker till. Gyn har hittills varit riktigt trevligt, med bra handledare som låter en göra något.

Ls kommentar igår när jag sa att jag under eftermiddagen fått göra två gynundersökningar (och även försöka mig på två ultraljud) var att det nog var mer än han fick göra på hela sin placering. Det här är definitivt en placering där det är bättre att vara tjej. Det beror dock väldigt, väldigt mycket på hur vi presenteras också – “Hej, kan den här manlige läkarstudenten få titta på?” är något de flesta patienter säger nej till, medan “Hej, idag har jag en blivande kollega med mig,” å andra sidan är något bara ett fåtal har något emot. Man får ju ha respekt för att det handlar om gyn, vilket är väldigt privat för många – samtidigt som vi faktiskt måste lära oss. När vi gör AT och kommer ut till vårdcentral är det inte bra om vi inte har någon koll på hur man gör en gynundersökning.

Det blir fyra veckor på gyn, varav två på just gyn och två på förlossningen/mödrahälsovården. Vi ska ha kandidatmottagning, gå med på op, gå med barnmorska på förlossningen, och en massa annat trevligt.

Att få närvara på en förlossning kommer kännas väldigt speciellt. Jag följde med till förlossningen när jag gick med jouren på anestesin eftersom det behövdes en EDA, och det var lite märkligt att vara där igen, i en så annorlunda kapacitet. Svårt att förklara.

Samtidigt med praktiken gäller det att bolla barn, man, plugg och träning. Just plugget blir lite lidande när vi nu har E – förr pluggade jag alltid när L var på hockey, eller tränade, eller gjorde något annat, men nu måste jag ju ta hand om dottern när han är borta. När han är hemma tar det emot att sätta sig och plugga, för då vill jag ju träffa honom. Så, det blir en del bollande.

Eftersom dottern fyller ett år två dagar innan min examen kan jag också hålla rätt noggrann koll på exakt hur lång tid det är kvar… Iiih!

Dag två

Nollan har åter invaderat MedFak. Den heter ju så nu, skolan som förr hette Hälsouniversitetet (flumvarning: hög), det är numera betydligt mer sobert och vuxet i form av Medicinska Fakulteten. Och Nollan med sina gröna mössor och blåa brickor med namn på, för att de inte ska glömma sitt eget och för att de ska försöka komma ihåg ett eller två av någon annans. De där brickorna saknar man när nollningen är slut – helt plötsligt ska man veta vem som är ens kursare utan tydliga tecken.

Själv vet jag inte riktigt vilka mina kursare är alltid. En del har jag ju träffat, en del har jag gått i samma klass som förr, en del umgås jag med privat. Men en hel del har jag ingen aning om. Det är trevligt att träffa nytt folk, lite som att andas ny luft, efter att ha gått i samma klass i fem år.

Så här långt en kul termin. Idag stod basgrupp och Neonatal adaptation på schemat. Det senare var en riktigt bra föreläsning med en kul föreläsare och ett riktigt skoj ämne. Det är något med små bebisar som verkade få nästan alla att lyssna lite extra. Och de är små, nyfödda bebisar – ännu mer om de är prematura – men som föreläsaren konstaterade är de riktigt tuffa, de små. De klarar av mer omställningar än vi vuxna någonsin skulle klara av, med syrebrist och pH som är helt åt skogen och cirkulation som ska fungera annorlunda så snart de kommer ur sin mammas kropp.

Jag sitter och fascineras av vad Liten klarade av, helt utan att jag tänkte på det (jag hade annat att tänka på), när hon föddes. Galet!

Det börjar närma sig AT-ansökningar, sakta men säkert. Det märks en nervositet över klassen, lite undvikande än så länge, ingen vill riktigt prata om eller ens tänka på det. Men det kommer.

Nämnde jag i förra inlägget att jag bestämt mig för att doktorera? Slutgiltigt bestämde jag mig för det efter nyår, men det har funnits i tankarna under hela hösten. Min första artikel accepterades ju i våras och manus för ytterligare en är klart och ska skickas in. Så jag tänkte inte sluta skolan. För varför skulle jag göra det när jag pluggat sen jag var sex år gammal?

T11 – bring it on

Det tog typ sex minuter från det att jag satte mig i salen för upprop och information om terminen innan det kändes som att jag inte varit borta alls. Visst, lokalen var ny (sedan förra terminen finns en helt ny byggnad med fräscha föreläsningslokaler, basgruppsrum, mikrovågsugnar och café), och klassen också för den delen (även om det går en hel del från min gamla klass i min nya klass, som också av olika anledningar tagit studieuppehåll), men ändå. Det är sig mycket likt.

Namnet kommer där, bland sextiofyra andra. Vi får höra att det är den bästa terminen. Det har vi hört förr, för våra terminsansvariga brukar vara positivt inställda till sina terminer, men den här gången tror jag faktiskt på dem. Gyn, obstetrik, pediatrik, akuta verksamheter, anestesi. Inte i den ordningen, men oavsett ordning så är innehållet spännande. Det känns som att vi på många sätt knyter ihop utbildningen, eftersom områdena kommer tvinga oss att repetera gamla grejer.

Och nya, för T11-kompendiet är redan nästan 100 sidor. Jag som skulle skriva kort.

Första föreläsningen var Normal graviditet. Det kändes som att föreläsaren pratade om min graviditet, som var oerhört normal på alla sätt, med de krämpor som följer med (foglossning när man ska flytta, ödem när man ska sitta på tenta, andfåddhet för det mesta). Men det är också så väldigt bra, för det är mycket enklare att komma ihåg något man själv gått igenom. Och en bra föreläsare, även om det gick i etthundranittio kilometer i timmen.

Andra föreläsningen blev inställd. Bra track record för T11 – idag har vi haft en inställd föreläsning, på torsdag är det ytterligare en inställd. Men idag kunde de i alla fall flytta upp dansken som skulle haft 15-17 till 13 istället, så vi slapp håltimme. Hann till och med med lite plugg innan jag avslutade dagen med uppstartsmöte för KlinFys-amanuenserna.

Och sedan gick jag hem med ont i huvudet, och möttes av en superglad bebis och en man som undrade vad man egentligen gör när man är pappaledig (“Om man inte tycker att det här är semester, vad har man då för jobb?”

En dag gjord, resten kvar. 11 juni blir det examen, och förberedelserna inför det har börjat.