Tag Archives: Vardag

Födda och dödda, som mamma brukar säga

Jag är kändis i Ju-Jutsu Nytt, Svenska ju-jutsuförbundets egna lilla tidning. Jag är såå cool, vettu. Tidning läses här (PDF). Har dock för många L i mitt namn. För vi stavar ofta saker med tre av samma konsonant i rad.

Vann också en mugg på Kalasmottagningen i tisdags. Livet är mycket underhållande ibland.

Idag var jag och tränade på Korpen för första gången. Trillade in fem minuter innan ett Core-pass skulle börja, så jag tyckte att jag lika gärna kunde köra det som att ligga och göra magövningar på egen hand. Så, 30 min Core blev det. Inte riktigt som den Core jag är van vid, men samma koncept ändå – mag- och ryggträning. Därefter 30 minuter crosstrainer. Det är så skumt att börja med nya crosstrainers, för olika märken är helt annorlunda att jobba på. Man vänjer sig dock snabbt.

Under förmiddagen hade vi bibliotekskunskap. Det är alltid lagom meningslöst. Man lär sig lite, men det man lär sig hade man kunnat lära sig på en halvtimme istället för två timmar. Och bibliotekarier har en förmåga att vara så otroligt tråkiga.

Nu satt jag här och funderade på vad jag skulle skriva om, och så ger en av mina vänner mig ett uppslag bara sådär. Tänk.

Men om dödsängeln skulle komma och säga “Nu får du valet att aldrig ha fötts eller dö just nu”
skulle jag snarare tycka att just tillfället efter jag valt borde de två vara ganska samma sak
Eventuellt kanske jag påverkat någon/några enstaka människor på något sätt
men för mig är det ju ingen skillnad på att inte födas eller att dö

Vid vidareutveckling menade vännen på att om han hade dött idag så hade hans liv haft lika stor effekt på världen, som om han inte fötts alls. Den syn på sitt eget liv som presenterades var ett liv fullständigt utan mening – eller kanske ännu mer, utan påverkan på andra saker i världen.

Det är svårt att argumentera med någon om huruvida ens liv har påverkat någon/något annat i sådan mån att det hade spelat någon roll om man blivit född eller ej. Om man inte blivit född hade ju andra inte vetat vad de missade. Om Einstein (som vännen tog upp som exempel) inte blivit född så hade vi inte vetat om vilka teorier vi missat från honom – men förr eller senare hade de upptäckts, av någon eller några andra. Om jag själv inte hade blivit född så hade mina föräldrar förmodligen fått ett annat barn istället. Hur avsaknaden av mig, och närvaron av ett annat barn, hade påverkat mina föräldrar har jag ingen aning om. Såvida vi inte besöker ett alternativt universum där detta är verklighet kan vi aldrig veta.

Filosofi är verkligen inte min starka sida. Avskyr när det blir cirklar av tankar och sedan går det bara runt, runt, runt (såsom det tenderar att göra i cirklar).

Däremot kan ju konstateras att om någon faktiskt föds, och sedan dör, så har detta alltid en effekt på världen på ett eller annat sätt. Inte född och död idag är inte utbytbara. Alls.

Ja, du bor faktiskt här

Har tagit ytterligare ett poäng i “Ja, du bor faktiskt här”-samlingen. Idag köpte jag gymkort på Korpen, gymmet som finns på sjukhuset. Lagom billigt, lagom nära, bra om än inte lika bra öppettider som Träningsvärket. 6.00-22.00 borde räcka. Möjligen blir det 6.00-20.00, det beror lite på om LiU-studentkortet låter oss komma in på sjukhuset när det låses klockan 20. Menmen. Teknikaliteter. Det är inte så ofta jag går och börjar träna efter 20 ändå.

Kan framför allt träna direkt efter skolan utan problem. Bara ta med skor och nåt träningsplagg.

Andra poäng i “Ja, du bor faktiskt här”-samlingen är adressändring, morgontidning och lånekort på stadsbiblioteket (det sista också fixat idag).

Idag har jag fortsatt min egna trend att skippa föreläsningar. Hade kunnat skippa morgonens föreläsning också, och den jag gick på på eftermiddagen, men lite duktig student får man väl vara. Idag har varit dels beteendevetenskap – lärande och pedagogik och hur PBL fungerar under förmiddagen och (föreläsningen jag skippade) om gruppdynamik – samt… tja, statistik-ish. Hur man kan presentera data på olika sätt, vilket ska användas när vi ska presentera våra förbättringsarbeten i affisch-format. Meh.

Förmiddagsföreläsningen om PBL och lärande var en enda lång reklamfilm om varför Linköpings universitet och Hälsouniversitetet är såå grymma för att de var såå tidiga med att införa PBL som arbetsmetod. Det är lite “we get it, you’re great, get over it”-känsla över det nu. De tjatade om det hela förra veckan och planerar uppenbarligen att fortsätta tjata om det. En äldrestudent kallade HEL för hjärntvätt och jag börjar förstå vad de menar.

I övrigt gäller det att fortsätta lära känna sina kursare. Har träffat en tjej, E, som jag funkar bra ihop med så här långt. Hon har också två katter, tränar mycket och är aningen äldre än övriga kursare (24), så det är trevligt.

Förresten, lillebror min inledde sitt senaste äventyr idag: Ett år i San Diego. Om ni känner honom och är intresserade av att läsa hans blogg om det hela så finns den här.

När Cosmic och Lillebror bestämmer sig för att de ska göra något så händer det… :)

Väggfanskap

När mamma och jag var runt och tittade på lägenheter i Linköping för ett halvår sedan tittade vi bland annat på en lägenhet i ett område ungefär en kvarts promenad härifrån. Mysig trea, aningen skum planlösning och hade behövt lite renovering, men trevlig ändå. Men mamma rynkade på näsan. Inte för att det var något fel med placering, storlek, område eller något sådant – utan för att den var byggd vid ungefär samma tid som min förra lägenhet, alltså nån gång på 30-talet. Och på 30-talet stoppade man tydligen in vad man hade till hands i väggarna för att de skulle hålla. Sand. Betong. Puts. Och man hade säkerligen, om man letat lite, hittat tennisbollar och leksaksdelar och en hammare också…

Poängen är att de där väggarna är omöjliga att jobba med. Man vet aldrig vad man stöter på. Börjar man borra i väggarna händer det att man gör ett tio centimeter brett hål för att en handfull sand plötsligt rinner ur väggen, eller också kommer man absolut ingenstans för att man stött på betong.

Så, mamma sa att jag skulle bo i en nyare lägenhet där väggarna var lätthanterliga.

Och det är ju inte utan att väggarna här består av en och samma sak. Det är bara det att de består av BETONG. Från början till slut, förutom ett fåtal innerväggar. Även hallväggen består av betong, märker jag nu när jag försöker borra i den, förmodligen för att den räknas som en yttervägg eftersom den är mot hisschaktet. Och det är helt jeffla omöjligt att ta sig igenom. Efter att ha hängt på slagborren i fem minuter är jag nu en centimeter in i väggen…

Kanske väntar jag till på tisdag med att försöka borra vidare (ska ju trots allt inte bara borra ett hål, utan två) för att jag nog stör grannarna mindre då, eller också sätter jag upp hatthyllefanskapet med bara två skruvar till en början. De förra ägarna har ju redan borrat två hål som sitter perfekt.

Dumma väggar.

Social conventions

Igår slog ensamheten till. Närmare vecka utan fysisk kontakt med… någon. Blev jobbigt nog att jag faktiskt kollade på tågbiljetter till Malmö (230 kr för sista-minuten måste ju sägas påminna starkt om deras ordinarie priser).

Fredag- och lördagkvällar har alltid varit jobbigast, även i Malmö. Har oftast haft något att göra, men ibland – när jag inte åt middag hos mamma och pappa och alla kompisar verkade ha annat att göra – då var det ensamt. Det är en social grej, en ‘social convention’ – man ska ha något att göra på helgkvällar.

Här, den här veckan, är det lite värre. Det finns inte ens möjligheten att ringa och fråga om man ska göra något med någon. Jag känner ingen här och det är inte direkt cykelavstånd till Malmö.

Men det ska väl lösa sig.

På måndag – i övermorgon! – börjar skolan. Läkarutbildningen. Min fadder ringde mig förra veckan (det kanske jag skrev?) och insparksaktiviteterna är ju helt till för att man ska hitta kompisar och komma in i gemenskapen. Ämnar försöka vara med på ganska mycket, så länge inte enda poängen är att supa skallen i pyttesmå bitar. Men faddern min sa att en del dagar ska vara alkoholfria, så det bådar ju gott.

Alla andra dagar i veckan utom just fredag och lördag är helt okej oavsett skola. Söndag till torsdag har jag träning varje kväll. Jutsu, jutsu, judo, jutsu, judo. Får väl se om jag spränger in lite saker som inte är budo förr eller senare också; någon träningsform som inte kräver gi vore väl en idé. Funderar på att gå ut och springa här idag, för det är helt okej väder (jag ser blåa bitar av himmeln) och här är vackra ekskogar och annat att springa i. Billig fysisk aktivitet; joggingskor har jag. Om det är tråkigt köper jag nog ett kort på ett närliggande Friskis & Svettis – ge mig ett gym med crosstrainer så klarar jag mig långt.

Nu börjar lägenheten också bli ganska färdig. Ska strax iväg och (förhoppningsvis, om de inte är slut fortfarande) köpa en lampa till sovrummet. När den är uppsatt kan jag sedan ställa undan stegen och städa färdigt i sovrummet. Vardagsrummet är ganska klart; det behöver mest lite färgklickar, för det är väldigt vitt just nu. Rosa saker skall hittas :) Arbetsrummet får vänta lite, för här är inte hyllor nog för allt jag vill sätta på hyllor. Dessutom står datorn fortfarande på skrivbordet…

Men resten ska det bli bilder av under eftermiddagen, tror jag. (Fast det har jag sagt förr, så vi får väl se.)

Datorkrångel och jutsupass

Min dator är inte stabil, det kan jag ju konstatera efter att den återigen kollapsat, denna gången än värre än förra. Den stängde av sig helt plötsligt och sedan protesterade den med högljuda piiiiiip, piiiiiip, piiiiiiiiip för att verkligen förklara att den inte var nöjd med någonting. Jag tänkte mig ringa och be om hjälp på morgonkvisten – kollapsen skedde sent igår kväll – men då vaknade jag till det roliga (…) faktumet att min mobil, som skulle byta operatör under natten, inte alls gjort som den skulle och nu står det “SIM-kort inaktivt”. Whoo. Varken dator eller telefon = ingen kontakt med Malmö, där all hjälp finns för min del.

Som tur är har jag väldigt trevliga grannar här i huset. Den jag hittade som var hemma råkade jag väcka då jag ringde på dörren. Jag bad om ursäkt, förklarade situationen och bad att få låna telefonen. Grannen var mer än hjälpsam: förutom att få låna telefonen fick jag också frukost och, efter att jag pratat med Tele2s kundsupport (efter 50 min i telefonkö) och fått förklarat för mig att jag borde fått ett nytt SIM-kort – det har jag inte fått -, fick jag också låna en bärbar dator av henne.

Bärbar dator var väldigt praktiskt eftersom jag då kunde operera på min olydiga stationära dator och samtidigt ha tillgång till internet, dvs chatt med hjälp om exakt vad jag skulle operera bort eller alls leta efter. Efter ett antal försök lyckades vi få igång datorn, och än så länge håller den. Nu håller jag tummarna för att den fortsätter hålla och inte helt plötsligt stänger av sig. Om den nu är ganska kry igen så innebär det att jag får gå och köpa ett nytt minneskort, eftersom det förefaller vara ett av dessa som krånglat.

Okej, andra roligare saker.

Tränade ju-jutsu igår. Andra gången i Linköping, första gången sen jag flyttade hit. Vi var runt fjorton dangraderade på mattan, så det var roligt – ganska annorlunda mot hemma, åtminstone i att över hälften av dessa dangraderade hade mer än första dan. Tränaren, E, har femte dan. Passet varade i 1,5 timme, så gott om tid att bli svettig och trött.

Vi körde mycket fokus på o soto otoshi till att börja med, som försvar mot stryptag med armen bakifrån. Fick testa olika varianter, en del då uke inte gav så mycket motstånd, hela vägen upp till väldigt mycket motstånd där atemi var helt nödvändigt. Kunde konstatera att att “hänga på armen” är det sätt på vilket man får den tekniken att fungera.

Gick också igenom lite atemi-träffpunkter. Mae geri, chudan tski och gyaku tski skall alla ha träffpunkt i solar plexus och E ansåg att vi ska sluta med dumheten att sätta dessa i magen – dvs där vi har magmuskler – eftersom det är helt meningslöst. De går också att sätta ganska mitt på bröstbenet, eftersom det är mycket obehagligt och jobbigt för andningen att bli träffad där. Mawashi geri chudan skall sitta precis under revbenen, och gedan skall sitta mitt på låret, i den höjd där ukes fingrar slutar om denne står rakt med armarna hängande.

Till sist pratade han om randori-tänk. Att vi ska låta kroppen reagera direkt, så att vi inte står kvar då en attack kommer, utan skyddar oss direkt. Så snart vi skyddat oss lite och ställt oss i en bättre position kan vi pausa lite och fundera på vad vi vill göra, men inte under tiden vi står där och blir strypta eller greppade eller ivägsläpade någonstans. Han tog också upp sådant jag pratat om med mina elever gällande randori – att det finns vissa tekniker som är direkt olämpliga att använda i randori. O goshi ansåg han vara en teknik som bara kan användas i randori mot en teknik – livtag över armarna (samt livtag över armarna från sidan). I övrigt ansåg han den värdelös för randori.

På det hela taget ett väl uppbyggt pass som varvade fys med tänk.

Det tar mig 15 minuter att cykla dit och det är cykelväg hela vägen. Gillar skarpt den här staden för all dess cykelväg; det gör saker och ting enklare när man hela tiden måste cykla.

Jag hade som plan att åka till Tornby – Linköpings Svågertorp, fast jag tror ännu större – idag, men datorkrånglet ledde till att det fick vänta. Får bli imorgon istället. Idag har jag dock köpt busskort, vilket känns som ytterligare ett bevis på att ja, jag har faktiskt flyttat hit. Udda men coolt :)

Ikväll blir det judo igen.

Tvättstugornas drama

Tvättider. What’s the deal?

Jag har bott i den här lägenheten i över sex år. Som del av denna lägenhet har jag tillgång till tvättstuga, liksom de flesta andra lägenhetsboende. Och finns det något annat i världen som folk blir mer irriterade på än tvättstugetillgång?

Man borde kunna göra en TV-serie utan problem, om folk i tvättstugor. “Wash room confessionals”. “Desperate wash rooms”. Dunno. Nåt annat fyndigt som någon kommer på.

Jag har varit relativt förskonad från tvättstugedrama, tack och lov. Där är någon sorts ironi i att det händer veckan innan jag flyttar (bör vara näst sista gången jag tvättar i den här tvättstugan, yay!). Inte för att det var särskilt illa – jag började tvätta 20 min innan min tvättid började och deeet skulle jag inte ha gjort. Min tvättid börjar minsann inte förrän klockan 11 – fram till dess tillhör hela tvättstugan den som har tvättid 7-11. Och visst, jag köper konceptet. Men… om man inte använder tvättmaskinerna, vad är då problemet? Det finns inget tvättprogram på våra maskiner som är kortare än 40 min, alltså inget den före hade kunnat hinna göra innan min tvättid började. Vad spelar det då för roll om jag stoppar i tvätt 20 min tidigare? Men det kanske bara är jag som tänker så?

Under min tid här har jag råkat ut för folk som tvättat hela maskiner under min tvättid, tvätt som lämnats i torkskåpet i över en timme efter att min tvättid startat (vilket gjort att jag vid nåt tillfälle fått ta ut den för att kunna torka mina egna kläder), folk som börjat för tidigt och slutat för sent… vad spelar det för roll? Så länge jag inte behöver använda maskinerna i fråga är det väl bara bra om vi kan göra användningen så smidig som möjligt för alla involverade?

Aja. Det var en ganska snällt otrevlig lapp i alla fall. Finns ju värre, se bara Arga Lappen. Och en artikel från Aftonbladet som visserligen är gammal, men jag tror inte den är mindre sann.

Meh. Ni kan ju testa att tvätta på gården i baljor med regnvatten. Se hur kul det är.

Och snart slipper jag hela grejen, för i nya lägenheten finns ingen tvättstuga utan alla har egen maskin…

Packningsstatus: påbörjad

Så har man börjat packa. Och det går ju inte att komma undan – det är så otroligt tråkigt. Jag vet, jag vet, ny start, ny lägenhet, nytt allting – men tråååkigt.

Mamma åker upp med en hel hög av sakerna när vi ses i Linköping till helgen, vilket gör att jag börjar packa redan nu, trots att jag inte flyttar förrän om lite under en månad. Lakan, köksgrejer som inte används alltför ofta, ganska många DVD:er, en del fotoalbum och böcker… Kökslampan ska också med, för får vi upp den har vi ljus på något mer ställe i lägenheten än spotlightsen i köket. Verkar smart, även om det är ljust till sent om kvällarna numera. Måste se till att låna en luftmadrass också, för sängen åker ju av uppenbara skäl inte med upp förrän den 21 augusti. Dessutom ska jag ha 20 liter färg (“äggskalsvitt”) med mig så att vi kan måla om i lägenheten, och en stege, och städgrejer jag kan undvara (vilket med tanke på hur sällan jag städar kan anses vara det mesta…).

Och toapapper ska också med. Inte det första man tänker på, men det är ju inte mycket lönt att handla i Linköping när man har en halv bal ståendes på vinden.

Börjar bli mer än lovligt trött på alla papper jag har gällande saker jag måste fixa. Varje gång jag fixar något verkar nåt nytt komma fram. Men flyttbil (17 kubikmeter) är bokad. Elen i lägenheten fixad. Bestämt mig för tv/internet/teleleverantör. Pratat med ordföranden i föreningen om diverse. Och så vidare.

Jag fick välkomstpapperna från läkarprogrammet/LiU i veckan, det kanske jag inte skrev? Papper om nollning, kår, extracurriculära aktiviteter. Ett blad om en extra kurs i cellbiologi man kan gå, bara för att friska upp kunskaperna. Funderar på det. Mest får jag dock bara ett stort leende på läpparna när jag ser breven. “Hej! Grattis till Din plats på läkarprogrammet vid Hälsouniversitetet i Linköping!

Tack så mycket, liksom.

Som sand

Om sex veckor påbörjar jag läkarutbildningen. Igår kväll, när jag låg i sängen och skulle sova och funderade på det hela, drabbades jag av viss panik. Jag tittade på min garderob och tänkte, Om fem veckor är allt det här packat och flyttat och jag bor inte här längre. Det är ju inte utan att jag har en fantastisk massa saker som ska sorteras, packas, flyttas och slutligen packas upp… och jag som inte ens tycker om att packa upp min resväska efter att jag rest!

Säljaren av min nya lägenhet ringde nyss, liksom (en minut senare) ordföranden för föreningen. Har ju haft lite frågor till dem båda, saker jag inte kunde lösa i fredags. Säljaren pratar om min lägenhet, min, stället där jag ska bo. Min vackra, underbara lägenhet. Ordföranden hälsar mig välkommen.

Jag ska flytta.

Jag ska börja på läkarlinjen.

Det här är den bästa sommaren jag haft vad jag kan minnas. Den är radikalt annorlunda mot förra året då jag hade tre månader ledigt och ingenting att göra och knappt någon att umgås med. Denna sommar har jag rest massor, går på bröllop, planerar flytt, och umgås med vänner så ofta jag kan.

Så undrar jag, var är jag om ett år? Vad gör jag då? Vem umgås jag med, hur trivs jag med livet?

Livet är så bra just nu att jag undrar om intelligensen i att flytta. Jag är med i ett kompisgäng för egentligen första gången i mitt liv – jag har haft grupper av vänner förr, men inte något där jag känt att jag skulle trivas oavsett vem i gänget jag umgicks med – och då flyttar jag härifrån. Samtidigt är det helt nödvändigt. Här går jag i samma spår som jag gjort i så många år. Det är ju heller inte utan att jag och exet, numera bäste vännen, behöver komma ifrån varandra för att gå vidare helt och hållet.

Tiden försvinner som sand mellan fingrarna.

En kväll med vänner...

Random vardagsliv

Okej, så, mitt liv. Mitt liv när det inte händer mycket speciella saker (såsom Ghana, eller bröllop, eller sommarläger) är kanske inte det mest intressanta att blogga om. Åtminstone inte när jag tänker vägra att blogga om de delar av mitt liv som är det minsta såpa-liknande. Jag fick frågan på sommarlägret om vad jag bloggar om, om jag ersätter min dagbok med bloggen. Aldrig i livet. Tänk att skriva sina mest privata tankar på nätet för alla att se – allt från okända människor till föräldrar och kompisar. Nej tack. Det får stå i dagboken (för närvarande inne på min 45:e dagbok sedan jag började 1997) och ingen annanstans.

Däremot kan man ju skriva lite mer allmänt.

Under gårdagen satt jag och ringde 117 personer, alla nya elever på det naturvetenskapliga basåret på Malmö Högskola. MAH gör en grej av att ringa nya studenter och välkomna dem, höra efter om de tänkte tacka ja till sin plats och se om det finns några frågor. Jag fick tag på ungefär 80% av personerna på min lista, vilket jag tyckte var ganska stor framgång med tanke på att det är mitt i sommaren. Roligt var när jag kom några sidor in och fann en av mina gamla klasskompisar från högstadiet med på listan. Var ganska säker på att det var han, så jag var ju bara tvungen att fråga när jag väl ringde honom och visst hade jag rätt. Världen är liten ibland.

Idag har det mest varit förberedelse inför flytt. Det är tusen saker som skall ordnas – el i nya lägenheten, uppsägning av tidning och telefonabonnemang i nuvarande lägenheten, byte av försäkringar… med mera. Massor att göra.

Gårdagskvällen kanske också ska nämnas. Då tränade vi aikido och jag landade på huvudet. Inte överdrivet lyckat för någon som stod och lärde ut just aikidofall till elever på sommarlägret för en vecka sedan. Å andra sidan brukar John kanske inte ta i riiiiktigt så mycket när han kastar som han gjorde igår. Det blev vissa nack- och ryggsmärtor som resultat. Bättre idag. Tar det eventuellt nååågot lugnare nästa pass.

Kontraster

Den här veckan har jag varit totala motsatsen till hur jag var i Ghana. I Ghana var det orakade ben, hår i konstant (och jag menar konstant! Dag som natt) hästsvans och fläta, och klädd i kläder som fick se ut ganska mycket som de ville. Tre dagar i samma tröja var det normala, mest för att jag ville ha någon ren t-shirt att åka hem i och jag hade totalt sju tröjor med mig. Bodde i Carins gröna shorts, enda gången jag tog mina egna längre byxor var på helgen.

Här hemma har det blivit tvärtom. Tjejigt värre med nya kläder om dagarna (vilket är helt naturligt, det är så det är hemma, men efter tre veckor i Ghana…), nyfärgat och nyklippt hår idag, håriga ben sedan länge borta. Träning på gym för att försöka sitt bästa att fortsätta hålla vikten på ungefär det jag kom hem med. Och så pricken över i:t – nya, snygga, högklackade skor till helgens bröllop. Högre klackar än nåt jag är van vid, så det blir en spännande kväll… i värsta fall får jag väl köra barfota mot slutet ^^

Packningen för veckan som kommer – då jag ska direkt från bröllopet i Göteborg till Oxelösund för att instruera på årets sommarläger i ju-jutsu – blir också lite udda. Gala-packning för bröllopet, och sen träningskläder för en hel vecka, inklusive två gi. Högklackade skor å ena sidan och slitna Ghana-sandaler å andra sidan.

Omväxling förnöjer.