Tag Archives: Vinter 2011-12

Om tentor i allmänhet och T3 i synnerhet

På något sätt gick det vägen. Jag har ingen aning om hur, men när jag öppnade det bifogade dokumentet och skrollade ner till mitt nummer stod det “G” istället för “U”. En liten stund senare var Studentportalen uppdaterad – godkänd på T3:s slutprov. Och mitt hjärta hade knappt ens bultat då jag öppnade Word-dokumentet, eftersom jag var så säker på att jag blivit underkänd…

Utifrån listan tänkte jag först att jag fått väldigt nära gränsen, 65%. Men efter att ha insett att de nummer som stod uppräknade inte var procent utan poäng inser jag att jag hade flera poäng tillgodo. Vilket är galet.

37% av klassen kuggade. Tentamensansvariga anser att 63% godkända är “ett ganska lågt resultat“, men går vidare i sin kommentar till tentan med att säga att det ändå är en bra tenta eftersom spridningen var normal bland de som klarade sig:

Ett tecken på att examinationen som helhet varit rimlig som utbildningen brukar använda sig av är att det finns någon eller några studenter som klarat att skriva 80% eller mer på tentan uppfylls även av denna tenta.

Jag säger mest, wow, jag är sjukt imponerad av de som skrev 80% eller mer på den här tentan.

På vår kritik angående att tidsbrist förelåg svarar de:

När det gäller innevarande examination tycker vi inte att resultatfördelningen över de olika frågorna eller fallen visar på en orimlig effekt av tidsfaktorn och det speglas av att resultatet på den sista frågan (7 poäng) har över 80% i svarsresultat.

Men jag är inte säker på att det alls kan tas som ett tecken på att tidsbrist inte förelåg – snarare att folk stressade som galningar för att komma fram till den där sista frågan, som sedan visade sig vara betydligt mindre omfattande för de där 7 poängen än vi trodde. Så var det i alla fall för mig – jag såg att det låg 10 poäng på de sista två frågorna och var således skakigt stressad genom hela tentan för att hinna dit. Väl där insåg jag att det var FoF-frågor där svaret inte behövde vara mer än en halv sida långt trots allt – alltså ungefär lika långt som flera av tvåpoängsfrågorna tidigare i tentan.

Tentamensledningen efterlyser sätt att hjälpa oss tidsdisponera. Mina två förslag är dels att inte lägga poängmässigt gigantiska frågor sist (den sista med sju poäng var den enda frågan på hela tentan som var värd mer än tre poäng, om jag minns rätt; definitivt den enda över fyra poäng), dels att förlänga provtiden. På T5 på juridiken hade vi 7 timmar tenta, för att examinatorerna inte ville att tidsbrist skulle vara en faktor i om vi klarade oss eller kuggade. Visst fanns det även där en hög människor som satt till sista minuten, men själv gick jag en dryg timme innan sluttiden.

Men nu är T3 slut. De närmsta två veckorna har plötsligt fått betydligt mer fritid än väntat och jag kommer slippa hamna efter på T4 det första jag gör. Väldigt, väldigt skönt.

Nya nollan och tentaresultat som aldrig kommer

Det springer runt folk i gröna mössor i skolan. Nya läk-nollan. Och andra nollan, fast inte med gröna mössor utan med vita mössor med röda kors och stora nål-formade skyltar (SSK), och SG-nollan med blåvita band. Eftersom det är vårtermin är det inte lika många nollan som på hösten (då även MedBi, logoped, arbetsterapeut och BMA börjar), men det är gott om dem ändå.

Det är jättejättejättekonstigt att det är 1,5 år sedan jag var nollan. T4, det verkade ju så långt bort och så väldigt avancerat och världsvant. Nu kan jag visserligen konstatera att jag inte är lika vilsen som jag var när jag var nollan, och jag kan ett par tusen gånger mer, men världsvan känner jag mig inte. För närvarande är jag mer en ångesthög som väntar på tentaresultat tillsammans med resten av klassen – ledningen håller oss i sträckbänk för att dra ut på lidandet så långt som möjligt. Eller också är vi väldigt många som kuggat och de funderar på om det är okej. Eller så är vi många som är på gränsen som måste dubbel- och trippelkollas. Oavsett orsak så är spänningen oliiiiidlig för att citera Så ska det låtas tidigare programledare Peter Harryson.

Var en duktig läkarstudent idag. Var ledig, men eftersom L börjar jobba 7.30 och således går upp 6.40 och jag ändå inte somnar om när han gått – allra minst nu när det första jag tänker på är tentan – gick jag upp med honom och följde honom till sjukhuset. Fick se hans arbetsrum och så, och sen gick jag till HUB (Hälsouniversitetets bibliotek) och väntade på att de skulle öppna. Igår kom jag 8.30 och då var boken jag ville ha utlånad, så nu såg jag till att vara väldigt först och fick den också. Därefter har jag suttit och läst om leversjukdomar till två, med paus för lunch med K. Känner mig ganska färdig med fallet, vilket förmodligen innebär att jag missat en massa eftersom det här enligt utsago ska vara ett gigantinormt fall. Får väl se vid basgruppen imorgon.

Vill veta tenta så att jag kan börja omtentaplugga. Saknar helt motivation att börja innan jag har på papper att jag kuggat.

Suck.

Dags för T4

Klockan är 7.34. För 3 timmar och 30 minuter sedan kom jag hem från Egypten och om 40 minuter börjar termin 4. T4. T4?! Redan? Hur i helskotta hände det egentligen? Har visserligen extremt svårt att tro att jag kan lämna T3 bakom mig med Den Där Jävla Tentan (hädanefter DDJT, om alls hänvisad till), men ändå. T4 får jag börja oavsett.

Är trött så att ögonen går i kors eftersom jag bara sovit 2,5 timme. Flygfanskapet hade sönder sin ena vindrutetorkare när vi landade i Malmö och eftersom det snöade i Stockholm fick vi inte lyfta utan att den först fixades. Förutom att det inte alls snöade, varken när vi landade i Malmö, startade från Malmö, eller landade i Stockholm. Tre timmar tog det dem att fixa den där vindrutetorkaren. Efter att ha varit 5 timmar sen till Dubai, 9 timmar sen från Dubai, 8 timmar sen till Dublin, och 4 timmar sen från Egypten kan jag bara börja misstänka att jag inte bör flyga flygplan.

Var dock helt övertygad redan innan jag satte mig på planet om två saker: (1) vi skulle bli rejält sena och (2) L skulle få vara läkare på planet. Båda sakerna hände. En herre i sämre skick satte sig på planet och efter mindre än en timme i luften frågade hispiga flygvärdinnor i högtalarsystemet om det fanns någon medicinskt utbildad på planet. L sjönk ner lite och ville inte riktigt, även om han senare kom tillbaka med rosor om kinderna och tyckte att det på sitt sätt var spännande. Herren i fråga togs om hand av ambulans direkt när vi landade i Malmö. L ifrågasatte vissa saker med den medicinska kapaciteten ombord: dels att man egentligen måste uppvisa någon medicinsk legitimation för att kabinpersonalen ska öppna medicinlådan (vem har med sig sitt läkarleg på semestern?) och dels att det fanns adrenalin och diverse andra mediciner, men ingen defibrillator vilket är vad som verkligen behövts om det blivit ett hjärtstopp på flyget. Eftersom det idag finns defibrillatorer i allt från taxibilar till köpcentra kan man ju undra varför det inte finns på flyg, där hjälp verkligen inte finns snabbtillgänglig.

Sista dagarna på semestern blev lugna och sköna, till skillnad från resan hem. Mera sol och bad, även om L drabbades av en lätt förkylning. Jag har läst ut fyra böcker den här veckan – Vince & Joy, Supernova, Filosofiska söndagsklubben, och Frukost på Tiffany’s. Fascinerande var att samtliga var bra, på lite olika sätt. Den sista (av Truman Capote) är givetvis en klassiker, kanske framför allt i filmformat, och jag förstod inte riktigt poängen med den, men den var snabbt läst och ganska intressant. Borde se filmen vid tillfälle.

Vince & Joy av Lisa Jewel var en regelrätt “två personer träffas som unga, kommer ifrån varandra och snubblar sedan över varandra alltmedan livet går vidare, tills de till slut blir tillsammans”-bok, med helt okej karaktärer. Som alltid satt jag och slog huvudet i väggen med jämna mellanrum, när idioterna vägrade bli tillsammans utan på olika sätt “missade” varandra stup i kvarten. Ändå en söt bok. Supernova av Marika King hade för min del många igenkänninsfaktorer – en tjej, insecure overachiever, som arbetar tills hon går in i väggen, har ett förhållande med en gift man, och som till sist inser ihåligheten i sitt liv. I början av boken får hon jobb på finaste konsultfirman och jobbar därefter 80-timmarsveckor, svassar runt jorden och stiger i graderna inom företaget. Den är välskriven för att man märker hur det ohälsosamma beteendet kommer smygande allt mer, även om huvudpersonen inte inser det. Filosofiska söndagsklubben av Alexander McCall Smith (samme man som skrivit Damernas detektivbyrå) blandar ett “lugnt” mordfall med frågor om etik och moral på ett väldigt stillsamt sätt. En bok man kan ha på en regnig söndagseftermiddag eller för den delen i en solstol och vars frågeställningar man kan fundera på en stund efteråt.

Nu, skola.

Bland sköldpaddor och rockor

Idag såg vi en sköldpadda nio meter under vattenytan. En muräna. Ett gäng rockor med blåa prickar på ryggen. Barracudor. Tonfiskar som inte var på burk utan gigantiska och levande.

Dagens första dyk var svårslaget i sin fantastiskhet. Vi började med att hoppa i vattnet vid en avgrund – 750 meter ner till botten. Precis bredvid fanns en vägg av koraller och med korallerna kommer allsköns fiskar som bor i dem. Så otroligt vackert – jag hade kunnat simma där i evigheter. Snart därefter pekade vår instruktör ut en sköldpadda som låg och vilade i stenarna, och som glodde surt på oss när vi kom och störde. Vi var som mest nere på 14 meters djup, då vi tittade på ett vrak som sjunkit för något årtionde sedan. Först tänkte jag att man borde ta upp ett sådant vrak, men när man kom ner och såg att vraket och dess last (ett gäng toalettstolar och badkar) var täckta av koraller insåg man att det var bättre att de låg kvar. Att ta bort det skulle störa miljön mycket mer.

Andra dyket var mest coolt för att det var tusentals maneter som simmade omkring oss, ungefär som i Hitta Nemo men inte brännmaneter utan ofarliga, tillsammans med ett tusental silvriga fiskar. Även där såg vi rockor, och fick kämpa lite mot strömmarna.

Resten av dagen har varit på båten. Man blir väldigt trött av att dyka – utrustningen väger massor och det är krävande att simma i 40 min åt gången – och solen har varit varm och skön. Imorgon blir ytterligare en vilodag, innan det på söndag är dags att komma hem – lite blondare, lite brunare, och mycket piggare.

Lataste dagen :)

Klöckan är strax efter nio och L har just rakat av sig mustachen inför morgondagens dykutflykt. Två dyk blir det, plus en tur med snorkling. Vi ser båda fram emot det enormt mycket – anledningen till att vi valde Egypten var trots allt den fantastiska dykningen landet erbjuder.

Dagen har varit den lugnaste jag kan minnas sedan augusti, innan skolstart. Vi sov så länge vi ville – vilket innebar ca 11 timmar, efter en tidig läggdags igår när vi var helt slut – och avnjöt därefter hotellfrukostbuffé. Efter insmörjning tog vi plats vid poolen och det var alldeles lagom varmt för att bada och ligga och mysa.

Även till lunch blev det buffé – det är vad som gäller hela veckan med all inclusive – och även det var gott. Fortsatte liggandet vid poolen, för min del med en god bok och för Ls del med en massa badande. Avslutade vid en annan pool, den som är “sportpool” med tre vattenruchkanor, nån typ av mål för att köra sport och ordentligt hög musik. Det finns fem stora pooler på olika ställen på hotellet, tre uppvärmda till behagliga 25-26 grader och de övriga två kalla.

En tur ner på stan blev det efter middagen, och då inhandlades en ny outfit till L – badbyxor som faktiskt verkar vara Billabong även om det är osannolikt, ett par skor och en tröja, samt snorkel och mask i rosa till mig. Det hela för en stor peng av 300 egyptiska dollar, vilket motsvarar lite drygt 300 svenska kronor… Helt okej pris.

Nu är det dags att sova. Hoppas att alla har det bra där hemma!

Kortkort uppdatering

Egypten! Det här blir en kort uppdatering, men för att alla ska få veta att vi lever och sånt: vattnet är blått, himlen likaså, temperaturen runt 22 grader i skuggan på dagen, och hotellet fantastiskt fint. Två sängar som vardera är lika breda som vår vanliga säng hemma. Flyget gick helt utan problem och förseningar och nu ser vi fram emot en väldigt skön och ärligt talat väldigt välförtjänt semester!

Examenssittning

Ledigheten har än så länge inte känts så ledig, men jag har i alla fall inte pluggat sedan i måndags, så det är ju ett steg uppåt. Men med en pojkvän som tar examen har det varit en hel del att fixa och göra och än är det inte slut. Just nu gör jag godsaker till morgondagens mottagning – så långt kan jag gå som att säga att det innehåller choklad. Och att det som inte är choklad är muffins.

Gårdagen började lugnt – även om jag vaknade klockan åtta eftersom jag i två dagar varit uppe klockan halv sju och således var åtta i det närmsta sovmorgon – och först lite i tolv tog jag mig ut för att klippa av mig en del hår och bli lite blondare. Någon gång då och då måste man variera sig, så lite kortare är håret nu. Eftersom L vägrar ha en korthårig tjej är det dock på intet sätt kort. Och jag vill nog inte vara korthårig… Anyhow. Mötte upp med L och D i stan och gick sedan med L och fixade lite saker till imorgon – glas, tallrikar, och sen råkade det bli en fantastiskt snygg grå kostym till L. Gick hem och städade som små arbetsmyror för att göra fint hemma tills T och F kom hit på fördrink innan sittningen.

Innan sittningen :)

Sittningen var väldigt trevlig. Har träffat en del folk i Ls klass tidigare men inte pratat mycket mer än utbytt namn och lett mot varandra. Nu blev det desto mer. Maten var helt okej, ungefär samma nivå som det brukar vara på maten där. Ironiskt nog var jag nog en av de närvarande som varit på Livgrenadjärmässen flest gånger – om man räknar det här som en finsittning på T4 har jag nu varit på en sittning där per termin.

Det blev en del sånger och flera fantastiska spex. MedSex avslutade kvällen och var allmänt duktiga, framför allt kul med en ny låt – om att ligga med en tant. Givetvis slutade MedSex med “Första gången som”, en låt jag hittills hört sjungen till T1, om att inte längta för mycket efter examen. Den får en annan innebörd när sjungen till T11.

Efteråt pratade jag kort med E och vi spydde båda galla över tentan. Om jag mot förmodan klarar mig är det för att de insett att de inte kan kugga en hel klass bara för att de ger oss idiotiskt dumma frågor.

Jag traskade hemåt lite innan midnatt och lämnade L kvar; han kom insmygandes någon timme senare när jag låg och sov. Han skulle upp tidigt för möte idag, så jag drog mig också ur sängen vid sjutiden – vilket nu innebär att jag är mer än lovligt trött. Halv nio var jag på Coop och handlade och sedan dess har jag sprungit runt som en yr höna och försökt checka av saker från vår lååånga to-do-lista medan L varit på möte.

Det ska bli kul imorgon men sedan ska det, som jag konstaterat flera gånger tidigare, bli oändligt skönt med semester.

Tentahelvete

Två saker talar för hur gårdagens tenta var: (1) I stort sett ingen gick från tentan tidigare än en halvtimme före sluttid. Själv gick jag 20 minuter innan sluttid, efter att ha stressat som en galning för att över huvud taget hinna färdigt, vilket är den största procentuella del av tillgänglig tentatid jag någonsin suttit. (2) Samtliga jag hört från sedan gårdagens tenta skrevs verkar ha anmält sig till omtentan, eller ha som plan att göra det så snart de kommer ihåg.

Det blir dålig reklam för mitt kompendie, men jag är lite tveksam till att man klarat tentan även om man kunnat det utantill. Det bör egentligen, tycker jag, tolkas som att tentafrågorna sög svårt, men tentatorerna har väl alltid rätt, eller? Frågor som hur man beräknar GFR utifrån Iohexolclearance – istället för bara att man gör det, som varit på extentorna -, hur man gör immunoflourescens, nämn tre autoantikroppar och vilka nefriter de tillhör (där svaret innehöll ca åtta nefriter varav sju jag aldrig hört talas om), och så vidare.

E och jag sa före tentan att bara det inte blir njure och FoF så skulle det gå ganska bra. Det blev 40 poäng njure – och inte bra njure, med typ njursvikt eller nåt, utan i stort sett uteslutande glomerulonefrit – och 20 poäng FoF. Inget hjärta förutom två EKG. Dessutom avslutades tentan med en 7-poängsfråga, efter att resten av tentan varit mestadels 1- och 2-poängsfrågor. De två sista frågorna, totalt 10 poäng, utgjorde mer än 10% av tentan (max var udda 95,5 poäng). Och detta var en tenta vilken var totalt oproportionerlig mot tiden vi hade. Det är inte bra när man inte har minsta tid att tänka igenom sitt svar. Med MEQ-tentan kan vi ju inte gå tillbaka i svaren och fylla i senare eftersom vi får svaren på nästa sida, så det vi skriver i stressen är det svar som gäller. Det bör inte vara tiden som gör att man kuggar en tenta.

Kort sagt gick det hela käpprätt åt helvete. Den enda tröst jag har är att det inte hade spelat någon roll om jag haft två veckors tenta-p ytterligare, jag hade ändå aldrig räknat hur man gör Iohexolclearance och de där autoantikropparna i nefriter till något som är viktigt att lära sig.

Nu gäller det att ladda om till roligare saker – ikväll är det examenssittning för L och sedan följer examensceremoni och Egypten. Och T4-start. Omtentapanik får vänta.

T-1 dag

7.34 på morgonen. Det är inte direkt lugnande för mina tentaångestladdade nerver att gå upp 6.30 för att skicka iväg L på tenta, men nu är det gjort och jag håller tummarna för honom. Själv satte jag mig med EKG för att påminna mig själv om en del av det som kan vara fel med hjärtat. Det är ganska mycket.

Eftersom jag inte kan plugga utan att göra anteckningar har jag de senaste dagarna suttit och gjort väldigt färgglada anteckningar för hand. Jag minns betydligt bättre när jag får jobba aktivt och att rita är som vanligt det effektivaste. Hade enormt svårt att slå in i huvudet vilka förändringar som sker i bronker vid astma, men efter att ha ritat de lager som finns sitter de betydligt bättre. Igår kväll medan L var ute på dagen-innan-tentan-promenad med en kompis satte jag mig och gick igenom blodkropparna och de interleukiner och annat mög de utsöndrar och reagerar på. Lite lättare blev det.

Så imorgon kommer tentan. Som vanligt är den som ett oöverstigligt berg och allt det som ligger efter den är ett mysterium, dolt av berget. Har trots det skrivit “examenssittning”, “examensceremoni” och “Egypten” på vår planeringstavla.

Egypten dekorerades lite.

Det är skönt att ha saker att se fram emot…

Har också gjort en ny kategori – Läkarlinjen: T4. Tom än så länge, men heh. Tiden går fort när man har roligt. Och när man har tenta-p. Och oftast annars också.

Details, details…

Som vanligt vid “den här tiden på året” har jag nu hamnat i min tentaångestpaniksvacka. Allt är väldigt jobbigt. Startskottet kom i lördags kväll med en dålig tentagrupp – inte gruppen som var dålig, men jag kände inte att jag kunde någon av de extentafrågor vi gick igenom. Inte en bra känsla fyra dagar innan tentan och jag föll således handlöst ner i ett svart hål av jag-kan-ingenting-och-kommer-kugga-så-att-det-smäller-om-det. Svårigheten med att ta mig ur detta tillstånd är givetvis att det finns absolut inga garantier för att jag inte kommer att kugga så att det smäller om det.

Jag är och förblir väldigt, väldigt dålig på att hålla reda på detaljer såsom vilken typ cell som utsöndra vilken interleukin (1? 3? 12? Inte fan vet jag), vilket apolipoprotein som VLDL dumpar för att övergå till att bli LDL (eller för den del vart det dumpas), och den exakta cellulära mekanismen beta-2-agonister har. Och så vidare. Medan jag är desto bättre på övergripande, sammanhängande bilder är det tyvärr de där små detaljerna som i stor utsträckning leder till de välbehövliga poängen på tentan.

Tenta-p är på sitt sätt väldigt skönt – man får tillfälle att pausa i intryckandet av ny kunskap – men samtidigt inte. Under tenta-p är det meningen att poletten ska trilla ner och man ska börja kunna tillämpa kunskapsfan på “nya situationer” och annat som det står i kursbeskrivningen. Förutom att det är så många saker som ska kunnas att det i slutändan i mitt arma huvud mest blir en enda röra, ungefär som risgrynsgröten jag undvek hela julen. Det är inte bra för tenta-klarandet.

L och jag gick på promenad igår, vilket var otroligt skönt. Lördagen bjöd på snöfall, så världen var vit och vacker. Eftersom det var söndag eftermiddag var vi inte ensamma i Eklandskapet – en man med två ettriga små hundar gick förbi oss vid ett tillfälle, de stod och skällde på säkert avstånd och sprang om man tittade på dem för länge – men det var väldigt mysigt.

En L på promenad.

Gårdagskvällen bjöd på sista tentagruppen. Nu återstår två dagar av repetitioner innan det på onsdag (övermorgon! gah!) är dags för tentan. Som alltid är det tudelade känslor – jag vill inte göra den, men jag vill ha den gjord.

(Och om jag kuggar tentan kanske jag hjälpt andra att klara sina tentor – läkemedelslistan laddades ner 40+ gånger på mindre än 24 timmar och anatomihäftet är nu uppe i över 200 nedladdningar. Trevligt. Bra saker att läsa i andras bloggar är följande: “Ska återgå till äldrekursare C’s anteckningar. Klarar jag tentan så det det tack vare dem, eftersom jag knappt kan tyda mina egna.” ~ Hedvig)