Tag Archives: Vinter 2013-14

Chockad

Det är sällsynt att jag kan skriva titeln på ett inlägg innan jag skriver inlägget (titlar är svårt), men idag var det ju inte svårt.

Idag har jag elchockat tre patienter. Det är bland det mest konkreta jag gjort på klinik. Det görs vanligen med lappar som man klistrar fast på bröstet på patienten i fråga, men jag fick till och med köra med paddlar första gången (ja, sånna där som man ser på TV, där de skriker “CLEEEEAR!” och sen trycker ner på patientens bröst och sida) bara för att få känna hur det känns.

Ska sägas att patienterna inte var döende, de hade bara förmaksflimmer som skulle elkonverteras. De var sövda och allt var väldigt kontrollerat. Bara så att ingen tror att jag står och räddar liv eller något sånt där väldigt intensivallvarligt.

Men kul var det.

(Och det gick bra. Samtliga övergick i sinusrytm.)

I övrigt har det varit inskrivningar och epikriser och lite samtal och sånt. Imorgon ska jag vara med på pacemakerlabb och titta på när de sätter in pacemakers på folk.

Under eftermiddagen bytte jag roll från student till lärare – jag har undervisat T2 i spirometri (mätning av lungvolymerna). Förhoppningsvis gjorde vi det något klarare för någon, även om det alltid är tveksamt när vi börjar prata om dynamisk kompression och lateraltryck. Jag minns när jag själv gick på den labben – jag förstod inte ett jota. Hade fullt sjå med att försöka begripa mig på och komma ihåg alla de olika lungvolymerna och -kapaciteterna – att dessutom blanda in Bernouillis princip och flödeshastighet kändes som ett hån. Så jag förstår dem om de inte begriper. (Man kan bli KlinFys-amanuens, så får man tillfälle att läsa in sig och så förstår man det förhoppningsvis ordentligt någon gång runt termin 7.)

Men som alltid kul att undervisa. Blir ytterligare fyra timmar imorgon, och sen nästa vecka är det dags för min favorit – blodtryck och perifera pulsar.

Innan dess blir det nya äventyr på kardiologen.

Bland mörker och fältstudier

Mörkt som i graven utanför fönstret, snön smälter bort eftersom det är trevliga plusgrader, och här sitter jag och försöker låta bli att banka huvudet mot väggen av ren frustration.

Vi har något som heter fältstudie som ska göras varje termin. Numera – sedan den här terminen – är det bara en per termin (tack och lov), tidigare var det två. Det ska vara EBM, evidensbaserad medicin, och det innebär hitta och läsa artiklar och det är tanken att det ska ta tio timmar att göra och det är mest bara tråkigt och jag förstår inte poängen. Men eftersom vi nu får välja under vilken placering vi vill göra den tänkte jag att jag ser till att få den klar och presenterad under första placeringen, så att jag sedan slipper det hela. Blev, efter diskussion med handledaren, fokus på förmaksflimmer med risken för stroke och utvärderingsskalorna CHADS2 och CHA2DS2-VASc för strokerisk som frågeställning. Whoo.

Imorgon börjar tredje veckan på kardiologen. Går med samma handledare som första veckan, gillade honom så det blir nog riktigt bra. Kommer dessutom spendera två eftermiddagar på Clinicum med att undervisa T2 i den ädla konsten av spirometri. Har därför idag repeterat dynamisk kompression och lungvolymer och flöde-volymkurvor. Det är en ganska trevlig labb att ha, även om min favorit kommer veckan därpå (blodtryck/perifera pulsar).

L var duktig och sprang 1,4 mil idag. Galet. Själv orkade jag knappt få runt tramporna på crosstrainern. Vet inte varför, sov länge och väldigt gott, men har varit löjligt söndagstrött idag. Inte fått mycket gjort, hade fått än mindre gjort om inte L varit här och sett till så att vi fick handlat och tränat. Tur att det finns söndagar när man bara kan ta det lugnt.

Igår jobbade jag, men också det var lugnt. Verkar vara lugnt på akuten ganska ofta när jag jobbar. Jag kommer dit och så säger de “jaa, igår då var det huuuuur mycket som helst” och så tittar jag runt på en öde akutmottagning med någon 23-åring med lite ont i magen i ett hörn och i övrigt tomma sängar, och undrar hur det är möjligt att det kan växla så. Jag är inte helt förtjust i det här med att inte ha något att göra, men jag har ju så supertrevliga arbetskamrater där så det gör inte vidare mycket ändå. Kommer sakna folk i sommar – det blir arbete på annat håll än akuten i sommar. Var vet jag inte, har varit på intervju men inte fått något svar än.

Men det löser sig.

Inte lika säker på den här jäkla fältstudien.

(Rekommenderat program om man ska leta artiklar är ReadCube. Väldigt mycket enklare än att ha sjutton flikar öppna i Chrome/Explorer/Firefox/whatever samtidigt.)

Terminsmål

För första gången sedan typ termin två, då vi tvingades titta på “målpyramider” och “terminsmål” för att veta hur mycket vi skulle vara tvungna att plugga den terminen, har jag tittat på målen. Terminen är lite oklar på vad vi egentligen ska kunna, tyckte jag, så mål kändes som en idé. Bland våra principer står nämligen följande:

Som ledning för studier av orsaker till symptom/fynd gäller koncentration på sjukdomar som uppfyller minst två av nedanstående kriterier.

1. Vanliga nationellt och internationellt
2. Akut debuterande
3. Intervention möjlig i form av prevention eller terapi
4. Allvarlig för patienten eller samhället

Det känns lite som att vad som helst skulle kunna tryckas in under “minst två” av de där kriterierna. Gissningsvis är t ex de flesta cancersjukdomar man kan ha både allvarliga för patienten (och samhället) och intervention är möjlig i form av terapi. Det betyder dock inte att vi ska kunna alla cancersjukdomar den här terminen, tack och lov. Ett gäng av dem, ja, men inte alla. Men det gjorde att jag tittade lite djupare på målen. Resultatet blev en väldigt preliminär innehållsförteckning för T8-kompendiet.

Mycket preliminär innehållsförteckning.

Mycket preliminär innehållsförteckning. (Allt i rött är det jag inte skrivit – det allra mesta, alltså.)

Så det känns skönt. Mycket av det är sånt vi redan har läst – det mesta under hjärta och lungor är ju gjort tidigare, liksom njurar och gastro. Det är dock annorlunda fokus nu på klin – vi anses redan kunna patofysiologin bakom det vi läst och fokus är mycket mer det kliniska, med vad som bör ingå i utredningen och hur behandlingen ser ut. Efter att ha ställt upp det vi ska kunna känns det ännu mer som att den här terminen kan bli riktigt kul. Områdena är sådana jag är intresserad av.

Kan också konstatera att det i stor utsträckning blir till att läsa boken Med. från pärm till pärm, med vissa undantag.

Anyway.

Första veckan på T8 är ju över. Jag har inte gjort så mycket, lyssnat på något blåsljud och skrivit någon anteckning, men så var veckan också ganska kort och fylld med utbildningstimmar (ekokardiografigenomgång på KlinFys, EKG-föreläsning och en föreläsning med en MAVA-doktor).

I fredags åkte vi till Jönköping för snabbvisit med middag. Tittade också på vår bröllopsfilm, som till slut kommit från fotografen. Den är jättejättefin. Känns oerhört professionell och jag blir alldeles lycklig av att titta på den.

Bröllopsfilm!

Bröllopsfilm!

Kommit en bit på vägen

Första dagen av placering på T8 har kommit och gått. Kardiologen, avdelning 8 (ischemi), är där jag ska hålla till veckan ut, för att sedan spendera två veckor på avdelning 7 (hjärtsvikt och arytmier) och avsluta med en vecka på HIA, hjärtintensivvårdsavdelningen. Den första dagen har varit lovande – min handledare är bra och jag har inte gjort särskilt mycket eftersom det varit just första dagen, men har blivit lovad betydligt mer att göra framöver. Det blir nog bra. Det är skönt att gå själv på en avdelning, istället för att tävla med flera andra läkarstudenter om de göromål som finns.

Igår hade vi BKT, basal kirurgisk teknik. Det var 40 min x 5 – stationerna var suturering, PVK, kateter, rektoskopi och ventrikelsond/bukpalpation. Efter så här lång tid på akuten kan jag PVK och kateter utan större problem (oftast med PVK:n – det kan gå troll i det där ibland, men sist gick det bra), och jag har satt någon sond och jag har sytt en del när jag fått vara läkarstudent istället för uska. Rektoskopi var det enda som var kvar att göra, men det hade de varken dockor eller patienter att öva på (tänka sig, ingen som ville ställa upp på att studenter skulle få öva på att köra upp ett rör baktill…), så det var helt teoretiskt. Lite trist eftersom jag verkligen ville få testa det. Men det blir nog på kirurgen.

Nya Nollan har anlänt i skolan och går runt och ser sådär allmänt förvirrade ut. Såg dem när de var i kulverten, snällt traskandes efter sina Superfaddrar. För första gången kändes det längesedan. Fram till och med förra terminen har det alltid känts som att det var alldeles nyss. Vet inte om det är det att jag klarat av en första termin av klin, eller att det är tre och ett halvt år sedan, men nu känns det faktiskt inte som igår längre. Det känns, helt korrekt, som att det var flera år sedan. Som att man har kommit en bra bit på väg sedan dess. Det är en skön känsla.

Tåtta

Så har man då börjat termin 8. Vi är “tåttor”, som pappa uttryckte det.

Bara för att göra allt symmetriskt började vi också klockan åtta, med superduperobligatoriskt upprop och en massa information man kan läsa sig till på hemsidan, alternativt som vi redan vet. Men det var kanske lika bra att de inte ställde alltför höga krav på våra arma hjärnor så tidigt på morgonen efter en veckas ledighet. Vi fick sedan en introföreläsning till det “akuta tänkandet” som var ganska trevlig och som hölls av en av läkarna från akuten. Inte jättehöga krav på tankeverksamhet.

Tränade med L och gick sedan och åt falafel på lunchstället precis bredvid sjukhuset. Jag har inte ätit falafel på många år – den förra jag åt nån gång i tonåren var torr, smakade trä och var allmänt trist så jag har inte känt att det varit lockande att köpa falafel när jag köpt mat därefter – men den här var riktigt saftig och god. Det ska jag äta fler gånger. Deppade över avsaknad av sommarjobb – akuten har detta år bestämt sig för att fylla sommaren med ordinarie personal, till min stora sorg. Jag älskar att jobba där, hade så gärna gjort det i sommar också. Sökt annat, får se om och i så fall vad det blir.

Ikväll var det amanuensträff inför vårens klin-fys-amanuensundervisning. Känner mig varm i kläderna där efter att ha undervisat i ett år nu. Undervisning är något jag, oavsett vad jag sysslar med som läkare, skulle vilja fortsätta. Jag tycker att det är väldigt roligt. Inbillar mig att jag har någon sorts förmåga att göra saker och ting begripliga, med tanke på att jag de senaste dagarna sålt en hel massa kompendier till nöjda kunder som haft de föregående kompendierna. En yngrekursare skrev nyss att mina T3-anteckningar ibland “räddade livet” på henne när tiden blev knapp till basgrupp. Det är så väldigt kul att få höra sånt.

Imorgon blir det BKT – Basal Kirurgisk Teknik. Lära oss grunderna i att sätta PVK (kan), kateter (kan), ventrikelsond (kan ganska väl), suturteknik (kan grunderna) och rekto- och proktoskopi (har sett, men inte gjort). Så det blir säkert skoj det med. Och på onsdag börjar placeringen på kardiologen.

Jag ser fram emot den här terminen, vilket är en skön känsla.

Firar också sex månader som Ls fru. Han är den mest fantastiske make man kan tänka sig.

Sex underbara månader tillsammans.

Sex underbara månader tillsammans.

Spahelg i Falkenberg

Nyss hemkommen från Falkenberg efter en helg av absolut avkoppling.

I december satt L i soffan och tittade på sin dator, varpå han såg lite fundersam ut och till slut tyckte att jag kunde komma dit. “Det här är en julklapp”, sa han. “Men du kan ju bli sur för väldigt konstiga saker ibland, så jag tänkte att du får veta det här innan jag bokar, så att det är okej.”

Jag har sedan dess förklarat för honom flera gånger att när han vill att vi ska åka på lyxspahelg så är det inget jag kommer bli sur över. Någonsin.

Det blev Falkenberg Strandbad där vi hade bokat in en lång spaupplevelse från halv elva på lördagsförmiddagen. För att slippa köra bil i tre timmar på lördagsmorgonen och för den skull tvingas trilla ur sängen redan vid sextiden (eventuellt ännu tidigare, eftersom väglaget och vädret inte direkt kunde garanteras) körde vi ner till Göteborg och hälsade på vänner i fredags. Det var blåsigt på vägen, men långt ifrån så illa som det hade kunnat vara. I Göteborg åt vi middag med N&E (som vi var på bröllop hos i september), riktigt gott indiskt. Pratade allt från bröllop till sjukvård och diverse annat däremellan under de mycket trevliga timmar vi umgicks, innan vi åkte vidare för att sova på hotell. På lördagsmorgonen åkte vi sedan den korta biten vi hade kvar till Falkenberg.

Just det, på lördagsmorgonen innan vi gick ner till frukosten hittade jag ett mail i inkorgen. Eftersom jag inte väntat mig något tentasvar förrän nästa vecka med tanke på att jag inte fått något i fredags, hann jag knappt bli uppjagad innan jag klickade på mailet från tenta-resultat@liu.se. Det mailet deklarerade att jag hade klarat T7-tentan. Jag har fortfarande ingen aning om hur – har plan på att hämta ut tentan imorgon och se vad för förvirringar de gett mig poäng för, med tanke på att jag var helt hundra på att jag kuggade den. Mamma, pappa och L meddelade klart och tydligt att de från och med nu aldrig kommer tro på ett ord som kommer ur min mun, jag har ju ändå alltid fel. Men, T7 kan nu vinkas farväl. Jag kommer inte sakna den terminen.

I spat fick vi i alla fall byta om till badkläder, morgonrock och badtofflor. Halv elva hade vi inbokat massage för oss båda. Den var ljuvlig och ett perfekt sätt att få mig att lugna mig.

40-gradig pool.

40-gradig pool.

Därefter följde “upplevelsedelen” av vår spadag. Det var lite do-it-yourself-spa. Vi började med ett fotbad med havssalt från Döda havet, fortsatte med någon lermask för ansiktet då vi fick sitta i en ångbastu, som följdes av en isskrubb (japp, skrubbade oss själva med iskross – brr). In i en torrbastu för att svettas rejält, därefter ner i en varm pool, vidare bort för att skrubba varandra Hamam-style och in i ett mörkt rum där vi kletade in oss själva i lera, och slutligen avslutade vi med att smörja in oss med olja, om jag minns rätt. Det hela tog i runda slängar 1,5 timme. Fick sedan gå in i “eldrummet” med en gigantisk eldstad (flera meter bred) och nio dubbelsängar i en halvcirkel runtom, där varje par valde en säng och så kunde man ligga och äta nötter, frukt och choklad och titta på den sprakande brasan i fyrtiofem minuter. Jag och L somnade efter en stund.

När upplevelsen var över fick vi ett eget litet rum invid en nyinvigd, lång pool – säkert trettio meter lång, kanske en och en halv meter bred och inte särskilt djup, däremot med 40-gradigt vatten. Där serverades vi kallskuret och man kunde ta mer nötter och sånt. Mycket trevligt. Så låg vi där till fyratiden.

L i spat.

L i spat.

När vi kände oss klara duschade vi och lämnade spat, och checkade in på hotellet. Det enda som var något av en besvikelse med hotellet var rummet, vilket kändes som vilket annat hotellrum som helst, med halvkassa sängar och ett litet badrum. Efter lyxen i spat kändes det hela väldigt budgetmässigt.

Det snöade horisontellt av all blåst, men vi gick en liten runda för att få en nypa frisk luft innan middagen. Middagen var väldigt bra – trerätters som för min del bestod av ankbröst till förrätt, torskfilé till huvudrätt, och några chokladtryfflar till efterrätt. Väldigt gott.

Frukosten var också riktigt bra, med ett enormt utbud av allt från müsli och nötter till grapefrukt och vindruvor, från ägg och bacon till hallonsmoothie. Där tog vi det lugnt innan det var dags att köra hemåt igen.

Iskall utsikt från rummet.

Iskall utsikt från rummet.

Imorgon börjar T8.

Post-tentaledighet

Ledighet. Som vanligt när man kommer från tentan är det knappt så att man vet vad man ska göra med sig själv när man är ledig. Det har liksom varit ett ständigt ökande berg av plugg ju senare på terminen man kommit, med kulmineringen i tenta-P. Det känns för mig alltid som att tenta-P går ut på att stoppa in så mycket information som möjligt i huvudet och sedan får man hålla för mun och öron och näsa för att det inte ska trilla ut igen, för att sedan på tentan släppa taget och bara spy upp allt man kan. Därefter är det tomt i huvudet. Så också denna gång.

På sommaren försöker jag alltid börja sommarjobba så snart som möjligt efter tentan, eftersom jag inte tycker att det är lönt att vara ledig när jag har det ovissa tentaresultatet hängandes över huvudet. Jag känner mig inte riktigt ledig när jag inte vet om jag måste sätta mig och plugga igen. På vintern går det ju inte riktigt att jobba på det sättet, så man får ta sin ledighet och göra det bästa av den trots orosmolnet.

Jobbade i söndags. Det var riktigt trevligt, jag har saknat det. Med det där ökande berget av plugg senare på terminen blir det ju också mindre tid att jobba, så det var ett tag sedan. Jag trivs med det, ta hand om patienter och jobba med underbara människor. Det var en riktigt lugn förmiddag så att vi kunde ta hand om folk ordentligt. På eftermiddagen blev det desto mer patienter.

Igår packade jag till slut upp det sista av resväskan från julen och Qatar. Det har inte varit prioriterat under tenta-P – de stunder jag tagit ledigt från plugget har jag verkligen inte känt för att packa upp grejer. I sina lediga stunder ska man ju vara ledig, göra något trevligt. Nu tar jag visserligen en hel del pauser, förmodligen något fler än jag borde, men… Det där med plugg 8-21 är inte något jag praktiserar ens under tenta-P. Jag orkar inte det, då lär jag mig till slut ingenting. Jag tror jag snittar typ sex timmars plugg per dag under tenta-P, inräknat tentagrupp med E. Det var nog lite mer förra året till stadietentan, men det var för att det var så väldigt mycket varje dag.

Vi hade gäster igår kväll, Ls bror med sambo och son var här. Det blev en massa mat och väldigt trevligt.

På måndag startar så T8. På onsdag nästa vecka börjar terminens första placering, då blir det kardiologen för hela slanten i fyra veckor. Det ska bli skoj. Framför allt är det skönt att ha större delen av terminen i Linköping den här terminen. Så får vi se om det blir omtentaplugg också. Det lutar ju åt det.

Jakten på den Gyllene Sängen

En lugn förmiddag på akuten. Klockan halv tolv har jag dragit två blododlingar och serverat fika till två patienter, i övrigt har vi mest tagit det lugnt. En av de få patienter vi har på teamet, vi kan kalla honom Arne, mår inte så bra. Han är faktiskt så pass dålig att vi inte kan skicka hem honom, utan han måste läggas in. Dessa ord – “läggas in” – är de magiska orden. Nu börjar det roliga: Jakten på den Gyllene Sängen. En titel på en spännande roman, kanske? Blivande actionfilm?

Nah. Istället är det det ständigt återkommande problemet på sjukhuset. Det finns en yrkeskategori, vårdplatskoordinatorerna, som gör ett enormt jobb för att minska problematiken, men när det ligger 22 patienter på en avdelning med 18 sängplatser så kan inte ens de alltid fixa mirakel (de lyckas dock överraskande ofta).

Så varför är det så överfullt? Många sjuka, givetvis, ihop med för små avdelningar för vår åldrande befolkning där allt fler kan hållas vid liv väldigt länge, men det finns ytterligare ett problem, inte minst så här i jul- och nyårsledighetstider: kommunen.

Avdelningsläkaren som kommer till akuten för att diskutera Arne är trött. ”Vi har inga platser kvar. Vi kan inte skicka hem någon trots att de är klara, för de måste till korttidsboende, och det finns ingen på kommunen som kan se till så att de kommer dit.”

Kommunen tillhandahåller så kallade korttidsboenden, servicehus, och äldreboenden av andra slag. Korttidsboende är till för att vara just korta, på väg mot något annat (även om de inte alltid är det):

Den vanligaste anledningen till korttidsvistelse var rehabiliteringsskäl. Många personer fanns också på korttidsboende i syfte att utreda om han/hon kunde återgå till hemmet eller hade behov av att flytta till ett särskilt boende.

~sidan 6 i Korttidsboende – en kort tids boende?

För att man ska kunna komma till korttidsboende efter en sjukhusvistelse krävs det att det görs en vårdplanering. Då ska patienten, sjukhuspersonalen, kommunens biståndshandläggare, och andra berörda parter vara med, för att bedöma behovet av vård och omsorg. Låter ju bra – förutom det där med kommunens biståndshandläggare. För till skillnad från sjukhuset, som har öppet dygnets alla timmar årets alla dagar så tar kommunens biståndshandläggare semester. Röda dagar är röda dagar, och att ta ut lite semester på klämdagarna för att få väldigt lång ledighet är ju varje svensks rättighet.

Och då ligger Agda och Gösta och Margot och Sven kvar på sjukhuset i väntan på korttidsboenden, eftersom de är för sjuka för att åka hem och eftersom biståndshandläggaren hoppar runt julgranen.

Och det medan Berit och Gittan och Evert är fast på akutmottagningen i timtal för att inte ens vårdkoordinatorerna kan göra det omöjliga. Sjukhuset är helt enkelt fullt.

Min sjuksköterskekollega säger till mig att han hade blivit vansinnig om han hade varit doktor och hade varit tvungen att spendera större delen av sin tid på att försöka hitta sängplatser åt sina patienter. Fem och ett halvt års utbildning, arton månaders AT-tjänst, och kanske även mångårig specialisttjänstgöring – och det läkarna spenderar en väldigt stor del av sin tid på är att leta sängplatser på ett överfullt sjukhus där ingen avdelning kan ta fler patienter.

”Men imorgon börjar dom jobba på kommunen igen”, säger avdelningsläkaren trött. Hon har sex patienter som ska till korttids, som bara ligger i förvar på hennes avdelning. Människor som är färdigbehandlade på sjukhuset, men som inte är i skick att bo på egen hand.

På en annan avdelning ligger nio patienter och väntar på plats.

Imorgon är det måndag och helgerna är slut – men det innebär bara att kommunen börjar i ena änden av berget av patienter som behöver boenden. Det kommer ta tid innan patienterna kommer iväg till sina boenden, säkerligen både dagar och veckor, och under den tiden fyller det på sig med nya. Kommunens straff om de tar för lång tid på sig (det finns en gräns på fem dagar, innan dess ska patienterna måste ha flyttat; de dagarna är givetvis bara svarta dagar i kalendern, röda dagar räknas inte) är att de måste börja betala för sjukhusplatserna, men det vet jag inte om någon bryr sig så mycket om. Framför allt spelar det inte någon som helst roll för vår käre Arne. Han behöver bara den där upptagna platsen, och han behöver den nu.

Jag förstår att kommunanställda vill vara lediga på jul och nyår – det hade vårdpersonalen säkert också velat, men det går inte, lika lite som det uppenbarligen fungerar att kommunens biståndshandläggare är det. Och om de röda dagarna ska få fortsätta vara röda för biståndshandläggarna, då borde man kraftigt öka bemanningen de svarta dagarna, så att inte patienterna hamnar på hög och bara ligger på sjukhuset och väntar. Det håller bara inte.

(Arne får sin plats till slut, mer än två timmar efter att vi är klara med honom. För att vårdplatskoordinatorerna återigen trollar med knäna.)  

Andra som skrivit om ämnet: DNs Hanne Kjöller, MMA farsan

Tenta skriven…

Tenta skriven. Gick hem och anmälde mig direkt till omtentan.

De första fallen var väl helt okej, även om jag tyckte att en hel del frågor var på saker vi inte tagit upp särskilt mycket, alternativt var på en för hög nivå. Men det kanske bara är jag. Sista fallet var helt åt fanders och där nollade jag flera av frågorna, vilket alltid känns som en kul sak. Det är verkligen självförtroendebyggande att inte svara rätt alls (Not.).

Återstår att se hur de rättar.

Igår var det sedan dags för den “praktiska”, vilket för min del innebar att sitta i grupp i ett rum på hud och svara på “ett chris två”-frågor för vår hudföreläsare. Mer eller mindre grupptenta där alla mer eller mindre inte kunde vad som efterfrågades, eftersom det var att titta på bilder och säga vad det var. Flera av förslagen på pappret var saker jag inte hört talas om förr. Efter 20 frågor rättades de medan vi väntade nervöst eftersom de som fått sämst skulle bli tvungna att stanna kvar och ha egen frågestund med Chris, inte lockande. Det blev det dock inte, för “många låg mellan 8 och 11 och jag kan inte välja ut vilka som ska komma med mig och inte”, så alla fick godkänt och fick gå hem. Mycket märklig tenta.

Sedan dess har jag varit mer eller mindre tom i huvudet, och mer eller mindre nedslagen över det hela. Nu är det dock vårt lilla vinterlov (en vecka) så jag ska försöka att njuta av det och ta det lugnt. Och jobba. Imorgon blir det heldag på akuten. Längesedan jag var där (oktober), för det har varit mycket med skolan och när man är i Jönköping hela veckorna vill man inte komma hem och omedelbart vara borta från sin man hela dagarna för att jobba. Så då blir det långt mellan gångerna.

Snart är det dags för en ny kull av läkarstudenter också. Nya blågröna mössor. Vi lär inte se mycket av dem eftersom vi börjar på praktik dag två av terminen, men jag hoppas att de får ett lika bra välkomnande som vi fick.

 

Bokslut 2013

Det är något sent eftersom vi var borta och sedan har jag fokuserat på att försöka tentaplugga, men här kommer det – årsbokslutet för 2013. De stora sakerna som hände under året, några saker jag minns.

Blivit fru. Den 20 juli sa vi ja till varandra i grönskande natur och bland vänner och familj. Jag kunde inte önskat mig något bättre för vår bröllopsdag, med fantastiskt väder och bara glada människor. Maten var underbar, alla som jobbade fantastiska, och jag kan fortfarande inte komma på något som kunnat vara bättre. Det blev en hejdundrande fest till långt in på natten och jag dansade hur mycket som helst. Och nu får jag kalla min L för min make.

L och jag på vår bröllopsdag

L och jag på vår bröllopsdag <3

Åkt på bröllopsresa. Vårt underbara bröllop följdes av en grymt bra bröllopsresa till USA som tog oss till Las Vegas, min gamla värdfamilj i La Verne, Disneyland, San Diego, Six Flags, Los Angeles, Highway 1, Yosemite och San Francisco. Vi mötte upp med lillebror för Six Flags-äventyret (18 berg-och-dalbanor på en dag!), vi upplevde de gigantiska träden i Yosemite. Vi njöt av att köra nercabbat längs Highway 1 och det var riktigt kul att träffa min “familj” från tiden då jag bodde i USA. Mest av allt var det ett fantastiskt äventyr att dela med min nye make.

I San Francisco, med Alcatraz i bakgrunden

I San Francisco, med Alcatraz i bakgrunden

Möhippats. Inför bröllopet undrade jag om jag skulle få någon möhippa – så många kompisar har jag inte och frågan var om någon skulle orka – men det gjorde de, och det blev den bästa möhippa jag kunnat tänka mig. L lurade i mig att vi skulle åka segelflyg (han skulle åka segelflyg, men inte jag), och mina vänner och då blivande svägerskor “kidnappade” mig från hotellet där L och jag åt frukost. Jag fick börja med att sjunga in tre låtar i en riktig studio och sedan var det lunch. På eftermiddagen kastade vi oss in i mörkret på LaserDome och jag blev genomsvettig eftersom jag var klädd i en kanindräkt och det var hur varmt som helst. På kvällen, efter dusch och ombyte, åt vi god middag på restaurang. Jag var och är så glad över min möhippa.

Precis blivit överraskad...!

Precis blivit överraskad…!

Sagt farväl till Tara. Samma dag som jag fick reda på att jag klarat stadietentan med 1,75 poängs marginal var jag tvungen att låta Tara somna in. Jag saknar henne fortfarande.

Tara

Min vackra dam.

Skrivit stadietentan. Och klarat den.

Skrivit T6. Och fått det godkänt. Gjorde “köldstudien” under våren och fortsatte sedan med annan forskning under sommaren.

Besökt London, Mariefred, Stockholm, Jönköping, Barsebäck, Malmö, Göteborg, Uppsala, Qatar (inte i den ordningen). Jag och L åkte till London i maj, en trevlig weekendresa med musikal och god mat och ett par mils promenad. Vi såg “Spamalot” och köpte två fototavlor som numera hänger på väggen. Vi handlade en massa grejer på Primark och när vi köpt alla grejer var vi tvungna att köpa en ny resväska, också på Primark, för att kunna få hem allt. Vi har också besökt en del ställen i Sverige, från Gripsholms värdshus i Mariefred där vi gick på spa och åt god mat, till Göteborg där det var överraskningsfest och senare bröllop, liksom det var bröllop i Uppsala, och vi har så klart hälsat på i våra föräldrars hem i Jönköping, Stockholm och Barsebäck. Vi avslutade året med att åka till Doha i Qatar för sol och bad och energiuppladdning.

Big Ben!

Big Ben!

Mamma, pappa och L.

Mamma, pappa och L i Stockholm.

Jag och K.

Jag och Malmö-K på midsommarfest i Malmö.

Vid middagen.

L och jag i Jönköping.

Hela familjen

Hela familjen på nyår i Qatar <3

L har gjort klart sin AT. Det har gått hiskeligt fort, men nu börjar han ST. Sista blocket var på vårdcentral och även om han trivdes med arbetskamraterna var han glad när det var slut.

Sytt mina första stygn. Mina första stygn på en vaken patient (satte något enstaka stygn under operation för något år sedan) blev en lite söndrig tumme på akuten en sen kväll.

Sydd tumme. By Dr Cosmic. :)

Sydd tumme. By Dr Cosmic. :)

Bakat tårtor. 2013 var året då jag började lära mig baka tårtor. Tills jag gjorde Ls födelsedagstårta hade jag i stort sett bara gjort muffins, men nu började det bli mer avancerade saker. En blå prinsesstårta till Ls födelsedag och senare en hjärtformad tårta till hans sista dag på vårdcentralen, en tårta till Ds födelsedag, och två tårtor till en namngivning. Förutom tårtorna har jag prövat på en massa andra saker – cakepops, ischoklad, praliner, mm. Riktigt roligt har det varit, och L har blivit galen på alla saker jag beställt för att kunna göra så fina bakverk som möjligt…

Annan vinkel :)

Doptårta.

Så här såg den ut inuti...

Rosa hjärttårta till Ls sista dag på vårdcentralen.

Gjort T7. Tentan skrivs på torsdag, förhoppningsvis kan jag sedan lämna denna termin bakom mig. Jag har inte tyckt något vidare om terminen – vårdcentralen i Kisa och infektionsplaceringen i Jönköping är undantagen. Att sitta i en landstingslägenhet i Jönköping har inte varit någon hit, och det har mest varit mörkt och regnigt (utom en dag då det var snöstorm och L fick köra ner och hämta mig eftersom bussarna satt fast).

Övrigt. Som alltid har det varit ups and downs, det har varit bra saker och dåliga saker. Kommer dock definitivt mest ihåg alla de bra sakerna som hänt det här året. Det har varit ett riktigt bra år för mig, för oss.

Några bilder från året som gått:

qatar-liten03

I poolen i Doha.

Mamma och jag :)

Mamma och jag :)

Makarna V på bröllop :)

Makarna V på bröllop :)

Lillebror, jag och L i USA

Lillebror, jag och L i USA

L, jag och lillebror :)

L, jag och lillebror när lillebror kom på besök till Linköping.

Mamma och jag :)

Mamma och jag :)

På bron över Themsen.

På bron över Themsen.

...och sedan slappade vi i Trädgårdsföreningen och orkade knappt ta oss därifrån och hem igen.

Mys.