Tag Archives: Vinter 2014-15

Snöig mars och Bistro Folke

I helgen tänkte jag att jag skulle börja påta i trädgården. Det behöver rensas lite och av någon anledning ser jag fram emot det, trots att jag aldrig varit trädgårdsintresserad och alltid haft svarta fingrar snarare än gröna – jag har utan problem kunnat ha ihjäl kaktusar genom att glömma att vattna dem. Kanske är det annorlunda när det är ens egen trädgård och man vill göra den fin. Kanske håller intresset i sig i ungefär ett par veckor. Vi får se. Hur som haver har L och jag köpt liljor (Ls önskan) i olika färger, så de ska i jorden när det slutar vara snö.

För det var ju det där, att jag tänkte börja igår. Det blev inte så, för när jag steg upp såg det ut så här utanför dörren:

Snö...

Snö…

Så istället fixade jag med växterna jag förodlar i mitt lilla minidrivhus. Krasse som klipptes ner, basilika som planerades om, och så sådde jag nya frön av gräslök, blomkål och jordgubbar. Vi får se vad som tar sig.

Igår gick jag även till stan. Inhandlade gardiner till vardagsrummet, hittade några som när jag kom hem med dem visade sig passa bra. Och L godkände dem (yay!), så nu väntar de på att sättas upp. Återstår att se när det blir av.

Idag tog jag en trevlig runda till stan och gick med K. Jag hade vid det laget suttit några timmar med T10-kompendiet och skrivit om sånt roligt som droger och missbruk, så jag behövde komma ut. Tyvärr hade inte våren återhämtat sig – det var kallt och snålblåst – men det blev bra ändå. Vi gick runt med hakorna nedstoppade i halsdukar och spatserade in och ut ur de butiker vi kände för.

När K skulle hem slutade L från dagens jour, och vi gick och åt på ganska nyöppnade restaurangen Bistro Folke som ligger vid Stora Torget. Ibland önskar jag att jag hade en gigantisk blogg med tusentals läsare, för då hade min reklam för detta ställe nått fler. Tycker de förtjänar många fler gäster än de har. Grymt god mat (svenskt cuisine, mycket svenskt vilt), trevlig service och vettiga priser, definitivt inte dyrare än andra liknande ställen i stan. Idag åt vi “söndagsmiddag” för 189 kr/person, förrätt och huvudrätt som båda smakade ljuvligt. Toast Skagen med två ordentliga bitar rökt lax till (hela portionen rejält tilltagen), och därefter “söndagsstek” med perfekt kokt potatis och mumsigt fyllig sås. De stavar som krattor (när vi var där och åt middag första gången skrev de bland annat “ägggula”, och de särskriver allt som går att särskriva), men lika illa som de stavar, lika god mat lagar de. Mysig atmosfär också.

Kort sagt, gå dit!

Lilla Bistro Folke med mysiga små bord och fina fondväggar.

Lilla Bistro Folke med mysiga små bord och fina fondväggar. Behövs fler gäster! :)

Toast skagen - det hade räckt med förrätt till mig, efter den här var jag mätt...

Toast Skagen – det hade räckt med förrätt till mig, efter den här var jag mätt…

Långsam geriatrik och svåra mattval

Första geriatrikveckan har i sakta mak kommit och snart gått. På geriatriken går ingenting fort. Det händer inte heller så mycket, inte minst när sex av sju patienter är utskrivningsklara och väntar på antingen vårdplanering eller korttidsboende. De är medicinskt färdigbehandlade och ligger, som på så många avdelningar, bara och väntar på att kommunen ska få tummarna loss och hitta ett boende. Det är tragiskt vad många vårdplatser går åt till att patienterna bara väntar på nästa boende. Att ligga på sjukhus är inte riskfritt, allra minst för åldringar (infektioner och annat), och det finns ju en hel hög nya patienter som behöver komma in, som istället för att ligga på rätt avdelning (som är fylld till bredden med folk som borde åkt därifrån) hamnar som satelliter på avdelningar de inte alls borde ligga på. Personalen på satellitavdelningen är kunniga, men inte i det patienten ligger inne för – t ex när en ortopedisk patient hamnar på öron-näsa-hals, eller en kirurgpatient hamnar på onkologen. Det säger sig själv att det inte blir riktigt bra.

Så det är viss frustration att sitta och rulla tummarna.

På hemmaplan händer det lite grann. I helgen hände det desto mer – svärföräldrarna kom på besök så till dess behövde det vara snyggt och undanplockat. Det kändes betydligt mycket bättre när vi fick undan flyttkartonger. Ser mer ut som ett hem än en verkstad/skräphög. Vi bjöd på lunch och blev undervisade i trädgårdsskötsel, något som är välbehövligt eftersom jag inte har någon som helst kunskap i detta ämne. Men ganska kul är det, införskaffade ett minidrivhus för någon vecka sedan för att odla lite eget. Basilika och krasse har än så länge kommit upp.

Igår var vi och tittade på mattor. Det är något L och jag har väldigt svårt att komma överens om, men till slut hittade vi tre som vi fick låna hem för att testa. Än har vi dock inte hunnit lägga ut dem, tänkte att vi behöver dagsljus för det.

Och annars händer det väl inte spektakulärt mycket. I måndags fick vi TV efter flera veckor utan, och jag måste ju bara säga att hantverkare och deras tider verkar ganska nice. “Hantverkaren kommer mellan 12 och 18”, sa bokningstjejen och tyckte att det var helt vettigt att man skulle vara hemma en hel måndagseftermiddag i väntan på att någon skulle komma. Som att folk inte har något bättre för sig. När vi för ett par veckor sen skulle ha en annan hantverkare här för att fixa internet så hade vi bestämt kl 13, jag tror han till slut kom vid halv fyratiden. Undrar hur det hade blivit om vi gjorde så i vården: “Du har tid någon gång mellan 8 och 14 – du får komma kl 8 och sitta och vänta.” Vi hade nog blivit ännu mindre populära i så fall (redan nu är vi ju inte så poppis om vi är tio minuter sena mot vad som står på deras lappar).

Flytt, KUA och allt annat

Bloggen har varit lite på självsvält de senaste två veckorna. Inte för att det, som det oftast är när jag inte bloggar, inte händer ett jota, utan för att det hänt alldeles för mycket. Dessutom har vi inte haft internet, vilket är så galet irriterande. Än mer när Telia (Felia) säger att det ska kopplas in ett visst datum och så går man i en hel vecka och väntar på det datumet, bara för att det sedan ska bli Problem som tar ytterligare fyra dagar att lösa. Idag kom en trevlig tekniker dock och löste Problemet (kortslutning i ett skåp nånstans som inte var i vårt hus), så nu har vi internet. Tack och lov. Så nu har jag skickat iväg alla de kompendier som beställts under stenålderstiden utan internet, vilket tagit sitt lilla tag med tanke på att det vi nu sitter på är ADSL – långsamt ADSL – tills fibern kopplas in om ett par veckor.

Nog om internet och avsaknaden därav.

Vi har i mellantiden i alla fall lyckats flytta från den älskade lägenheten (sorgen var stor när jag lämnade den sista gången) till det trevliga huset. Huset blir allt trevligare i takt med att vi packar upp, men det har varit dåligt med tid till det eftersom vi pluggar respektive jobbar heltid. Åtskilliga turer till Tornby, framför allt Biltema men även Bauhaus och IKEA och diverse annat tar också tid, även om vi är där för att införskaffa nödvändigheter för att kunna fortsätta packa upp (såsom en Hejne från IKEA – förvaringsmöbel till källaren).

Jag längtar lite efter att få sätta upp gardiner och tavlor, eftersom det ser ganska kalt ut på väggarna just nu.

Själva flyttdagen gick smidigt – L fick hjälp av fem andra (killkompisar/bror/svåger) och jag beordrades framför allt mest att hålla mig ur vägen. Så jag packade upp kartonger så snabbt jag kunde, vilket lett till att jag nu inte riktigt hittar allt jag packat upp, eftersom en del bara fick åka in i första bästa låda. Men jag hittar nog saker efter hand.

Har konstaterat flera gånger om att vi har så mycket saker att vi inte borde behöva ens hälften. Eller ens en tredjedel. När jag var som mest frustrerad över att jag inte hittade en viss pryl hade jag god lust att slänga allt och bara börja om.

Jag har även hunnit med att undervisa tre pass i klinisk fysiologi. Är nöjd att jag alls hann med att undervisa, eftersom mitt schema var väldigt otillåtande. Det blev en lång dag ena dagen, med labbar 8-12 och KUA 14-21.30. Och upp dagen efter för att börja nästa KUA-pass kl 06.45. Det är tur att jag inte ska bli sjuksyrra, de där tiderna hade tagit kål på mig fullständigt.

KUA var bättre än väntat, får erkännas. Jag hade väldigt låga förväntningar (typ nånstans-under-markplan-låga) efter att ha hört mycket från andra om vad man får, och framför allt inte får, göra på KUA. Jag var på KUA avd 30, ortopeden (så jag tror att de flesta anställda där kände igen mitt efternamn…), och vi hade en väldigt bra läkarhandledare som släppte oss väldigt fria. Oss, för vi var två läkarstudenter på det team jag var med i. Det var lite trist eftersom det bara blev hälften så mycket läkargöra för var och en av oss, men samtidigt hade jag och E väldigt roligt. Och det blev en hel del läkargöra – utskrivningar med allt vad pappersarbete det innebar, receptskrivning, rond, anteckningar, mm). Teamet vi fick var grymt, det funkade verkligen bra på alla sätt, och det hjälpte enormt när någon patient blev svår att hantera.

Så, händelserika veckor. Nu är det teoriblock igen, första veckan snart slut. Det har varit en del medicinsk juridik igår och idag – om tvångsvård och en del annat – vilket jag tycker är kul. Någon typ av juridik får jag nog ändå ta och inkorporera i läkaryrket framöver, det är ju faktiskt roligt.

Och så fortsätter jag packa upp.

Mycket att göra

Att flytta till hus innebär en hel del att göra. Inte någon överraskning direkt, men ändå. Det är ungefär tusen abonnemang och liknande grejs som ska flyttas eller nybeställas, det är saker man i sin bekvämlighet i lägenheten man bott i i flera år inte tänker på, och det är inte minst åttamiljoner prylar att flytta från det nuvarande boendet till det nya. L och jag var i huset igår och tömde åtta kartonger med grejer – vi måste tömma, för annars har vi inte tillräckligt många flyttkartonger. För att det ska gå fort ställs saker på platser de inte nödvändigtvis ska vara sen – och även om vi hade haft massor av tid så vet vi ju inte var vi kommer vilja ha grejerna sedan. Så det blir ytterligare en sortering efter söndag, när vi har flyttat “på riktigt”.

Vaknade innan sju imorse, ihop med L som skulle till tidig operation kl 7.30. Sedan dess har jag ringt golvkillen som slipar och lackar våra golv i huset, ringt städfirman som ska flyttstäda åt oss, pratat med banken om den husförsäkring de redan borde ha fixat åt oss, och en hel del annat. Dessutom hunnit plugga, vilket jag är nöjd med, för det har jag knappt gjort alls sedan jag började på vårdcentralen. Har varit för trött när jag kommit hem sent på eftermiddagarna.

Kort sagt är det väldigt mycket att göra.

I helgen målade vi (och med vi menar jag framför allt L med hjälp av P och bror L; jag målade bara vitt runt elementen och var i övrigt satt att stanna hemma och fortsätta packa). Vardagsrum, matrum och bibliotek fick färg på väggarna, och taken målades. Både L och jag är trötta på att ha vitt på väggarna, så nu blev det färg istället. Vi är mycket nöjda med resultatet, och nu ser jag fram emot hur det blir med fixade golv och möbler på plats.

I övrigt börjar KUA på riktigt idag, efter en ganska meningslöst lång introduktionsdag. Jag avskyr när man hade kunnat effektivisera något till tre timmar, men istället väljer att lalla runt och göra allt på sex timmar. Suck. KUA är Klinisk Undervisningsavdelning, vilket innebär en avdelning som sköts av studenter. Det är riktiga patienter, en riktig avdelning, men det är läkar-, sjuksköterske-, sjukgymnast- och arbetsterapeutstudenter som håller i den dagliga vården. Tanken är att vi ska öva oss i våra kommande roller, och öva det interprofessionella arbetet. Vi får väl se hur det blir med det, men det är hursomhaver två veckor framöver och sedan är första teoriperioden för T10 över.

För att tiden går snabbt när man har mycket att göra.

Äventyret börjar

Igår fick vi nycklarna till vårt hus. Det kändes mycket overkligt att stoppa nyckeln i låset och vrida om, stiga in i hallen och tänka att det faktiskt är här vi ska bo framöver. Lägenheten som jag tillbringat fyra och ett halvt år i blir snart ett minne blott, vilket känns både spännande och lite jobbigt. Jag har verkligen älskat att bo här, de luftiga ytorna och den underbara utsikten över Eklandskapet. Jag har kunnat titta ut och betraktat vårar och höstar, skirt grönt och explosioner av rött och orange, täta sommarträdtoppar och frostiga, kala träd.

Jag har haft hela mitt förhållande med L här, från vår första dejt som utgick härifrån hela vägen till nu, och på den tiden har vi hunnit förlova oss, gifta oss, L har tagit examen, och vi har skrattat, gråtit (ja, det är väl jag då), och haft såväl roliga som jobbiga dagar här. Vi har kommit innanför dörren och suckat djupt efter långa arbetsdagar och sagt, “Det ska bli skönt att gå och lägga sig”, och vi har studsat ur sängen (igen, mest jag) för att komma iväg på diverse roligheter.

Har börjat packa ordentligt idag. Flyttlasset går på lördag, men i veckan tänkte vi dra över en del grejer. Och grejer finns det många, alldeles för många. Låda efter låda fylls och ändå verkar jag knappt göra någon skillnad i våra skåp. Svarta sopsäckar står i vardagsrummet, fyllda med saker som jag inte begriper varför vi sparat till att börja med.

L har tagit hjälp av bror och svåger för att måla tak och väggar i huset. I min förra lägenhet hade jag färg på väggarna, i den här lägenheten har allt varit vitt, och i det nya huset blir det åter färg på väggarna. Det är alltid spännande att se hur det blir, för man väljer ju färg utifrån färgprov som är några centimeter breda och höga, och det är svårt att säga hur det blir när man målar hela väggar i samma färg. Men det som är bra med målning är ju att det går att måla över om det blir fult. Förhoppningsvis blir det snyggt.

I veckan ska golven i vardagsrum, hall och matrum slipas och lackas, för det behövs verkligen. Trappan ska renoveras lite senare, och några innerdörrar fräschas upp, och så det stora projektet, att byta tak. Det kommer bli en del pyssel att bo i hus, saker man inte alls behövt tänka på i lägenhet. Klippa gräset är ju också en sån grej…

Det blir ett äventyr. Vårt äventyr.

Hus!

Hus!

Praktik, undervisning och packning

Första veckan på vårdcentralen har kommit och gått. Det har varit en trevlig vecka, och jag tycker det är synd att det bara är en vecka kvar. Vårdcentralen lär mig mer än alla mina andra placeringar, för på vårdcentralen får jag ta egna patienter, göra egna bedömningar och ta ansvar på ett annat sätt. Visst går jag till min handledare med varje patient och handledaren pratar i princip alltid med patienten, men ändå. Jag får jobba själv, får tänka själv och lägga fram förslag på vad jag vill göra. Ännu skönare är att det blir mer och mer rätt. Att få kommentarer om att man är duktig och att ens diktat är utmärkta och när patienten leende säger att “Hon kommer bli en bra doktor!”, då växer man en hel del i sina läkarskor.

Patienterna är varierande. Influensapatienter, barn med ont i magen, studenter med ångest. Människor i olika åldrar som sitter på mitt rum och pratar med tårarna rinnandes längs kinderna. Förhoppningsvis gör jag något vettigt för dem.

Att första veckan av praktik är slut innebär också att jag och maken är en vecka ifrån att få tillträde till vårt nya hus. Det ska bli roligt. Mindre roligt är att packa allt. Gud vad mycket grejer man har samlat på sig. När maken dessutom ogillar att slänga papper, inte ens sånt som föreläsningsanteckningar från termin två som han inte tittat på sedan den terminen var slut, blir det en hel del skräp att gå igenom. Sopsäckarna av papper och skräp som ska till tippen växer sig många, stora och tunga.

Igår undervisade jag min första av tre labbar för den här terminen. Spirometri. Det är kul att undervisa, och nu när jag verkligen känner att jag kan det jag pratar om är det ännu roligare. Förhoppningsvis förstod eleverna, det sa de att de gjorde. Men man vet aldrig.

Ikväll har jag hunnit plugga lite. Eller orkat, kanske är bättre. Varit enormt trött efter långa dagar på vårdcentralen, så under veckan har ungefär nada blivit gjort. Men ikväll, efter en del sortering/packning inför flytt har jag faktiskt tagit mig igenom både sömnstörningar och färdigställt sidorna om ätstörningar. Whoo.

Fick igår frågan om jag får någon feedback på mina kompendier. Ibland får jag det, det är kul. Personen i fråga berättade då att hela T4 under senaste tenta-P använt sig av mitt kompendium. Lite skojigt. Men hoppas de pluggar annat också, T4-kompendiet börjar ju bli lite gammalt…

Skitsnack bland läkare

De första två praktikveckorna av terminen har kommit och gått. På måndag börjar terminens och årets första placering, vilket blir Johannelunds vårdcentral. Det är i princip den enda placering jag ser fram emot den här terminen, och mitt största bekymmer med den är hur jag ska ta mig dit när det envisas med att snöa, snöa och snöa lite till. Under nysnön ligger tre cm snorhal is, redo att göra mig till ytterligare ett offer på ortopeden (L har haft väldigt mycket att göra de senaste veckorna).

Men vårdcentral tycker jag om, så det ska bli kul.

Neurologi och psykiatri, som vi haft föreläsningar i hela veckan, är inte lika kul. Förhoppningsvis blir psykiatrin roligare i praktiken än teorin, men när jag lyssnar på föreläsningarna känns det mest som sida upp och sida ner av diagnoser vi inte kan göra ett enda dugg åt. I bästa fall kan vi göra ett litet dugg, men det är ju aldrig effektivare än att patienterna i många fall inte alls vill ta medicinerna, och då blir det ju verkningslöst ändå.

Det är tur att vi har olika intressen här i livet. Många i klassen har tyckt att de två veckornas teori har varit enormt intressant. Neurologi och psykiatri överlappar ju en del, så det har blivit ganska naturligt. Även om läkarna som vanligt inte kan låta bli att kasta lite skit på varandra: “Vi delar ju på hjärnan med neurologerna, så att säga”, sa en av våra psykiatriker-föreläsare, “Dom tar den enkla biten, rörelser och sånt, medan vi tar det svåra.”

Det kanske var ett försök till skämt, men det blir mer än lovligt tjatigt att höra på läkare som ska underminera andra specialiteter. En annan psykiatriföreläsare berättade om en patient som stod på neuroleptika (läkemedel) p g a schizofreni och fick biverkningar i form av att inte kunna gå. Han hade gått till vårdcentralen, som hade gett honom kryckor. Förkastligt, tyckte föreläsaren, som ansåg att, “AT-läkarna och dom där andra på vårdcentralerna kan ju ingenting.” Att AT-läkarna sen i de flesta fall frågar någon annan om råd innan de lämnar ut kryckor spelar ingen roll. Det är ganska sannolikt att man någon gång under de tre åren patienten inte kunnat gå och sökt vårdcentral ringt till psykiatrin – och förmodligen fått prata med en annan AT-läkare som gått primärjour på psyk under sin första vecka på AT, såsom min älskade make fick göra.

AT-läkare, faktiskt alla läkare, har sina begränsningar. Inga läkare kan allt. Så kan vi bara sluta med denna eviga smutskastning? Detta utan att ens nämna hur mycket skit ortopederna får kastat på sig. I höstas sa en av medicinföreläsarna, “Ja, om man får en lunginflammation på ortopeden så dör man, för det har dom ingen aning om hur man behandlar.” Att ortopederna får ta hand om extremt multisjuka äldre med svår KOL, hjärtsvikt, njursvikt eller annan svår medicinsk åkomma där den där brutna höften är det minsta av deras problem, det är det ingen som nämner. Och inte fan kommer ortopederna och himlar med ögonen åt medicinarna när någon av deras patienter åkt i golvet och brutit höften – men det hade ju varit fint om ortopedjouren svarat, “Jaha, men det här tar väl ni hand om? Eller vad säger du, har ni ingen aning om hur man spikar en höft? Det är ju inget svårt.”

Nej, usch vad irriterad jag blir på det där. Skitsnack på alla håll och kanter. Alla kan inte allt, det är därför vi har varandra. Det är inte ett dugg “kul” med de här skämten, som vi hört i flera år nu, och tyvärr kommer tvingas fortsätta lyssna på.

Allra mest ironiskt blir det när psykiatrikern som tyckte AT-läkare var dumma i huvudet tidigare under föreläsningen sagt att vi inte ska snacka skit eller underminera andra läkare.

Den där viktiga bokstaven

Terminsledningen för termin 9 hade sagt att tentaresultaten eventuellt skulle dröja tills imorgon, men imorse lagom till basgruppens slut fanns de där på Studentportalen. Några få små bokstäver – SLP9, slutprov T9 – och sedan den där viktiga bokstaven: G.

Hämtade ut tentan efter lunch. Poängen var inte sammanräknade – andra fallet var inte alls summerat – så jag satte mig och gjorde det. Blev mer än lovligt förvånad när jag insåg att det var mitt bästa tentaresultat hittills på läk, eventuellt i min universitetskarriär. Så det var ju trevligt. Och 90% på ortopedifallet var nice att visa upp för L, som inte tror att han fick så höga poäng på sitt ortopedifall en gång i tiden…

Så nu får man säga T9 – check. Färdigt. Done with.

Fokus på T10.

På hjärnan och olika fel som kan uppstå (psyk och neurologi) och på gamlingar (geriatrik). Nästa vecka börjar placeringarna och jag ska hålla till på Johannelunds vårdcentral. Det är ett trevligt ställe.

Helgen passerade ganska lugn. Pluggat en hel del, T10-kompendiet redan många sidor. Ligger i fas med att skriva in föreläsningsanteckningarna i kompendiet, vilket känns skönt. Gick en lång promenad med L och köpte varsin semla, årets första, som vi mumsade i oss när vi kom in igen. Idag har snön vräkt ner, så vi njöt av varsin kopp varm choklad när vi kom hem. I lördags bröt vi lite mot traditionerna när vi var hos familjen S och åt kräftor. Inför flytten vill vi tömma frysen så mycket som möjligt, och två kräftpaket behövde ätas upp…

Första veckan på T10 avklarad och det är också dags att börja översiktsplugga inför bildtentan. Det är ungefär allt vi läst på hela utbildningen på en enda tenta, så det blir… spännande. Eller något annat ord som kanske inte är riktigt lika positivt laddat. Jag och E har ett pluggschema som sträcker sig från den här veckan till vecka 20. Wheiiii.

Och samtidigt säljer kompendierna som smör i solsken. Om nu smör säljer i solsken. Hoppas ni uppskattar dem, ni som köper! :)

Högskoleförordningen och andra regler

Det är bra ibland att kunna lite juridik.

Igår fick vi veta att tentaresultaten dröjer ytterligare ett par dagar – tisdag verkar det som att de ska kunna komma nu. Det är bara det att tisdag innebär att det bara är en vecka till omtentan. Anmälningstiden till den tentan skulle gå ut idag, vilket innebar att hela klassen skulle få säkerhetsanmäla sig till omtentan (säker på att man fått godkänt kan man ju aldrig vara), vilket i sin tur skulle innebära att de fick boka en lokal för 70 pers, och sen skulle 70-80% avanmäla sig.

Men den stora grejen var ju att vi i så fall bara skulle ha fyra arbetsdagar (onsdag-fredag, måndag) på oss att plugga. (“Men ni har ju hela heeeelgen på er,” som en gammal Triss-reklam körde…). Och riktigt så funkar det inte.

Vi har ju en del regler som styr och ställer hur högskole- och universitetsvärlden får bete sig. Tragiskt få av mina kursare verkar veta om att Högskoleförordningen existerar baserat på kommentarerna jag fick igår när jag tog upp det, men så är det. Den finns, och diverse andra rapporter och regler. Och i rapporten Rättssäker examination från 2008 finns en bestämmelse om att man ska ha minst två veckor eller tio arbetsdagar mellan meddelande om tentaresultat och omtentan.

Trevligt nog har jag både MSF och MF:s utbildningsansvarige i klassen, och när jag hittat det jag tyckte var relevant lämnade jag det vidare. För fyra arbetsdagar mellan tentaresultat och omtenta är faktiskt inte något kursledningen kan sätta.

Det hela resulterade i att vi på kvällen, efter att MSF och MF (antar jag) haft en del kontakt med ansvariga, fick ett mail om att omtentan flyttas till senare datum, exakt när kommer senare. MSF och MF driver dessutom samma sak för en av terminerna under oss, som har precis samma problem. Borde bli samma resultat.

Student power! Och det är inte helt fel att hålla koll på vad det finns för regler…

Termin tio

Termin tio har dragit igång. Neurologi, psykiatri och geriatrik står på schemat för den här terminen, vilket innebär att det blir en del nytt och hel del gammalt. Många saker på schemat för den här veckan har vi haft uppe på termin fem, även om det nu så klart blir större fokus på klinik och behandling. Det känns skönt att inte allt (inte ens psykiatrin) är helt nytt – T5 täckte trots allt en del (depression, schizofreni, mani, missbruk).

Nya T1:or har invaderat HU. De är som vanligt hur många som helst med sina små gröna op-mössor och blåa skyltar. Det är en evighet sedan nu. Tiotusen sidor kunskap sedan. Det går inte att greppa hur mycket jag lärt mig sedan dess. Hur många ord jag inte kunde då, när jag fick sitta och slå i Medicinsk Ordbok hela tiden. Hur mycket av kroppen jag inte visste – vad ett blodtryck egentligen är, var njurarna sitter, hur nervsystemet är uppbyggt, saker jag nu tar för givet och bara kan. Med patienter får jag nu passa mig för att inte använda alldeles för svåra ord, bara för att jag tycker de är självklara.

Ett år kvar på utbildningen. Sista terminen har en hel del nytt – anestesi/akuta verksamheter, pediatrik och gyn. Men innan dess ett helt gäng T10-placeringar, föreläsningar, bildtenta och terminstenta.

Jag önskar att jag vore mer pepp på terminen, men det är jag inte.

Har jag varit duktig de första två dagarna och direkt när jag kommit hem skrivit in föreläsningarna i mitt kompendium. Mycket är kopierat från T5 så allt behöver inte skrivas på nytt, tacksamt nog.

Och så har jag annat att göra. En tårta som ska vara färdig på lördag, och lite hemsidor.

Gjorde tårta förra veckan till L. Han firade att han checkat av både twinhook- och halvprotesoperationer (för ett tag sen, men det har inte varit tid att göra tårta innan). Den var annorlunda och kul att göra. Fylld med blåbärsmousse och vaniljkräm, täckt med marsipan.

Skelettårta.

Skelettårta.