Category Archives: Läkarlinjen: T1b

Hämtade ut tentan igår. Det visar sig att där var absolut noll marginal för mig. 60%, exakt 48 poäng, skrapade jag ihop. Nu funderar jag på om jag ska vara nöjd, eller missnöjd, eller inte bry mig. Det verkar landa på det sistnämnda.

I över fem år har jag pluggat ämnen som har gett betyg på en skala – på psykologin två steg (G/VG), på juridiken i tre steg (B/BA/AB). Där spelade det roll hur bra man klarade sig. Ett godkänt var inte riktigt okej på juridiken, då betygen spelar roll för ens möjligheter att få tingsplats efter examen.

På läk har vi bara ett steg – godkänt. Annars är det underkänt. Godkänt-gränsen är också satt 10% högre än på juridiken – 60% istället för 50%.

Jag gjorde uppenbarligen inte sämst ifrån mig på tentan. Vi var 84 som skrev tentan och 19 kuggade; nästan 23% kuggade. Men ska jag vara nöjd med exakt godkänt? Jag tror jag är det, trots allt. Jag känner att jag kan mer än det jag skrev på tentan, för de frågade inte i närheten av allt, givetvis. Det jag missade har jag tittat på sedan dess. Och någon enstaka fråga visar sig vara apkorkad, så mycket att ingen jag pratat med (och det är åtminstone dussintalet vid det här laget) har fått mer än 0,5 poäng på den (en 2-poängsfråga). Det är en dåligt skriven fråga när studenterna inte förstår vad läraren är ute efter. Vad jag förstår har heller ingen fått över 90% på tentan; bästa resultatet jag hört hittills är 87%.

Jag har klarat den. Jag slipper omtenta och kan fokusera på termin två. Lärarna har satt 60% som godkäntgräns och jag fick 60%. Jag ska vara godkänd och jag ska kunna vara glad över resultatet.

Jag är nog nöjd ändå.

T1 avklarad.

Det förväntades tydligen att jag skulle blogga om saken, men jag har inte varit hemma (och är fortfarande inte hemma) så: T1:B-tentan passerades. Med flying colors eller utan har jag inte en aning om; tänker hämta ut tentan på fredag eller så. Strimma imorgon, så då har jag inte tid. Men jag är inte så brydd med det exakta resultatet – det är över 60% i alla fall vilket är vad som räknas.

Dagens största grattis kan dock inte sägas gå till mig, utan till A som lyckades med bedriften att på fem dagar tenta av både T1 och T2. Grymt imponerande.

I övrigt är jag lite trött och lite förkyld och inte det minsta förtjust i statistiken vi för närvarande tvingas hålla på med (jag läste statistik för fem år sedan i någon psykologikurs och det var mer än tillräckligt; jag hade någon idé om att jag efter de 7,5 hp inte skulle läsa mer statistik igen någonsin. Ungefär som att jag aldrig skulle salstenta igen efter rättspsykologin…).

Har nu över 400 högskolepoäng.

Jag är så trött på histologi, embryologi och anatomi. En av mina kursare sammanfattade känslan just nu så väldigt väl på Facebook:

Kuk! Nej, jag menar penis. Latin, A, latin. Hm, latinos är trevliga…. Fokusera!!

(Hoppas det inte gör något att jag citerar dig, A.)

Precis så känns det. Som att det inte finns så mycket som ett uns koncentration kvar i kroppen. Det kryper i mig och snart blir det träning igen, för det funkar bara inte att bara sitta och försöka pressa in sida upp och sida ner med konstiga namn och kännetecken för alla histologiska preparat vi har. Fossa vesicouterina? Plexus pampiniformis? Muscularis ischiocavernosum? Blä. Men förutom dryga dussintalet anatomiska ord börjar det sitta (precis nämnda tre är sådana jag har problem att få min lilla gråa klump att minnas). Histon kan jag till viss del. Jag vet mestadels vad som borde finnas i varje preparat. Tyvärr är våra preparat inte sådär fantastiskt fina som shotguns prep, så det är lite svårare att se alla olika celler i våra.

Embryologin är som den är. Jobbig, irriterande, rörig.

Om mindre än 24 timmar är det över. Hell yes.

I andra nyheter– bwahaha! Andra nyheter? You’re kidding. Det finns inget annat just nu. Livet stavas plugg. Grejen är att, med vad jag hört från T2:orna som nu blir T3:or, så är det så här livet kommer vara framöver.

Fast det är väl ganska okej :)

För att det får mig att skratta mitt i allt plugg, från Argalappen.se:

Arga lappar är så roliga. Sarkastiska arga lappar är ännu bättre.

Sitter och försöker trycka in histologin i min arma hjärna. Den är inte något som direkt har stor lust att fastna, märker jag. Börjar få huvudvärk igen och ska nog ta en paus för träning.

En del av histon kan jag redan. I teorin. Det kom en fråga igår på histon som jag nog får ett par poäng på (även om jag säkert missat en hel massa) och jag mindes faktiskt att Brunnerska körtlar bara finns i duodenum, att gaster har tre lager muscularis externa (longitudinellt, cirkulärt och obligt), och att villi blir kortare och tjockare ju längre ner i tarmen man kommer. Så lite kan jag. Grejen är att man måste kunna känna igen allt det där, samt komma ihåg deras funktioner, när man sitter vid mikroskopet.

Kollar på Shotgun Histology på YouTube. Det är väldigt bra. Tyvärr är inte våra prover lika bra som hans och därför är allting inte riktigt lika trevligt tydligt när vi ska säga vad som är vad.

Men som vanligt, jag gör mitt bästa och försöker sedan göra lite till. Ska försöka få tillgång till ett mikroskop någon gång under dagen, vilket förmodligen är lättare sagt än gjort med tanke på att mina insecure overachievers till kursare (inget ont menat, jag är nästan lika illa) var i skolan innan sju imorse för att mikroskopera. Då sov jag gott. Vaknade och började omedelbart tänka på allt jag tror jag gjort fel på tentan och blev så småningom fullt övertygad om att jag kuggat tentan.

Andra delen av tentan blir, preliminärt åtminstone, kl 11.35 på torsdag. Fortsatt tum-hållande uppskattas.

Ooh, för att det är roligt, mitt repetitionspapper inför gårdagens tenta. Skrev det mesta utantill, så yay me. Förmodligen helt oläsligt för er, vilket är okej :)

Glykolys, embryologi, steroider, vitaminer, och allt möjligt annat i en salig blandning på ett enda A4.

Så är jag här igen, utslagen i soffan. Blir alltid likadan efter tentor – totalt slutkörd i huvudet och ingen ork alls. Fast idag gick jag faktiskt ut på stan och shoppade på julrean (eller efter-jul-rean – det är ju inte riktigt mellandagsrea längre). Lite tröjor, ett par tighta jeans från JC som jag dessutom fick upplagda (för korta ben = alltid för långa jeans i vanliga fall). En ny handväska för den gamla var så välanvänd och totalsliten att jag blev tvungen att slänga den – den hade redan gått i ett par bitar vid det laget.

Shopping är roligt.

Tentan… meh. Med bra poäng på den praktiska kan det gå vägen. Vi får se.

Det var lite trevligt att träffa folk igen, även om ångestmolnet låg lite väl tätt runtomkring oss för att det skulle kunna gå att ha någon konversation. Jag fick frågor om Brasilien och hade lite svårt att svara, för jag var totalfokuserad på medicin (läs: biokemi och cellbiologi) och inte på den ljuvliga känslan av varm sol på huden och perfekt tempererad pool att hoppa i när man blev överhettad. Dessutom är det en svår resa att sammanfatta på några sekunder, så det blev mest ett standardsvar av, “Ja, sol och bad – alltid skönt!” snarare än något mer ingående. En del har sett bilderna på FB.

Vi har den praktiska tentan kvar, men mest ser jag fram emot att börja nya terminen. Det är tio dagar ledigt mellan tentan och skolstart – sen börjar vi som något annat än minstingarna på Läk. Whii! Det går snabbare här än på juridiken känns det som. Fast där hände det också lite plötsligt – man var etta och sen blink! så var man trea och helt plötsligt var jag på fördjupningsterminerna. Kom dit för att skriva examensarbetet och såg små skygga ettor som likt Bambi på skakande ben tog sig upp för trapporna till Juridicum. Eller ja, alla är ju inte som jag (som avskydde att vara i receptionen på Juridicum); de tar för sig lite mer. Men när man är ny och osäker på vart man är och vart man ska, då ser man alltid ut på ett visst sätt.

Nu får vi valla runt nya n00bs.

Bara klara tentan först.

Så här i tenta(ångest)tider tänker jag tillbaka på alla de gånger jag tentat förr. Man kanske kan tycka att efter mer än två dussin tentor borde ångesten vara något som a) inte finns längre och b) man är van vid, men jag kan konstatera att jag har alltid haft den och kommer alltid att ha den. (Undantag: HEL för där fanns inget att plugga till).

Min första riktiga tenta kuggade jag. Det är än så länge (vi får se efter måndag) den enda tenta jag kuggat. Efteråt, vid tentagenomgången, sa läraren till mig, “Ja, du behöver förbättra allt.” Jag var inte bra på någon del av den konstitutionella rätten vårterminen 2004 – jag hade åtminstone åtta eller tio poäng för lite för att få godkänt. I augusti skrev jag omtentan och jag tror jag låg betydligt närmre BA då än U.

Vårt betygsystem på Juridicum, skall nämnas, var: Godkänt = B; Väl godkänt = BA; Mycket väl godkänt = AB. Och underkänt, U, givetvis.

Man lär sig hur man skriver tentor inom olika ämnen. Termin två på juridiken – allmän förmögenhetsrätt, vilket jag fann otroligt tråkigt – godkändes jag på första försöket, för att sedan ta ett studieuppehåll i ett år.

Introduktionskursen i psykologi var, precis som den lilla 7,5 p “Grunken” (juridisk grundkurs), en av de roligaste kurser jag läst. Grundkurser är fantastiskt roliga. De är två millimeter djupa och tre mil breda, med vilket jag menar att man täcker otroligt mycket men går inte in på något alls egentligen. Man kommer därifrån och känner att man kan allt och vet allt – och sen fortsätter man plugga ämnet och det man mest av allt lär sig är hur lite man vet.

Första terminen psykologi var indelad i fyra kurser. Sista kursen klarade jag med nöd och näppe – arbets- och organisationspsykologi, med en dålig lärare som gjorde ett neutralt ämne tråkigt – med exakt den poäng som innebar godkänt.

Våren 2006 började jag på juridiken igen. Plötsligt hade jag lärt mig hur man skrev juridiktentor (och hur jag pluggade på bästa sätt) vilket ledde till att jag fick BA (VG) i mark- och miljörätt, civilrätt, och sedan även bolags- och skatterätt (!). Den sistnämnda hade jag lite tur med: vi fick skriva in anteckningar i lagboken och övriga kursböcker och fick ha med alla dessa böcker på tentan. Lagboken och övriga kursböcker har många, många vita sidor. Dagen innan tentan satt jag och slökollade igenom extentor, hela vägen till den allra äldsta, varpå jag snubblade över en fråga vars svar jag tyckte kunde vara bra att ha med mig som stöd på tentan. När tentans sista fråga kom visade det sig att det var exakt samma fråga som på extentan… Korkat av dem, trevligt för mig.

Straff- och processrätt var min längsta tenta hittills – sju timmar lång utan paus. Jag satt i ungefär sex timmar och fick ett BA. De flesta satt tiden ut. Det är nog den tentan jag varit tröttast efter; det var en total urladdning.

Termin sex på Juridicum i Lund är uppdelad i dels internationell rätt och dels allmän rättslära/rättshistoria. Få gånger har jag varit så förvirrad som under den internationella rätten, trots att vi hade en av de bästa lärarna jag någonsin haft. Internationell rätt är rörig. Minst sagt. Konventioner till höger och vänster och olika sätt som det skall inkorporeras i svensk rätt och tas hänsyn till på åtta olika sätt. Men! Tre dagar innan tentan satt jag och pratade med en kursare och hon sa något om… ja, någonting som var obegripligt – och plötsligt trillade poletten ner! Tre dagar senare skrev jag mitt första AB (MVG) på juridiken.

Allmän rättslära – aka rättsfilosofi – och rättshistoria var två ämnen som verkligen inte funkade för mig. Men hemtenta är min grej så jag skrev bra där (rättsläran). Rättshistorian var den första tenta där jag upplevt tidspress – vi hade fyra timmar att skriva och de tre frågorna var alla gigantiska essäfrågor. Det tog mig två timmar att skriva den första. Lyckligtvis hade jag inte pluggat tillräckligt för att kunna skriva lika mycket på fråga två och tre, så jag hann med en kvart till godo.

Tekniskt sett har jag kuggat ytterligare en tenta – min första tenta i rättspsykologi. Jag gick kursen under tiden jag gick termin sju på juridiken. På den första av två tentor fick jag 11,5 där 12 var godkänt. Anledningen? Tja, mest att jag inte hade pluggat. Men den andra var att läraren använde en terminologi i första frågan som inte fanns i kurslitteraturen och som han aldrig använt. Jag, som alltid är rädd för att känna mig dum, skrev inte det jag misstänkte att han var ute efter. Det visade sig att det var det han var ute efter. Så när resultatet kom ut tjatade jag till mig att jag hade vetat svaret redan på tentan och att hans terminologi var korkad. Fick skriva en halvsida om saken och sen fick jag mitt halva poäng och därmed godkänt. Whoo!

Med alla hemtentor i kriminologi och rättsmedicin, och i rättshistoria och säkert nåt annat jag glömt, har det blivit trettiotalet tentor. Och fler lär det bli. Efter min andra tenta i rättspsykologi (som gick mycket bättre än första eftersom jag faktiskt pluggat till den) jublade jag och sa, “Nu ska jag aldrig mer tenta!”

…yeah.