Category Archives: Läkarlinjen: T3

På något sätt gick det vägen. Jag har ingen aning om hur, men när jag öppnade det bifogade dokumentet och skrollade ner till mitt nummer stod det “G” istället för “U”. En liten stund senare var Studentportalen uppdaterad – godkänd på T3:s slutprov. Och mitt hjärta hade knappt ens bultat då jag öppnade Word-dokumentet, eftersom jag var så säker på att jag blivit underkänd…

Utifrån listan tänkte jag först att jag fått väldigt nära gränsen, 65%. Men efter att ha insett att de nummer som stod uppräknade inte var procent utan poäng inser jag att jag hade flera poäng tillgodo. Vilket är galet.

37% av klassen kuggade. Tentamensansvariga anser att 63% godkända är “ett ganska lågt resultat“, men går vidare i sin kommentar till tentan med att säga att det ändå är en bra tenta eftersom spridningen var normal bland de som klarade sig:

Ett tecken på att examinationen som helhet varit rimlig som utbildningen brukar använda sig av är att det finns någon eller några studenter som klarat att skriva 80% eller mer på tentan uppfylls även av denna tenta.

Jag säger mest, wow, jag är sjukt imponerad av de som skrev 80% eller mer på den här tentan.

På vår kritik angående att tidsbrist förelåg svarar de:

När det gäller innevarande examination tycker vi inte att resultatfördelningen över de olika frågorna eller fallen visar på en orimlig effekt av tidsfaktorn och det speglas av att resultatet på den sista frågan (7 poäng) har över 80% i svarsresultat.

Men jag är inte säker på att det alls kan tas som ett tecken på att tidsbrist inte förelåg – snarare att folk stressade som galningar för att komma fram till den där sista frågan, som sedan visade sig vara betydligt mindre omfattande för de där 7 poängen än vi trodde. Så var det i alla fall för mig – jag såg att det låg 10 poäng på de sista två frågorna och var således skakigt stressad genom hela tentan för att hinna dit. Väl där insåg jag att det var FoF-frågor där svaret inte behövde vara mer än en halv sida långt trots allt – alltså ungefär lika långt som flera av tvåpoängsfrågorna tidigare i tentan.

Tentamensledningen efterlyser sätt att hjälpa oss tidsdisponera. Mina två förslag är dels att inte lägga poängmässigt gigantiska frågor sist (den sista med sju poäng var den enda frågan på hela tentan som var värd mer än tre poäng, om jag minns rätt; definitivt den enda över fyra poäng), dels att förlänga provtiden. På T5 på juridiken hade vi 7 timmar tenta, för att examinatorerna inte ville att tidsbrist skulle vara en faktor i om vi klarade oss eller kuggade. Visst fanns det även där en hög människor som satt till sista minuten, men själv gick jag en dryg timme innan sluttiden.

Men nu är T3 slut. De närmsta två veckorna har plötsligt fått betydligt mer fritid än väntat och jag kommer slippa hamna efter på T4 det första jag gör. Väldigt, väldigt skönt.

Två saker talar för hur gårdagens tenta var: (1) I stort sett ingen gick från tentan tidigare än en halvtimme före sluttid. Själv gick jag 20 minuter innan sluttid, efter att ha stressat som en galning för att över huvud taget hinna färdigt, vilket är den största procentuella del av tillgänglig tentatid jag någonsin suttit. (2) Samtliga jag hört från sedan gårdagens tenta skrevs verkar ha anmält sig till omtentan, eller ha som plan att göra det så snart de kommer ihåg.

Det blir dålig reklam för mitt kompendie, men jag är lite tveksam till att man klarat tentan även om man kunnat det utantill. Det bör egentligen, tycker jag, tolkas som att tentafrågorna sög svårt, men tentatorerna har väl alltid rätt, eller? Frågor som hur man beräknar GFR utifrån Iohexolclearance – istället för bara att man gör det, som varit på extentorna -, hur man gör immunoflourescens, nämn tre autoantikroppar och vilka nefriter de tillhör (där svaret innehöll ca åtta nefriter varav sju jag aldrig hört talas om), och så vidare.

E och jag sa före tentan att bara det inte blir njure och FoF så skulle det gå ganska bra. Det blev 40 poäng njure – och inte bra njure, med typ njursvikt eller nåt, utan i stort sett uteslutande glomerulonefrit – och 20 poäng FoF. Inget hjärta förutom två EKG. Dessutom avslutades tentan med en 7-poängsfråga, efter att resten av tentan varit mestadels 1- och 2-poängsfrågor. De två sista frågorna, totalt 10 poäng, utgjorde mer än 10% av tentan (max var udda 95,5 poäng). Och detta var en tenta vilken var totalt oproportionerlig mot tiden vi hade. Det är inte bra när man inte har minsta tid att tänka igenom sitt svar. Med MEQ-tentan kan vi ju inte gå tillbaka i svaren och fylla i senare eftersom vi får svaren på nästa sida, så det vi skriver i stressen är det svar som gäller. Det bör inte vara tiden som gör att man kuggar en tenta.

Kort sagt gick det hela käpprätt åt helvete. Den enda tröst jag har är att det inte hade spelat någon roll om jag haft två veckors tenta-p ytterligare, jag hade ändå aldrig räknat hur man gör Iohexolclearance och de där autoantikropparna i nefriter till något som är viktigt att lära sig.

Nu gäller det att ladda om till roligare saker – ikväll är det examenssittning för L och sedan följer examensceremoni och Egypten. Och T4-start. Omtentapanik får vänta.

Dagen gryr, även om det är knappt. Inte som igår när regnet smattrade mot fönstren, men det är inte särskilt ljust för det.  Åtminstone ett ganska produktivt väder för plugg, även om det inte är så produktivt för mitt välmående. Mår alltid bättre med sol.

Dag nånting på tenta-p-schemat. Mitt kompendium är nu mer eller mindre klart – jag kan inte säga helt klart, för jag vet att jag kommer gå in och ändra och greja med det, kanske ända till en punkt där jag faktiskt skriver FoF-sidor också, den enda T3-sektion som nu saknas, och det mest eftersom jag inte vet vad det är vi ska kunna efter T3:s FoF. På flera av extentorna har det varit enorma mängder FoF vilket jag verkligen inte förstår. Att kunna FoF-kunskap utantill är inte något som kommer göra oss till bättre läkare (det kommer alltid att finnas internet när vi läser artiklar, om vi nu glömt bort vad p-värde är och hur ett t-test eller Chi2-test görs).

Kursare till mig tyckte (tycker) att de dryga 30 veckor vi läser FoF och HEL är vettigt, trots jämförelsen att nuvarande T11 har läst en (1) vecka psykiatri och en (1) vecka klinisk neurologi under hela utbildningen. Jag kan inte annat än att inte hålla med. Psykiatrin är en av de specialitéer som har svårt att få nytt blod och inte är det konstigt – först för att det är en svår och annorlunda specialité, och sedan lägger man på att det är så extremt bortprioriterat. De lärare som har hand om psykiatri och neurologi på läk i Linköping har, med all rätt, gått i taket över att de får så lite tid. Istället för att läsa de två veckor, som i sig är lite nog, av respektive ämne lade ledningen in “HEL 2” med “förbättringsarbete” för T10. För Ls del bestod detta förbättringsarbete i att hans grupp skulle utreda vad som är bäst – terapi i grupp eller ensam. Låt oss nu använda de där FoF-kunskaperna som är åh så användbara till att konstatera att det där är ett så extremt korkat “förbättringsarbete” att man blir helt mörkrädd, för nej, jag undanhåller inte vidare information om vilken sjukdom de skulle kolla på, vilket stadium patienterna befann sig i, etc. Övriga “förbättringsarbeten” var bland annat att sätta upp en whiteboard på en avdelning och fixa hjul på återvinningskärl.

Visst är det bra att vi kan läsa en vetenskaplig artikel och ha åtminstone en grundläggande förståelse för olika typer av tester. Vår undervisning om hur man pratar med patienter är en bra sak (även om det gås igenom väldigt grundligt på Strimman och genom fortsatta övningar under resten av utbildningen). Sure. Men 30 veckor motsvarar 1,5 termin av läkarprogrammet. Det är löjligt mycket. Det är korkat mycket. Ytterligare en jämförelse kan vän vara att vi får en (1) lektion i hur man gör venprovtagning. (Det föranledde i sin tur en diskussion med pojkvännen om att det borde finnas ett krav för läkarstudenter att arbeta som undersköterskor åtminstone någon sommar under programmet, för att få tillfälle att öva sig i vissa basala kunskaper som vi förutsätts kunna. Nu finns det inte det, vilket innebär att den där enda lektionen i venprovtagning ska vara tillräckligt.)

All denna irritation är helt utan att ens börja gå in på ett av de fokus vi haft den här terminen på FoF – genusperspektivet. Eller, som det en gång hette och fortfarande borde heta, kvinnoforskning. För det handlar inte om genus, det handlar om kvinnan som ett offer och mannen som ett monster. Samtliga exempel vi var tvungna att ta upp på genusseminariet handlade om hur kvinnor var förtryckta och att män stod för förtryckandet. L säger att han alltid kommer ifrån genusföreläsningar med en känsla av att vara en hemsk person, bara tack vare sitt kön. Nej, genus är en pseudovetenskap som till skillnad från alla andra vetenskaper utgår ifrån att det finns en skillnad (i vanliga fall är nollhypotesen att det inte finns någon skillnad, vilket vi också lärt oss under alla veckor av FoF), och den har nästlat sig in i varenda del av universitetsutbildning. Den är ju tvungen att vara med även i t ex juridiken, vilket kanske är vettigt så länge man pratar brott- och familjerätt, men som inte är det minsta relevant när bolagsrätt läses.

Nu när jag avreagerat mig om saken ska jag sätta mig och läsa FoF, för terminsledningen har ju till och med påpekat att “hur mycket tid någon del av terminen tagit i anspråk är inte motsvarande hur många poäng det kommer att komma på det på tentan,” vilket innebär att vi kan få väldigt, väldigt många FoF-frågor…