Den goda stressen

Nu är det på tapeten igen. Unga flickor stressar mycket. Unga flickor stressar mer än unga pojkar. Från mellanstadiet upp till gymnasiet blir flickor alltmer stressade över skolresultat och annat.

Precis som många andra liknande undersökningar är denna en självifyllnadsenkät. De 1000 elever som tillfrågats har fått bedöma sin stressnivå på egen hand. Det är ungefär då jag börjar undra: har vi numera alldeles för mycket tid att tänka efter, känna efter? Rapporten utkommer samtidigt som två Socialdemokrater presenterar sitt mer än lovligt korkade förslag om “butler” i kollektivtrafiken*. Stockholmare generellt är ju stressade.

Nu tänker jag inte lägga särskilt mycket politik i den här bloggen, eftersom jag är en sån där för partierna irriterande människa som oftast inte bestämmer sig för vilket parti hon ska rösta på förrän fem minuter innan hon röstar och jag oftast finner att alla partierna kommer med otroligt dumma förslag. Men jag tycker ändå att det är intressant med kopplingen mellan unga flickors stress och deras föräldrars stress.

I gårdagens Sydsvenskan kunde man samtidigt läsa om Lourdes Anagua, 14 år i Bolivia. På morgonen och förmiddagen går hon i skolan, fram till kvällen gör hon läxor och sedan tar hon bussen en timmes resa för att jobba på gatan med att sälja en varm dryck till bilresenärer fram till tio eller elva. Hon kommer hem vid midnatt. Sedan börjar det om igen.

Jag tror inte att Lourdes mår bra. Barn behöver få vara barn och de, liksom vuxna, behöver få vila. Men om Lourdes hade fått en självutvärdering om hur stressad hon är så tror jag inte att hon hade beskrivit sig själv som stressad.

Här i Sverige har stressad blivit ett ord som är helt synonymt med att må dåligt. Jag förstår inte riktigt den kopplingen. Visst finns det långvarig negativ stress, det gör det utan tvekan. Men all stress är inte negativ. Stress inför en tenta, till exempel, får mig att bli mer fokuserad. Om jag har mycket att göra i vardagen så får det mig både att göra mer (om jag har 30 min på mig mellan skola och träning och vet att jag måste städa så gör jag det under den tiden, medan om jag är ledig i två dagar så städar jag inte på hela tiden eftersom det finns roligare saker att göra och städa kan man ändå göra sen), och det får mig att njuta mer av min lediga tid.

Stockholmare har tydligen inte tid att älska eftersom de spenderar i genomsnitt 77 minuter varje dag på resande. Som Sydsvenskans ene krönikör påpekade har stockholmare, liksom övriga Sverige, världens mest förmånliga föräldraförsäkring, fem till sex veckors semester om året, god barnomsorg och ett välutvecklat välfärdssamhälle i övrigt. Men de är ändå stressade. För det är man när man har det bra. Mycket vill alltid ha mer.

Tillbaka till de stressade unga flickorna (och en hel hög pojkar, ska ju inte glömmas). Varför är det så dåligt att flickor stressar? Sedan någon gång på 80-talet har flickor fått bättre betyg i skolan än pojkar (enligt Sydsvenskans opnionskrönika om det idag). Fler flickor läser vidare på universitetet. Varför är det så dåligt att flickor stressar och blir bättre i skolan? Dagens elever besitter ändå mycket sämre kunskaper än vad de gjorde för tio, tjugo år sedan. Fysikkunskaper, mattekunskaper… Redan då jag gick på gymnasiet var mattekunskaperna usla. Vi var närmare 30 elever som började på Matte B när jag gick i tvåan. Sex elever gjorde slutprovet. En av dessa fick VG, en fick G. Resten blev underkända. Själv spenderade jag majoriteten av lektionerna med att förklara första gradens ekvationer för andra elever, eftersom läraren inte hann med att hjälpa andra. Varför hade de inte lärt sig ekvationer i grundskolan? Ingen aning.

Stress är inte enbart av ondo. Det ger oss möjlighet att njuta mer när vi kan slappna av. Men människan är av naturen lat och vill helst ha allt serverat på ett silverfat, alltifrån bra betyg till bra lön, till tid att älska, tid att åka på lyxsemestrar, den senaste bilen, den senaste mobilen, den plattaste TV:n. Och ju mer vi har, desto mer vill vi ha.

Samtidigt sliter Lourdes 18 timmar om dagen mot sin dröm att bli läkare. Jag känner mig enormt bortskämd och inte det minsta stressad helt plötsligt.

Så, som slutsats, eftersom det kanske behövs (även om det här mest var för att få ut min irritation gentemot folket i välfärdsländer som gnäller konstant): I mångt och mycket tror jag att den stress som numera kommer fram i rapporter flera gånger årligen ligger mycket i att vi är så högt uppe på Maslows behovstrappa att vi kan börja titta på det vi själva har och verkligen tänka efter, är jag nöjd? Vi har mat, vatten, ett hem. Vi har trygghet. I mångt och mycket har vi kärlek och gemenskap. Då börjar vi plötsligt komma in på uppskattning och självuppfyllelse – och där stannar vi, och tittar på oss själva och då komma fram till att ja, jag är nog stressad. Och vissa är säkerligen stressade på det negativa sättet – men många är mest bara bortskämda.

* Detta förslag är korkat eftersom allting de lägger fram, såsom tvättinlämning, matkassehämtning, och en butler som gör “uträttar ärenden”, redan finns att få. Det heter kemtvätt, och de stora mataffärerna har matkasseutkörning, och man kan hyra allt från städerskor till barnpassare eller vad det nu är man vill ha. Grejen är bara att det kostar. Eller hade de med det här förslaget tänkt att det hela skulle vara gratis? Hur skulle det då finansieras, högre skatter? Varför ska jag betala för att stockholmarna ska få det ännu bättre förspänt? Annars blir det som vanligt, de som har pengar kan köpa tjänsterna. Och det finns redan (inklusive RUT-avdraget, som S vill avskaffa…).

http://www.dn.se/debatt/nar-ska-vi-stockholmare-fa-tid-att-alska-och-skratta-1.1153kommer

Kommentera!

Post Navigation