Julpynt och snömys

Det snöar ute. Vräker ner, till och med. Sedan imorse har det nog kommit två decimeter. Det som är betydligt mer ovanligt än att det snöar i Linköping i december är att jag faktiskt trivs med det. Jag brukar inte tycka om snö – det är i vägen, det betyder att det är kallt ute, och det blir slask när det smälter och sedan is när det smälta fryser. Alla dessa saker är visserligen fortfarande sanna, men när man inte ska ut och cykla i det, när man har en ordentlig kappa och fina tumvantar och det är -4 grader ute, då är det betydligt mycket mer okej med snö.

Efter att igår knappt ha satt en fot utanför dörren – bara fram och tillbaka till garaget, och fram och tillbaka från bilen till L&D – och dessutom med en ledig dag till mitt förfogande hade jag sedan tidigare bestämt mig för att besöka stadskärnan. Tvekade länge med blickar ut genom fönstren. Snön öste ner i 45 graders vinkel vilket tydde på en del blåst, utöver de fyra minusgraderna och snöandet i sig. Till slut tröttnade jag dock på att sitta inne och klädde på mig ordentligt: nya kappan, tumvantar, mössa, kapuschong uppdragen över mössan, halsduk upp över hakan, och knästrumpor under byxorna, samt ordentligt varma skor. Och hör och häpna – jag frös inte en sekund. Visst blir det lite kallt om näsan efter en stund, men inget ohanterligt. Så traskade jag hela vägen till stan, en runda där, och hem igen. Det är visserligen inte särskilt långt, men det blir lite jobbigare när man går genom en oskottad Trädgårdsförening där snödjupet är någonstans åt trettiocentimetershållet.

Det blev införskaffning av diverse julpynt. Det smarta är egentligen att vänta till efter jul att köpa sådant, men eftersom två saker spelar in där – a) jag har tenta-p då och b) sakerna jag vill ha finns inte nödvändigtvis kvar vid det laget – blev det istället inköp till ett något högre pris, men med fritt val och gott om tid. Det blev en liten boll som nu hänger i fönstret och lyser, en tomte, en liten blomma, och glassak som får funka som hållare till vårt datumljus (som inte börjat brännas än eftersom vi var bortresta i helgen och inte tog fram det förrän igår). Det var mysigt att gå på stan. Väldigt lite folk, vilket var jätteskönt. I Stockholm i helgen var det ju tiotusen människor överallt, hela tiden. Jag orkar inte med det.

Jultomte, datumljus, ljusboll i fönstret… och två lata katter.

Adventsljusstaken kom upp till slut. Den gjorde jag i slöjden på högstadiet. Hittade siffror att hänga på, nu för halva priset eftersom första advent redan är avklarad. Egentligen borde det ju vara 25% billigare då, det är ju tre adventisar kvar – men vem är jag att klaga? :)

Nu är det julpyntat hemma. Jag borde plugga, både lite läsning inför morgondagens patientövning (examination den här gången, istället för övning som förra gången) och inför stadium II-tentan, men jag finner att jag helt saknar motivation att plugga. Orkar bara inte. Procrastination, thy name is Camilla.

E och jag hade pre-stadiumtentagrupp igår då vi satt och diskuterade igenom veckans teman (hjärta, lungor, blodtryck, blodfetter). Medan tentan stressar mig något enormt (som vanligt) är det ändå skönt att märka att det vi nu pluggar in igen dels inte är något vi behöver plugga in från noll, och dels är det saker man i mycket större utsträckning kan ta på logik istället för att lära sig utantill den här rundan. Vi pratade hjärtljud och var/när man kan höra specifika hjärtljud. Till skillnad från T3, då jag mest såg till att lära mig de olika ljuden, när de kom och till vilket fel de hörde utantill utan djupare förståelse, kan vi nu resonera oss fram till var och när ljudet borde höras. Det gör det betydligt lättare att komma ihåg (även om jag inte rent fysiskt skulle kunna bedöma ett hjärtljud om jag tog ett stetoskop och lyssnade på någon – det är en helt annan sak…). Detta gäller dock inte saker vi bara måste lära oss utantill, såsom syrasekretionen i magsäcken, som dessutom är så urbota tråkig att jag bara kräks på det hela.

Ute fortsätter det snöa. Eftersom jag tröttnade på att sitta inne gick jag ut och skottade uppfarten till nummer 16, och sedan gjorde jag en snöängel, och gick omkring och bara var ute och njöt (!) av snön. Riktigt mysigt. Kunde även konstatera att de inte hittar till vårt område med plogbilarna. Å andra sidan verkar de, enligt L, inte hitta någonstans alls, för knappt nåt är plogat. På sin väg hem från Motala idag körde han förbi inte mindre än tio olyckor på 2,5 mil. Bra jobbat. Jag håller mig till att gå!

Små luciafigurer på stege, inköpt för flera år sedan på mellandagsrea. Ljusstake snodd från mamma, också för flera år sedan. Utanför min snöängel, inte gjord för flera år sedan.

Kommentera!

Post Navigation