13 juni 2010

Utdrag ur dagboken:

Tillbaka på barnhemmet och mer än lovligt magsjuk. Allt som är jobbigt i Ghana blir ännu jobbigare när man är sjuk, kan jag konstatera. Blä.

I Chiefs hus sitter nu alla byns ungar och tittar på fotbolls-VM på TV. Byn har ju inte elektricitet, så för att kunna se på TV står det en stor elgenerator utanför vårt rum och brummar massor. Ett gäng vuxna försöker också få plats att se matchen. Eftersom jag spenderat hela förmiddagen på hotell liggandes i vår stora säng där och tittandes på TV där undrar jag hur de hade reagerat på det. De blir ju galna bara man tar fram kameran (de älskar att bli fotograferade, vilket gör det väldigt svårt att få naturliga bilder av barnen här). Hur hade de reagerat på AC och TV:n på hotellet? Eller på Ipoden i min väska? Datorer? Bio? Det blir uppenbart varför man inte bör adoptera barn härifrån när de är gamla nog att uppfatta världen på något meningsfullt sätt. Det hade liksom blivit samma chock för dem som det är för mig att vara här, men förmodligen ännu svårare.

Barnens rum. Här sover 24 barn och 3 vuxna på golvet.

Chief är för övrigt byns överhuvud. Vet inte vad han heter, folk kallar honom Chief så då gör jag det också. Han är gammal, och berest i jämförelse med resten här. Har tydligen ett barn som pluggar/jobbar i USA och ett i England, vilket gör att hans engelska är så bra att jag förstår 95% av vad han säger. (Till skillnad från Joseph, föreståndaren för barnhemmet, där jag förstår 45% på bra dagar). Chief äger byggnaden barnhemmet är i; han har skänkt dem de två rummen och den lilla delen där barnen äter, har skola och leker. Det är alldeles för litet och barnhemmet vill ju därför flytta. Chief har gett dem en bit mark vid byns utkant, där det nya barnhemmet ska ligga.

Det är inte lika varmt idag. Det regnade i Swedru imorse vid 3-4-tiden, och det har det nog gjort här också. Dessutom kommer det vindpustar med svalare luft då och då, vilket är otroligt skönt. Det är inte så jobbigt att vara här igen efter helgen som jag och C väntade oss, mest för att det här är faktiskt “hemma” i Ghana. Det är tryggt, vi har alla våra saker här, folk stirrar inte så förbannat och skriker inte “obroni” efter oss hela tiden. Ungarna är glada att se oss igen, liksom Joseph.

Vi spenderade förmiddagen magsjuka framför TV:n. Det gick filmer – “Marley & me” vilken var väldigt gullig och “Hannah Montana: the movie” vilken är otroligt korkad men… kul att titta på ändå ^^ – och vi njöt av svalkan från AC:n. Duschade för att komma därifrån fräscha, och checkade ut 11.45. Åkte direkt till barnhemmet efter det.

I taxin, sju vuxna och två barn.

Kommentera!

Post Navigation