20 juni 2010

Utdrag ur dagboken:

Dagen blev inte riiiiktigt som planerat. Vi är inte tillbaka på barnhemmet. Istället sitter vi på Greenland Hotel och har betalt dyra pengar (totalt 105 Cedi) för att få sova här i natt – Swedru är nämligen översvämmat.

Översvämmat Swedru

Börjar från början, vilket är på Green Turtle. Efter middag med tjejsnack och skratt igår kväll gick vi och la oss som vanligt vid 8-halv 9-tiden. Jag hade väldigt svårt att sova, det tog lång tid. Sen vaknade jag av att jag var kissnödig, så på med skor och pannlampa för att hitta bort dit (börjar vänja mig vid att ha en bit att gå till toan i mörker om nätterna). Därefter kunde jag inte somna om för baren spelade hög musik som hördes genom öronpropparna. Efter en stund fick jag nog och gick upp och bad dem skruva ner. Det gjorde de och jag kunde somna om.

Alarmet ringde 5.45. Gick upp och tog oss till den närliggande byn Akundaa, 20 min promenad bort. Blä, den byn gör mig illamående bara att tänka på.

En get dog när vi var där; den blev påkörd. Knakandet av ben som bryts och krossas ekar i mitt huvud. En annan get låg med benen ihopbundna och den skrek. Flera andra getter haltade.

Vi väntade på en tro-tro i nästan en timme. De två som stod i byn var sönder, men de började fixa den ena vars avgasrör hade trillat av. På något sätt fick de fast det och igång motorn. Vi lastades in, total 13 eller 14 i en bil som höll 12. Dessutom kom en kvinna bärandes på en get (hon bar den genom att hålla den upp och ner i benen och den skrek); den lastades in i det 2 dm breda bagageutrymmet.

Dörren höll på att trilla av tro-tron och “mate” (snubben som samlar in pengar från passagerarna) fick sitta på taket. Vi stannade två gånger för att fylla på olja i motorn (då motorn var igång) eftersom den läckte som ett såll. Alla fyra satt och höll tummarna – och eventuellt andan – för att vi skulle klara oss upp för backarna och inte börja rulla bakåt nånstans på vägen.

Gillar inte att vara rädd när jag reser. Att åka tro-tro är en upplevelse, men det är bara kul så länge det inte känns direkt livsfarligt. Olja som skvätter överallt är inte kul.

Men vi kom till slut till Agona Junction och därifrån tog vi tro-tro till Takoradi, varifrån vi fortsatte direkt till Cape Coast med ytterligare en tro-tro. I Cape Coast var det marknad och för att veta vår utgångspunkt tog vi taxi till Cape Castle. Precis brevid Castle ligger “Coast2Coast”, en liten restaurang. De serverade milkshake! Chokladmilkshake! Yummy. Åt spagetti bolognese igen, för om man vill ha något västerländskt så har man på alla restauranger häromkring att välja på det, hamburgare, pizza eller sandwich.

Vi skulle surfa lite internet med stället vi var på i torsdags var stängt för det var söndag. Hittade ett annat men gav upp efter 40 min – då hade jag bara lyckats ta mig in i hotmailen och läsa två mail och inte göra något annat.

Vi gick på en marknad, men alla (utom Ida) var mer eller mindre trötta på alla svarta som drar och sliter i oss, skriker efter oss och rent allmänt vill ha våra pengar, så vi gick ganska omgående till tro-tro-stationen. (En tro-tro-station är ett ställe där många tro-tros samlas och släpper av passagerare. Det är inte direkt organiserat…).

Vid 14.30 var tro-tron full och då åkte vi. Sa hej då till Ida som skulle tillbaka till Kasoa.

Det var en lugn resa fram tills vi var precis utanför Swedru. Då såg jag ett hus som stod halvt under vatten. Vi lämnade ju Kofi Ansa när det fortfarande var smådåligt väder. Det har tydligen fortsatt vara dåligt väder här, för när vi kom in i Swedru möttes vi av en strömmande, forsande flod som var kraftig nog att det slog vågor i den. Bron man måste ta sig över för att komma in i Swedru var hel fortfarande, som tur var. Men vi insåg snabbt att det var ett helt gäng (läs: hundratals) hus som stod under vatten och desto längre vi körde, desto större blev katastrofen. Folk stod i vattnet och räddade vad som räddas kunde och mängder med folk stod med alla sina ägodelar vid vägkanten. På ett ställe brann en bil och två killar försökte släcka.

Bara taket syntes för allt vatten...

Jag vet inte riktigt hur jag hanterar det. Det är ett katastrofområde, det här, och vi körde rakt igenom det. C och S uttryckte chock och förskräckelse, men jag tar det med någon sorts distans och går in i jobb/fixa-mode. Saker ska göras; när vi kom ur tro-tron försökte vi hitta en ny tro-tro till Nyanoa, men lyckades inte. Snart nog började det bli så sent att vi inte skulle hinna hem innan det blev mörkt och då visste vi att vi skulle få stanna i Swedru, eftersom vi blivit tillsagda att inte röra oss ute när det är mörkt. Så jag ringde Tina, vår kontaktperson på Syto, och Alwin på barnhemmet och förklarade situationen. Sedan, efter att ha handlat bröd och vatten, gick vi till Greenland Hotel. Vi fick namn på två hostell av Tina, men det ena låg under vatten och det andra bara någon decimeter över vattennivån, och vi vågade inte riskera att vakna blöta om fötterna.

Så nu sover jag här. Positivt med det här? Riktig dusch!

Kommentera!

Post Navigation