21 juni 2010

Utdrag ur dagboken:

Så var man tillbaka på barnhemmet.

Jag gör ju det här för att testa om jag skulle klara av att jobba för Läkare utan gränser någon gång i framtiden. Än kan jag inte påstå mig veta svaret, men jag inbillar mig att om jag gör det blir det annorlunda än här. Jag tror att det är mer att göra då. Här är väldigt lite att göra.

Lek med Adowa

Igår duschade jag (yay!) och vi åt chokladkex och såg film (“What happens in Vegas”). Somnade först vid 21.45, mycket senare än vanligt. Sov riktigt gott.

Imorse gick vi upp först vid halv 8. Ganska väl utsövd. Vi åt frukost på hotellet (ägg, Ghana-variant av bacon, toast, gröt, te) och packade ihop.

Skulle till internet café men allt var stängt/utan el så det blev inget av det. Med lite hjälp – folk här är väldigt hjälpsamma, helt klart – hittade vi en tro-tro mot Asamankesi, och så höll vi tummarna för att vägen inte skulle vara dränkt. Det var den inte, även om det inte var många cm till godo på sina ställen. Såg en del floder och vattenfyllda fält som inte varit där tidigare. Troligtvis var delar av vägen dränkt igår, vilket var varför vi inte hittade någon tro-tro då.

Hoppade av i Nyanoa och tog taxi hela vägen till Kofi Ansa. Vi ville inte riskera att behöva gå genom en massa vatten på vägen till Kofi Ansa, men det visade sig vara ogrundad oro; det var knappt nåt vatten alls där. Som tur är ligger ju Kofi Ansa högt upp på en kulle, så här är ingen översvämning alls.

S pratade lite med folk på Syto och fick reda på att det här är den värsta översvämningen på 53 år. 12 döda hittills i Accra, och mångdubbelt fler i Swedru. Vattnet i Swedru hade gått ner när vi åkte därifrån, men det var fortfarande flera meter högre än vanligt. Folk överallt.

Här på barnhemmet är allt sig likt. Vi satt med barnen en stund och lekte. Bebe och Adowa är fortfarande mina favoriter. Tog en del bilder.

Bebe

Kommentera!

Post Navigation