Author Archives: Admin

Lägerblogg, dag 3

Så var man inne på dag tre av sommarlägret. Tänkte börja med att fylla i om gårdagseftermiddagen.

Höll först pass själv för vitt-gul-orange-grön-gruppen. Den gruppen består av en vit, en gul, fyra orange och 20 gröna. Ungefär. Och ett monbälte. Så inte en helt jämnt uppdelad grupp, men kul ändå. Körde grundtekniker – tre av de sex viktigaste (ude osae, o soto otoshi och kote gaeshi) – och lite jigo waza på var och en av grundteknikerna. Tror det blev ett bra pass. Mitt enda mål med läger är, som alltid, att eleverna ska få lite nytt tänk i vissa saker. Man kommer aldrig ihåg allt, men nån liten detalj kanske man minns och känner att det funkar bättre än det man gjort på hemmaklubben, och då stavas det framgång för mig som instruktör.

Efter mitt pass körde jag på direkt med Anders Bergströms pass för 2+ dan. Skoj pass med påk. Vi fick framför allt koncentrera oss på attackerna, för att inte agera fullständigt “jutsu-skadade” och göra försvaren åt våra toris. Det är ju onödigt. Så vi fick öva på att slå med påk ordentligt. Och sen blev det påkrandori, och kastrandori, och till slut lite ne waza (vi gick även igenom de gamla ne waza teknikerna lite snabbt i början; jag mindes bara tre av dem för jag lärde mig bara fyra innan systemrevideringen). Svettigt och roligt!

Grillkväll följde, vilket blev trevligt som väntat. Fläskfilé och pastasallad för egen del, och lite mat snodd av Älvsjögänget :)

Idag började jag träna kl 9. Ola Johansson körde vidare på påktemat, med påktekniker till 3:e dan. Mindre fokus på attacken – det skulle vi ju kunna sedan Anders pass – och mer fokus på försvaret. Ola använde mig som uke i nån teknik och slog med påken dubbelt upp på benet så att jag misstänker att det blir ett fett blåmärke. Eller inte, för så fort jag tror att jag kommer få blåmärken blir det inget… men anyway. Jag tränade hela passet med Johan Halvardsson, vilket var riktigt kul. Mot slutet av passet körde vi höga fall på shiho nage och nån bakvänd variant av hiki otoshi, vilket var extra skoj efter ett års aikido, för jag är ganska hundra på att mina var de tystaste och mjukaste av fallen som gjordes. Yay! Jag har blivit väldigt förtjust i höga fall.

Nu är det snart dags att gå och göra lunch, och sedan blir det möte med SJJFs styrelse om hemsidetillverkning, och sen är det två pass till i eftermiddag. Massor av träning. Dagen är ju undervisningsfri för min del. Dock fick jag ytterligare ett pass att köra den här veckan, på torsdag – med 1 dan-gruppen. Riktigt kul :)

Lägerblogg, dag 2

Dag två av sommarlägret! Jag har tränat för stilchefen Hans Greger och det var (givetvis) roligt och givande. Vi körde mest grundteknikerna, men fick snart göra dem i den randoriform jag använt hemma en del under terminen – ett försvar, alla attacker. Som uppvärmning körde vi dock grepp i håret framifrån, ude osae (gulteknik), innan vi fortsatte över på ude osae i grundteknik. Därefter “som randori” men inte riktigt randori, med ude osae som försvar mot vilken attack uke behagade använda sig av.

Körde vidare med kote gaeshi, irimi nage och till slut Hasses favoritteknik, o soto osae. Lite detaljer om varje. Därefter jobbade vi med två motståndare och eftersom alla alltid använder en mae geri eller någon typ av slag för att försvara sig mot den ena motståndaren fick vi förbud på att använda slag eller sparkar mot någon uke. Svårt, när båda två kommer mot en på en gång!

Det ligger bara två pass på förmiddagen, och eftersom Hasses var det andra var det sedan lunch. Jag hade ingen lust att äta den mat man kunde beställa igår, så jag gick till Ica och handlade för att kunna laga luncher här hela veckan. Bor ju på skolan, vilket har visat sig vara enormt praktiskt. Det är inte så jobbigt som jag trodde att bo i skolsal – det är faktiskt riktigt trevligt. Fick låna luftmadrass och sover i sovsäck, så det funkar utmärkt. Och glömmer man nåt när man ska träna är det bara att gå upp en trappa till sovsalarna och hämta det. Frukost serveras i matsalen och mat till lunch och middag kan lagas i hemkunskapssalarna. Dessutom finns här (uppenbarligen) en dator i sovsalen brevid den där jag sover. Yay! Och bäst av allt – det är gratis eftersom jag instruerar på lägret…

I eftermiddag klockan 17 håller jag mitt enda pass idag, och kl 18 tänkte jag träna en timme för Anders Bergström. Framtida instruktör, om jag är duktig och kommer in i Linköping nu till hösten. Antagningsbeskeden kommer om en vecka…

Bröllop och läger!

Nu sitter jag i Oxelösund och har lyckats få tag på en dator som faktiskt har internet – yay me! Jag tycker om att ha internet…

Det är lite kontrast mot för en vecka sedan. Igår var jag på bröllop med väldigt mycket gala (fantastiskt fin och framför allt rolig vigsel, vilket var ett skönt ombyte från det väldigt allvarliga jag annars föreställer mig att vigslar tenderar att bli). Bruden var givetvis mycket vacker och själv trippade jag omkring i skor som är bra mycket högre än något jag normalt går i. Aj mina fötter, ja… Men vill man vara fin får man lida pin.

Fin, pin, aj skor men jag kände mig snygg iaf! :)

Jämför det med att sitta i Ghana och äta chokladkex som “fest” förra veckan…

Idag har jag spenderat större delen av tiden på tåg och buss. Gick upp 7.10 (läs: alldeles för tidigt) och satt på bussen till Göteborgs central kl 7.50. 8.45 gick första tåget och sen var det till Stockholm och med buss och sen ytterligare en buss innan jag kom till Oxelösund kl 14.40 ungefär. Direkt till skolan där lägret hålls och byta om – och sen dess har allt gått i ett, med två pass undervisade redan (med tanke på att jag ska hålla tio totalt har jag alltså redan gjort en femtedel).

Men det har varit enormt roligt så här långt och det blir förhoppningsvis en riktigt rolig vecka, även om jag har en liiiiten önskan om att vara stugsittare och vara hemma istället. Den här sommaren verkar inte erbjuda så mycket i form av att få vara hemma. Efter lägret har jag nästan tre veckor hemma, så det är iaf nice.

Bilder från bröllop och läger och sånt kommer nog sen. Här!

Vackert bröllop :)

Bröllopshångel!

Kontraster

Den här veckan har jag varit totala motsatsen till hur jag var i Ghana. I Ghana var det orakade ben, hår i konstant (och jag menar konstant! Dag som natt) hästsvans och fläta, och klädd i kläder som fick se ut ganska mycket som de ville. Tre dagar i samma tröja var det normala, mest för att jag ville ha någon ren t-shirt att åka hem i och jag hade totalt sju tröjor med mig. Bodde i Carins gröna shorts, enda gången jag tog mina egna längre byxor var på helgen.

Här hemma har det blivit tvärtom. Tjejigt värre med nya kläder om dagarna (vilket är helt naturligt, det är så det är hemma, men efter tre veckor i Ghana…), nyfärgat och nyklippt hår idag, håriga ben sedan länge borta. Träning på gym för att försöka sitt bästa att fortsätta hålla vikten på ungefär det jag kom hem med. Och så pricken över i:t – nya, snygga, högklackade skor till helgens bröllop. Högre klackar än nåt jag är van vid, så det blir en spännande kväll… i värsta fall får jag väl köra barfota mot slutet ^^

Packningen för veckan som kommer – då jag ska direkt från bröllopet i Göteborg till Oxelösund för att instruera på årets sommarläger i ju-jutsu – blir också lite udda. Gala-packning för bröllopet, och sen träningskläder för en hel vecka, inklusive två gi. Högklackade skor å ena sidan och slitna Ghana-sandaler å andra sidan.

Omväxling förnöjer.

En annorlunda värld.

Nu har jag varit hemma i drygt två dagar. Världen känns fortfarande off. Det är som att jag bär färgade glasögon och allting ser lite annorlunda ut än det gjorde innan. Vad som är viktigt, för mig och för andra.

Det här skrev jag i min LiveJournal, så det är på engelska, men…

I have learned a great many things:

Enjoy silence. It might seem weird, but no, out in the middle of nowhere, it’s not quiet. When living in a village consisting mostly of children, it’s definitely not quiet. Add to that goats, chickens, insects, adults who really can’t sing, a radio with really bad signal… and when we went to town, the cars are constantly honking. And I do mean constantly. If five seconds pass without someone honking, then that’s a very long time.

Enjoy your friends. Being without them is very hard, but talking to them will brighten your day a lot when you are in brand new surroundings.

Enjoy food. Love food. I have missed vegetables, salmon, non-white bread, and so many other things. I cannot describe how much I’ve missed good food.

Enjoy solitude. I have spent the last three weeks in constant company – mostly Susanna and Carin, with whom I went to Ghana, but also with the kids and the adults at the orphanage. Also, everywhere we went, children and adults alike yelled “Obroni!” after us. “Obroni” means “white person” and it’s fair game to yell after every white person you see. With kids it’s kind of cute for a little while. With adults, I felt mostly like giving them a look and saying, “Duh. You have eyes. Go you.” Anyway, all in all, I haven’t been alone at all. It’s been good to have company in Ghana – I wouldn’t have made otherwise – but here at home, I will enjoy my solitude.

Jag har lärt mig andra saker också. Jag har insett att jag vill ha barn någon gång i mitt liv. Jag har cementerat att ja, att bli läkare är rätt. Det är det jag vill med mitt liv.

Hemma igen

Så var man hemma igen. Sista helgen spenderades i Accra, Ghanas huvudstad, som nämndes i del fyra. Vi avslutade lördagen med restaurang där fotbollsmatchen mellan Ghana och USA visades. Vilken stämning! Jag tycker inte det minsta om fotboll och har aldrig sett en hel fotbollsmatch förr, men stämningen gjorde det helt värt det. Alla Ghananer som samlades på restaurangen jublade, sjöng och ropade på alla sätt och vis så fort Ghana hade bollen. Och matchen var ju spännande, det tyckte till och med jag. Efteråt var det var det fest överallt i Accra, varenda bil tutade och alla skrek en massa. Underbar avslutningskväll.

Söndagen spenderades lugnare – efter att vi sovit på Frälsningsarméns hostell (á 6 Cedi/natt, inklusive kackerlackor) – då vi spenderade dagen vid Novotels pool. Novotel är ett av lyxhotellen i Accra. 20 Cedi för att få utnyttja poolområdet, men det var det faktiskt värt. Vi åt dessutom riktigt goda baguetter.

Jag och Carin följde allas råd om att vara på flygplatsen tidigt. Flyget skulle gå 21.10 och vi var på flygplatsen vid 15.30. Minst fyra timmar innan boarding (som skulle starta kl 20) skulle man vara på flygplatsen. Som väntat var ju inte Accras flygplats något att hänga i julgranen, men vi köpte choklad för våra sista Cedis i taxfreebutiken, eftersom vi ändå inte kan växla tillbaka Cedis till något användbart. Sen var det nattflyg hem inklusive en galen man i sätet bakom mig, och därefter hejdå till Carin på flygplatsen i Amsterdam, innan undertecknad kunde ta flyg nummer två till Köpenhamn. Allt flöt och vid 9.40 var jag i ett soligt, somrigt Malmö som ändå inte är i närheten så varmt som Ghana var vid nästan vilket givet tillfälle som helst.

Nu väntar över 600 bilder på sortering; snart kommer nog några upp!

Jag kommer för övrigt också bakåt-uppdatera bloggen med saker jag skrivit i dagboken (jag skrev sammanlagt 108 sidor dagbok under de tre veckorna i Ghana), som inte hunnits med att inkluderas i de inlägg som heter del 1-4 :)

27 juni 2010

Utdrag ur dagboken:

Så sitter vi där vi längtat efter att vara i nästan tre veckor – Accras flygplats. Bagaget är incheckat och vi har våra biljetter och nu är det bara att vänta tills klockan blir 18 så att vi kan gå genom security. Och sedan väntan till boarding och väntan till lyft. Seeeen är vi verkligen på väg hem.

Utanför Accras flygplats

Idag vaknade vi vid 6-tiden. Som vanligt. Jag vaknade tidigt av att jag frös – fläkten i rummet gjorde det kallt.

Vid 7 hade vi “checkat ut” (läs: gått därifrån) från hostellet. Åt frukost på Frankies, samma restaurang som vi åt lunch på igår. Iskallt med AC.

Var förbi Syto och hämtade grejer och sen åkte vi till Novotel, Accras lyxhotell. Där skulle vi ligga vid poolen. Fick en smärre chock – det kostade 20 Cedi att gå in där. När S var där för tre år sedan kostade det 8 Cedi… men vi betalade och njöt för fulla muggar till två på eftermiddagen. Poolen var precis lagom varmt och solen strålade. Vi har haft fantastisk tur med vädret – igår när vi gick på stan var det molnigt och svalare, idag var det strålande sol och löjligt varmt. Smorde in oss med solskydd 30 fem gånger på timmarna vid poolen och blev ändå lätt röda på sina ställen.

Jag lyssnade på podfics och njöt.

Njutning i solen på Novotel

Åt lunch på hotellet vid halv 2 – stora baguetter – och sedan duschade vi och fixade till oss tills vi var fräscha.

Sa hejdå till S utanför Syto, sedan hon prutat på priset för taxi till flygplatsen för oss (hon är bäst på det! ^^). S stannar i Ghana i åtminstone sex veckor till. Det var udda att säga hejdå – i tre veckor har vi umgåtts 24/7 och nu ses vi inte på mycket länge…

Det är skumt att det är slut. Ser jag tillbaka har det gått fort, även om det inte känts så under tiden. Det har hänt enormt ycket och varit väldigt psykiskt krävande. Har lärt mig massor (njut av tystnad; njut av svensk mat; njut av sällskap; njut av ensamhet; ta vara på möjligheter; jag har haft enorm tur i mitt liv, mest av allt var jag föddes och vilka mina föräldrar är).

Vet inte om jag någonsin gör något sånt här igen – först ska jag komma hem.

26 juni 2010

Utdrag ur dagboken:

~17

Så var man i Accra.

Vaknade halv 6 som vanligt, eller tidigare än så – det var fortfarande mörkt ute. Åt en handfull söta flingor till frukost för att kunna ta Malarone. Sen kom taxin.

Alla barnen kom ut och vi kramade om dem. Lagom obekvämt; större delen av dem bara stod stelt och tittade på oss. Bebe började gråta… stackars liten. Även Afutu, Confidence och Gifty grät (det är de tre äldre barnen på barnhemmet, alla runt 13 år). De som var 6-8 år gamla verkade mindre brydda och Adowa, som är för liten för att förstå, bara skrattade.

Alwin åkte med oss i taxin till Abam och hoppade där av. Han skakade hand med oss genom fönstret och försvann sedan snabbt. Han gillar inte avsked.

Taxin tog oss till Nyanoa och där tog vi tro-tro till Mankron, och därifrån till Kasoa. Vi körde förbi en skola med en massa lekställningar utanför och jag tyckte att det såg så härligt ut och att barnhemsbarnen borde få leka där – och så såg jag på skylten att det var den skola Bebe är tänkt att gå i om allt går i lås. Whoo! Såg väldigt fint ut.

Tog oss med fullproppad tro-tro från Kasoa till Accra. Tog inte särskilt lång tid och hela resan, inklusive de sista två taxiresorna för att komma till Sytos dörr, tog lite över 3 timmar. Vi var på Syto nån gång mellan halv 10 och 10.

Efter att ha dumpat våra ryggsäckar på Syto gick vi bort till Oso Street, nicknamed Oxford Street. Det är stora (…) shoppinggatan i Accra. Betydligt mer turistigt än något annat vi sett i Ghana, även om det fortfarande är tydligt att det är Ghana. Finare butiker blandas med efterhängsna gatuförsäljare.

Oso "Oxford" Street i Accra

Vi började leta mat eftersom ingen av oss ätit nåt ordentligt på hela dagen. Hittade en helt okej restaurang där jag åt spagetti bolognese (tredje gången den här resan, godast hittills) – barnportion för att orka hela :)

Gick en bit till, till gatans slut och tog sedan taxi till “Art Center”. Där var det trångt med tusen stånd som sålde samma saker allihopa och där alla försäljarna drog i och ropade efter en. Vi köpte ingenting, jag var inte sugen på något. Det är inte riktigt min stil.

Glass på Cream Inn

Taxi tillbaka. Gick till Cream Inn, en glassbar som såg riktigt amerikansk ut, och åt god glass. Tog därefter våra väskor på Syto och gick till ett internet café. Satt där i två timmar.

Åt två mango under eftermiddagen, ljuvligt goda.

Nu bor vi på Salvation Army Hostel, alltså Frälsningsarmens hostel. 6 Cedi/natt/person. Sex sängar i ett rum, alla upptagna. Strax ska vi iväg och äta middag på restaurangen Paloma, ett ställe S lovordar.

Salvation Army Hostel; här skrivs det dagbok för fullt

21.30

Vi VAAAAAAAAANN! Whoooo!

Ghana vann över USA med 2-1 efter en lååååång match. Jag har suttit genom min första fotbollsmatch och enda anledningen till att det var kul var att stämningen var helt underbar. Det jublades så fort… ja, så fort USA inte hade bollen.Och när Ghana gjordef örsta målet efter 7 min… skriiiiiiiiik! Tuuuuuut!

Nu tutas det friskt i hela Accra. Yay!

Nu ska vi sova i ett hostellrum som visar sig ha kackerlackor… Mysigt.

Ghana, del fyra.

Sa var det snart dags att aka hem. Idag ar det lordag och om ca 30 timmar gar flyget hem. Whoo! Det ska bli enormt skont att komma hem – jag ser framfor allt fram emot maten. Jag har dock blivit van vid att klara mig pa extremt lite mat…

Nu ar vi (jag, Carin och Susanna) i Accra, Ghanas huvudstad. Det ar ganska mycket storstad over det, aven om det fortfarande ar gott om sma hal i vaggen och skjul som haller pa att rasa. Av oversvamningarna marks ingenting – det dog 35 manniskor i Accra forra helgen nar det oste ner regn och drankte bade Accra och Swedru och ett gang andra stallen (tydligen inte bara i Ghana, utan aven i andra afrikanska lander).

Nagon fragade mig om det marks att det ar fotbolls-VM. Svaret ar ett rungande JAAAA. Det ar inte klokt. Folkmangder samlas vid sma tv-apparater och tittar pa matcherna, och overoveroverallt finns det ghananska flaggor, trojor, halsdukar, mossor och annat jox att kopa. Halften av alla reklamskyltar har kopplingar till fotbolls-VM, oavsett vad de saljer. Det ar galet :)

Vi lamnade barnhemmet imorse. Igar var det lite avsked – vi tog gruppbilder och fick certifikat for att vi varit dar under de har veckorna, och Joseph som har hand om barnhemmet holl tal och allt ^^ Mycket gulligt. Barnen kladde upp sig i sina finaste klader for bilderna, sa de var sockersota. En av killarna hade en tva storlekar for stor kostym.

Imorse var det molokna ansikten. Bebe, min lilla favorit (som nu ska till skolan! Yay, framgang! Men mer om det sen…), stod och grat. Men det var inte sa jobbigt, faktiskt. Har val hela tiden haft distansen till dem som jag har till mina stodkatter nar de bor hos mig – jag alskar dem och kelar och kramar och leker med dem under tiden jag har dem, men jag vet att det inte ar for alltid.

Bebe, ja. Vi fick pappren for henne imorgon och raknade till nanstans mellan 300 och 400 Cedi for att satta henne i skola (‘Kingergaten’, (nej, inte kindergarten)) i ett ar. Det inkluderar husrum, mat, klader och de saker hon behover. Sa det ska vi se till att fixa och da borjar hon i host. Yay!

Nar jag kommer hem ska jag gora en hemsida for barnhemmet sa att vi kan fortsatta samla in pengar till dem. Nu har vi ju bra kontakt med Alwin och Joseph, sa det kanns som att det kommer funka bra.

25 juni 2010

Utdrag ur dagboken:

6.40

Siiiiiista dagen! Sista. En dag och en natt kvar. Idag blir det sista badet (för både oss och ungarna), sista skolan, sista måltiderna med mat man knappt får ner. Sen blir det till att försöka sova (lättare sagt än gjort när folk här för sånt oväsen att man inte vet var man ska ta vägen, både på kvällen så att man inte somnar och på morgonen så att man vaknar) och därefter bär det av till Accra.

17.20

Dagen har blivit precis såsom jag sa att den skulle bli.

Vi tvättade barnen – ganska lugnt och stillsamt, framför allt i jämförelse med hur det varit ibland. Sen egen tvätt vilket var svalt eftersom det inte varit så varmt idag. Efter lite lugn på rummet var det skola. Vi körde matte. S skrev tal i alla barnens block igår och de fick räkna dem och sen fyllde vi på med nya efterhand. Skoj.

Joseph vilar medan vi har skola

Lunch för barnen och sedan lunch för oss. Tina kom förbi vid 12 och hämtade våra väskor.

Lite eftermiddagslugn. Lite läsning, sedan hade vi färgläggningsstund med barnen igen. De var betydligt mer hagalna idag och ville ha fler papper att rita på. Istället för att som igår sitta och färglägga samma bild i en timme satte de nu lite färg i tio minuter på pappret och kom sedan bort och ville ha mer. Det gjorde att vi sa nej till fler efter en ganska kort stund.

Stolt över sin teckning :)

Gruppbild :)

Alwin kom hem så då tog vi gruppbild. Alla barnen klädde upp sig i finkläder och sjöng sånger :) Därefter fick jag och C certifikat för vår vistelse här på barnhemmet, tillsammans med ett tal av Joseph. Alwin, som varit i Kasoa idag, gav oss sedan pappren för Bebes skola. Nånstans runt 350 Cedi för ett år. Inte dyrt när man tänker att både boende och skola och kringutgifter är inräknade. Man räknar 0,50 Cedi/dag för mat och husrum… (1 Cedi = 5,5 kr). S stannar och ser till så att det blir rätt, vilket känns bra. Hoppas att det funkar :)

Ätit kakaofrukt, vattenmelon och lite godis, är nu inte det minsta hungrig.

19.20

Nyss fick Alwin min första-hjälpen-låda och en påse med diverse saker (4 kepsar, 30-talet pennor, resten av färgläggningslocken, 1 regnponcho, och säkert nåt mer). Han tckade till en början men sen blev han helt tyst och till slut försvann han iväg. Jag gick efter. Då stod han och lutade sig mot väggen och grät, rörd till tårar över att vi är villiga att ge barnhemmet något. Det är både obegripligt och samtidigt inte alls konstigt för mig. De är inte vana vid att få något.