Bröllopsdags igen…

Första veckan av klinikplacering är till ända. Jag är på öron-näsa-hals i Linköping ihop med åtta andra, och jag kan väl inte säga att jag trivs. ÖNH är inte i närheten av mitt intresseområde, så det blir mest till att ta sig igenom och försöka göra det bästa av saken. Seminarierna som hålls eftersom vi är för många och därmed inte skulle lära oss tillräckligt på att bara följa med läkarna under dagarna är dock väldigt givande, så det är bra. En vecka kvar på ÖNH innan jag byter över till ögonplaceringen i två veckor.

Igår var vi på bröllop, sommarens andra som vi inte var huvudpersoner på. Färden gick till Göteborg och Råda kyrka där paret E och N vigdes, ackompanjerade av vacker musik. Efteråt fick vi kasta rosenblad på brudparet och ge dem gratulationskramar. Därefter åkte vi till Råda säteri där vi minglade både ute och inne i lite midsommarstuk eftersom det regnade lite till och från, men det var ingen som var mindre glad för det. När det minglats och tagits bilder var det dags att sätta sig till bords. Där serverades en alldeles förträffligt god älgentrecôte-carpaccio till förrätt och en hjortfilé till huvudrätt, om minnet inte sviker mig på typerna av kött. Gott var det i alla fall. Jag fick kvällens toastmaster till bordsherre. Många tal blev det också, och diverse sånger – flera man kan känna igen från sittningar här i Linköping.

Efter middagen fick vi se bildspel och film från både möhippa och svensexa, innan brudparet skar bröllopstårtan. Vid det laget var klockan halv tolv och jag och L var tvungna att gå eftersom parkeringsgaraget vi skulle ha bilen i för natten stängde klockan midnatt. Så blir det ibland, men det hade ju varit en hel del trevliga timmar tillsammans vid det laget, så vi var ändå nöjda och glada. På det hela taget ett mycket trevligt bröllop och viktigast av allt var ju att få se E och N, så kära och lyckliga, få säga sina ja till varandra.

Vackra E och N precis efter vigseln!

Vackra E och N precis efter vigseln!

Makarna V på bröllop :)

Makarna V på bröllop :)

På vägen hem stannade vi en kort stund hos Ls föräldrar och blev bjudna på paj. Vi fick också äta blåbär direkt från busken. Sånt är lyx.

Väl åter i Linköping var vi på bugg. Vi började på det för tre veckor sedan, jag och L, och det är alldeles väldigt roligt. Till och med L tycker det, även om han framför allt går för min skull. Han är riktigt duktig. Vi har fått lära oss en del snurrar och sånt och det är så skoj!

Imorgon blir det första amanuenspasset för terminen – blodtryck och perifera pulsar ska undervisas för termin två. Det är en rolig labb att hålla i och de flesta tycker att den är kul att vara med på. Man får känna sig som en doktor för första gången, typ. En del har provat att ta blodtryck någon gång tidigare på strimma eller liknande, men för många är det helt nytt. Samma sak med att få öva på att känna pulsen på kompisen, också något många tycker är spännande – inte minst när dagarna i övrigt handlar om att ha näsan så djupt i böckerna att man börjar skela…

I övrigt händer det väl inte så väldigt mycket. Livet springer som vanligt i hög hastighet – de första tre veckorna av T7 är ju redan till ända. Jag och L har börjat prata om både jul- och nyårsplaner, för helt plötsligt kommer vi vara där igen. Utanför fönstret har ju träden till min stora sorg redan börjat slå om till rostfärger. Det är visserligen väldigt vackert, men jag kan inte hjälpa annat än att bli lite deppig över faktumet att det nu kommer vara mörkt i ungefär åtta månader…

Kommentera!

Post Navigation