Category Archives: Fritid

Julpynt och snömys

Det snöar ute. Vräker ner, till och med. Sedan imorse har det nog kommit två decimeter. Det som är betydligt mer ovanligt än att det snöar i Linköping i december är att jag faktiskt trivs med det. Jag brukar inte tycka om snö – det är i vägen, det betyder att det är kallt ute, och det blir slask när det smälter och sedan is när det smälta fryser. Alla dessa saker är visserligen fortfarande sanna, men när man inte ska ut och cykla i det, när man har en ordentlig kappa och fina tumvantar och det är -4 grader ute, då är det betydligt mycket mer okej med snö.

Efter att igår knappt ha satt en fot utanför dörren – bara fram och tillbaka till garaget, och fram och tillbaka från bilen till L&D – och dessutom med en ledig dag till mitt förfogande hade jag sedan tidigare bestämt mig för att besöka stadskärnan. Tvekade länge med blickar ut genom fönstren. Snön öste ner i 45 graders vinkel vilket tydde på en del blåst, utöver de fyra minusgraderna och snöandet i sig. Till slut tröttnade jag dock på att sitta inne och klädde på mig ordentligt: nya kappan, tumvantar, mössa, kapuschong uppdragen över mössan, halsduk upp över hakan, och knästrumpor under byxorna, samt ordentligt varma skor. Och hör och häpna – jag frös inte en sekund. Visst blir det lite kallt om näsan efter en stund, men inget ohanterligt. Så traskade jag hela vägen till stan, en runda där, och hem igen. Det är visserligen inte särskilt långt, men det blir lite jobbigare när man går genom en oskottad Trädgårdsförening där snödjupet är någonstans åt trettiocentimetershållet.

Det blev införskaffning av diverse julpynt. Det smarta är egentligen att vänta till efter jul att köpa sådant, men eftersom två saker spelar in där – a) jag har tenta-p då och b) sakerna jag vill ha finns inte nödvändigtvis kvar vid det laget – blev det istället inköp till ett något högre pris, men med fritt val och gott om tid. Det blev en liten boll som nu hänger i fönstret och lyser, en tomte, en liten blomma, och glassak som får funka som hållare till vårt datumljus (som inte börjat brännas än eftersom vi var bortresta i helgen och inte tog fram det förrän igår). Det var mysigt att gå på stan. Väldigt lite folk, vilket var jätteskönt. I Stockholm i helgen var det ju tiotusen människor överallt, hela tiden. Jag orkar inte med det.

Jultomte, datumljus, ljusboll i fönstret… och två lata katter.

Adventsljusstaken kom upp till slut. Den gjorde jag i slöjden på högstadiet. Hittade siffror att hänga på, nu för halva priset eftersom första advent redan är avklarad. Egentligen borde det ju vara 25% billigare då, det är ju tre adventisar kvar – men vem är jag att klaga? :)

Nu är det julpyntat hemma. Jag borde plugga, både lite läsning inför morgondagens patientövning (examination den här gången, istället för övning som förra gången) och inför stadium II-tentan, men jag finner att jag helt saknar motivation att plugga. Orkar bara inte. Procrastination, thy name is Camilla.

E och jag hade pre-stadiumtentagrupp igår då vi satt och diskuterade igenom veckans teman (hjärta, lungor, blodtryck, blodfetter). Medan tentan stressar mig något enormt (som vanligt) är det ändå skönt att märka att det vi nu pluggar in igen dels inte är något vi behöver plugga in från noll, och dels är det saker man i mycket större utsträckning kan ta på logik istället för att lära sig utantill den här rundan. Vi pratade hjärtljud och var/när man kan höra specifika hjärtljud. Till skillnad från T3, då jag mest såg till att lära mig de olika ljuden, när de kom och till vilket fel de hörde utantill utan djupare förståelse, kan vi nu resonera oss fram till var och när ljudet borde höras. Det gör det betydligt lättare att komma ihåg (även om jag inte rent fysiskt skulle kunna bedöma ett hjärtljud om jag tog ett stetoskop och lyssnade på någon – det är en helt annan sak…). Detta gäller dock inte saker vi bara måste lära oss utantill, såsom syrasekretionen i magsäcken, som dessutom är så urbota tråkig att jag bara kräks på det hela.

Ute fortsätter det snöa. Eftersom jag tröttnade på att sitta inne gick jag ut och skottade uppfarten till nummer 16, och sedan gjorde jag en snöängel, och gick omkring och bara var ute och njöt (!) av snön. Riktigt mysigt. Kunde även konstatera att de inte hittar till vårt område med plogbilarna. Å andra sidan verkar de, enligt L, inte hitta någonstans alls, för knappt nåt är plogat. På sin väg hem från Motala idag körde han förbi inte mindre än tio olyckor på 2,5 mil. Bra jobbat. Jag håller mig till att gå!

Små luciafigurer på stege, inköpt för flera år sedan på mellandagsrea. Ljusstake snodd från mamma, också för flera år sedan. Utanför min snöängel, inte gjord för flera år sedan.

Helg i Stockholm

Åter i ett kallt Linköping. Minus åtta. Otrevligt värre, man fryser bara man sticker näsan utanför dörren. Men jag har stulit en fin dunkappa av mamma (jag ärvde den i förtid, är väl ett finare sätt att säga det) eftersom jag tyckte att det räckte att hon hade en fin vit, varm vinterkappa. Mamma hävdar att jackan är till låns fram till jul. Vi får väl se…

Utöver en fin kappa har jag även införskaffat mig en brudklänning. Efter att ha provat nästan tjugo olika klänningar under två dagar tog jag till sist ett beslut som jag inbillar mig att jag kommer vara nöjd med även om åtta månader, liksom om tre eller tio år. Vill helst ha en klänning som jag inte kommer tänka ‘Hur fan tänkte jag egentligen?’ när jag ser på bilderna om några år. Den här klänningen sitter som ett smäck och är så fin så på mig, enligt mig, mamma och pappa. Det blev dessutom inte så hutlöst dyrt som det hade kunnat bli, vilket jag är nöjd med. Mamma och jag hade väldigt roligt. Det var extra kul eftersom klänningarna i storlek 36 och 38 verkar vara gjorda med min kropp i åtanke, så varenda en satt perfekt. En enda klänning hade behövts läggas upp ca tre cm, i övrigt behövdes inga justeringar på någon. Tog mig till och med i två 34:or, men de var tighta.

L var och förblir störd på att han måste vänta nästan åtta månader på att få se den utvalda klänningen. Han kom upp till Stockholm i fredagskväll, lagom till att pappa också kom hem och kunde börja varva ner efter en hetsig jobbvecka. Vi åt kalvfilé till middag – nytt, jag har inte ätit det hemma, och det var över all förväntan gott.

Igår blev det träff med T&F, först hemma i lägenheten och sedan gick vi ut och fikade. Hemma tog vi lite champagne för att fira att T fått AT på Karolinska, att T&F fått ny lägenhet, och att jag klarat tentan. Typ. Alla anledningar att fira med champagne är bra anledningar, tycker L som älskar champagne. Ännu bättre tycker han det är att jag inte dricker det, eftersom det innebär att han får desto mer då. Vi hittade ett mysigt café att äta sallad på och pratade bröllopsplaner, akutenhistorier, och annat trevligt.

På kvällen gick mamma, pappa, jag och L på restaurangen DOC och åt krångelmat – för min del blev det kalvbräss till förrätt, torskrygg till huvudrätt och en salig blandning av kola, choklad, nötter och sorbet till efterrätt. L tog pilgrimsmusslor till förrätt och grissida till huvudrätt, och sedan fick han till sin stora lycka dubbla efterrätter. Det ena var en parmesanhistoria som mer ersatte en ostplatta och det andra en likadan som min. Krångelmat är kul och gott och det tar tid.

Idag träffade vi en annan av Ls kompisar och gick en promenad innan vi tog en liten fika uppe i Kulturhuset. Därefter gick jag på promenad med mamma och pappa, för att hinna njuta av solen som knappt orkade sig över hustaken. Det var första gången jag såg solen sedan förra lördagen, vilket är lite väl länge utan sol för min del. Snön gnistrade och det var iskallt och snorhalt, men det var mysigt ändå. Lite bättre önskar man dock att de rensade undan snön och isen på alla gångbanor i Stockholm. När vi kom tillbaka till mammas och pappas lägenhet åt vi lite lunch och sedan gick tåget halv fyra tillbaka till Linköping. Till Ls förvåning kom vi i tid, tog bussen hem, och körde sedan ut till Es adventsfika. Där mofflades lussebullar, knäck och choklad och alla vuxna i sällskapet (dvs alla utom jag) drack glögg. Även det var mysigt.

På det hela taget har denna extenderade helg varit väldigt mysig och mission: accomplished i mammas och min plan på att hitta min brudklänning. Nöjd.

Andningspaus

Sådär, helgen till ända.

Tentan gjordes på fredagsförmiddagen. Det var precis lika ångestfyllt som alltid, med mängder av adrenalin utan nytta för det var ju inte så att jag skulle fly eller fäkta, som hormonet är till för, utan istället skulle jag sitta ner i fyra timmar och skriva för glatta livet. En del frågor var bra, en del frågor tolkningsbara, och en del frågor hade jag ren tur på då jag lyckades svara rätt på dem. Vi vet ju att vi svarat rätt (eller fel för den delen) eftersom svaret kommer på sidan efter. Sju poäng på örats anatomi kändes bra, för den har kommit ett antal gånger i extentorna så jag ritade upp samma bild som vi ritat då, och förhoppningsvis gav den ihop med lite text majoriteten av poängen. Sista frågan var vibrationers bana från tå till cerebrala cortex, vilken jag tror jag lyckades ganska väl med. Sex poäng var den värd och några av dem kan jag väl ha lyckats med.

Tummar hålls under den närmsta tiden för snäll rättning och godkänt betyg.

Efter tentan var jag sedvanligt slut i huvudet och satt mest och stirrade rakt ut i tomma intet (läs: på datorskärmen) under eftermiddagen utan att vidare taxera mina stackars hjärnceller. När L kom hem fann han mig i badet, vilket var väldigt skönt. Vi åt kycklingtacos till middag och kollapsade i säng relativt tidigt.

På lördagen vaknade L med feber och illamående och vår tur till Jönköping blev tveksam. Till slut blev den ändå av, vilket var bra. Höll på att vara med i en rejäl trafikolycka och testade bilens väjningsförmåga å det grövsta då en idiot som skulle köra av på en avfart plötsligt insåg att han hade för hög fart och skulle ramma bilen före, varpå han helt sonika svängde ut i motorvägen. Där kom vi i 90 km/h och det var ren tur att ingen låg bredvid eller bakom oss, eftersom jag både bromsade och utnyttjade hela det vänstra körfältet för att inte köra rakt in i idiotbilen. Lite adrenalin på det. Kom hem till Ls föräldrar och fick lugna oss med god middag inklusive efterrätt, som L knappt orkade sätta i sig. Då föräldrarna gått iväg på en november-kräftskiva (!) la vi oss framför TV:n. Jag tittade på naturprogram av olika slag medan L sov. Klockan tio masade vi oss i säng på riktigt. Trots att jag knappt gjort två knop under dagen somnade jag och sov som en stock. Jag tror att jag eventuellt hade en viss kvarvarande sömnskuld efter tenta-P och tolv veckor neuro.

L vaknade sju imorse, pigg och frisk efter tretton timmars sömn och lite Alvedon. Själv sov jag vidare till någonstans runt halv nio. Frukost med föräldrarna intogs, liksom en promenad i det väldigt höstiga landskapet, och sedan satte vi oss i bilen med sikte mot de djupa smålandsskogarna för att träffa Ls klasskompis från gymnasiet, E. Jag har inte träffat henne tidigare, trots att L och hon har god kontakt, eftersom hon i vanliga fall håller till i Uppsala och livet i allmänhet inte har tillåtit utflykter dit. Nu var det oavsett vilket mycket trevligt att till slut få träffa henne, eftersom L pratat en del (gott) om henne. Det blev årets godaste kladdkaka med grädde och många skratt, samt en promenad runt den vindstilla sjön. Funderade på hur mycket mindre stress det skulle kunna tänkas vara att bo där, jämfört med att bo här i stan med alla tusentals måsten. Kom sedan fram till att det faktiskt inte går att flytta härifrån på bra många år även om vi skulle vilja, med tanke på hur bundna både jag och L är och förblir till sjukhuset.

Oavsett vad var det en välbehövlig andningspaus och en rolig eftermiddag med många skratt.

Körde slutligen hemåt igen, på obehagligt mörka vägar med tanke på alla viltolyckor på sistone. Ett kort stopp i Jönköping för att äta lite på någon snabbmatsrestaurang med initialerna B och K gjordes, och sedan körde vi vidare hemåt. Nu är det dags att sova igen, innan nya veckan med en massa FoF börjar. Som vanligt innebär FoF långa dagar i skolan, vilket jag inte alls ser fram emot. Dessutom börjar plugget inför stadium II-tentan. Ingen rast och ingen ro här, inte.

Tentaångest, version femtusenfyrahundraåttionio

Så var man här igen – ångestfylld med 14 timmar till tenta. Som vanligt kan jag ingenting, förstår ingenting och allt kommer att gå åt skogen. Den braiga känslan från tenta-P:s tidigare dagar är sedan länge försvunnen och nu är deppigheten över allt jag inte lyckats lära mig under tenta-P åter över mig. Det är så mycket jag borde kunna.

Men om tjugofyra timmar är det över. Tjugo timmar, till och med. Och sen har vi en ledig helg innan plugget inför stadie II-tentan börjar (vilket jag lovat att inte nämna för E förrän efter neurotentan, så inte mer om den saken nu).

Någonstans finns en lätt bisarr känsla – det här är T5-tentan. Efter den här tentan kommer det inte mycket nytt under terminen. Det blir statistik och forskningsupplägg och sånt där, samt patientsamtal och lära oss skriva journal, men ingen patologi och mekanismer på cellulär nivå och allt annat sådant. Det blir repetition av gammalt – och sedan är, förhoppningsvis, preklin slut. Which is weird. Det känns som i förrgår man stod där utanför NH och tittade, lätt förvirrad, på allt folk. Slutet av preklin kändes oändligt långt bort.

L kom hem och var som vanligt supersöt. “Har du köpt tentachoklad än?” frågade han och det hade jag inte. “Bra!” sa han och tog fram två små Tarragona. Blir precis lagom någonstans vid elvatiden, då man börjar bli trött i huvudet efter flera timmars skrivande.

Han gjorde tidigare idag sitt bästa för att skrämma upp mig:

Det här fick jag på mailen…

Bilden kom med kommentaren “Trillade i trapporna…” Jag tyckte dock att det var lite väl misstänkt – han är på ortopeden just nu, han ser ganska nöjd ut där han ligger, och på något sätt tycker jag inte att det är okej att ens fästman meddelar att han brutit benet via mail. Så, I called his bluff och han svarade med att jag var tråkig som inte gick på det. De har tydligen väldigt lite att göra, han och hans AT-kollega, så de tyckte att gipsningsträning var en god idé…

Igår var vi på chokladprovning. Det var väldigt trevligt. Fick en hög med choklad som vi fick testa efter hand som föreläsaren pratat om chokladen. Det var framför allt kul med den rena chokladen från olika håll i världen – när vi övergick till att “provsmaka” Plopp blev det lite tråkigt för det vet jag hur det smakar (sötsliskigt). Men det var roligt och lärorikt. Efteråt gick jag och L på restaurang eftersom vi inte orkade laga mat, och vi blev glatt överraskade av Gula Huset. De hade ett erbjudande om entrecôte med chilibearnaise. Det visade sig vara perfekt stekt kött ihop med lite grönsaker och en bea med trevlig hetta – och allt detta till ett väldigt humant pris (149 kr).

Så, åter till tentaångesten. Halv sju – hur mycket hinner man läsa på tolv timmar om man låter bli att sova och sånt där oviktigt?

 

Ullared och skoltrötthet

I fredags besökte jag Ullared för första gången i mitt liv. Och nej, på den snabba frågan som alltid verkar komma, det var nog inte sista gången. Behöver en återhämtningstid på ungefär ett år eller så skulle jag tro, men jag, D och D hade väldigt trevligt på vårt lilla äventyr. Det var fasligt mycket folk tyckte jag och det tyckte även övriga två, som varit där betydligt fler gånger än jag. Och gud vad det köps. Stora vagnar fyllda till brädden, höjden och lite till. Trots att det är billigt kan det nog bli väldigt mycket pengar för en del som handlar där.

Själv köpte jag underkläder till sambon, strumpor till oss båda, nån träningströja, handskar till oss båda, och lite annat smått och gott. Barnklädesavdelningen hoppade jag snabbt förbi medan övriga två blev kvar ett tag och jag surfade runt bland damkläderna och sedan vidare till leksaksavdelningen som nog var den roligaste även för mig. Bra utbud på spel, så det blev ett par sådana, och en uppsättning julklappar för några av barnen i omgivningen. När jag messat L och förklarat för honom att jag köpt Lego i julklapp till barnen hälsade han att han också ville ha, helst en Lego-grävskopa. Jag hittade ett litet set med en grävskopa i och när jag kom hem ignorerades samtliga övriga överraskningar jag blivit beordrad att inhandla till honom, in favor of Lego-byggande. Bra, då vet jag det – för att göra mannen nöjd krävs bara lite Lego. Synd att det inte är lika billigt överallt som i Ullared. Tror det handlade om en prisskillnad på någonstans mellan 30 och 50%.

Hur man gör mannen glad.

Bilfärden på tre timmar dit och tre timmar hem gick förvånansvärt fort med kontinuerligt prat bland oss tre tjejer. Tänk vad det alltid finns att prata om!

Sedan var det lördag och efter att jag pluggat en stund gick vi till Kanberget och åt middag och såg hockey med C&C, vilket var väldigt trevligt. Eftersom de också ska gifta sig i sommar blev det lite bröllopsprat för min del med ena C, medan L snackade hockey i tre timmar med andra C. Efteråt bjöds vi in till bastu hos D&P, så vi tog bilen och körde dit. Bastu och mer prat. Har blivit mycket prat på sistone.

Igår ville samma D&P ha hjälp att flytta en lekstuga åt barnen. Den vägde uppemot 600 kg så det behövdes lite manskap för att flytta på den från den tidigare ägarens trädgård till D&Ps trädgård. En del svett och smuts senare lyckades det dock och som tack för hjälpen serverades det korv. Inte ofta man kan säga att man hjälpt till att flytta ett hus.

Dagen har bjudit på en horribel 8-17-dag i skolan med sex timmar föreläsningar och ett stycke basgrupp. Jag är så TRÖTT på skola. Så, så, så trött på basgrupp där jag aldrig någonsin känner att jag läst tillräckligt, och som alltid tar tolv evigheter (egentligen trettio minuter, men det känns mer) för att gå igenom det nya fallet och jag vill bara kunna saker och inte känna mig så dålig nästan jämt. Varje gång jag tror att jag läst ordentligt har jag missat femton saker att ta igen till nästa gång – förutom att det också finns ett nytt fall och nya saker jag inte hinner läsa. Idag togs anatomin upp och jag minns hur väl jag kunde den i slutet av T2 och hur jag absolut överhuvudtaget inte alls kan den nu längre. Och detsamma gäller tusen andra saker. Suck.

Första föreläsningen var riktigt bra, utan PowerPoint vilket nästan alltid blir bättre än sjuttio slides föreläsaren ska hinna igenom. Andra föreläsningen hade en bra första halva och en sämre andra del. Sista föreläsningen, efter lunch så man började bli lite pömsig, var lagom småmysig så det var bra, om minne och uppfattning om sig själv och att våga försöka sig på nya saker. Föreläsaren spelade musik och visade intressanta bilder som bildspel i pausen. Trevlig och lärorik dag, trots allt.

Hemma igen

Så var man hemma igen. Det känns på en gång som att det är en evighet sedan jag satt i stolen i arbetsrummet framför mina datorskärmar förra gången, men samtidigt som att det var hur längesedan som helst. I faktisk tid har det varit 2,5 vecka. Det har hunnits med Gränna, Jönköping, Barsebäck, Mauritius, Barsebäck, Jönköping, och Gränna (ses ett mönster?). Mauritius borde väl egentligen upprepas, med tanke på att fjorton dagar spenderades där, jämfört med några timmar till några dagar på resterande ställen.

Är nu också förlovad, vilket öppnat mina ögon för en helt ny värld av galenskap. Inte visste jag att ett bröllop skulle kunna vara så komplicerat att fixa som vissa på nätet får det att låta. Allt från de mest kreativa inbjudningarna till färgteman, från brudklänning till herrskor, från utseende på ringar till cupcake-tårta. Så detta är ett nytt hav av okunskap jag nu doppar tårna i, ungefär samtidigt som termin 5 börjar dra i mig och stadie II-tentan hägrar på horisonten.

På Mauritius roade vi oss i stor utsträckning med att utforska allt det som fanns under ytan. Sex dyk hanns med och jag tog mitt Advanced Open Water-cert. Efter det första dyket hade jag egentligen ingen lust alls att dyka mer – då hade vi vält oss baklänges från båten för att hamna i tre meter höga vågor som man kände hela vägen ner till arton meter, min luft tog nästan slut (10 bar kvar när vi skulle börja ta oss uppåt) eftersom utrustningen läckte och jag var stressad, vilket resulterade i att jag fick använda dykledarens luft hela vägen upp, och när vi kom upp igen, efter att ha tumlats runtruntrunt under säkerhetsstoppet på fem meter kom L upp i båten och gick rakt över på andra sidan och spydde, medan jag satt och var alldeles grön i ansiktet. Jag tyckte inte det lockade att upprepa upplevelsen. Efter att ha serverats anti-sjösjuketabletter gav jag dock det hela en chans till, och vi trivdes riktigt bra. Avslutningen på dyket i form av en papperslapp och en ring var givetvis svårslagen…

Sedan följde ett djupdyk ner till 30,5 meter där dyket i övrigt inte var särskilt spännande, samt ett strömdyk som var riktigt spännande – det var starka strömmar. Vid ena tillfället drogs jag med av strömmarna och L fick greppa tag i mig och hålla i mig för att jag inte skulle föras bort.

L följde däremot inte med när jag skulle göra mitt navigationsdyk. Jag fick navigera med kompass på 14 meters djup, rakt fram och tillbaka och i en kvadrat. Lyckades på första försöket med samtliga övningar, vilket överraskade mig själv.

Sista dyket blev delvis i strömmarna igen, och vi fick se både en örnrocka med ett vingspann på två meter och en jättesköldpadda som inte tyckte att det var kul att vi tittade på den, så den simmade iväg. Riktigt bra avslutningsdyk.

Utöver all dykning blev det inte så där vidare mycket gjort. Det var ju heller inte tanken. Vi traskade upp och ner längs stränderna, åt god mat och fick massage på spat. Jag läste ut både svenska fantasyboken Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren och Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins. Cirkeln var bra – om svensk småstad och med sex tjejer som huvudpersoner. De får reda på att de är häxor. Första delen av en trilogi, andra boken är Eld som jag ska införskaffa och läsa vid tillfälle. Cirkeln har nog en målgrupp som är något yngre än mig, mer i åldern som huvudpersonerna är (dvs gymnasiet), men jag gillar genren som tar magi och sätter det i vår vanliga verklighet, så jag gillade den.

Hungerspelen-trilogin var över förväntan. Jag såg Hungerspelen-filmen för ett tag sedan och tyckte att den var bra men förstod samtidigt inte riktigt bakgrundshistorien. Boken är bättre än filmen och förklarar givetvis mycket bättre bakgrunden. Boken är desto blodigare än filmen – de har väl tonat ner skräckdelarna för att kunna nå en större publik. Jag ser nu fram emot att se tvåan och trean när de kommer ut, det blir intressant att se hur de gör.

På vägen hem läste jag om Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, vilket fortfarande är en fantastiskt rolig bok. (Läste den förra året och skrev om den.)

Hann med att skriva 30 001 ord under semestern, vilket gjorde L gnällig och mig glad. Bara halvfärdig med berättelsen, så det ska också hinnas med under de kommande veckorna. För en gångs skull har jag hela berättelsen klar för mig innan jag skriver den, vilket är ett ovanligt tillvägagångssätt för min del.

Nu väntar T5 om bara några dagar. Fram tills dess tänker jag ta det väldigt, väldigt lugnt. Färdigställde T3-kompendiet med de kompletterande sidorna idag – det är nu 118 sidor och de av er som köpt det kommer få mail om att få det nya så snart jag korrläst några av sidorna.

Och så ska jag tvätta, för det är väldigt vad tvätthögen är stor…

Liseberg!

Vi hade egentligen bestämt att vi skulle åka till Liseberg med L&D, men nya valpen kunde inte lämnas bort så snart, så vi såg våra planer gå upp i rök – tills svärföräldrarna hörde av sig och frågade om vi hade någon annan att åka med, annars ville de gärna åka med oss. Sagt och gjort. L och jag tog oss till Jönköping i fredags och fick våra tänder kollade av svärmor (tandläkare) innan vi åkte hem till huset. Kväll med grillat följde.

Igår morse tog vi oss ur sängen vid åtta för att äta frukost före avfärd klockan nio. Jag somnade i bilen till min stora förvåning och således gick den dryga 1,5 timmen i bilen snabbt. Väl framme var det molnigt men 19 grader så vi tog regnkläderna i ryggsäcken och traskade in. Hade köpt Allt-i-ett på nätet två dagar tidigare, inklusive Quickpass, vilket gjorde att det gick väldigt fort att komma in. Visa från tidigare besök på egen hand (nästan två år sedan jag var på Liseberg förra gången) styrde jag och L kosan mot Balder. Det var i stort sett ingen kö och en första runda på berg-och-dal-banan avverkades snabbt. Det är verkligen en riktigt bra berg-och-dal-bana, med första backen som lutar sjuttio grader nedåt. Till och med svärfar, som tydligen inte egentligen gillar nöjesfält och alla dess attraktioner, tyckte att det var roligt.

Vi fick till en puss i Balder!

Därpå tog vi Kanonen, som inte föll sällskapet lika väl i smaken, och sedan åkte svärmor och L Spinrocken. Jag blir illamående av allt som snurrar, så jag lät bli, för att vi skulle slippa ha mig kräkandes resten av dagen.

Spinrocken med ett stycke L och svärmor i (någonstans).

Sedan flöt dagen på i ett virrvarr av attraktioner. Uppswinget, Lisebergsbanan, Höjdskräcken och Flumeriden klarades alla av, liksom ytterligare en runda Balder. Lunch intogs på finrestaurangen Burger King bland ett myller av barnfamiljer och sommarlovslediga tonåringar. Efter lunch spelade vi lite på lyckohjul varpå svärmor redan på andra försöket lyckades vinna två normal-size Center. De blev således efterrätt efter lunchen. Övriga utom jag åkte Hanghai (också en snurrande historia), samtliga sköt på bin eller vad det var med korkar (jag var bäst, men vann ingenting för jag var inte tillräckligt bäst) och med målet att vinna en sån där överdimensionerad bit choklad på två kilo spelade vi några gånger till på olika lyckohjul. Vår allra sista tjugolapp satte L på brickan 91-95 – och hjulet stannade på 92, så plötsligt stod vi som stolta ägare av två kilo Marabou Schweizernöt. Och ja, okej, vi skrek lite. En kort stund. För det är första gången jag vinner något sånt. Vi kånkade runt på den resten av tiden vi var där, och den fick åka med i Lisebergsbanan. Världsvan choklad.

Svärmor och L låtsas att Center är trollstavar á la Harry Potter (fick jag förklarat för mig efteråt).

Stooooooor choklad!

L är chokladsugen…

Vi noterade ett gäng familjer med barnvagnar fulla av tvåkiloschokladförpackningar och andra typer av godis i samma storlek (bilar, salt och blandat, mm). På en barnvagn räknade vi till nio förpackningar. Det är arton kilo godis. Allt var choklad. Vad gör man med så mycket choklad? Äter man den själv? Och hur mycket pengar har man satsat innan man vunnit så mycket?

Familjen V igår: svärmor som var överlycklig över att vara på nöjesfält, svärfar som mest bad till högre makter att det skulle gå vägen, och L som var på generellt gott humör.

Även svärfar slappnade senare av och njöt av Hanghai.

På eftermiddagen tilltog antalet människor eftersom vädret, trots hot om regn, höll sig alldeles perfekt för nöjesparksbesök – runt 20 grader, mestadels småmolnigt. Köerna växte således och eftersom vi ville åka Balder igen använde vi våra praktiska QuickPass och gick helt sonika förbi den 50 minuter långa kön för att sitta i vagnarna på mindre än fem minuter. Generellt stod vi aldrig i kö längre än en halvtimme på hela dagen, inte ens då övriga tre önskade åka Spinrocken igen. Den hade en utlovad kötid på 50 minuter, men den tog knappt en halvtimme.

Vi avslutade med den ovannämnda rundan på Spinrocken, sedan en sista tur med Balder (dagens femte runda), två rundor radiobilar (de är riktigt kul varenda gång!) och en omgång Lisebergsbana. Därefter, efter åtta timmar i parken, förklarade vi oss nöjda och åkte hem. Ganska så exakt tolv timmar efter att vi åkte kom vi hem igen, med oanvända regnkläder, två kilo choklad, och en riktigt bra dag i bagaget.

Puss, älskling!

Radiobilar!

1:a maj med Bosses

Första maj utgör som vanligt en högtid för alla politiker som inte är regering att gnälla så mycket det bara går, och att påpeka hur mycket bättre allting hade varit om bara de hade varit i ledning. Exakt hur det hade varit mycket bättre är dock oklart, för om det är något politiker är bra på – oavsett om de sitter i regeringen eller är opposition – så är det att vara vaga när det gäller konkreta lösningar. Extra udda blir det när S-ledaren står och pratar vid ett podie med slogan “Kunskap och arbete bygger Sverige” på framsidan, en slogan som på alla sätt lika gärna skulle kunna tillhöra M. Vad är skillnaderna, egentligen, mellan partierna idag?

Igår var det Valborg. Jag ärade denna dag med närmare en timmes närvaro vid läks Valborgsfirande i Trädgårdsföreningen, där läks manskör sjöng några finstämmiga sånger och nya MedSex presenterades. Eftersom jag inte alls brytt mig något om att spekulera i vem som skulle vara med i nya MedSex var det hela egentligen helt ospännande, men nu är de presenterade och de får säkerligen ett kul år. För egen del kändes det konstigt att det redan är ett år sedan jag satt och såg det nuvarande MedSex presenteras. Jag var betydligt mer insatt i frågan om vem som skulle bli uttagen då. Och dessutom nykär i L. Jag hade också bakat mängder med morotsmuffins, som tog slut på nolltid.

Resten av dagen spenderade jag, förutom någon timmes avbrott för att träna, på att plugga. Repetitionsplugg, tio sidor skrivna om palliativ vård, epidemiologi, miljömedicin, tungmetaller och organiska miljöföroreningar. När jag påbörjar nästa del, rökning, kommer jag att börja på sidan 100. Lite galet. Men på kvällen gav jag L massage och han hittade på tentafrågor som jag fick göra mitt bästa för att svara på, och jag insåg att all repetition faktiskt gett en hel del. Jag kommer ihåg saker som jag annars inte alls hade kommit ihåg. Yay.

Innehållsförteckningen (Immunologidelen än så länge bara som vag planering för ungefär vad som ska in där)

Under tenta-p blir det nog till att enbart plugga från kompendiet. Förhoppningsvis är det färdigt ungefär då. Enligt beräkningarna lär det bli ca 120 sidor. Jag är galen. Jaja.

På kvällen kom jag och L in på en diskussion om hen, när jag konstaterade att jag använt hen i ett sammanhang i mitt kompendium, där jag inte tyckte att “han/hon” eller “patienten” eller “personen” funkade. L tyckte att det var förskräckligt. Jag låter E:s inlägg från för ett tag sen tala, för jag är helt överens med henne: läs det här.

Idag gick L och jag till Trädgårdsföreningen och lekte med L:s syskonbarn. Det åktes rutschkana och klättrades och sprangs omkring. Massor av barn. Det syntes knappt några 20-åringar när vi kom dit; de flesta låg väl fortfarande lagom utslagna hemma efter festen igår. Att det var fest igår syntes tyvärr med all oönskad tydlighet – Trädgårdsföreningens gräsmatta såg för jävlig ut. Det var påsar, burkar, tallrikar, plastglas, flaskor, och annan skit över hela gräsmattan. Inte okej.

Skit, skit, skit överallt. Usch.

L där han trivs bäst. Tja, inte snurrkoppen, men med ungarna...

L har kul...

Rutschkana!

Lektorn :)

När vi tyckte att barnen var färdiglekta gick vi till Bosses och köpte glass. Där blev det en kort tragedi då ena minstingen inte fick sin glass i en strut som hon ville, utan i en bägare, och det tjöts en stund. L lekte prins på vit springare och köpte en strut till henne och sedan kunde hon kladda ner hela sitt nöjda ansikte med blåbärsglass. Själv mumsade jag i mig lakritsglass och cookies ‘n’ cream och smakade D:s mangoglass, vilken jag definitivt kommer att ta nästa gång för den var grymt god.

L tyckte att det var fruktansvärt varmt och att man inte alls skulle vara ute, vilket ledde till att han när vi kom hem satte sig och spelade datorspel medan jag pluggade. Jag förstår inte grejen med “för varmt” – vad är det för konstigt koncept? När jag fick nog av Epstein Barr-virus tog jag podden och gick ut och gick en timme. Till min stora glädje har fåren släppts ut i hagarna i Eklandskapet, vilket är ett lika starkt vårtecken som alla vitsippor som är utströdda över marken. Skotten på träden börjar färga allting skirt grönt och det är härligt, härligt, härligt! Det är vår och maj och det är underbart :)

Omtumlande vecka

Veckan har försvunnit i ett blurr (blurr. Kan man säga så på svenska? Engelskans blur är trevligt och användbart, och ett svenskt blurr är roligt att säga. Ja, jag är trött.) och det är mycket på grund av ett hus som inte blev vårt. L:s bror hittade detta söta lilla hus för två veckor sedan eller så och L följde med sin bror och mor på visning i söndags, och blev förtjust. Samma dag gick vi på en visning i T1 och tittade på ett hus vi direkt strök från listan av möjliga boenden eftersom det funnits fuktskador i huset. På måndagen gick vi på det söta lilla husets andra visning och blev förtjusta. Mysigt kök, trevlig trädgård, fem rum uppdelat på ett matrum, ett vardagsrum, två sovrum och ytterligare ett rum på ovanvåningen som användes som TV-rum av de nuvarande ägarna. Hur fint som helst, allt i vitt, till och med golvet på bottenvåningen.

Budgivningen startade på tisdagen och det blev snabbt tydligt att det fanns en spelare med som ville ha huset och denne höjde med inte mindre än 150 000 åt gången. L och jag väntade ut tills det hela avtagit och la sedan vårt enda bud på onsdagsmorgonen. Detta höll, till vår förvåning, hela onsdagen – vi hade varit säkra på att det snabbt skulle komma ett kontringsbud från 150 000-kr-spelaren. På onsdagskvällen drabbades således både jag och L av lagom mycket ångest över vad vi egentligen gett oss in på och vi funderade, resonerade, räknade, funderade, pratade med föräldrar åt olika håll, räknade och funderade lite till. På torsdagsmorgonen bestämde vi oss, efter att ha räknat ytterligare en stund och pratat med föräldrarna igen, för att ta det om vi fick möjlighet, det vill säga om det inte lades något bud över oss.

Vid halv två-tiden kom ett bud över oss och eftersom vi redan var på vårt max fick vi se oss besegrade och bestämde oss för att det uppenbarligen inte varit huset för oss.

Detta resonemang höll fram till kvällen, då mäklaren hörde av sig och tyckte att vi skulle köpa det ändå, eftersom hon “inte litade” på 150 000-kr-spelaren. Vi skulle i så fall få det för samma peng som han bjudit, inte något bud över det. Vi sa nej, vi är redan vid vårt max och tänker inte lägga mer.

Imorse, precis då jag skulle till skolan, ringde mäklaren igen och sa att nu skulle vi få det för vårt bud, men i så fall behövde vi skriva kontrakt under dagen. Efter tre samtal till L som jag tacksamt slapp eftersom han hade all kontakt med mäklaren hela veckan kom vi fram till att vi skulle titta på huset en gång till. Sagt och gjort, efter att jag var klar med basgruppen gick vi och tittade på huset igen. Fortfarande ett sött litet hus. Mysig gata. Fin trädgård. Men någon hade sprutat parfym i källaren, vilket fick oss båda misstänksamma, liksom att fläkten stod på, precis som den gjort varje gång L varit där. Vi tyckte det var mysko, liksom hela budgivningen.

Till slut, efter många långa om och men blev det alltså så att det söta lilla huset inte blev vårt. Ett otal timmar har lagts på det, så det är givetvis tråkigt, men samtidigt kan jag inte hjälpa att tänka att vi lärt oss väldigt mycket på det och att om det hade varit rätt så hade vi valt att gå vidare. Vi var båda för tveksamma. Det söta lilla huset blev således 150 000-kr-spelarens istället och vi tittar vidare på annat. Sånt ‘et.

Annat som hänt i veckan är att vi firat vår ettårsdag. Jag har lite svårt att greppa att det gått ett år – det känns på en gång både mer och mindre. L överraskade mig på morgonen med att ha lagt en liten inslagen box i äggpaketet och i det paketet låg ett par vackra örhängen. Jag blev oerhört glad och har haft örhängena på mig sedan dess.

Vackra örhängen ♥

I övrigt har vi inte hunnit fira så mycket. L har haft att göra i stort sett varje kväll – bland annat var det Läkarsällskapets karriärkväll i onsdags, där jag också var med – och det har faktiskt varit en vecka av smålånga skoldagar för min del. Immuntemat har nu börjat, med de tunga fall som tenderar att följa i dess spår. Vårt första fall var nedre luftvägssjukdomar med pneumonier och TBC. Det är inget litet ämne. Idag vid basgruppen hann vi inte gå igenom något annat än TBC, vilket säger en del för vi är sällan långdragna. Vi rörde vid pneumokocker också, men det var allt. Mycoplasma pneumonia, Legionella pneumophila, Haemophilus influenzae, med flera, hanns inte ens nämnas. Nu har vi dock en hel vecka på oss för att ta in herpesvirusets härjanden, då framför allt Epstein Barr-viruset, EBV, som ger mononukleos/mono/the kissing disease. De hade uppe denna sjukdom i Gleevid ett tillfälle, då en av tjejerna, när en sjuksystern oroat säger till henne att inte gå i närheten av en mono-sjuk kille, svarar, “Please, I’ve had mono so many times it turned into stereo.” Väldigt roligt. (Kan ses en minut in i detta klipp)

I onsdags skickade jag, efter att ha funderat på det ett tag, till slut ett surt mail till Solresor. L jobbade ju hela vägen hem från Egypten med en sjuk man på planet och vi har inte hört ett knyst från Solresor trots att de fick L:s kontaktinfo. Så, jag skickade ett mail där jag uttryckte min besvikelse – och fick omgående svar att de alltid uppmärksammar denna typ av händelser, om de får reda på det, och en blombukett skulle snarast skickas med ett tack till L. Så idag, på vägen till visningen, ringde L:s telefon och ett blombud undrade om de kunde ställa blommorna utanför dörren. L blev givetvis mycket nyfiken, och lagom konfunderad, då jag förklarade att jag inte skickat blommor till honom, men jag låg delvis bakom dem ändå. Han blev mycket glad över blommorna och tacket.

Vackra blommor.

Nu är det fredagskväll och helgen blir förhoppningsvis bra återhämtning efter en ganska krävande vecka. Vi ska hjälpa med en flytt men har i övrigt, för första gången på flera helger, ingenting planerat. På måndag är det valborg och på tisdag första maj, så helgen blir en välbehövd långhelg för mig även om L jobbar på måndag. Att det är ett helt år sedan han och jag gick ut som par för första gången är galet, men nästan ännu konstigare känns det att det ska presenteras ett nytt MedSex på måndag – mitt tredje. Det känns verkligen inte som ett år sedan E blev sexmästarinna och fick bada i Stångån.

Helg i Stockholm

Helgen var en Stockholmshelg, lite halvtraditionellt efter att ha gjort det två gånger över fars födelsedag. Mamma och pappa bjöd upp oss den här gången för att fira både L:s och pappas respektive födelsedagar, som råkar infalla med en dags mellanrum. Bord var bokat på tvåstjärniga restaurangen Frantzén/Lindeberg, och jag tänkte ägna ett helt inlägg åt maten där eftersom de nitton (!) rätterna helt klart förtjänar det. Detta inlägg blir mer allmänt om en riktigt skön helg som trots mycket att göra var väldigt avslappnande.

Fredagsmorgonen började med födelsedagsfirande. L fick en prinsessbakelse i form av en groda till frukost, tillsammans med födelsedagspresenter och mys. Klockan var halv sju så vi var lite halvtrötta båda två, men att fylla år och få i sig en deciliter socker som första händelse på morgonen fick L att bli piggare än vanligt. Någon timme senare sms:ade han förnöjt att fylla år, det kan man göra varje dag när man får så mycket uppvaktning.

Grodtårta. Hade det varit Est som fått den så hade den möglat långt innan hon varit villig att äta den (hon älskar grodor över allt annat). Som tur var hade L inga sådana problem.

Efter skola respektive jobb tog L och jag tåget till hufvudstaden och kom upp till god mat (LCHF-style) och trevligt sällskap. L fick göra bearnaisesås och till efterrätt blev det prinsesstårta à la mamma. Mycket prinsesstårta denna dag. Har märkt att bland mina manliga bekanta, från lillebror till expojkvänner och kompisar, så är prinsesstårta da shit. Ingen annan tårta verkar riktigt mäta sig med denna gröna bakelse. Själv är jag mer partisk mot en god glasstårta, eller choklad i någon form.

Mammas prinsesstårteversion, något mer intensivgrön. Men goood. PA? står för pappa, eftersom mamma hävdade att pappa är så gammal att ingen kommer ihåg exakt hur gammal...

Lördagen började med att L öppnade Facebook på telefonen för att kolla om fler hade gratulerat honom, varpå han sa, “Det verkar ha snöat här. Det finns en bild här av ett snöigt Stockholm. ” Inte då, tyckte jag – det måste vara en gammal bild. Tja, det beror ju på vad man jämför med – den var upplagd trettioåtta minuter tidigare. Och när jag drog undan gardinerna visade det sig att det var ett par centimeter snö utanför fönstret. Aprilväder, minst sagt. När vi efter frukost tog oss ut för att gå på vernissage (Edelmann, ironiskt nog med tanke på att det bara var några veckor sedan jag skrev om hans konst) var vägarna så blöta att det bitvis var som att gå i bäckar. Dessutom var det snålblåst och det regnsnöade. Otrevligt värre.

Vernissagen var däremot väldigt trevlig. Fick till och med en pratstund med Edelmann själv – han är väldigt trevlig och pratar givetvis mer än gärna om sin konst. Själv hade jag nog gärna köpt någon, om de inte kostade 45 000 kr och uppåt (och det var de små…).

Vernissage med mini-Edelmann-tavlor. Samtliga små var sålda, till det nätta priset nämnt ovan.

Efter vernissagen mötte vi L:s syster V med barn och pojkvän, och fikade med dem. Mysigt. Vi avslutade med ett besök på leksaksaffären BR där jag och L valde ut ett 1500-bitarspussel som vi ska roa oss med, medan ungarna försökte välja vad de skulle spendera sina sparade veckopengar på.

När vi sagt hejdå till V med sällskap gick jag och L till hotellet och fixade i ordning oss för helgens stora event – Frantzén/Lindeberg. Vi traskade med mamma och pappa till lokalen – en lite oansenlig sådan i gamla stan, som jag lätt hade gått förbi utan att ens titta på. Vi välkomnades av en servitör och servitris och snart därpå serverades vi första rätten, en liten potatis- och creme fraiche-boll som var fantastiskt god. Temat med annorlunda, spännande och fantastiskt vackert upplagd mat var inledd. Jag smakade ostron för första gången i mitt liv (inte min grej), blev förtjust i deras hälleflundra, åt kronärtskockschips och lakrits- och löksoppa, åt sparris som lagats med granris virat om sig, med många, många fler saker. Bröd jäste på bordet och smör kärnades framför oss. Egentligen var jag ordentligt mätt ungefär halvvägs igenom, men man fick ju fortsätta för det var ju så spännande och gott (det mesta, i alla fall).

Mat i snäckskal...

L äter kyckling med kronärtskockschips och tuppkam...

Efter ett par timmars ätande var vi så mätta att ingen av oss ville ens tänka på mat. Efter en natts sömn lyckades L dock ändå vakna och vara jättehungrig. Tur att det fanns en ordentlig hotellfrukost att beta av…

Eftersom vädret var den totala motsatsen på söndagen mot lördagen gick vi ut på promenad längs vattnet med mamma och pappa. Tog en varm choklad i solen och tog fina bilder, och njöt. Jag kan slappna av på ett helt annat sätt när jag är inte-hemma. I vanliga fall vaknar jag åtta-halv nio på helgen och är stressad över att jag borde plugga eller jobba, men i Stockholm, framför allt när jag inte tar med några böcker, är det inte en möjlighet. Så helt plötsligt kan jag både sova och ta det lugnt och njuta av solen mot min kind. Det är skönt.

Mamma och jag tog en bild som är väldigt lik en bild vi tog på ungefär samma ställe förra året... :)

L och jag lämnade mamma och pappa en stund för att träffa T och F. Vi gick på Vete-katten. L lyckades vara hungrig igen, på något sätt. Det var riktigt trevligt att träffa dem och det är synd att de bor i Stockholm – alldeles för långt bort för att träffas regelbundet. Det diskuterades sjukvård (dvs jobb) och en massa annat och tiden gick alldeles för snabbt.

Vi åt en ganska snabb middag hos mamma och pappa innan tåget tog oss hemåt igen. Till L:s förundran (förtret?) och förnekelse kom vi faktiskt i tid tillbaka till Linköping…

En riktigt bra helg. Tack till alla som var med och bidrog!