Category Archives: Fritid

En helg med utflykter

Helgen har varit väldigt lugn och mysig, med en hög upplevelser. Eftersom vi för tillfället har tillgång till bil föreslog jag att vi skulle ta oss ut och besöka ställen vi normalt inte tar oss till, vilket L tyckte var en bra idé. Jag gav honom fria tyglar att hitta på ställen, eftersom han känner till Linköping bra mycket bättre än jag förmodligen någonsin kommer göra – han har trots allt växt upp här.

Vi började dock med att på fredagskvällen inviga den här säsongen av Bosses-glass. Lakrits och nötkrokant för mig, lakrits och cookies ‘n’ cream för en lycklig L. Nope, inte det minsta LCHF, men fan så gott. Och man måste njuta av livet med glass ibland.

Lycklig L med Bosses-glass.

På lördagen, efter att ha sovit ut, tog vi så bilen ut. Första stoppet blev Vreta kloster. Det var helt folktomt och lugnt, så vi strövade omkring i solskenet och tittade på murar från 1100-talet och fascinerades över att man redan då kunde bygga så pass bra att det håller nästan tusen år senare. Vi gick också omkring bland gravstenarna, där de äldsta är från sent 1700-tal och de flesta av stenarna har någon sorts titel – allt från “Civilekonom” till “Greve” och andra, betydligt konstigare, titlar. L tyckte att det var något som borde återinföras och lät meddela att på hans gravsten ska alla hans titlar finnas med.

Vreta kloster i strålande sol.

Efter Vreta föreslog L en tur till Ljungsbros stora Cloetta-fabrik. Ingen av oss har varit där tidigare så varför inte? L tittade på mig som om jag hade två huvud när jag muttrade om att vi inte borde köpa godis, eftersom “man kan inte åka till Cloetta utan att köpa godis!” Sagt och gjort; vi kom därifrån med något kilo.

Like a kid in a candy store. Oh, wait...

Vi införskaffade också tre Pez-figurer med tillhörande godis, åt Ls syskonbarn. Som avslutning på vår tur åkte vi hem till D och gav barnen dessa Pez (med Lejonkungen-figurer), till barnens stora lycka. En av tvillingarna satte i sig sina godisar i en alldeles rasande hastighet, så mycket att vi undrade om hon överhuvudtaget smakade på dem.

Efter det besöket blev det till att skynda hem eftersom L skulle på Vätternrundan-spinning. Han kom hem därifrån, glad i hågen, och tyckte sig inte alls vara trött – så han gav sig ut på sin mountainbike i närmare 1,5 timme. Är man galen och galet förtjust i att cykla så är man.

I söndags började L dagen med att cykla i närmare tre timmar med Linköpings mountainbikeklubb, Mera Lera. Jag gjorde det betydligt vettigare och sov. Minns inte när jag sov till tio senast, men skönt var det – att det sedan råkade bli sommartid just då så att sovandet därmed blev till elva enligt den nya tiden, det var ju bara lite dålig timing.

Efter Ls cyklande tog vi bilen igen. Köpte ett paket jordgubbar och ett paket vindruvor på Lidl och körde ut, först till Ekenäs slott. Det är byggt under andra hälften av 1500-talet, så också riktigt gammalt. Traskade omkring där också – det enda som var lite trist är att allt fortfarande är så grått. Ser fram emot om ett par veckor när allting börjat slå ut i grönt igen, det ska bli fantastiskt. Älskar våren med alla dess skira färger.

Ekenäs slott.

Från Ekenäs tog vi oss ut till någon sjö som jag inte har en aning om vad den heter. Där var också väldigt lugnt och inget folk (fast mängder med flygplan i luften ovanför, till Ls stora nöje – han höll koll på samtliga och körde monologer om vad det var för typ av flygplan). L och jag avnjöt jordgubbar och vindruvor i solen och tyckte att livet var allmänt trevligt.

Lugnt och skönt vid sjön.

Vi avslutade helgen med att gå till Ls bror och grilla. Det blev fläskytterfilé, korvar och köttbullar, med en stor sallad och egengjord bearnaisesås. L har verkligen fått in hur man gör den, den är grymt god. En riktigt trevlig avslutning på en riktigt trevlig helg.

When two become one…

…blir det mycket grejer över. L har sålt sin lägenhet och ska lämna över den inom det närmsta, vilket inneburit att det blivit nödvändigt att tömma den. L har gjort ett bra jobb i sorterandet men det blir fortfarande en väldig massa saker. Vårt förråd består nu till drygt 50% av hans grejer skulle jag tro, och här i lägenheten har framför allt köket drabbats av ett allvarligt fall av Dubbelt Upp. Det finns stekpannor till att slå folk i huvudet med (“I gotta get me one of these,” som Flynn Rider säger i Tangled, med hänvisning till den stekpanna Rapunzel konstant använder som vapen), kastruller i mängder, trippla uppsättningar bestick, fyra olika sorters tallrikar och alla i minst (oftast fler än) fyra ex, glas i alla former, och mycket mer. Dessutom kilovis med tvätt- och diskmedel och andra rengöringssaker. Och två strykjärn, två dammsugare…

Jag har sorterat bäst jag kunnat bland alla grejer och vi försöker spara det som är i bäst skick medan resten packas i en flyttkartong för att söka bo någon annanstans. Troligen blir någon typ av välgörenhet i stil med Myrorna lyckliga mottagare. (Om någon som känner oss skulle behöva något av ovanstående får ni säga till.) Strykjärn och dammsugare får bo i förrådet, det är sånt som tenderar att gå sönder förr eller senare.

Så denna utrensning och sortering är vad min kväll bestod av igår, liksom förmiddagen idag. Vasaloppet har gått i bakgrunden idag, inte för att jag är det minsta intresserad men lite bakgrundsväsen behövs. L åkte iväg halv åtta imorse för att cykla maratonspinning till Vasaloppet på Friskis (något han tyckte var riktigt kul, enligt nyligen anlänt sms – det är väl bra att man har olika definitioner av “kul”).

Började dagen med att läsa ut en bok, Drottningen vänder blad av Alan Bennett. En mysig bok som dock störde mig i två passager, då boken plötsligt bytte från dåtid till presens – sådant irriterar mig enormt. En fiktiv drottning av England (vars omgivande kungligheter och liknande dock heter som i verkligheten, i den lilla mån de namnges) börjar läsa och detta får oanade konsekvenser. Den utvecklas inte riktigt så mycket som jag skulle önska – omslaget utlovar “…nästan oanständigt underhållande” av SvDs recensent, men det tycker jag verkligen inte att den är. Men den är kort (124 sidor) och ett okej tidsfördriv.

Veckan som kommer blir ovanligt intensiv med långa dagar. Jag hyser någon sorts förhoppning om att det blir givande; endokrintemat är betydligt mycket roligare än gastro var.

Strimmasamtal och 30-årsfest

Ytterligare en vecka till ända. De försvinner som vanligt i ett rasande tempo.

Den här veckan bjöd på en tur till Finspång, första som T4:a. Sista terminen som vi åker dit för Strimman. Det känns väldigt skumt – var det inte bara ett litet tag sedan vi åkte dit första gången och suckande konstaterade att det skulle bli många, många timmeslånga bilresor dit innan vi var klara?

Eftersom vi bara var tre som åkte ut (pga omtentor) fick alla närvarande ha samtal. Själv fick jag ett samtal med barn – en tvååring och hennes pappa och dessutom en ettåring med i rummet. Det blev ett lite rörigt samtal eftersom, tja, tvååring – men jag fick bara positiv kritik för hur jag hanterat det. Flickan var blyg och tyst till en början men kände snart nog trygghet att springa omkring och leka medan jag fortsatte samtalet med pappan. Jag talade till barnet i så stor utsträckning som det gick och fick således med henne i samtalet, som våra föreläsare och handledare påtalat är så viktigt. Jag var väldigt nöjd när vi senare satt och kollade på samtalet; det är få gånger jag riktigt känt att jag lyckats så bra.

Veckan i övrigt har innehållit bara två föreläsningar, basgrupper, och inte så mycket mer. Vi hade andra delen på diabetesfallet till i torsdags, varpå jag (givetvis) drev frågan om vad typ 2-diabetiker bör och inte bör äta, och i övrigt fokuserades det på mediciner att ge dem.

Igår var det födelsedagsfest för Ls storebror – 30-årsfest med god mat, mycket dricka och gott sällskap. Folk säger att det inte går att äta LCHF när man går ut eller går på fest, men med bufféupplägget de hade gick det alldeles utmärkt. Sallad, kött och flera ostar gjorde det hela enkelt. Efterrätt är svårare, men vi beslöt båda två att “det är fest en gång i månaden ungefär” så vi åt lite grann. Idag, med spänd mage som gör ont, har jag bestämt mig för att vi fortsätter med LCHF oavsett vad annat – min mage har varit i kalasform sedan jag började med LCHF och så fort jag åt kolhydrater kom spänningarna som ett brev på posten. Dessutom, en diet där man kan äta oxfilé med kryddsmör och bea, en aubergine- och rättikagratäng och sallad känns inte alls som en diet (det var fredagens middag; vi firade inte något, vi hade överbliven oxfilé i frysen sedan inköpet av två kilo oxfilé till nyår. Vardagsfest is da shit.).

Läser vidare i Matrevolutionen och rekommenderar den till alla och envar. Oavsett vad man tycker och tänker om LCHF är det en välskriven, väl underbyggd bok som inte kan annat än att få en att börja fundera.

Nya veckan kommer bjuda på obduktion. Det ska bli… spännande. I vår utbildning får vi verkligen göra saker som man, om man gjort det i samhället i övrigt, hade satts bakom lås och bom för.

BVC, to-do-lista, och helg

Så har helgen ersatts av en ny vecka. Tredje veckan på T4, redan.

Med L borta hela helgen plus lite till (torsdag till söndag) hade jag en lång to-do-lista som jag tänkte vara klar med till hans återkomst. Lyckades inte pricka av allt, men å andra sidan prickade jag av saker jag inte hade på listan, såsom att frosta av frysen. Det behövdes. Centimetertjockt lager med is runtom hyllorna, no good. Nu är den fin och dessutom sorterad.

I lördags var det BVC, min fjärde. Hade en liten roll i det hela som kändes väldigt, väldigt lagom. Istället för att komma till skolan klockan 9 och börja repetera kunde jag komma instrosandes klockan 14 och sedan gjorde jag och mina kära patetvänner ett bejublat framträdande i fem minuter, där vi rakade av delar av en Fadderists skägg (heh. kul), J parodierade den blottande pingvinen från förra terminens nollning, och A var sjukt rolig som först föreläsare i grönt och därefter… tja, lagom obeskrivligt. Det jag var mest glad över var att alla skrattade – inklusive Nollan. Annars har vi pateter en tendens att göra saker som är så mycket internskämt att Nollan sitter som ett levande frågetecken.

Även Fadderiet bröt ihop, först med Js show och sedan med As. E hade extra svårt att hålla sig när jag stod framför henne och gjorde miner. Med tanke på att jag började nollningen med att driva med henne nere i kulverten kändes det oerhört passande att även sluta med den på det sättet. Hon bannade mig efteråt. Heh.

Mitt bidrag till BVC:n i övrigt var att redigera “storfilmen”, resefilmen. Det blev en bra film. Det är en ren njutning att efter ett antal timmars jobb kunna luta sig tillbaka och lyssna när andra skrattar på de ställen man hoppades att de skulle skratta. Det är då man blir glad. Dessutom gav Fadderiet mig blommor som tack, vilket gjorde mig jätteglad.

Blommor från Fadderiet :)

Fadderiet själva var riktigt duktiga. De framförde de vanliga låtarna – Det vackraste och Demaskeringsvisan – och Ps låt från förra terminen, Grön fantasi (fortfarande grym), och mer som jag just nu inte minns. Även hembesöksfilmen var riktigt bra och framkallade många skratt (och några “åh nej!” från involverade Nollan). MedSex var duktiga som sig bör och hade bytt lite saker så att det blev lite nytt – ingen pyntning av Fadderiet den här gången (bra) utan istället lite dans (helskojigt) och annat roligt. Min favoritlåt är fortfarande Dansa med oss (eller vad den kan heta, jag vet inte, men den är bra).

På kvällen träffade jag D och satt och snackade tills vi båda var jättetrötta. Vilket var ungefär vid tio, för jag är gammal och hon är trebarnsmamma. Men det var trevligt.

Igår var jag på visning av ett bostadsrättshus, vilket kändes väldigt vuxet. Det är kul att gå på visningar, se vad jag gillar och inte gillar, vad jag verkligen tycker är viktigt och vad som jag inte tycker behövs. Inte nödvändigtvis för att köpa nu, men för att hålla koll på utbudet. Jag är dock inte Hemnet-beroende, såsom mamma var för ett par år sedan (då kunde hon vilka lägenheter och hus som var ute utantill, inklusive pris, ungefär hur länge de varit ute, storlek, adress, och så vidare…).

När L kommit hem gick vi båda och tränade och avslutade dagen med en fantastiskt god fisksoppa à la LCHF, med lax, nån vit fisk, kräftstjärtar, grönsaker, grädde, mm. Mumma.

Idag blir det plugg för hela slanten, eftersom det är en av de boxar som inte checkades av på to-do-listan på hela helgen. Jag är en dålig student. Å andra sidan har jag läst non-stop om LCHF den senaste veckan, så på något sätt känns det som att jag sugit i mig en del av det som är viktigt för ett fall som handlar om fetma. Dessutom är ju världen uppenbarligen inte överens om hur man ska behandla fetma, så det hela kommer bli en viss känsla av “he says, she says”.

Tacokväll

Har haft en riktigt trevlig kväll med en massa folk här. Vi har sällan mycket folk över – det blir nån kompis här och var, nån middag en gång varannan månad – men idag blev vi elva stycken. Det är kul. Tacos är väldigt tacksamt att bjuda på, det går lätt att göra mycket av det och alla kan ta det de gillar och skippa resten. Funkar till och med för vegetarianer. Människorna som kom hit – samtliga läk-studenter – är snälla och roliga och det blev en del historier fram och tillbaka, och även lite film. Min lägenhet är gjord för att socialisera i (även om soffbordet är i minsta laget när elva pers ska få plats med sina tallrikar och glas), så det är kul när den kommer till användning.

Lite efter nio puttade jag ut folk genom dörren. Ville gärna hinna plocka undan här innan läggdags. Nu brummar diskmaskinen och även L ligger i blöt, så allt lär väl vara skinande rent inom en halvtimme.

Tidigare idag var vi i Ls lägenhet. Den är nu såld med papper påskrivna och allt, så innan mitten av mars måste den vara tömd på skit och icke-skit. Vi tog bilder för Blocket-publicering och plockade på oss saker i Ls blåa väska som rymmer hur mycket som helst, och gick hem med det (vilket innebär att vi nu har dubbelt upp av en del köksredskap). L tog också sina skidor på ryggen eftersom det bär av till Sälen på torsdag (se nästa stycke). Stannade på vägen hos morgontrötta L och D för att dricka te, vilket var väldigt mysigt.

I veckan som kommer ska L på kurs (eller kusch, som jag säger på stockholmska, utan r, bara för att det låter så fiiint när han säger att han ska iväg på kurs – han är nu vuxen och åker iväg på finheter), så jag blir ensam hemma ett par dagar. Det kommer nog kännas lite mysko, men det är ju kortare tid än han brukade vara i Jönköping under våren, sommaren och hösten, så det löser sig nog. Jag och K ska baka onyttigheter och skvallra i timtal.

Imorgon bör jag plugga, för jag har alls inte tittat på basgruppsfallet till tisdag. Något om metabolismen vid svält. Ketonkroppar och proteinnedbrytning eller undvikandet av proteinnedbrytning. Har öppnat Stryer för första gången sedan T1, typ. Inte ett kärt återseende. Ska även kolla på 14-åringars rätt att bestämma själv över sin behandling när de bestämt sig för att sluta äta. Man kanske kan tycka att för sitt eget bästa borde de inte få bestämma själva, men så blir ju behandling aldrig särskilt bra om folk inte får bestämma själva, allra minst när det gäller tonåringar.

Har också lyckats sälja flera ex av mitt T3-kompendium. Det är kul.

Hockeymatch

Gårdagen bjöd på mitt livs första hockeymatch. Inte helt frivilligt får väl sägas – jag förlorade ett vad mot L – och jag kan ju inte påstås ha varit överdrivet förtjust. Själva hockeyn var inte heller något jag fann särskilt spännande att kolla på, även om det är marginellt mer intressant live än det är på TV. Eftersom L har säsongskort till klacken köpte vi en ståplats även till mig. Och det ska ju klart erkännas att stämningen där var härlig. När en av snubbarna som ledde klacken drog av sig tröjan och stod barbröstad med lysande vitt hull kanske det kan anses ha gått lite nära gränsen, men ändå. Stämningen var nice.

L var vänlig nog att klä upp mig i LHC-halsduk.

Efteråt sa L hoppfullt, “Det kanske till och med är något du skulle kunna följa med på igen?” kunde jag inte neka att nån gång till hänger jag nog på, även om det knappast blir inom det närmsta. L hade ju för sin del gärna gått på hockey två gånger i veckan. Minst.

Tacksamt nog vann LHC också gårdagens match. Nio mål totalt mellan lagen gjorde det hela lite roligare att titta på, framför allt då sex av dem tillhörde LHC.

L var väldigt nöjd över LHC:s mål.

Igår avslutades också första veckan på termin fyra. Det är bara en vecka, men det har hänt mycket och dessutom vet jag att tiden har en tendens att flyga bort i rasande hastighet, ungefär jumbojetshastighet, och således kommer det innan jag hinner blinka vara typ påsk. Vilket blir trevligt, för då kanske det kan tänkas bli varmt och soligt här igen.

I övriga nyheter har mamma nu, för att jag “inte ska glömma bort all juridik”, bett mig kolla igenom hennes inlämningsuppgifter till Grunken (Juridisk grundkurs). Första uppgiften hon skickar mig handlar om avtalsrätt – inte min starka sida, men jag kan ju kolla på det. Det är många år sedan jag läste det nu, men när man inte måste plugga juridik utan gör det lite för skojs skull kan det vara kul.

Ibland glömmer jag helt att jag gått juristlinjen. Diplomet står på en hylla i arbetsrummet – “har vid Lunds universitet avlagt Juris kandiatexamen, 7 augusti 2009” och underskrivet av Juridiska fakultetens dekanus – men när jag nu är nybörjare i medicin känns juridiken avlägsen. En gång i tiden kom jag på darrande ben in till Juridicums reception men det känns som att det var blott ett trollslag senare som jag höll på med mitt examensarbete. Fyra och ett halvt år? Du skojar. (Fem och ett halvt, om man räknar med mitt juridikuppehåll då jag pluggade psykologi istället). Jag känner mig mest gammal här på läk, som att jag inte gjort något. Då tenderar folk att stirra på mig som att jag är lite efterbliven och påpeka att jag har en hel examen redan. Och fler högskolepoäng än de flesta någonsin skulle ens fundera på att ta.

(Räknar efter. 454,5 hp hittills, exklusive basåret för det var tekniskt sett inte högskola. Trevligt.)

Bland sköldpaddor och rockor

Idag såg vi en sköldpadda nio meter under vattenytan. En muräna. Ett gäng rockor med blåa prickar på ryggen. Barracudor. Tonfiskar som inte var på burk utan gigantiska och levande.

Dagens första dyk var svårslaget i sin fantastiskhet. Vi började med att hoppa i vattnet vid en avgrund – 750 meter ner till botten. Precis bredvid fanns en vägg av koraller och med korallerna kommer allsköns fiskar som bor i dem. Så otroligt vackert – jag hade kunnat simma där i evigheter. Snart därefter pekade vår instruktör ut en sköldpadda som låg och vilade i stenarna, och som glodde surt på oss när vi kom och störde. Vi var som mest nere på 14 meters djup, då vi tittade på ett vrak som sjunkit för något årtionde sedan. Först tänkte jag att man borde ta upp ett sådant vrak, men när man kom ner och såg att vraket och dess last (ett gäng toalettstolar och badkar) var täckta av koraller insåg man att det var bättre att de låg kvar. Att ta bort det skulle störa miljön mycket mer.

Andra dyket var mest coolt för att det var tusentals maneter som simmade omkring oss, ungefär som i Hitta Nemo men inte brännmaneter utan ofarliga, tillsammans med ett tusental silvriga fiskar. Även där såg vi rockor, och fick kämpa lite mot strömmarna.

Resten av dagen har varit på båten. Man blir väldigt trött av att dyka – utrustningen väger massor och det är krävande att simma i 40 min åt gången – och solen har varit varm och skön. Imorgon blir ytterligare en vilodag, innan det på söndag är dags att komma hem – lite blondare, lite brunare, och mycket piggare.

Lataste dagen :)

Klöckan är strax efter nio och L har just rakat av sig mustachen inför morgondagens dykutflykt. Två dyk blir det, plus en tur med snorkling. Vi ser båda fram emot det enormt mycket – anledningen till att vi valde Egypten var trots allt den fantastiska dykningen landet erbjuder.

Dagen har varit den lugnaste jag kan minnas sedan augusti, innan skolstart. Vi sov så länge vi ville – vilket innebar ca 11 timmar, efter en tidig läggdags igår när vi var helt slut – och avnjöt därefter hotellfrukostbuffé. Efter insmörjning tog vi plats vid poolen och det var alldeles lagom varmt för att bada och ligga och mysa.

Även till lunch blev det buffé – det är vad som gäller hela veckan med all inclusive – och även det var gott. Fortsatte liggandet vid poolen, för min del med en god bok och för Ls del med en massa badande. Avslutade vid en annan pool, den som är “sportpool” med tre vattenruchkanor, nån typ av mål för att köra sport och ordentligt hög musik. Det finns fem stora pooler på olika ställen på hotellet, tre uppvärmda till behagliga 25-26 grader och de övriga två kalla.

En tur ner på stan blev det efter middagen, och då inhandlades en ny outfit till L – badbyxor som faktiskt verkar vara Billabong även om det är osannolikt, ett par skor och en tröja, samt snorkel och mask i rosa till mig. Det hela för en stor peng av 300 egyptiska dollar, vilket motsvarar lite drygt 300 svenska kronor… Helt okej pris.

Nu är det dags att sova. Hoppas att alla har det bra där hemma!

Kortkort uppdatering

Egypten! Det här blir en kort uppdatering, men för att alla ska få veta att vi lever och sånt: vattnet är blått, himlen likaså, temperaturen runt 22 grader i skuggan på dagen, och hotellet fantastiskt fint. Två sängar som vardera är lika breda som vår vanliga säng hemma. Flyget gick helt utan problem och förseningar och nu ser vi fram emot en väldigt skön och ärligt talat väldigt välförtjänt semester!

Jutsu för självförtroende

När man är i slutet av en termin och tenta-p hägrar som en djup och jobbig avgrund är det väldigt, väldigt bra att få sig en släng självförtroende, även om det kommer från trettiotalet tjejer i åttonde klass i en gammal gymnastiksal.

Anders, eminent tränare i jutsu, fick inbjudan att undervisa tjejerna i 1,5 timme. Detta som avslutning på ett projekt jag tror kallas DISA (Din Inre Styrka Aktiverad, om jag minns rätt), vilket är ett projekt för att stärka tjejernas självbild, lära dem hantera stress och konflikter, med mera. Lärarna som arrangerar det hela tyckte att det vore kalas att avsluta med självförsvar, som på många sätt är en fråga om inställning.

Anders ville ha med tjejer som assistenter, eftersom det var tjejer vi skulle undervisa. Jag anmälde mig som frivillig, liksom F. Det är väldigt bra att ha kvinnliga instruktörer till en sådan grupp – det blir många kommentarer i stil med, “Men vaddå, det funkar ju inte om det är en kille som är mycket större än mig som hoppar på mig,” om det är en manlig instruktör som försvarar sig. Förra gången jag undervisade en sån här tjejgrupp var jag orangebälte (hade tränat i ett drygt år alltså), men efter en sådan kommentar bytte jag och den manlige instruktören roller när vi undervisade, så att jag istället fick försvara mig.

Nu har det gått ytterligare nio år av träning och även om det inte varit så aktiv träning på sistone är det faktiskt så att det sitter utav bara fan om jag vill det. Jag fick visa en del, bland annat försvar mot stryptag bakifrån och stryptag bakifrån med armen, men det var när jag försvarade mig mot stryptag mot liggande som det verkligen small till i mitt försvar och tjejerna stirrade lite extra. Det är riktigt kul. Och sen blev det applåder och kommentarer i stil med, “Han får ju stryk!” och “Så vill jag också bli.”

If all else fails så kan jag i alla fall jutsu ganska bra.

Självförtroende-boost.