Chockad

Det är sällsynt att jag kan skriva titeln på ett inlägg innan jag skriver inlägget (titlar är svårt), men idag var det ju inte svårt.

Idag har jag elchockat tre patienter. Det är bland det mest konkreta jag gjort på klinik. Det görs vanligen med lappar som man klistrar fast på bröstet på patienten i fråga, men jag fick till och med köra med paddlar första gången (ja, sånna där som man ser på TV, där de skriker “CLEEEEAR!” och sen trycker ner på patientens bröst och sida) bara för att få känna hur det känns.

Ska sägas att patienterna inte var döende, de hade bara förmaksflimmer som skulle elkonverteras. De var sövda och allt var väldigt kontrollerat. Bara så att ingen tror att jag står och räddar liv eller något sånt där väldigt intensivallvarligt.

Men kul var det.

(Och det gick bra. Samtliga övergick i sinusrytm.)

I övrigt har det varit inskrivningar och epikriser och lite samtal och sånt. Imorgon ska jag vara med på pacemakerlabb och titta på när de sätter in pacemakers på folk.

Under eftermiddagen bytte jag roll från student till lärare – jag har undervisat T2 i spirometri (mätning av lungvolymerna). Förhoppningsvis gjorde vi det något klarare för någon, även om det alltid är tveksamt när vi börjar prata om dynamisk kompression och lateraltryck. Jag minns när jag själv gick på den labben – jag förstod inte ett jota. Hade fullt sjå med att försöka begripa mig på och komma ihåg alla de olika lungvolymerna och -kapaciteterna – att dessutom blanda in Bernouillis princip och flödeshastighet kändes som ett hån. Så jag förstår dem om de inte begriper. (Man kan bli KlinFys-amanuens, så får man tillfälle att läsa in sig och så förstår man det förhoppningsvis ordentligt någon gång runt termin 7.)

Men som alltid kul att undervisa. Blir ytterligare fyra timmar imorgon, och sen nästa vecka är det dags för min favorit – blodtryck och perifera pulsar.

Innan dess blir det nya äventyr på kardiologen.

Kommentera!

Post Navigation