Dags för vårdcentral

Andra dagen på termin nio är gjord. Jag skrev “första dagen”, för det känns som första, för igår var ju egentligen… Jag vet inte vad igår var. Rörig? Rörig. Introduktion som var aaalldeles för lång (varför tror de att vi fortfarande behöver att temagrupperna kommer och förklarar vad deras teman går ut på, och att det kommer vara föreläsningar? Nähä, really? Tack och lov var det inte någon igår som drog upp listan över föreläsningar och började gå igenom dem. Då hade jag blivit trött på riktigt), och sedan ledstatus som väl inte var så mycket nytt men en bra uppfräschning, sedan såg jag Nollan en kort stund, och på det följde amanuensmöte. Och sedan var klockan sex och jag var ganska trött.

Amanuensandet ska som vanligt bli roligt. Att undervisa är riktigt kul, både för att jag alltid lär mig saker och får fundera på frågor, och för att jag får lära andra.

Idag var det dags för första dagen på första placeringen. Jag har fått vårdcentralsplacering i Linköping den här gången, Johannelund närmare bestämt. Kan cykla dit, vilket är skönt efter de 45 minuter jag fick köra bil till Kisa förra terminen. Jag hade inte fått kontakt med min handledare på förhand – det finns mer än en med samma namn inom landstinget, så när jag försökte maila hamnade jag istället hos en gentleman på psyk, som vänligt informerade mig om att han inte hade något med Johannelunds VC att göra… Men jag gick dit med antagandet att de visste att jag skulle komma, och det visste de ju. Fick ett rum, kläder, och kände mig sedan som en läkarkandidat igen. I söndags diskuterade jag med L, att det kändes som att jag glömt allt om att vara läkarstudent. Det hade jag inte.

Fick ha tre egna patienter under dagen, och gick bredvid på ett par ytterligare. Lagom lugnt, med tanke på att första dagen alltid innebär problem med någon typ av admin (denna gång med SpeechMike som vi dikterar i), och så ska man lära sig hitta och hälsa på tusen pers. Så det blev bra. Var inte i närheten så förvirrad som jag hade en misstanke om att jag skulle vara.

Jag trivs på vårdcentral. I really do. (Men akuten är ändå mer min grej.)

Och när jag hade en halvtimme utan något att göra satte jag mig faktiskt och pluggade. Tänk så snabbt man kan komma in i den vanan igen. “Jaha, har jag några minuter över? Då har jag nog trehundra sidor av något medicinskt att ta mig igenom.” Hela sommaren har det varit, “Jaha, har jag några minuter över? Då sätter jag mig och skriver på min roman.” Vilket är varför det skrevs 20 000 ord under min tid på BRIVA.

Nollning känns för övrigt väldigt, väldigt långt bort nu. Fyra år har gått sedan dess, och jag kan inte vara annat än glad att jag kommit så här långt. Min peppighet för terminen är faktiskt fortfarande hög (även om de gjorde sitt bästa för att ta kål på den igår på introt) och jag hoppas att det håller i sig ett tag.

Kommentera!

Post Navigation