Ett litet laddat ord

“Förlåt.”

Ett sådant litet ord, ett sådant laddat ord.

Det finns ord som är svåra att säga. “Älskar” är, i det svenska språket, ett ord som är laddat i vissa situationer. “Jag älskar korv” är inte laddat, men “Jag älskar dig” tror jag fortfarande är enormt laddat. Ändå är det inte lika svårt att säga, inte när man väl är i den situation där man faktiskt känner de känslorna – för att att älska är positivt.

Att behöva säga förlåt, att behöva be om ursäkt, innebär att jag gjort något fel.

För mig är ordet enormt laddat. Jag avskyr att göra fel, att göra saker som innebär att jag efteråt måste be om ursäkt. Med det sagt är det ju inte utan att jag ganska ofta säger och gör saker som ändå behöver bes om ursäkt för.

Det finns små enkla “förlåt” i vardagen. Man råkar stöta till någon då man går förbi, eller man krockar med någon för att man går och dagdrömmer. Men till och med där är ordet “förlåt” stort för mig – jag väljer hellre ett engelskt, “sorry,” snarare än det svenska. För precis som att “I love you” på engelska är betydligt mindre laddat än “Jag älskar dig” på svenska, så är “sorry” också mindre laddat än “förlåt.”

Det finns de större “förlåt”en, de där man burit sig illa åt på ett eller annat sätt. Mitt humör brukar ha ganska mycket med saken att göra när jag behöver be om ursäkt i de fallen. Men jag jobbar på det. Att be om ursäkt i de fallen är att be om förlåtelse för specifika händelser – ett bråk eller flera, men inte något som i grunden skadat relationen i fråga. Med en ursäkt kan båda parter gå vidare.

De allra största “förlåt”en kommer när man sårar de som står en närmast. När man agerar på ett sätt man inte borde, när man skadar tillit och tilltro. När “förlåt”, oavsett hur laddat, inte är ens i närheten av tillräckligt. I de fallen frågar jag mig om en ursäkt alls är meningsfull, för har man en gång skadat tilliten vet jag inte hur mottagaren skall kunna tro på ursäkten. Men det kanske är ett steg i rätt riktning åtminstone?

Oavsett storleken på ursäkten är det allra viktigaste att man menar den. En kompis sade en gång till mig att ursäkter endast skall ges då man menar dem och kan garantera att det inte sker igen, men det tycker jag inte är sant. Menar dem, definitivt. Det finns ingen mening med att säga “förlåt” om man inte menar den. Däremot kan man nog aldrig garantera att det man ber om ursäkt för inte sker igen. Det är möjligt att jag råkar krocka med personen igen, och helt sannolikt är i alla fall att jag någon gång kommer krocka med någon. Det är också sannolikt att mitt humör kommer att komma i vägen för mina relationer fler gånger. Att skada någons tillit är väl förhoppningsvis inte något man gör två gånger (förutsatt att man får en andra chans till att börja med), men kan vi någonsin garantera det?

Det här har ingen vettig slutpunkt, det var bara några funderingar kring ett väldigt litet, väldigt mäktigt ord.

2 Thoughts on “Ett litet laddat ord

  1. IMHO så kan man säga förlåt när man menar det och man tänker anstränga sig för att situationen inte ska uppstå igen. Att lova att något aldrig kommer att inträffa visar i mina ögon mest på bristande insikt om livet.

  2. Håller fullständigt med :)

Kommentera!

Post Navigation