Frantzén/Lindeberg

Frantzén/Lindeberg, då. “En överraskande gastronomisk resa ledd av krav på äkta råvaror med frihet till fantasi & skapande,” som det står på menyn. Det går inte att välja att äta något annat än deras avsmakningsmeny; det är det de serverar. Till det kan man välja ett vinpaket, vilket tre av fyra i sällskapet gjorde (jag dricker ju inte alkohol så det hade varit lite bortkastat på mig). Vi undanbad oss på förhand inälvsmat och fick därför “benmärg med caviar & rökt persilja” ersatt, men följde i övrigt den meny som komponerats. Istället för makaroons avslutade vi med en tårta, eftersom herrarna i sällskapet fyllde år.

Nedan, bilder med beskrivningar av vad vi fick att äta. 18 rätter.

Potatis och crème fraiche. Spröda, underbart chipsaktiga med crème fraiche i sin mitt.

Brödet stod på bordet då vi kom. Under "prologen" - förrätterna - stod det på bordet och jäste för att senare serveras.

Färskost på getmjölk med gurka från Gotland och olivolja (Ivar Günter). Gurkan var årets första och pytteliten. Fräsch kompott.

Fantastiskt vackert upplagt: ostron, fryst rabarber, grädde och enbär. Dock inte alls min grej...

Rå havskräfta från Ingemar J., valnöt, kryddor samt essens av äpple. Essens av äpple var pressade Granny Smith där man tagit skumlagret från pressen och serverade som sås. Gott, friskt med rena smaker.

En av mina absoluta favoriter: 12 dagar gammal hälgeflundra "sashimi", ankägg och krabba.

L:s favorit, serverad istället för benmärg. Rotselleri som var över all förväntan mumsigt.

Koleldning vid bordet. Alltid kul med eld.

Koleldningen ledde till detta: Koleldad kalv"tartar", talg från 11 år gammal fjällko (Stina), rökt Mälarål, och löjrom från Kalix. Förbättringspotentialen var att det vore bra om det var mer löjrom, men det var mycket gott och lättätet.

Detta var den sista rätten i prologen; härefter började Kapitel 1. Den första rätten, Satio Tempestas (ungefär mättnad efter årstiderna, om jag minns rätt) är Frantzén/Lindebergs signaturrätt. Den innehöll denna kväll fyrtio ingredienser – man fick ingredienserna på en egen liten lista – och däribland fanns fiskfjäll från en Brax, spenat, hemkärnat smör, lila, gul, orange och vit morot, gul-, röd- och polkabeta, ung- och rödlök, majrova, kirskål, vitplister, shitake, anyapotatis och kålrabbi. Havssaltet från Vallmobacken var rosafärgat. Hela saken, som jag så fint kallade pyttipanna eftersom jag inte lyckades komma ihåg Satio Tempestas, var extremt god och jag hade lätt kunnat äta en full portion av det…

Satio Tempestas. Redan på färgerna kan man ju se att det kommer att vara gott...

Servitören kärnade smöret framför oss...

...och serverade det med brödet som vid det laget jäst klart och lagats. Fantastiskt gott och man åt några för många skivor...

Pappas favorit om jag mins rätt. Löksoppa med -- lakrits! Gul lök, getmjölk, mandel och lakrits står det i menyn. Lite för gräddig för min smak och mättade lite för mycket för att vara rätt nummer 10 av 18. Men definitivt gott.

Dykplockad pilgrimsmussla. Tryffelpuré och buljonger. Smakade bra, men upplägget var det coolaste.

Kapitel 2, tre rätter; en fisk, en återställare och en kyckling.

Innan vi fick in nästa rätt se hur sparrisen tillagats - med granris, ståendes i grädde och vin, om jag minns rätt, i tre timmar tillsammans med fisken den skulle serveras med.

Resultatet: Marulk långsamt bakad i fyra timmar. Rotmos samt vit sparris bakad i tre timmar med gran, citrongräs och mynta. Väldigt gott. Jag älskar vit sparris.

Härefter följde en smakåterställare som var så bitter att jag inte kunde äta mer än ytterst lite av den. L och pappa tyckte däremot båda om den. Vi funderade på om det var samma smak som vin och att mina smaklökar verkligen inte tycker om den typen av smak, för usch vad jag inte tyckte om den. Bilden blev suddig av den, så jag skippar den här… Anyhow, let’s continue.

Fyraveckors vårkyckling från Lannilis. Salt kycklingsmör och tuppkam. Jag hade lite problem att äta tuppkammen (åt bara lite, mest för att jag skulle smaka allt), för det var ju verkligen en tuppkam. Till kycklingen fick man kronärtskocka och kronärtskockschips - de senare var grymt goda.

Dags för epilog, dvs efterrätter. Fast jag kan inte tycka att det på något sätt var typiska efterrätter. Efteråt kom familjen fram till att vi tyckte att det smakade lite för mycket likadant, med konsistenser som mellan rätterna var väldigt lika. Det hade behövts någonting som bröt av – en skarpare, hårdare chokladefterrätt om vi fick välja (det var inte bara jag som tyckte det…).

Blomkål, rostat bröd, hasselnötsglass, eldat hö. Inte min favorit. Hasselnötsglassen var god, men blomkålen tog över smaken fullständigt.

Serverades samtidigt: dels till höger, öl, jäst och primöräggula från Sanda hönseri, och till vänster, fryst havtorn, Oolong thé och sjögräs. Som sagt, de smakade lite för lika varandra.

Avslutningen blev med chokladen vi önskade, men den var lite för mjuk (dvs för lik övrig efterrätt). Men enormt god, det ska definitivt inte sägas emot! Vit choklad, mörkare innehåll. Mumsigt. L åt sin och halva min... Jag var vid det laget så mätt att jag inte visste vart jag skulle stoppa all mat.

Så, det var vår enormt trevliga kväll på Frantzén/Lindeberg. Vi gav det hela en poäng på 7,5-8 av 10 möjliga. Det var väldigt god mat, men vi var ense om att vi hade kunnat stryka ett par av dem, samt att vi hade önskat lite annorlunda i epilogen. Personalen var väldigt trevliga och mycket kunniga. Att få se dem kolgrilla köttet och kärna smöret framför oss var riktigt kul. Glasen hann aldrig bli tomma och de hade ett gott alternativ (en citronjuice) till mig som inte drack alkohol. Det hela var definitivt en upplevelse och något vi kommer att minnas länge.

 

2 Thoughts on “Frantzén/Lindeberg

  1. Verkar väldigt häftigt (men kanske en smula krångligt för min smak). Kanske är värt att testa någon gång!

  2. Om jag får råd, vill säga…

Kommentera!

Post Navigation