[inspirerande titel saknas]

Fick påpekat för mig att jag inte skriver så mycket här just nu, och det ligger väl en del i det. Tiden rinner iväg så snabbt att det gått en vecka utan att jag riktigt hinner med. T5 känns… mycket. Det är inte bara neurotemat, utan vetskapen om att Stadie II-tentan hänger över oss i slutet av terminen (8 januari) som ett mörkt ångestmoln. Har känslan av att jag nog egentligen borde börja repetera inför den redan, men det hinns inte med. Istället försöker jag greppa neuro så gott det går. Folk i basgruppen pluggar med tentafrågor och när de tar upp typen av frågor blir jag alldeles rädd. Jag kommer aldrig att fixa det där! Men har det inte känts så förr? Har för mig det…

Veckan som gått har bjudit på mycket praktisk undervisning. Måndagen började med balansundervisning, vilket inte var så praktiskt för oss men väl för föreläsaren. Vi fick se nystagmus och diverse annat. På tisdagen var det dags för rygg- och nackundersökning och på onsdagen fick vi titta in i varandras öron, näsor och munnar. Tidigare har vi också fått göra oftalamiska undersökningar, då vi kollat ögonbotten på varandra. Sällan blir man väl så väl genomkollad som då man går läk. De flesta passar dessutom på att fråga lärarna om diverse problem man har med sådant som hörsel, syn, balans, mm. Praktiskt.

Torsdagen och fredagen ägnades åt mer traditionell skola med föreläsningar. Det var inte utan att jag var jublande nöjd över att få gå hem i fredags. Eftersom jag ville träna och L ville ha med mig hem kom vi överens om att gå en runda. Det blev en runda till familjen S, vilket är en nätt liten runda på en och femton enkel resa. Men det var trevligt. Barnen var nöjda över besöket och vi tryckte i oss lite popcorn innan vi gick hemåt igen. Efter 2,5 timmes trask var vi väldigt nöjda med att sätta oss och äta hamburgare i soffan.

Gårdagen spenderades för min del först på HUB i tre timmar. Har nöjet att få läsa om smärta, proprioception, och diverse annat nu. Vi läste en del av det på T2, men jag kan lugnt säga att jag inte förstod jota av det då. Det var bara att trycka in det i huvudet och hoppas på att det inte skulle komma alltför mycket av saken på tentan (det gjorde det inte heller). Jag kommer i alla fall ihåg att jag läst det, vilket tydligen var mer än E som sa, “Men den här. Spinothalamiska banan. Den har väl inte vi pratat om?” Jag vet inte om det var för att jag gillar namnet (spinothalamiska banan, det låter väl tjusigt?) som det fastnade, eller om det var av nån annan anledning, men fastnade gjorde det.

Sedan blev det eftermiddag och L och jag körde till familjen S. Förra veckan sprang Z rakt in i en stolpe (tror jag) och behövde sys. L mötte upp på akuten och sydde honom. Igår var det dags att ta bort stygnen. Han fick en box After Eight som tack, och så stannade vi och såg “Sammys Äventyr”. Det är inte helt rogivande att se film med två treåringar som har myror i byxorna. Slutligen, efter ett stopp för upplockning av Ls bror, blev jag hemkörd medan L med bror åkte till Cloetta Center för att se LHC förlora. Själv såg jag två filmer och hade en alldeles utmärkt mysig kväll.

Idag har vi mestadels slappat. Jag pluggade klart till basgruppen och så städade vi – jag gjorde köket och L rensade ut i hallen – och snart är det träning. Imorgon börjar en ny skolvecka som blir rätt lugn. En lång dag imorgon (8-17) men sedan ledig tisdag och onsdag. Jag ska vara ATLS-markör på onsdag. ATLS är en kurs, Advanced Trauma Life Support, som i korthet går ut på att lära sig hantera multitrauman på akutmottagningar. Som markör blir man sminkad till att vara skadad, eller till att vara sköterska. Det ska bli riktigt skoj och förhoppningsvis lär jag mig saker.

På tisdag kväll är det dans igen. Dekkadans, en showdansgrupp här i Linköping, håller workshops och jag tar chansen. Riktigt roligt. Jag älskar att dansa…

Kommentera!

Post Navigation