Näst sista veckan av neuro

Helgen – eller snarare torsdag kväll till lördag dag – bjöd på sällsynt välbehövd återhämtning i Stockholm. Började närma mig ett totalt sammanbrott under all stress och messade således mor min om jag kunde komma upp. Så länge jag fann mig i att hon skulle träna på fredagen var det helt okej, och jag åkte upp med tåg klockan fyra på torsdagseftermiddagen. Det blev på inget sätt någon avancerad vistelse. Torsdagskvällen spenderades i köket och lite senare i soffan, pratandes med mamma om bröllop och allt möjligt annat. Fredagen fortsatte ungefär likadant, med en promenad på stan, lunch ute, fika hemma, och sedan kom pappa hem på kvällen och det blev en nästan traditionsenlig familjemiddag (utan lillebror). Riktigt mysigt och väldigt, väldigt skönt med mycket prat och dessutom lite massage – och att under 48 timmar inte plugga. Har inte gått så länge utan plugg sedan den här terminen började, vill jag med säkerhet påstå. Sedan pluggade jag inte heller på lördagen när jag kom hem, så det blev totalt 2,5 dygn utan plugg.

Igår började en ny vecka – näst sista veckan av neurotemat och således är vi jobbigt nära tenta-p och tenta – med en excentrisk föreläsare som bestämde sig för att inte komma till föreläsningen. Efter att ha väntat i 25 minuter (och ringt kursledningen) fick vi nog. Tydligen har föreläsaren gjort likadant tidigare, men han är såå bra som föreläsare att de ändå inte vill skippa honom. Hopp. Jag gick och tränade och satte mig sedan på HUB för att försöka plugga lite innan eftermiddagens föreläsning om något och den efterföljande basgruppen. (Det är intressant att jag på allvar inte minns alls vad den handlade om eller vem som hade den. Bra där.). Basgrupp 15-17 på måndagseftermiddagen efter plugg hela dagen är inte vidare givande, eftersom alla är trötta och lättdistraherade.

L kom i alla fall hem med ett strålande leende på kvällen. För hans del var det första dagen i Motala på deras ortopediavdelning och eftersom det varit en del klydd i hans schemaläggning slipper han denna vecka mottagning helt, och kan istället bo i operationssalarna. Han ska ju bli ortoped, så han var givetvis väldigt nöjd. (Och en nöjd L ger en nöjd jag.)

Idag var det återigen dags för föreläsningar. Morgonens ‘Clinical reasoning’-föreläsning var över all förväntan – hade väntat mig flum à la HEL vilket är dumt eftersom Annette Theodorsson som höll i kalaset är allt utom flummig. Istället var det en fallgenomgång med mycket interaktion, upplagd ungefär som en MEQ-tenta eller ett fall på akuten. En snubbe kommer in med vissa symtom, vad gör vi, vad misstänker vi? Får mer information, vad gör vi, vad är fördelarna/nackdelarna med olika föreslagna undersökningar, och så vidare. Riktigt kul och givande.

Andra föreläsningen fick vi återigen efterlysa föreläsaren. Dock inte samme föreläsare som igår, och denne kom springandes med andan i halsen och bad så hemskt mycket om ursäkt. Bra föreläsning om droger, följdes av lunch och därefter mer föreläsning om droger. Ska nu sätta mig och läsa om droger också. Känns som ett tema.

Så sånt är livet nu – efter en kort paus i Stockholm handlar livet återigen mest om plugg. Men jag hann ladda batterierna en aning, så det känns lite lättare nu.

Kommentera!

Post Navigation