Nationella prov, tentor och betyg

Snart har en vecka till passerat förbi i rekordfart. Under veckan har lite av varje hunnits med: föreläsning, jutsu, arbetsprov med patient, heldag i Finspång med BVC och patientsamtal, crosstrainer-träning, basgrupp, fika med T2:or som haft dissektion för första gången, samt labb om njurfunktion. Det har varit en givande vecka.

I tidningen har det stått en hel del om gymnasiebetyg på sistone. Det har varit en massa diskussion om betygsinflation, sedan det uppdagats till ingens egentliga förvåning att många lärare sätter betydligt högre betyg på sina elever mot vad de skriver på sina nationella prov och trenden blir ännu tydligare om någon annan rättar det nationella provet och det betyget jämförs med den ordinarie lärarens slutbetyg.

Nu vill utbildningsminister Björklund införa nya regler för de nationella proven. Fler prov – även i samhälls- och naturorienterade ämnen, inte bara matte, engelska och svenska – och tidigare prov – i svenska och matte redan från årskurs tre – och hela processen ska bli striktare. Betygen ska således bli mer rättvisa.

Eleverna är splittrade i sina åsikter om hur mycket de nationella proven ska räknas medan lärarfacket tycker att de “dokumenterar ihjäl sig” och att det är “för stort fokus på resultat och för lite på kunskap” (Fler prov och mer granskning). En elev i nian säger:

De nationella proven ska inte kunna sänka slutbetygen även om resultatet på dem visar om man är bra eller dålig. Man kan plugga massor för att få bra betyg på andra prov, men det kan man inte till de nationella proven.

~ 9-klassare, Fler prov och mer granskning, Corren 1 december 2011

Jag utgår ifrån att anledningen att denna elev tillsammans med flera andra anser att det inte går att plugga till det nationella provet grundar sig i att man inte vet vad som kommer på provet. De är omfattande och ska täcka kunskap upp till den nivå som man för närvarande skriver provet för, såvitt jag förstår. Det innebär att nej, det går inte att plugga extremt mycket till provet – men det går att plugga så att man klarar provet, och klarar det bra. De nationella proven kräver att eleven har förstått saker och ting, istället för att ha råpluggat vissa enskilda regler dagen innan som sedan glöms bort så snart provet är skrivet. Egentligen borde nationella prov således uppfylla precis det Lärarförbundet är ute efter: att det blir kunskap, inte bara resultat. För att klara det måste det finnas en förståelse bakom.

Själv pluggar jag på universitetet och har således fått vänja mig sedan länge vid att det spelar absolut noll roll vad jag åstadkommer under terminerna; det är ingenting mina lärare alls väger in i huruvida jag ska godkännas på en kurs. Det enda som räknas är hur jag skriver på tentan. Jag kan inte påstå att jag tycker att det är ett optimalt system alltid – framför allt inte som både läkar- och juristprogrammet har väldigt omfattande tentor och således kan man ha pluggat och förstått mycket men ha otur med vad fokus på tentan är – men det gör att det inte känns som ett alltför hårt krav att ge högstadie- och gymnasieelever nationella prov. Proven ska ligga i nivå med kraven på eleverna, så att elever som förstått det de läser ska klara dem bra.

Huruvida även småbarn så långt ner som i årskurs tre ska ha nationella prov känns för min del mer tveksamt. Vi behöver däremot fånga elever med problem i t ex matte så tidigt (minst), så om det hjälper till det vore det positivt.

Diskuterade även med en kursare om “Stadie II”-tentan vi ska ha om ett drygt år, som är en tenta över samtliga fem första terminerna. Den har fått en hel del kritik, eftersom det har funnits gånger då uppemot 70% av klassen har kuggat tentan. Samtidigt gör KI sin motsvarande tenta och som enligt ryktet har en kuggningsfrekvens på 10-20%, vilket är betydligt mer normalt. Där hade det också varit bättre med en nationell pre-klin-tenta, som kollar av att vi kan det vi ska kunna innan vi kommer ut på klinik. (Och om Linköpingsstudenterna kuggar även en sådan nationell tenta i samma utsträckning som den nuvarande skulle det väl vara dags att se över utbildningen, eftersom den i så fall uppenbarligen inte är bra nog.)

Frågan har också ställts om elever faktiskt behöver kunna sådär väldigt mycket matte. Alla ska ju inte bli ingenjörer, resten kan väl få slippa? Men tittar man på de nationella proven så kan jag inte hålla med. Det är inte enormt höga krav. På PRIM.se kan man hitta gamla nationella prov; här är mattens. Våren 2010, nationellt prov för matte A. En fråga på första delen i sektionen som ska räknas utan miniräknare är:

Julia gör en kopia av sin teckning med hjälp av skolans kopieringsapparat. Ett ansikte som är 12 cm långt på teckningen blir på kopian 4 cm. I vilken skala kopierar Julia?

Det är inte en fråga för blivande ingenjörer – det är matte som är väldigt, väldigt vettig att hela Sveriges befolkning kan svara på.

Kommentera!

Post Navigation