Neurotema på akuten

Det är höst. Sådär in i bänken mycket höst, med regn som droppar kontinuerligt på fönsterblecket och himlen är entonigt grå hela vägen härifrån till andra sidan av Eklandskapet. Räddningen är att Eklandskapet ännu inte hunnit bli lika stendött grått, utan är rostgult och ganska vacker trots allt. Klockan är halv fem och det är inte mörkt än, så man vet åtminstone att det inte är december.

Högar av löv på marken.

Igår jobbade jag igen. Fredagkväll, jag tänkte att det skulle bli lugnt – men sedan trillade det in patient efter patient och, mer ovanligt, läkare efter läkare, och plötsligt var jag och P två sköterskor med sex läkare och närmare dussinet patienter och då var det inte så lugnt längre. Lådan med ordinationer (prover, mediciner, allt möjligt) växte sig stor. Röntgen är för närvarande på plan 11 helt och hållet, istället för som det brukar vara med akutröntgen på plan 10, så alla som ska till röntgen tar just nu mycket längre tid. Det kommer inte vara för evigt, bara tills plan 10 fått sin nya CT-maskin installerad, men det hjälpte inte mycket igår.

Det var väldigt, väldigt mycket neuropatienter, i stil med 4:1-förhållande mellan neuropatienter:övriga patienter. En halvtimme efter att jag kom dit fick vi en röd misstänkt stroke med sluddrigt tal. Omprioriterades relativt omgående till orange och sedan gul efter att varken prover eller CT visade på stroke, men det var bara början. Ytterligare två orange – en dement och en med diverse andra sjukdomar i botten – kom in med ambulans och vi hade under eftermiddagen och kvällen tiotalet patienter med sökorsak neurobortfall, huvudvärk, och yrsel. En patient hade dagen innan svarat konstigt då hon talat med sina vänner, och kom i efterhand inte ihåg särskilt mycket av det, en annan kände domningar i ena sidan, en tredje hade fallit omkull och varit okontaktbar och skakat, enligt anhöriga. Strokeprover, CT-skalle, ad infinitum. Flera patienter lades in på neurologen, NIVA, strokeenheten, m fl.

Vid femtiden var det nio orange patienter på akuten. Team E, som förutom att de hade lika få sköterskor som vi dessutom också hade väldigt få läkare men ungefär lika många patienter som vi, var småstressade och nån patient flyttades över på oss istället. Det blir så. Och klockan sex stänger ALMA, som tar hand om multisjuka äldre som på ALMA får lite mer omvårdnad med möjlighet att ta kontakt med boenden och allt möjligt i mycket större utsträckning än akuten i övrigt, så då fick vi en patient därifrån. Samtidigt var väntrummet aldrig tomt och personer-som-väntar-på-triage-skylten aldrig släckt. Och rörposten slutade fungera. Whoo.

Mitt i alltihopa fick jag sätta min första kateter igår. Det gick alldeles utmärkt och jag kände mig duktig. Tur det, för nålarna gick helt åt skogen igår. Stackars P som fick göra om de flesta.

Får se nu om jag kommer jobba mer innan neurotentan. Det känns som att det börjar bli dags att helhjärtat koncentrera sig på den istället.

Kommentera!

Post Navigation