Påskläger

Påskläger i Linköping. Solen strålar helt galet och igår var det 30 grader varmt när jag körde mitt första pass nån gång på eftermiddagen. Jag tränar inte i närheten så mycket den här gången som för två år sedan, då jag var på alla mina pass och ytterligare ett utöver det. Den här gången vill jag inte komma ifrån påskhelgen helt slutkörd – måste vara pigg på tisdag. Då skrev jag mitt examensarbete, så då spelade det ju mindre roll om jag sov till tolv på tisdagen.

Anyway.

Jonas Mokvist höll i passet jag körde igår. För första gången på en evighet fick jag träna med K. Efter några initiala tekniker då vi konstaterade sådant som “Fan vad kort du är” (han till mig) och “Just det, du väger ju ingenting” (mig till honom) kom vi helt in i hur vi alltid tränat. Det är coolt att köra med någon man tränat med i sex år, eller vad det är vi kört. Jag kan honom och hans rörelsemönster, vet var han har sin tyngd i teknikerna – och var han inte har tyngd när jag ska kasta.

Jonas körde helt tävlingsinriktat eftersom det är hans grej. Och det var förvånansvärt kul. Jag har hittills tyckt att tävling är överskattat inom jutsun – vill man hålla på med tävling så tränar man sport-ju-jutsu, eller brasiliansk jiu-jitsu, inte snällvarianten ju-jutsu kai. Vilket är en av anledningarna till att jag valde ju-jutsu kai. Jag vill inte tävla mot någon annan än mig själv. Jag är en apdålig förlorare om det gäller något jag bryr mig om och jag vill helt enkelt inte träna på det där sättet, mot tävlingar. Jag vill ha kontinuitet i min träning (med upptrappning inför graderingar). Men. Jonas och co verkar ha satt sig ner och funderat en del på hur tävlingsmomentet kan vara en hjälp i elevernas utveckling och helt plötsligt var det kul. Fast mest av allt var det nog för att jag körde med K… “Sätt ihop ett litet program på sex tekniker” är ordern för tävling, och det ska givetvis vara tekniker som vi behärskar väl. K och jag kan våra styrkor och svagheter och vi satte ett program som spelade på styrkorna.

På kvällen blev det mongolisk buffé, för det är en grej när man är här på påskläger.

Idag pluggade jag nästan duktigt under förmiddagen (brachialplexa, vener och artärer till armen; borde sätta mig med det vi har basgrupp på – rygg och mage – men efter dissektionerna har jag lust att få ordentlig koll på axel och överarm innan jag fortsätter).

Sen var det pass för fantastiske Tony Hansson. Uppsalas eminente nyblivne 7:e-danare och en av de grymmaste instruktörer jag tränat för. När jag valde mellan Linköping och Uppsala för läk var en av Uppsalas fördelar just deras väldigt starka jutsuklubb, samt att de har en klubb som kör aikido i samma stil som den jag körde i Malmö. Nu blev det Linköping ändå, men det hindrar ju inte att jag trivs utomordentligt med Tonys pass.

Blev dock lite blek om nosen när jag insåg att åtminstone delar av passet skulle gå ut på en av mina hat-tekniker, tomoe nage. Det är ett offerkast, vilket innebär att den som utför tekniken (tori) offrar sin egen balans för att kasta uke (den som attackerar).

httpv://www.youtube.com/watch?v=9dlVsq827-A
Judons version, men den ser ganska lik ut i jutsu.

Jag tycker att den är väldigt rolig att utföra, men har hittills avskytt att bli kastad i den.

Tills Tony Hansson kommer in med sitt lugna sätt och säger att det inte finns några svåra tekniker – och sen tar han den här tekniken och gör den enkel och mjuk och alldeles väldigt effektiv. Jag körde med J och tillsammans gick vi från halvkantiga tomoe nages till mjuka med flyt och helt plötsligt var det inte det minsta jobbigt att falla i den.

Jag gör tomoe nage!

Jag åker i backen med en fin tomoe nage :)

...och igen! Och igen!

Efter ett tag bytte vi till sumi gaeshi, vilket är samma grundrörelse men man går in lite annorlunda med benet. Har inte haft samma nivå av avsky mot att falla i den eftersom den ger ett lägre fall, men den har inte direkt varit en favoritteknik.

httpv://www.youtube.com/watch?v=nuu_Myatdd4
Igen, judo.

Vi körde enbart dessa tekniker i en hel timme. Det gick kalas. Och f-a-n vad duktig man känner sig när Tony säger “Bra!” om ens teknik. “Bygger självförtroende,” kallade han hela grejen, att bygga upp tekniken från grunden med alla beståndsdelar för att sedan sätta ihop det till en helhet.

Imorgon blir det två eller tre pass – Hans Greger och Bertil Bergdahl. Ser fram emot.

Mer bilder - uppvärmning med J.

Nöjd när jag lyckas med en riktigt bra tomoe nage :)

Kommentera!

Post Navigation