Tag Archives: Roligheter

Pic spam: BVC:n

Fadderiet! Vi ska egentligen stå i längdordning, men jag var Sgt Teknik den där dagen, så jag sprang och stod inte nödvändigtvis på rätt ställe hela tiden. Tror att detta var under rappen, då både Sgt Ambi och Sgt Chili är borta.

MedSex misslyckas att få Fadderiet att skratta. Sgt Slaughter är made of stone. Nollan inte lika mycket.

Fadderiet i storleksordning: Generalen, Sgt Ajs, Sgt Ambi, Sgt Magma, Sgt Slaughter, Sgt Psykos, Sgt Spik och Sgt Chili.

Överflöderiet försöker få Fadderiet att skratta. Vi var givetvis stenansikten...

...förrutom när Gammelfadderisten kom in, då hostade vissa. Dock inte jag.

Lättaste sättet att inte skratta är att blunda.

Tradition: MedSex "pyntar" Fadderiet med allsköns rött.

Sexiga pojkar. Verkligen. ;)

Bacon är väl bra för håret, right?

Efter att Generalen plockat bort det värsta av det röda (rött? Usch!) var det dags för efterlängtad saga. Sagan om Nollan!

Och sedan, efter två långa, korta, fantastiska veckor, var det dags att byta om till vanliga kläder...

I wanna keep my glasses! Mine! My precious! Minns hur konstigt det var att se Fadderisterna i vanliga kläder... det är nästan lika skumt att stå där själv.

Solglasögon av...

...leende på!

Visst mått av ont i kinderna efter att ha bitit hårt, ja.

Sgt Chili och hans hår.

Kramar och blommor på alla håll efteråt :)

...ja. Dags för BVC eftersläpp. Med alkohol, could you guess?

Sgt Psykos och Sgt Ajs.

Sgt Magma och Spik trivs.

Coolaste Generalen så klart.

Delar av Fadderiet och annat löst folk ^^

Och helt random, icke-nollningsrelaterat, för idag var jag hos frisören:

Nyklippt och nyfärgad. Hålögd och trött, men ignorera det :)

Sillyness. Pure, undiluted sillyness.

Nu när tentan är officiellt över för den här gången (till sjunde februari, åtminstone, då omtentan är) kan man få roa sig. Jag kom hem, satte omedelbart på mig OP-byxor – mina mycket snygga nya rea-fynd-jeans är bekväma, men inte lika bekväma – och min “Bother free is the way to be”-Nalle Puh tjocka tröja för mysstunder. Det blir nog choklad om ett tag, för det är gott. Vad kvällen bjuder på får vi se.

Hur det gick? Inte den blekaste. Inte 15/15, men det är nog ett par poäng i alla fall. Vet inte hur de bedömer och sätter poäng.

Oavsett vad har jag nu lov. 10 dagar tror jag det är. Otroligt skönt.

Så, nu när man får dumma sig: Textsfromlastnight.com, en av mina favoritsiter för dumheter.

(510): he said he didn’t have a condom.
(415): and you said?
(510): that that’s fine cause i was ready to be a mom. yeah – he magically had a condom he forgot about after that.

Sex on bubble wrap = best decision ever.

(915): I told you I was good to drive
(1-915): dumbass I drove… you sat in the passengers seat and steered with a paper plate

My girlfriend went down on me and as she did she hummed the theme from star wars and pretended my dick was a lightsaber…I’m buying the engagement ring tomorrow

i fell off the bed in the middle of it, and he yelled “5 second rule” and kept fucking me. i think im in love

im stripping for him via video chat, but the sound is turned off cause his students are taking a test

Laying in bed naked with the guy I just fucked, talking to his WIFE who’s sitting across from us like we’re having a fucking tea party. This is interesting.

(410): can you sing with all the voices of the mountain? can you paint with al the colors of the windddd
(443): wasted?
(410): im pocohantasssss

(570): why did i make a hit list last night containing only McDonalds?
(1-570): you tried to order a magarita mcflurry and when they said they didnt make those you tried to call 911

i just sat at a stop sign for 10 minutes waiting for it to turn green. i need to STOP SMOKING THIS SHIT.

So i just bought beer on a credit card, using a fake ID, while wearing my nametag from work. All 3 have different names on them. God i love my boobs.

after he passed out we removed everything electronic from his room, stuck in some old books and an ancient typewriter from goodwill. for 20 min. we had him convinced he’d drunk himself backward in time.

(434): why are there goldfish crackers all over my bed?
(540): you decided you wanted to name them & keep them as pets.

Assholes at mcdonalds drive through wouldn’t serve us last night even though we said we were on small motorcycles that were to small for them to see and weren’t heavy enough for the sensors. We made noises and everything.

After you pregamed and were plastered you saw the cop was parked illegally so you gave him a citizens arrest

You text me last night that you invented a new food. Cheese-less grilled cheese. Congrats, you made toast.

A lesson I learned in the hospital….when you masturbate while attached to a heart monitor, it scares the nurses a lot.

my brother is so whacked out on percocet from hurting his legs that he started crying because his belly button was so cute

(323): You got in a fight last night?
(818): Yeah! Some dude in the bathroom…he was standing there and I notice he’s got the same shirt as me on so I’m like…dude you should have called me, we look like idiots…he didn’t say anything…so i got pissed and hit him…completely decimated and my hand was all bloody and covered with glass afterward…weird dude, never saw him again that night or since.
(323): Um…Did this guy happen to look almost exactly like you?

(843): happy early fathers day!!!
(829): im not a father
(843): about that…

We’re doing the donut challenge later. How many can we fit on his erect penis. Needless to say we get along well.

you rubbed the head of my dick and said “I shall call you Squishy and you shall be mine and you shall be my Squishy.”

Fell off bed. Face first. 10 stitches. huge scar on forehead. totally going to start telling ppl my parents died fighting Voldemort.

A horse told me not to drive home last night. I think there was a cop on top of it.

The sex was so good, I called my ex during the 2nd time just so he could hear. Is that mean?

is it mean to send ur x his condoms back because they are too small for ur new boyfriend?

Och slutligen denna, som för övrigt borde användas av en del av mina kompisar:

I’ll be there in 5 min. If not, read this again.

Trettiofem år

Imorgon firar mina föräldrar 35 år som gifta. Eftersom vi kommer spendera hela dagen utom möjligen dygnets sista timme (vi landar nån gång efter tio på kvällen i Köpenhamn) på flyg och flygplatser kommer jag inte hinna/kunna skriva och uppdatera något då, så jag får göra det nu istället – kvällen innan, fortfarande i varma Cumbuco. Däremot kommer det publiceras imorgon, för så smart är min blogg att man kan göra det… tror jag. Inte testat förr.

Så, när detta publiceras: idag firar mina föräldrar sin bröllopsdag, nummer trettiofem i ordningen.

Den här resan har varit för att fira deras äktenskap (och ganska mycket bara för att vi gillar att resa). Kom dock fram till att lillebror och jag nu faktiskt är alldeles för gamla (det har vi väl varit ett tag) för att följa med på långa solsemestrar, så i fortsättningen lär mor och far göra sina äventyr på egen hand, såsom de så ofta redan gjort. H och jag får upptäcka världen på egen hand, vilket vi också ofta redan gjort. Kanske hittar jag någon att resa och upptäcka världen med. Jag hoppas det.

Är det konstigt att jag, när jag ser mina föräldrar ihop, önskar mig samma sak? Pappa som efter trettiofem år fortfarande kan komma hem med blommor av ingen orsak till mamma; mamma som… gör allt och lite till och alltid har sett till så att vårt hem varit ett hem man vill komma hem till.

På sistone har jag hört om svartsjuka från mer än ett håll. Det verkar framför allt vara tjejer som blir svartsjuka, av någon anledning (kanske borde jag länka till min “Awesome boys och blyga tjejer” (tror jag den hette) här). Svartsjuka är dock inte något som någonsin funnits i mina föräldrars äktenskap.

“Man kan inte äga en annan människa,” säger mamma klokt. Och nej, det kan man inte. Man måste ha en tro på att den andre är där den är för att den vill vara där; det är min inställning i ett förhållande. Jag varken kan eller vill kontrollera min partner. Och gör de fel och förlorar min tillit, då är det förmodligen slut väldigt omgående.

Jag vill ha det de har: tilliten, vänskapen, kärleken, passionen. Och jag hoppas att de får behålla det de har i många, många år till. Grattis, mamma och pappa, till trettiofem år som gifta.

Mamma och pappa vid Iguazu

Gott nytt år

Nyårsafton avslutas med en upptagen dag. Efter att ha återhämtat oss från resten av äventyret under gårdagen var vi alla lite spralliga idag. Jag började dagen redan vid åtta och fick då frukost med pannkakor och Nutella! Yum! Alltid en bra start. Efter en stunds plugg fick jag sedan möjlighet att rida en häst (med det fantastiska namnet Chocolate) längs stranden i vattenbrynet. Ljuvligt.

Vi åt lunch – familjen delade två pizzor och två sallader – och därefter spenderade lillebror, far och jag en bra stund i havet och blev dränkta av vågor. Jag började bra med en seriös kallsup efter en våg som var något starkare än jag räknat med. En aningen mindre lyckat med mina för tillfället något ansträngda lungor. Men kul var det, när man kom in i hur starka de där vågorna faktiskt var.

Sedan hade kvinnan som äger hotellet övertygat mamma, pappa och lillebror (främst de förra, de med plånbok; lillebror krävde förmodligen inte särskilt mycket övertygande) om att vi borde åka ut med en buggy på sanddynerna. Det skulle tydligen vara som en berg-och-dal-bana.

…vilket det också var. Sjukt kul! Upp och ner för sanddynorna, ibland nästan vertikalt. En lång stund i hög hastighet på stranden gav dock tid för eftertanke, varpå jag återigen slogs av samma känsla av tillfällighet och litenhet som jag slogs av då vi var vid vattenfallen i Iguazu. Vågorna längs den enormt långa stranden slog och slog och det kommer de fortsätta göra under mycket längre tid än jag kan föreställa mig och det har de gjort sedan långt innan jag fanns.

Nyårsafton markerar slutet av ytterligare ett år (samt överlevnaden av ytterligare ett år för K (vilket var hur han uttryckte det, inte jag, ska väl påpekas), som råkar fylla år denna dag – grattis!). Alltid en tid för viss reflektion om man vill det. Det senaste året har varit otroligt upptaget och innehållsrikt:

Jag klarade andra halvan av basåret, med alla de tentor det innebar. Jag åkte till Ghana i tre veckor. Jag hade ett förhållande jag inte borde ha haft. Jag instruerade på ett sommarläger. Jag var med på två vackra bröllop. Jag köpte en lägenhet i Linköping. Jag antogs till läkarprogrammet. Jag var på Liseberg på min födelsedag. Jag flyttade till Linköping. Jag älskade människor. Jag gjorde människor besvikna. Jag gjorde människor glada. Jag har upplevt himlastormande lycka och en del sorg. Mina katter har fyllt fyra år. Jag har hittat rätt.

Gott nytt år på er alla. Jag hoppas att ert 2011 blir precis så bra som ni hoppas att det blir.

Brasilien :)

Så sitter man i Brasilien och njuter av att det är nånstans runt 28 grader varmt. Mitt hår är blött sedan en lång stund i poolen och axlarna är insmetade i solskyddsfaktor 40. Magen är solskyddet till trots lite röd, men det lägger väl sig till imorgon inbillar jag mig.

Hittills har den här semestern varit väldigt cool och det lär bli en del inlägg när jag kommer tillbaka, med bilder och funderingar. Sydamerika har aldrig varit ett ställe jag haft högt på önskelistan över ställen att besöka, men jag har velat se Amazonas och det har jag nu fått göra. Vår guide i Amazonas, Yuri, var kalasbra – han är indian, född i djungeln, kan allt om den och dess flora och fauna.

Har även sett världens största vattenfall, Iguazu falls. Sjukt häftigt. Visste inte om att de fanns innan vi åkte dit, men nu har jag sett dem. Vi åkte över till den argentinska sidan först för att se dem från det hållet, både uppifrån och nerifrån, och därefter åkte vi tillbaka till brasilianska sidan och såg dem därifrån. Grymt imponerande och aldrig har man väl känt sig så tillfällig som när man ser enorma vattenfall som fanns här långt innan jag eller mina föräldrar eller förfäder var här och som kommer finnas här långt efter att jag dör.

Iguazu falls

Har också besökt Rio de Janeiro och bott på Copacabana. Sett sockertoppen (Sugar Loaf) och Jesus-statyn (som dock låg inhöljd i moln när vi var uppe vid den, men det var roligt ändå). Rio var inte överdrivet imponerande, en ganska sjaskig stad. Folket här i Brasilien ger jag inte överdrivet mycket för, de är generellt ogästvänliga enligt min upplevelse. Det där med “kunden har alltid rätt” ger de inte mycket för här:

“Kan ni stänga av AC:n? Vi tycker att det är jättekallt här.”
“Nä.”

…okej, liksom.

I Amazonas fick vi, förutom turen i djungeln då vi fick svinga i lianer och testa olika naturläkemedel, även se ett gäng alligatorer (såväl som hålla i en livs levande en, liten men vild), hålla en anakonda, se två floder gå samman utan att blandas (weird), och fiska pirayor (som vi dock slängde tillbaka när vi fått upp dem). Djungeln var trevlig, bodde på en Eco Lodge där swimmingpoolen tekniskt sett var en liten del av floden. Den låg en liten bit in och vattnet var svart och när man var i det såg man helt orange ut under vattnet för att det var så mycket järn och annat jox i vattnet.

Här i Cumbuco är det bara sol och bad som gäller. Vi bor på ett bed ‘n’ breakfast-liknande hotell med mysiga små rum i lite större bungalows, och eftersom hotellet förutom vår familj är bebott av enbart holländare som spenderar hela dagarna med kite-surfing på havet har vi hela poolen, inklusive fyra Fat Boys som man kan ligga på i poolen eller på land och bara njuta i.

Så det är mitt liv just nu. Borde plugga mer än jag gör, men på något sätt känner jag mig ganska lugn. Det jag pluggar fastnar, även om jag bara pluggar nån timme om dagen. Det får gå som det går, och så får jag väl hysteriplugga om jag orkar när jag kommer hem.

Lucia

Dagens lussefirande är slutfört. Förhoppningsvis får jag se någon bild eller två vid tillfälle, men som det är så kan jag säga att det blev fint och i alla fall ganska stämningsfullt – det var inte släckt ljus på särskilt många ställen så vi fick köra stämning genom sång och glada leenden istället.

Förvånansvärt mycket folk hade tagit sig till Glasentrén för att titta på oss klockan 07.30. Kan ha varit lussebullarna och glöggen som MedSex bjöd på som lockade, snarare än vår skönsång. Fast jag vill tro att det var vår skönsång :) Pojkarna lyckades till och med komma rätt in i “Staffan Stalledräng“, något de haft svårt för på träningarna – och sedan satte de den varje gång efter det. Go boys! Själv gled jag mellan originalstämma och andrastämma på “Så mörk är natten” för den låg så lågt att jag inte hörde mig själv (däremot var A:s brummande bakom mig svårt att missa). Älskade andrastämman på “Det strålar en stjärna” låg dock rent varje gång, tror jag.

Sedan var vi på två barnavdelningar, eventuellt något för tidigt för där var inte så mycket folk, och sedan på bland annat neurokirurgen, brännskadeavdelningen och geriatriken. Det blev gott om glada leenden. Mysigt att få göra något glädjespridande. En dam satt och smådansade i sin säng till “Staffan Stalledräng” och “Tipp Tapp“.

Vi avslutade på Örat där folk satt och drack sitt morgonkaffe. Min röst var (är) trött. Tur att man får spendera resten av dagen tyst på biblioteket nu då. Repetition FTW, för om en vecka sitter jag på flygplats eller flyg och när planet landar i Brasilien lär det inte bli så värst mycket plugg gjort…

För att roa oss läkarstudenter skriver författarna ibland roligheter. Såsom, “Pungen är en pungliknande utbuktning,” enligt Människans fysiologi. Fantastiskt skrivet, eller hur? Sedan har vi, kanske lite mindre roligt och mest bara Captain Obvious: “Puberteten präglas ofta av känslomässig labilitet.” No shit.

Lussebullar!

Jag ska nanna kudde aaalldeles strax, men nu har jag bakat lussebullar så det står härliga till och denna historiska händelse måste ju noteras på bloggen.

Heeeh. Jag har en bulle ugnen. Eller ja, många bullar...

Lussebullar! Nu doftar det saffran och bullbak i hela lägenheten :)

För någon som inte bakar så har jag nu bakat mycket på några veckor. Men så blir det när folk gillar första omgången och jag tycker att det var ganska roligt.

Luciakraball och plugg

Mamma påpekade snällt att jag inte uppdaterat min blogg på ett litet tag. Varpå jag svarade att min blogg just nu mest, om jag uppdaterade den varje dag, skulle bestå av “Idag pluggade jag, och sen hade jag föreläsning, och sen pluggade jag, och sen åt jag, och sen pluggade jag, och sen sov jag”. Vilket inte är en överdrivet fascinerande blogg att läsa, tycker jag.

Nu har det dock varit helg och även om jag spenderat i runda slängar elva timmar sedan vi slutade vid 12-tiden i fredags på att plugga så har jag även hunnit med andra saker. Men först, någon liten bild från senaste rundan i Finspång, för nu har jag faktiskt bild på mig i kanske-inte-så-snygga-men-sjukt-bekväma sjukhuskläder:

Läkarkandidat!

S och jag :)

Så, återgår nu till en helgbeskrivning. I fredags hade vi egentligen andra PCR-labben, men jag kände ett betydligt större behov av att repetera biokemi när vi nu ställde upp fyra stora frågor för senaste basgruppsfallet rörande citronsyracykeln, glykolys, glukoneogenes och cellandning. Eftersom basåret gick så väldigt fort märker jag att en del av sakerna vi lärde oss där inte riktigt sitter. Efter två timmar med en svensk biokemibok kändes livet dock lite lättare, och jag gav mig på Stryer och de fyra-fem kapitel som täcker ovanstående ämnen. Ibland känns kroppen onödigt komplicerad :)

Biblioteket stängde 16.30 varpå jag gick en runda till Coop för att handla och sedan kollapsade hemma efter en av de mest upptagna veckorna i mitt liv. Det har varit plugg-plugg-föreläsning-plugg-kvällsgöra (luciaträning, julkoncert, något i torsdags som jag just nu inte ens kommer ihåg) hela veckan och återhämtning har verkligen inte stått på schemat.

I slutändan blev det god mat (lax med pesto/parmesan/soltorkade tomater, sötpotatis i ugn och grönsaker; lax känns numera som min standard-fredagslyx) och därefter snyftframkallande “Marley & jag“. Eller ja, den är snyftframkallande i slutet. Resten är underbart söt.

Igår var det egentligen dags för fadderutbildning i 4,5 timme i skolan, men för min del var det viktigare att sova, så jag vaknade prick klockan 10 då kursen startade. Jobbade, åt en lugn frukost, och pluggade därefter. Hann med en runda på Korpen på kvällen innan det var dags att möta upp med KE och cykla till Ryd för förfest innan den stora Luciakraballen. Kraball? Det är en kravall, och jag har inte den blekaste aning om varför det heter ‘kraball’ den här gången istället, men de ska väl vara annorlunda. Oavsett vilket så är det krav-på-overall, vilket betyder på med OP-ställ och läkarfrack för vår del.

Jag och KE :)

H, jag, J och T. Kamera visade sig vara väldigt, väldigt roligt. Smått onyktra läk-studenter är inte helt olika ungarna i Ghana, får ju sägas...

Hos J i Ryd var det drinking games och biljardspel och vid 23-tiden tog vi oss till Kårallén, där Kraballen hölls. Det snöade, men är tacksamt nog inte längre -20 ute. Det är en udda grej, för övrigt – när det gått från -20 till -3 på någon dag tycker man inte längre att -3 alls är kallt. Vilket egentligen inte är så konstigt – det är samma skillnad mellan -20 och -3 som det är mellan 0 och 17 grader, meeen. Jag är van vid att allting med minusgrader är kallt, inte så mycket att det är olika nivåer av kallt… Har hört ‘Skåning!’ ett otal gånger de senaste två veckorna, när jag uttryckt mitt lätta ogillande mot snö.

Det är dock inte helt hemskt med snö – det ljusar upp enormt och det blir tyst och mysigt. Men helt åt helvete att försöka cykla i.

Anyway, Kraball. Jag och KE åt varsin hamburgare när vi väl kommit in eftersom vi var hungriga och sedan var det dans som sig bör och sedan drog vi oss hemåt vid 2-tiden.

Idag har varit fortsatt plugg (glykolys – check, glukoneogenes – check, citronsyracykeln – check, nu: oxidativ fosforylering) och träning och lite lugn och ro. Vilket är trevligt. Bra med en liten aningen lugn och ro någon gång.

Igår hade vi förresten strålande sol. Bildbevis:

Snö men sol den 4 december!

Rosor

Idag har varit mycket bättre. En väldigt trevlig förmiddag med het diskussion om random roligheter (det började seriöst med ‘borde lätta droger legaliseras’ och gick senare över till pajkastning angående vilket som var bäst – PA-programmet eller läkarprogrammet, och då i förlängningen samhällsvetare (flum!) eller naturvetare (inte flum!)).

Var i skolan för fullständigt meningslös “genomgång” av Clinicum på vilken vi fick veta att de gröna skyltarna med vita gubbar betyder nödutgång, samt att vi behöver ha skyddsrock och ibland handskar och glasögon på oss när vi labbar.

Gick därefter och kollade om jag kunde få ett passerkort med chip. Hittills har jag när jag gått till expeditionen för att få passerkort mötts av dels, “Nej, vi har inga kort alls – det beställdes alldeles för få,” (för de i ledningen har ju ingen aaaning om hur många personer som antas till utbildningarna, nej, inte alls), och dels, “Ja, du kan få ett, men de är utan chip, för det är vad vi fått levererat.” Utan chip kommer jag inte in i salar som kräver chip. Men det fick jag i alla fall då, förra gången jag var där. Idag gick jag som sagt dit igen – och kom därifrån med ett tillfälligt passerkort med chip, men som inte är med bild, utan helt vitt. Så nu får jag ha två kort – ett LiU-kort med bild och namn och sånt, och ett blankt kort med chip. Whoo. För jag har ju inte nog med kort i plånboken…

Tränade. Duktig jag.

Men sen kom jag hem…!

Och jag tappade hakan och spärrade upp ögonen och… men… där var blommor. Blommor! Interflora-paket nedstoppat i min tidningslåda.

Blommor. Till mig. Det var adresserat och allt.

Det var fyra rödorangegulspräckliga rosor som doftar så gott.

Rosspråket minns jag ganska väl – rött är kärlek, gult är vänskap (förr avundsjuka). Orange…

Passionate desire, pure enthusiasm and fascination; An excellent choice for a new relationship that you wish to pursue further. It can nevertheless also be referring to a new business partnership.

Meaning of roses

Jag har inte en aning om vem som skickat dem. Har en kort lista av människor jag kan tänka mig skickat dem, men det hela förefaller så osannolikt – men så är det osannolikt bara rakt av faktumet att jag skulle få blommor.

Men jag är så glad :)

Rosor 1

Mina rosor. Mine! (Och katternas, tydligen. De gillade de långa stråna)

Rosor 2

Rosorna igen. För att jag tycker om dem. Och den som skickade dem.

Helg i Malmö!

Solen skiner in genom fönstret i ett enormt soligt Malmö. Himlen är klarblå och det är kallt i skuggan men varmt i solen. Jag har spenderat en underbar helg med underbara föräldrar och underbara kompisar i denna min hemstad. Om mindre än en timme tar jag tåget hem igen och det var det en person här som kommenterade om – jag kallar Linköping för hemma. Jag kallar dock Malmö hemma också, så det är inte riktigt exklusivt…

Eftersom jag varit lite nere de senaste dagarna i Linköping tyckte pappa att det var en bra idé att jag kom hit. Jag hade haft planer på det, men det gällde nästa helg när tentan är gjord. Det passade dock inte lika bra eftersom föräldrarna åker på semester på fredag. Så, det blev lite snabbt bestämt att det blev denna helgen.

Fick chans att se föräldrarnas nya sommarhus (“golfhus”) i Barsebäck, inte överdrivet många metrar från golfbanan. De köpte det i somras och där är väldigt fint. Den har till och med en öppen spis, så jag fick sitta och värma mig vid en sprakande brasa för första gången sedan jag flyttade hemifrån (huset vi bodde i då hade öppen spis). Mamma serverade gösfilé med bacon vilket var grymt gott och en äppelkaka med den sedvanliga “Jag vet inte hur det här kommer smaka”-varningen som hon alltid ger, vilken alltid är onödig eftersom allt och det mesta hon lagar är otroligt gott. Så även äppelkakan.

Igår var vi ute och gick en runda i friluftsområdet – det var för kallt för golfbanan att golfas på, eftersom det var frost på greenerna – vilket också var skönt. Satt sedan och solade på trädäcket vid huset, för inne i ett hörn var det alldeles stilla och väldigt varmt och trevligt.

Pappa körde mig sedan till Lund, där jag träffade H som jag inte träffat sedan E och Ns bröllop i somras, men det var väldigt roligt att träffa honom igen. Han underhöll mig sedan resten av eftermiddagen och kvällen, med promenader, mat på asiatiskt ställe, en stund på en bänk i parken, och pizza på kvällen. Mängder med prat. Diskussion om betygens tveksamma funktion som urvalskriterium för högskolestudier, bland mycket annat.

I förmiddags ringde en annan kompis och frågade om vi kunde ta en fika, så efter frukost gick vi ut en runda på stan. Det har varit otroligt bra väder hela helgen, om än kallt, vilket lett till mycket gående. Tur det, med tanke på lördagens mer tveksamma näringsintag :) Fortsatte med ytterligare en promenad med mamma och pappa, ut om Västra hamnen (hav! Det finns inget hav i Linköping!) och tillbaka hem igen. Väldigt mycket annat folk som också tyckte att en promenad till Västra hamnen kunde vara en idé på en söndagseftermiddag.

Middag hemma – mammas köttbullar med potatismos – och nu är klockan halv sex, vilket betyder att det är 44 minuter tills tåget går. Jag hyser vissa förhoppningar (men knappt förväntningar) om att vi ska vara i Linköping i tid idag, så att jag inte kommer i säng alltför sent. Det är ju trots allt tenta imorgon och om inget annat så är det väl en bra idé om jag är vaken då.

Tack till alla som varit med och gett mig en underbar helg! :D