Tag Archives: Vardag

Tiden flyger…

Dagens ris går till föreläsaren som inte alls kom till föreläsningen. Efter nästan en timmes väntan gav vi upp och gick hem – vid det laget hade både kurssekreterare och terminansvarige gått hem, så då tyckte vi att det var okej att vi gjorde det med.

Det är andra gången den här veckan något blir inställt, vilket är lite dålig stil. Den andra grejen (mikroskopi) fick vi mail om då den genomgången skulle startat. Denna har vi inte fått någon information om alls än så länge. Det suraste är ju att dagens tretimmarsföreläsning kommer flyttas till någon annan dag, och säkerligen en dag då vi har en massa annat att göra.

Men med den lediga fredagseftermiddagen gick jag och tränade istället. 50 min crosstrainer, 20 min löpband. Konditionsträning FTW.

Vet inte riktigt vad jag ska göra med helgen. Det verkar vara en sån där helg när alla åker till sina hemstäder och sånt, alternativt har pojkvänsmys, så jag vet inte hur mycket som faktiskt händer. Dessutom är biblioteket stängt imorgon på grund av All helgona. Lånade en fysiologibok idag för att ha något att plugga i, ska ju trots allt kunna meios och både manlig och kvinnlig genital anatomi till på tisdag. Whopee. Vid närmare eftertanke, jag har visst att göra…

Imorse läste jag ut Dorian Grays porträtt, vilket var en riktigt bra bok. Möjligt att jag gör en recension av den senare, eller något. Men den rekommenderas varmt. Nu har jag börjat på 19 minutes, Jodi Picoult, och den verkar vara så lättläst som alla säger. Framför allt gillar jag tryckningen av den boken bättre än Dorian Gray – större text, mer mellanrum = mer lättläst.

Vart denna veckan tagit vägen är jag inte helt säker på. Är mer än halvvägs genom T1 på läkarprogrammet och två veckor in i T1:B helt plötsligt. Superfaddrar för vårterminen har tagits ut och helt plötsligt kommer vi inte vara “minst” längre… tiden flyger verkligen förbi.

Fint i Finspång

Idag var vi i Finspång för första gången. Jag och 6/7 av resten av min basgrupp har placerats på Finspångs vårdcentral för vår Strimma-placering. Strimman går ut på att vi redan nu, termin ett, ska börja få ha lite patientkontakt. Två till tre elever per gång får träffa varsin patient och ha ett samtal med denne. Mötet filmas och efteråt tittar vi på filmen och får återkoppling av våra handledare, och av resten av gruppen. Nu i början ska vi framför allt koncentrera oss på att lära oss samtala med en patient och bli lite invanda vid vår framtida läkarroll. Förslag till diagnos och behandling kommer först på senare terminer (när vi faktiskt kan något om det).

I alla fall, Finspång.

Kom dit och undrade varför i hela friden vi blivit uttvingade dit. Det tar 50 min att köra dit och det är en liten stad som verkade väldigt… sovande. Såg knappt något folk ute.

Vårdcentralen visade sig ligga på sjukhuset. Sjukhuset finns i en byggnad, litet och nimt. Bredvid sjukhuset finns en sjö, vilket gör att utsikten från flera av rummen är väldigt fin. Det var lite som känslan i Falun, eller stället där möhippan var på ridning i somras. Fin omgivning, litet och mysigt, inte alls storstad.

Våra handledare är båda två väldigt trevliga och framför allt väldigt, väldigt måna om att vi ska känna oss välkomna. Vi fick en rundvandring på vårdcentralen, fick se provtagningsenheten och lite annat. Fick information om kläder (blå tröja, vita byxor; ta med bekväma inneskor framför allt sen när det blir blött och slaskigt ute), ombyte och mat. Gruppen kom fram till att vi ska äta lunch i Finspång i matsalen varje gång, för att slippa behöva äta lunch redan klockan 11. Där finns microvågsugnar i matsalen. Ena handledaren sa att det kan bli kö till dem ibland, men jag tvivlar på att det är lika mycket kö där som det är på HU, eller – än värre – på MAH förra året.

Om två veckor, då vi har Strimma igen, ska jag ha patientsamtal. Vi är två som ska ha samtal då och jag kände lite enligt principen om “bättre att få det överstökat”. Skräckblandad förtjusning, definitivt. Det ska bli riktigt roligt – jag har drömt om det i två år. Förra hösten hade jag en “riktig” dröm (om natten när jag sov, alltså) om att jag hade patientsamtal.  Nu blir det på riktigt riktigt!

När vi inte har patientsamtal eller filmar får vi göra annat. Eftersom vi faktiskt är på ett sjukhus kommer vi att få möjlighet att göra lite av varje – lyssna på sjuksköterskor då de tar emot samtal i receptionen, vara med på provtagningsenheten, följa med på röntgen, eventuellt göra hembesök, vara på BVC:n… Jag ser fram emot det väldigt mycket. Tre gånger till innan jul och sedan tio gånger på termin de efterföljande tre terminerna.

Skolan är på det hela taget väldigt inspirerande just nu. Igår blev det fem timmar non-stop plugg på biblioteket. Läste om apoptos, menstruationscykeln och meios. Öronproppar och bibliotekt var en utmärkt kombination, väldigt lätt att koncentrera sig. Mindre distraktioner där – ingen dator, tv, kylskåp med mat, lägenhet som borde städas, och så vidare. Enda problemet är att biblioteket är stängt på lördag (All helgona) vilket gör att jag inte kan plugga då, inför tisdagens basgrupp. Får hitta på annat :)

Titel… meh. Fredagkväll!

Första veckan på T1:B är till ända. Typ. Det är ju inte utan att det blir en del plugg i helgen. För närvarande minns jag inte om vad… jo förresten, DNA-replikation. Och FISH-teknik, som inte har det minsta med fisk att göra. Och telomerer. Återkommer med vad det är.

Igår hade vi frackinvigning. Bilder kommer i ett annat inlägg, för det inlägget kommer jag ju låsa. Men det var ganska roligt. MedSex med upptåg som alltid, limbo där vissa var fascinerande böjliga, och gott om fulvin, som alltid vid studentska tillställningar på HU. Efteråt var det kravall, men med tanke på att vi började klockan åtta imorse gav jag upp vid tio tillsammans med K och E, och cyklade hem istället till en väldigt lockande säng. Inte förvånande var det halvklass, max, på föreläsningen imorse. Men kravallen ska ha varit väldigt rolig. För min del säger jag: det kommer flera.

Efter sista föreläsningen idag hade vi återkoppling om vår nollning – samt början till den nollning vi ska fixa till våren. Två ansvariga Superfaddrar valdes ut och med det har planeringen börjat. We gonna rule nollning *s*

Nu sitter jag här och övar mig i att trivas med att vara själv. Med ungsbakad lax med pesto, parmesan och soltorkad tomat, samt grönsaker och couscous går det riktigt bra. Och Ben ‘n’ Jerry’s Cookie Dough Icecream. Och roliga människor på FB och msn. Och mail. Och min generella sinnesstämning.

För att avsluta detta halvsena fredagkvällsinlägg tänkte jag göra några shoutouts. Jag har seriöst fantastiska människor omkring mig (omkring kanske är ett relativt ord, men ni är i mitt hjärta). So, here goes a list. I alfabetisk ordning, bara för att jag inte kan sätta er i någon annan vettig ordning. Ni är en hög coola, snälla, roliga och underbara människor :)

A1 – vi har bara träffats en gång, men du är så stöttande och snäll och lyssnar och är alldeles underbar. Dessutom full av råd.

A2 – att vi börjar snacka är helt osannolikt med tanke på vem din bror är, men… du är smart och cool på alla möjliga sätt och det är sånna människor jag gillar att ha omkring mig :)

E1 – som erbjuder mig att komma till Stockholm för r’n’r med godis och tjejfilm. Will take you up on your offer. Och sorry att jag inte hjälper dig flytta den här gången :)

E2 – lugn och vettig och ungefär lika ointresserad som jag av hysteriskt festande. Känns bra att vi är två.

H1 – det finns ingen roligare människa i mitt liv just nu. Våra diskussioner light up my day, alldeles oavsett vad de handlar om. Ska lyckas dra hit dig, så är det bara.

H2 – njut du av San Diego. Det är trevligt att prata när du har tid ;p

K1 – trials and tribulations, men du håller en alldeles särskild plats i mitt hjärta alldeles oavsett vad som händer. Du kan skoja bort det mesta, men du vet ju att det är precis det jag behöver, så…

K2 – tror att jag kan allt om smink och studieteknik och du lär inse att jag inte kan allt om något av det, men det känns inte som att det spelar någon roll. Vi har roligt ihop :)

K3 – som skickar sms och chattar med mig och alltid vill få mig på gott humör, det är guld värt.

M1 – tack för långa telefonsamtal i nattens mörker när vi borde ha gått och lagt oss. Det enda sorgliga är att vi lär känna varandra nu, flera år efter att vi gick en utbildning ihop… men bättre sent än aldrig, och goda ting kommer till de som väntar, eller hur?

M2 – som skickade sms mitt på ljusan eftermiddag och erbjöd stöttande. Som är jättetrevlig på alla sätt och som jag förhoppningsvis lär känna betydligt bättre med tiden.

Varför heter alla namn som börjar på samma bokstav? Fånigheter.

Och sen har vi mamma och pappa, min konstanta koppling till verkligheten och alltid fulla av omtanke.

Och en anonym ros-skickare som håller på att driva mig till lite lätt vansinne. Har frågat de jag kan tänka mig (eller ja, de flesta i alla fall), men eftersom det är så osannolikt att någon alls skulle skicka blommor till mig att jag inte riktigt kan komma på vem som ligger bakom det. Med tanke på kortet känner du mig antingen väldigt väl, eller hade tur när du skrev kortet. Känns som det förra.

Väntar på examinator…

Sitter i skolan och väntar på att min examination från Cellstrimman ska börja. Tyvärr har vår lärare inte kommit trots att klockan är 13 minuter efter utsatt starttid, och vad värre är – vi har inte fått några mackor! Det är ju hela anledningen till att man gått den här kvällskursen: vi har fått stora sandwiches vid varje föreläsning. Nu har jag huvudvärk och är hungrig och inte alls på humör för 2,5 timme med fåniga presentationer…

Min grupp ska göra en presentation om en del av proteinsyntesen, närmare bestämt ett tRNA:s liv och leverne. Själv är jag dock ett mRNA. Det blir nog bra. Vi har faktiskt övat.

Postern till HEL är färdig. Mer färg än innehåll, känns det som.

På det hela taget dagis, som konstaterat tidigare.

Meeen min nya kurslitteratur är underbart komplicerad!

Kanske blir det allvar förr eller senare…

Nu känns det som att skolan snart kommer att börja på allvar. Igår hade vi föreläsning i latinsk grammatik, med allt vad sjukt komplicerat det innebär. Detta är första meningarna på den handout vi fick ut:

Substantiven i latinet tillhör alla var för sig en av fem deklinationer. De fem deklinationerna innehåller vardera sex kasus (ändelser) och i regel tre genus. Beroende på vilken deklination och vilket genus substantivet tillhör, varierar dess ändelse. Genom att böja (deklinera) substantiven i olika kasus får de olika betydelse i en sats. […] Vid anatomiska termer används dock bara nominativ (grundformen) och genitiv (ägandeformen) i båda numerus (singular och plural).

K kanske förstår ovanstående, med sina språkstudier? Dock har inte svenskan deklination, så riktigt allt kanske inte är att kännas igen.

Oavsett vilket så får jag lite magsår av tanken på all latinsk anatomi vi ska kunna till slutet av våren. En del av det ska vi kunna redan till tentan i januari, men rörelseapparaten kommer under T2. Samtidigt har en hel del av dem trots allt vettiga namn – vena cava superior: ven stort hål övre: övre hålvenen. Men vi får väl se – jag kör enligt principen att om andra kan, så kan jag.

Det andra som får mig att känna det som att vi nog faktiskt snart börjar med vettigheter är att mina böcker från Bokus kom idag. Jag gick till stada (trodde det skulle ta 30-45 minuter; det tog 25) och hämtade ett tungt paket på utlämningsstället. Det vägde ett ganska stort antal kilon. Tog bussen hem, för det var fullständigt otympligt att gå och bära på. Sex av sju böcker har anlänt, den som är kvar är Netters Atlas of Human Anatomy.

Bild av mina fina nya böcker:

Alla mina nya böcker!

Det är Essential Cell Biology, Rörelseapparatens anatomi (för T2), Larsen’s Human Embryology, Clinically oriented anatomy, Stryers Biochemistry, och Anatomisk bildordbok.

För att dra ner mig från min ‘yay!’-känsla om att saker och ting går framåt sitter jag dock för närvarande och gör min poster för fredagens presentation av våra förbättringsarbeten. Vi går på dagis, som jag skrev på FB tidigare idag.

ETA: Jag menar inte att klanka ner på någon annan vetenskap. Jag menar att jag tror att forskning inom läkarvetenskapen vanligen presenteras på klipp-och-klistra-posters. Det är möjligt att jag har fel. Oavsett vilket menar jag inte att någon annan forskning på något sätt är mindre värd.

Min poster så här långt...

Suck och stön är det i alla fall. De tomma vita ytorna ska fyllas med någon sorts fakta om vad man bör äta och inte äta. Whoopee.

I andra nyheter ska jag inte träna ikväll. Mer suck. Drog något skumt i benet igår innan jag började träna och idag gör det ont. Så det får bli vila idag och imorgon. Tråkigt…

Lugn söndag

Kommentaren från Malmö-K (nu finns det ju en K i Linköping, för att förvirra allt – jag kanske borde skriva ut folks fulla namn? Men nej, de har inte bett om att få bli uthängda på min blogg) var, “Går du i skolan med enbart småpojkar?” vilket jag fann väldigt roligt eftersom JA, det gör jag. Alla och några till är födda -90 och -91. Några -89. Ett liiitet fåtal är äldre än 22. Jag tror vi är fem som är äldre än 25.

Nya antagningsregler gör livet surt för äldre sökanden, uppenbarligen.

Anyway.

Idag har varit en fantastiskt lugn söndag. Tränade ikväll. Jag fick hälsa på eftersom tränar-F hade glömt sin gi-jacka och därmed kom några minuter efter fem, när han varit och hämtat den. Passet fokuserade på o soto otoshi i olika varianter och jag fick briljera (…) med att återge vad Ola Johansson sa i våras angående just den tekniken och hur huvudet skall vridas för bästa effekt – eller i alla fall för att uppnå effekten att uke inte kan flytta foten. Fick också köra o soto gari och Durewall-varianten av o soto otoshi, som enligt tränar-F gör precis vad vi i ju-jutsu kai inte gör, och vrider knät. Men så verkade deras version baseras på någon sorts idé om ki, eller något. Alternativt har tränar-F inte riktigt koll :)

Gillar oavsett tränar-F:s pass. Förra veckan hade vi tema o soto osae istället, och fick testa lite olika varianter. Den som gick mot nacken istället för mot svanken var förvånansvärt effektiv. När det är temapass är det enklare att komma ihåg allt man vill komma ihåg av detaljer.

Veckohandlade sedan. Trodde inte det skulle vara så mycket folk klockan halv åtta på en söndagkväll, men det var en mil kö. Varför ska alla andra alltid handla samtidigt som jag?

Suck!

Så fruktansvärt trött på allt och lite till. Eller ja, mest skolan.

HEL går mig på nerverna. Kursen är aptrist. Jag slutade med sötsockrade samhällsämnen som mest består av fluff av en anledning. Jag trodde att jag nu började på naturämnen. Men inte. Istället är det dag ut och dag in med fluffiga scenarion om lärande (“Vilka inlärningsstilar finns det?”, “Hur främjas lärande?”), hälsa (“Vad är hälsa?”, “Vilka riskgrupper finns i samhället?”… och så vidare i oändlighet) och etik. Etik är helt okej, till en viss gräns, bara för att det kommer vi faktiskt utsättas för i våra framtida yrken. Men resten? I get it! Vi är olika! Fine!

Dessutom har vi en obegriplig uppgift i etik som inte ens handledaren förstår vad det är vi ska göra, och ett “förbättringsarbete” som ska presenteras som en plansch. En plansch. Vi går på dagis. Och jag som skrattade åt pappa när han skulle göra en plansch som redovisning på psykologlinjen… Tji får jag.

Inställningen bland några i omgivningen (läs: basgruppen) stör mig. Vi är på universitetet, sluta förvänta er att ni ska hållas vid handen. Och dessutom har en person i ett inlämningsarbete kopierat halva sitt arbete från en av de andras inlämningsarbete. Den andra halvan av arbetet har kopierats rakt av internet. Det är INTE okej.

Sen är det ett evigt tjatande med paneler och gulligheter. Och allting ska drivas av oss. Ikväll var det “efterdiskussion” efter våra placeringar på vårdcentral och akuten. Fick prata igenom saker, vilket var trevligt i en timme, men sen skulle det fortsätta i två timmar till. Då gick jag och tränade istället.

Nej, just nu är jag inte särskilt nöjd. Hoppas att det blir bättre om två veckor när T1B börjar.

Saker jag är nöjd med:

Lägenheten.

M på jutsun.

Lägenheten.

Datorerna.

Min nya omsydda läkarfrack som har rosa detaljer och som är så fiiin.

Lägenheten.

Bloggande från HUB

Har tagit med nya leksaken till skolans bibliotek (Hälsouniversitetets bibliotek, aka HUB) och tar just nu en paus ifrån att läsa om lysosomer och Golgiapparat (till nästa möte med Cellstrimmans basgrupp ska vi ha undersökt vad cellen gör med saker som blir fel – proteiner och liknande – och hur en fagocyt bryter ned en bakterie). Det är löjligt mycket roligare att läsa om det än om allt som har med HEL att göra, men efter två timmar känns en paus okej.

Igår fick jag min nya större leksak. Eftersom Windows 7 och 1 GB minne verkligen inte går ihop beställde jag en ny dator, som jag skrev i lördags. Och än så länge håller den definitivt måttet – den är otroligt snabb, precis som killen i butiken lovade, och nästan knäpptyst, också som killen i butiken lovade. Med ljudisolerat chassi och innanmäte som valts för att göra den tyst så… Det är lite förvirrande att komma in i arbetsrummet, för jag tror hela tiden att datorn är avstängd eftersom det inte låter ^^

Veckan som kommer ska bli väldigt rolig, åtminstone tisdag och onsdag. Det är våra två “programspecifika dagar under HEL, och det läkarstudenterna får göra är att spendera en dag på en vårdcentral och en dag på akuten på US. Vi får följa en patient per dag. På vårdcentralen ska vi följa med från ankomst till dess att patienten skickas hem eller skrivs in. Patienten vet om att vi ska vara med och vi får ställa frågor om vad som gör en bra läkare och sånt. Det är väl egentligen samma grej på akuten, förutom att patienten av förklarliga skäl inte vet att vi kommer vara där. Vi har blivit förvarnade att väntetiden på akuten kan vara lång – den student som fått vänta längst väntade 13 timmar… Jag hoppas ju att det går snabbare än så.

Av uppenbara sekretesskäl kommer jag inte skriva något om patienterna i fråga, men jag kommer nog skriva lite om hur det kändes att faktiskt vara ute och göra något som är medicinrelaterat :)

Nu blir det fortsatt plugg och sedan ska jag gå hem, för att sedan nog orka dra mig till jutsun ikväll. Får väl se, blev lite lite sömn i natt.

En fredag på Tornby

IKEA, tredje gången på under en vecka. Tillåt mig att påpeka att livet på Tornby är mycket enklare med bil. Inte för att det är någon nyhet, men ändå. Fick med mig den pall jag tittat på ett tag – en vit pall, Bekväm, helt ny i sortimentet. Har gått och väntat på den ett par veckor.

IKEA på fredag vid lunchtid är betydligt lugnare än IKEA på lördagar och söndagar när det varit lön. Inte särskilt mycket folk, allt gick smidigt. Till och med lunch där gick snabbt och smidigt för en gångs skull. Det är lite förvånande hur olika IKA-varuhus skiljer sig när det gäller saker som att få ut mat till gästerna. På IKEA Linköping tar det ganska ofta en evig tid. På IKEA Malmö numera går även långa köer löjligt fort. Men… för 26 kr fick jag åtta köttbullar med mos, lingon och sås, sallad med bulle, och en chokladboll. Underbart billigt.

Förutom pallen köpte jag ett antal ramar. Beställde framkallning av papperskopior av ett gäng foton från Snapfish för någon dag sedan. Återkommer när jag fått bilderna om huruvida de kan rekommenderas – än så länge förefaller de bra och de var billiga, framför allt eftersom man fick 40 bilder (10×15) gratis med första beställningen.

Jag skulle köpt ett golvskydd att ha under skrivbordsstolen, men det gick bara inte att bära det tillsammans med allt annat jag hade. Det är 100×120 cm och går med nöd och näppe att vika på hälften, men… det funkade inte. Så det får bli någon annan gång.

Eftersom jag vill slippa skada laptopen när jag tar den med mig köpte jag ett laptopskydd på Expert efter många om och men. Trots att 13″3′ skärmar numera är lite halvvanliga är majoriteten av laptopskydden och -väskorna antingen 13″ eller 15″. Alltså lite för litet eller för stort. Suck. Men jag blev till slut nöjd med vad jag hittade.

Som jag tidigare konstaterat kan jag inte hålla liv i blommor för fem öre. Därför blev det idag fler fejkblommor. Plantagen visade sig ha ett riktigt bra sortiment och på deras fejkblomme-rea hittade jag orkidéer. Gillar orkidéer (det har jag nog fått av mor min, som har dille på dem), så det blev två sådana. Nöjd, för de kostade betydligt mindre än riktiga och lär hålla betydligt längre :)

Totalt blev det i runda slängar fem timmar på Tornby. Eftersom jag tog bussen dit passade jag på att lämna in min dator till PCpunkten i stan, så att de kunde bygga min nya dator. De ska använda en del av grejerna i den – hårddiskar, DVD-brännare, grafikkort, samt licensen till Windows 7 som jag köpte i våras – i den nya de bygger. Eller ja, har byggt; de ringde för en liten stund sedan och sa att den var klar. Åker och hämtar den imorgon. De har lovat att den ska vara übersnabb, stabil och tyst. Är den inte det lär jag vara Customer From Hell Jr (Sr being mamma ^^). Men killen i butiken har varit väldigt trevlig och uppenbart kunnig i det hela och de specialiserar sig enbart på PC, så… Som killen i databutiken i Malmö (dit jag gick med gamla datorn när den kollapsade) sa – man ska inte köpa dator på samma ställe som man köper microvågsugnar. Så nu blir det specialister istället :)

Det är oktober idag förresten. Starten på årets två längsta månader. Den trevliga hösten – den med färgglada lövverk och milda dagar – ger vika för den mindre trevliga hösten – den med kala träd, snålblåst, allt kortare och mörkare dagar, och mängder med regn. Men snart kommer min nya kurs igång och det ska bli en massa kul, så förmodligen drar tidgen iväg utan att jag ens märker det. Och sen blir det dags för Rio!

Träning i olika varianter!

När jag gick upp imorse såg det ut så här utanför fönstret:

Viiiiiiiiitt

Termomentern stod på 0,6 grader. Jag trodde att den skämtade. Inte då. När jag kom ner till cykeln var sadeln täckt av is. Usch, inte redan i september! Galet!

Sedan försvann den vita sörjan (man ska väl i alla fall vara glad så länge den vita sörjan är dis och inte snö) och det har varit strålande sol resten av dagen. Riktigt bländande, men härligt.

Den här veckan har jag sett till att gå och träna annat än bara crosstrainer. I tisdags blev det judo igen, första gången sedan augusti. Det var riktigt roligt. För första gången sedan jag började där (om man nu kan säga att jag verkligen börjat, när jag bara närvarat tre gånger) blev det på en perfekt lagom nivå. Allra första gången var det för enkelt, andra gången var det… inte för svårt egentligen, men med för högt graderade motparter (grönt och uppåt). Denna gång var vi fem elever, vitt till gult bälte. Tre instruktörer. Delades in så att den helt nya nybörjaren fick en instruktör, tjejen med gul markering och killen med vitt fick en instruktör, och jag fick vara med gulbältet och köra tekniker mot orange markering. Det var väldigt lagom, killen var lätt att kasta, och timmen försvann väldigt fort.

Fick med mig ett blad med vad jag behöver kunna till gul markering, så får jag väl se hur snabbt jag kan få lov att gradera. Mycket av det är väldigt likt jutsu, uppenbarligen, även om man utgår från lite andra grepp och positioner, och har lite annorlunda detaljer.

Väldigt roligt, hur som helst.

Idag skippade jag judon för att gå på Korpens “temakväll” istället. De hade danstema: först 45 min dansaerobic, därefter 30 min Zumba. Jag gick på båda. Folket som gick på dansaerobicen var väl inte direkt vana vid aerobic, än mindre dansaerobic, men instruktören var väldigt bra på att få med sig folk. Så trots att folk i stor utsträckning inte hängde med stannade de ändå kvar, vilket är ett väldigt gott betyg. Själv fann jag inte koreografin särskilt svår, utan mest bara rolig. Det är så skönt att dansa av sig ibland.

Efter passet pratade jag kort med tjejen i receptionen som stått och tittat på under passet – och hon frågade om jag var intresserad av att jobba som instruktör hos dem. Varför inte, sa jag. För varför inte? Jag gick en aerobicledarutbildning för många år sedan och varför inte faktiskt använda den? Jag har inte möjlighet att ha något återkommande pass, men att undervisa på “temakvällar” och sånt – det hade varit helskoj. Så nu blir det till att sätta ihop något pass så att jag har något om de ringer.

Zumban var rolig. En gång åtminstone. Tveksamt om jag hade tyckt att det var kul flera gånger – det är alldeles för enkelt. Men kul musik och lätta steg, med en jobbighetsgrad som beror på hur hårt man kör.

Lite random bilder:

Varför jag ville ha gardiner i arbetsrummet - det blir så extremt ljust där när solen står på att hissgardinerna är kalas. Min nya leksak, laptopen jag just nu skriver på, syns förresten där också :) Och ja, jag vet att det ser ut som oordning på skrivbordet. Men det är organiserat kaos, lovar... typ.

Angel vilar på soffan. Man ska göra det man är bra på. Och varför matte ska ta bilder är oooobegripligt. Sluta störa!