Tag Archives: Vinter 2011-12

Sensationsjournalistik och jämställdhet

Ibland blir man mer irriterad än andra gånger när man läser artiklar och artikelkommentarer. Igår morse blev L sur på DN som sensationsjournalistiskt skrev “Slavkontrakt på svensk militärbas” som egentligen handlade om att en leverantör hade anlitat en rekryteringsfirma som krävde betalt för att arbetarna skulle få jobbet. Det hade upptäckts vid en rutinkontroll av militären och nu har man brutit kontraktet med rekryteringsfirman – således inte något som borde toppa nyheterna något särskilt. Men det gör det, för att det låter ju sensationellt med slavkontrakt på svensk militärbas.

Själv läste jag “Läkarbristen är akut” om läkarbristen i Kisa, vilken är en helt vanlig, välavvägd artikel. Mindre välavvägda är kommentarerna på artikeln. En av de andra kommentarerna, av samme person, innehåller följande fantastiska uttalande:

En undersköterska som jobbat i 20+ år inom US tjänar ca 22000
En Akutläkare som nyanställs tjänar från 35000 o uppåt. Är det bara jag som ser någon skillnad där???

~ Memento-Mori

Yup, det är en skillnad. Inte bara en, faktiskt:

a) Undersköterskan har gymnasial utbildning (omvårdnadsprogrammet). Läkaren har 5,5 års läkarutbildning på universitetet (i en takt som på inget sätt är jämförbar med gymnasienivåplugg), minst 18 månaders AT, och därefter runt fem år specialistutbildning. Minst. Det är under förutsättning att man kan gå raka vägen, vilket man ofta inte kan eftersom antalet AT-platser är begränsat osv. Således har läkaren minst 12 års utbildning. Och det är heller inte en “lekskola” till utbildning som personen i fråga vill få det till i ett av sina inlägg – med tanke på att jag nu testat på ett helt gäng olika kurser och utbildningar kan jag lugnt konstatera att det är den mest intensiva utbildning vi har i Sverige.

b) Undersköterskan har ett visst ansvar, men återigen går det inte på något sätt likställa med det ansvar läkaren har.

c) Undersköterskan är del av ett team, läkaren förväntas leda.

Och så vidare. Som L sa, “Finns det några likheter?” är kanske en viktigare poäng i jämförelsen mellan en undersköterska och en läkare, snarare än vilka olikheter som finns. Med alla dessa punkter torde det vara uppenbart att en skillnad på 22 000 mot 35 000 egentligen är för liten. Det kommer ta tio år för läkaren att arbeta in den lön som undersköterskan får in under tiden läkaren studerar. Och olika människor med olika utbildning och ansvar ska ha olika lön.

Lösningen på det hela är enligt kommentatorn att utbilda fler läkare, så att alla kan komma till sjukhuset och få hjälp direkt. Det denne inte verkar vara medveten om är att vi redan har extremt hög läkartäthet, men det hjälper inte med det upplägg vi idag har i vården. Att utbilda fler funkar bara till en viss gräns, eftersom antalet praktik- och AT-platser är begränsade (vilket jag skrivit om tidigare). Och dessutom kanske vi ska utbilda människor så att folk inte går till vårdcentralen och vill ha antibiotika mot förkylningar, ringer efter ambulans för att de inte kan få tag på en taxi hem, och kommer till akuten med åkommor som borde hanteras på vårdcentral dagen därpå, bara för att det inte gick fort nog att få komma till vårdcentralen.

Som litet tillägg: visst är undersköterskor underbetalda. Det är sjuksköterskor och lärare och flera andra yrkesgrupper också.

Andra saker att bli irriterad över är några inslag i senaste Amelia. Först uppslaget om “Saker vi önskar höra från honom 2012”, som inkluderar 1) “Överraskning! Jag har fixat barnvakt ikväll och bokat bord. Du har ju alltid velat testa den där etiopiska restarangen!”, 2) “Två tv-matcher på en vecka? Herregud vad jag börjar bli trött på fotboll”, samt 3) “Sätt dig här i soffan, jag vill höra allt om din dag.” Det är så klart skrivet med glimten i ögat, men det hindrar inte att jag blir störd av det.

Gällande 1) kan jag konstatera att det fortfarande av någon anledning förväntas vara killen som fixar dejter och liknande. Att tjejen skulle fixa barnvakt och boka bord kommer inte på fråga. Varför inte, i dagens jämställda samhälle?

Gällande 2) undrar jag hur många TV-program tjejer tittar på som killarna himlar med ögonen åt. Själv gillar jag Biggest Loser som underhållning, det tycker inte L om. Men om jag ska få se mitt så kan väl han få se sitt, oavsett om vi tycker att den andres är kul eller ej.

Gällande 3) hoppas jag att de flesta som är i ett förhållande vill höra vad den andre gjort under dagen, annars undrar jag mycket över vad de gör i ett förhållande alls.

Övriga önskningar handlar om att killen ska städa mer, tvätta fönstren, åka och storhandla, mm. Hur hade den motsatta listan från killarna om tjejerna sett ut – hon borde byta däck på bilen, klippa gräset, eller för den delen tvätta, handla, och städa oftare (med tanke på att det faktiskt finns gott om fall där männen gör mer än kvinnorna)? Vilken reaktion hade ett sådant uppslag fått?

Uppslaget därefter i samma Amelia gör mig mest ledsen – “Män sörjer också missfall”. Faktumet att det behöver tas upp som artikel och nyhet är hemsk. Varför skulle män inte sörja missfall? Mitt i all denna jämlikhet är det uppenbart att kvinnan fortfarande är den som tillåts vara ledsen öppet (oavsett anledning), medan män döljer sitt bakom stoiska fasader. Vi skriker om jämlikhet på alla plan, men det verkar som att det mest är kvinnan som ska få ta mer plats, snarare än att mannen ska få en syl i vädret.

T3-anteckningar

T3-anteckningar – PDF ca 27 MB stor, 124 sidor, skickas via Sprend efter beställning. Förbehåll: det är elevanteckningar. Säljes för 50 kr/st. Maila mig eller prata med mig i skolan om ni skulle vilja ha dem.

Extragrejer för terminen, ladda ner gratis:

T3: EKG-arbete med särskilt fokus på genomgången anteroseptal infarkt [ PDF, 670 kB ]

T3: Läkemedelslista med mekanism, biverkningar, mm [ Exceldokument, 20 kB ]

Kommentarer om ni tar dem är som alltid välkomna :)

Övriga kompendier:

T2-anteckningar – handskrivna, mycket fokus på anatomi men även annat (gratis :))
T4-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T5-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T7-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T8-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr) samt läkemedelslista (gratis)
T9-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T10-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr) samt läkemedelslista och bildtentakompendium (gratis)
T11-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
Övriga anteckningar – blandade bilder att ladda ner (gratis)

Innehållsförteckningen (kompendiet har uppdaterats sedan denna sida gjordes, kompendiet är nu 124 sidor).

Exempelsida från mitt kompendium.

Lugn av någon anledning

Mängden plugg måste jag ärligt säga har gått ner de senaste två-tre dagarna. Jag har hunnit med att ge blod, vara en liten runda på stan, träna idag för första gången sedan innan jul på grund av den envisa förkylningen, städa och plocka ner julsaker, och umgås lite med L. Kvällarna efter att tentagruppen gått hem spenderas oftast med middag framför en film, om inte L är iväg och kollar på hockey.

Jag har ingen riktig aning om hur tentan kommer gå. Gårdagens extentagenomgång med tentagruppen gick riktigt, riktigt bra och om vi får en tenta med närmare 50% hjärtfrågor kommer det att gå bra. Om vi, som vi sett när vi gjort andra tentor, får 30% FoF med “analysera en artikel”, massor av njure, eller formler för att räkna ut normalfysiologin, kommer det förmodligen inte gå lika bra. Men att plugga lite lagom om dagarna – numera mest läs mitt 76 sidor långa kompendium gång på gång – och tentagrupp på kvällarna, det är bra. Tror jag. Vi får se när tentan kommer. Samtidigt känns det inte som att det skulle gå bättre om jag pluggade 8+ timmar om dagen.

Hedvig har skrivit ett inlägg om tentapluggets faser. Väldigt träffande – men nu verkar jag ha hoppat ur den en aning. Befinner mig någonstans mellan fas 5 och 6, med ett ovant lugn. Men not to worry, panik-stadiet kommer med all säkerhet snart.

Rekommenderad läsning nu: Friad – efter två år, åtta månader och nio dagar. Gripande intervju med narkosläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus, som friades av tingsrätten i höstas efter en utdragen och direkt klåparmässig utredning (natriumklorid är inte ett gift och om man inte vet det ska man inte utföra intervjun) som aldrig borde lett till åtal. Funderar på om det går att komma in och bli en “tolk” i den typen av mål – jag får nog sägas ha ganska unik kompetens (eller kommer ha i alla fall, efter läkarexamen), med både medicinsk kunskap och en juristexamen.

Nästa vecka blir en stor vecka – tentor för både L och mig, därefter examenssittning och Ls examensdag med tillhörande fest här hemma och sedan blir det semester

Det där med FoF

Dagen gryr, även om det är knappt. Inte som igår när regnet smattrade mot fönstren, men det är inte särskilt ljust för det.  Åtminstone ett ganska produktivt väder för plugg, även om det inte är så produktivt för mitt välmående. Mår alltid bättre med sol.

Dag nånting på tenta-p-schemat. Mitt kompendium är nu mer eller mindre klart – jag kan inte säga helt klart, för jag vet att jag kommer gå in och ändra och greja med det, kanske ända till en punkt där jag faktiskt skriver FoF-sidor också, den enda T3-sektion som nu saknas, och det mest eftersom jag inte vet vad det är vi ska kunna efter T3:s FoF. På flera av extentorna har det varit enorma mängder FoF vilket jag verkligen inte förstår. Att kunna FoF-kunskap utantill är inte något som kommer göra oss till bättre läkare (det kommer alltid att finnas internet när vi läser artiklar, om vi nu glömt bort vad p-värde är och hur ett t-test eller Chi2-test görs).

Kursare till mig tyckte (tycker) att de dryga 30 veckor vi läser FoF och HEL är vettigt, trots jämförelsen att nuvarande T11 har läst en (1) vecka psykiatri och en (1) vecka klinisk neurologi under hela utbildningen. Jag kan inte annat än att inte hålla med. Psykiatrin är en av de specialitéer som har svårt att få nytt blod och inte är det konstigt – först för att det är en svår och annorlunda specialité, och sedan lägger man på att det är så extremt bortprioriterat. De lärare som har hand om psykiatri och neurologi på läk i Linköping har, med all rätt, gått i taket över att de får så lite tid. Istället för att läsa de två veckor, som i sig är lite nog, av respektive ämne lade ledningen in “HEL 2” med “förbättringsarbete” för T10. För Ls del bestod detta förbättringsarbete i att hans grupp skulle utreda vad som är bäst – terapi i grupp eller ensam. Låt oss nu använda de där FoF-kunskaperna som är åh så användbara till att konstatera att det där är ett så extremt korkat “förbättringsarbete” att man blir helt mörkrädd, för nej, jag undanhåller inte vidare information om vilken sjukdom de skulle kolla på, vilket stadium patienterna befann sig i, etc. Övriga “förbättringsarbeten” var bland annat att sätta upp en whiteboard på en avdelning och fixa hjul på återvinningskärl.

Visst är det bra att vi kan läsa en vetenskaplig artikel och ha åtminstone en grundläggande förståelse för olika typer av tester. Vår undervisning om hur man pratar med patienter är en bra sak (även om det gås igenom väldigt grundligt på Strimman och genom fortsatta övningar under resten av utbildningen). Sure. Men 30 veckor motsvarar 1,5 termin av läkarprogrammet. Det är löjligt mycket. Det är korkat mycket. Ytterligare en jämförelse kan vän vara att vi får en (1) lektion i hur man gör venprovtagning. (Det föranledde i sin tur en diskussion med pojkvännen om att det borde finnas ett krav för läkarstudenter att arbeta som undersköterskor åtminstone någon sommar under programmet, för att få tillfälle att öva sig i vissa basala kunskaper som vi förutsätts kunna. Nu finns det inte det, vilket innebär att den där enda lektionen i venprovtagning ska vara tillräckligt.)

All denna irritation är helt utan att ens börja gå in på ett av de fokus vi haft den här terminen på FoF – genusperspektivet. Eller, som det en gång hette och fortfarande borde heta, kvinnoforskning. För det handlar inte om genus, det handlar om kvinnan som ett offer och mannen som ett monster. Samtliga exempel vi var tvungna att ta upp på genusseminariet handlade om hur kvinnor var förtryckta och att män stod för förtryckandet. L säger att han alltid kommer ifrån genusföreläsningar med en känsla av att vara en hemsk person, bara tack vare sitt kön. Nej, genus är en pseudovetenskap som till skillnad från alla andra vetenskaper utgår ifrån att det finns en skillnad (i vanliga fall är nollhypotesen att det inte finns någon skillnad, vilket vi också lärt oss under alla veckor av FoF), och den har nästlat sig in i varenda del av universitetsutbildning. Den är ju tvungen att vara med även i t ex juridiken, vilket kanske är vettigt så länge man pratar brott- och familjerätt, men som inte är det minsta relevant när bolagsrätt läses.

Nu när jag avreagerat mig om saken ska jag sätta mig och läsa FoF, för terminsledningen har ju till och med påpekat att “hur mycket tid någon del av terminen tagit i anspråk är inte motsvarande hur många poäng det kommer att komma på det på tentan,” vilket innebär att vi kan få väldigt, väldigt många FoF-frågor…

68 sidor and counting

Börjar nu bli så där lagom löjligt trött på att plugga. Gårdagen var absolut inte en bra dag – kom inte utanför lägenheten på hela dagen, var sur och grinig och kände inte att jag hann med något alls. Hade första tentagruppen och gick mest igenom farmakologifrågor bland extentorna. Som vanligt blir jag lite undrande när jag märker vilken typ av frågor som ställs – är verkligen definitionen av distributionsvolym det viktigaste? Samtidigt är sådana frågor bra om de kommer när de varit på tre extentor, eftersom man då gått igenom det flera gånger och det blir enkla poäng.

Nyår blev väldigt trevligt, en liten paus från plugget. God mat (laxmacka till förrätt, oxfilé till huvudrätt och en väldigt väldigt geggig chokladkaka till efterrätt) och gott sällskap, precis som önskat. Tittade på fyrverkerierna på kullen i Trädgårdsföreningen och tyckte att alla flygande ljuslyktor egentligen var desto mer stämningsfulla än fyrverkerierna.

Tillbaka i tenta-p har mitt T3-kompendium växt ytterligare. 68 sidor and counting. Mitt mål nu är att täcka allt (eventuellt utom FoF eftersom jag fortfarande inte vet vad man ska kunna i FoF på T3), åtminstone lite grann. Jag har lite kvar; ska skriva en sida om kortisol (som förvirrar mig, för det är med överallt) och mer om anemier (imorgon), men sedan är jag nog ganska klar. La till sex sidor om cancer idag, från mitt redan skrivna dokument som jag skrev när jag läste Hallmarks of Cancer, en riktigt bra artikel vi fick under terminen. Det dokumentet är 21 sidor så det blev rejält förkortat till det här kompendiet, men det gick ju oavsett betydligt fortare att klippa och klistra än att sitta och skriva allt på nytt.

Innehållsförteckningen numera. Tur att jag hittade funktionen i InDesign som automatiskt uppdaterar sidnumren längst ner på sidorna, även om jag fortfarande får uppdatera själva innehållsförteckningen manuellt...

I övrigt idag har jag hunnit igenom hypersensitivitet och autoimmuna sjukdomar. Tja, mest SLE (lupus, för alla House-tittare), i övrigt bara principer. Oklart hur djupt vi ska gå.

Tog en promenad med L idag. När han väl lagt ifrån sig mobiltelefonen blev det mysigt. Inte världens bästa väder men vi gick till Trädgårdsföreningen och åt lite lunch-fika där, och sedan hem igen. Jag är förkyld fortfarande så träning är inte aktuellt, men det är definitivt bra att komma ut.

Har fått två trevliga kommentarer på mina T2-anteckningar – det är riktigt roligt att höra att de uppskattas. Jag minns själv helvetet som var T2-tenta-p och jag är väldigt, väldigt glad att jag slipper det tenta-p:t över julen. Nästa år blir det stadie II-tenta-p över jul så det blir väl mindre kul, men den dagen (de veckorna) den sorgen. Just nu gäller det att ta sig igenom T3-tenta-p. Om inget annat lär jag ha ett jävligt bra underlag att plugga till omtentan från…

Nyårsreflektioner

Nyårsafton 2011. Bordet är dukat, ljusen tända, maten förberedd. Närmare 1,5 kg oxfilé väntar på att åka in i ugnen; i kylen står fyra drinkar och väntar.

Vi hade inte planerat att ha något större firande, bara jag och L och lite middag, men så hade K inga planer så jag bjöd in henne, och L bjöd in sin tenta-p-kompis och nu blir vi fyra istället. Jag hoppas på en mysig kväll med god mat och gott sällskap.

Så, 2011.

Det största är så klart L. Dryga åtta månader nu, inte en dag har gått utan att vi pratat. Desto fler har gått utan att vi setts tack vare boende i olika städer i perioder, men nu är vi sambos på riktigt. Om någon hade sagt det till mig för ett år sedan – då, när jag var i Cumbuco och badade fötterna i havet som intro på året – hade jag inte trott på dem. Då var J fortfarande ganska färsk i minnet och jag hade ingen tanke på att hitta någon ny. Men sedan kom dissektion and the rest is history.

Vad har hänt mer? Jag har klarat T1 – med 0% marginal – och T2 – med något mer marginal – och pluggat hela T3 även om tentan fortfarande väntar på andra sidan årsskiftet. Jag har arbetat som personlig assistent. Jag har jobbat en del annat också, designat fotoboken för läkarprogrammet VT2011, och något CD-omslag och liknande har också hunnits med.

Våren bjöd på diverse studentskt – bal, psyk-o-läk-sittning (där jag egentligen träffade L första gången), kravaller. Mamma och pappa flyttade norrut men blev definitivt inte stockholmare och kommer aldrig att bli, särskilt inte om man frågar pappa. Lillebror kom mot all önskan hem från San Diego och hittade jobb hemma så småningom. Jag åkte till Barsebäck och Stockholm för att träffa dem, men har i övrigt inte rest särskilt mycket. Förhoppningsvis bjuder det nya året på mer utomlandsåkande. L och jag åkte över till Köpenhamn för födelsedagsstrosande, vilket förutom starten i Brasilien (och den fantastiska mellanlandningen i Lissabon) stod för hela utomlandsåkandet 2011.

Hösten har försvunnit i en rasande hastighet och jag har inte gjort mycket annat än byggt bo, pluggat och tränat. Vilket har varit en bra höst. Skolan har varit lugnare än vårens hysteri och jag har lärt mig massor. Innan jag visste ordet av var terminen slut och alla labbar och seminarier var ett minne blott.

Julen spenderade jag med Ls familj, en storfamiljsjul som jag inte var van vid men som var mysigt ändå.

Nu stundar 2012, höljt som alla nya år i mystik. Vad göms i januari, mars, oktober? Med tanke på skillnaden mellan nyårsafton 2010 och nyårsafton 2011 hade jag nog inte, trots min nyfikenhet, vågat tjuvkika på dagbokssidan med datumet 31/12 2012…

Gott Nytt År till er alla!

Tenta-p så att ögonen går i kors

Min normala hjärnavslappning, Biggest Loser, går visst inte idag, troligen för att det är fredag. Tråkigt, vad ska jag göra istället? Inte för att det känns som fredag (jag kom heller inte ihåg att det är fredag). Det känns som …dag. Dag. Bara dag. Någon random dag. För det är tenta-p och då är det inte en fråga om vilken dag det är, så mycket som vilka saker som står på tenta-p-schemat.

Fast det ska ju erkännas att jag inte ens följer tenta-p-schemat något särskilt. Jag gör istället som förra året, i Brasilien, och tar det som verkar komma i en naturlig ordning och kryssar av efter hand som jag läser och skriver om det. Igår och idag har jag tagit igen de två dagar jag borde gjort, så på två dagar ska fyra in. Plugg tills ögonen går i kors.

Anyway. Tenta-p är inte intressant.

L och jag fick hem vår nya TV igår. Den är jättefin. Och jävlar vad mycket bättre bild. Det visade sig att med all kant var den förra TV:n 51 tum, medan den nya är typ 48, så den tar faktiskt mindre plats. Dessutom har den en liten sak på baksidan som man kan ha ComHem-kortet i, vilket gör att hela den där fula mekapären som ComHem-kortet tidigare satt i nu är förvisad till källarförrådet. Efter att vi dessutom satt ner Wiin så att den inte syns har TV-bänken förvandlats till en mycket renare sak än innan. Alltid trevligt, minimalistiskt är bra.

Nya TV:n på plats. Inte för att det syns så stor skillnad mot förr, men ändå. Den är bättre, framför allt påslagen :p

L kastade den gamla TV:n i elektroniksoptunnan i sophuset och konstaterade att det var första gången vi fått användning för den. Vi har argumenterat ett tag gällande galenheten i att ha en elektroniksoptunna men inte återvinning för glas (men yay, det får vi till våren!).

Nöjd L, gamla TV:n och den fina soptunnan för elektronikavfall. TV:n fick plats så fint så.

Tog en promenad idag också. Det var strålande sol och precis runt nollan och eklandskapet var vackert som alltid. En promenad mitt i tentaplugget är ibland väldigt, väldigt välbehövligt. Det är faktiskt behövligt betydligt oftare än man faktiskt tar promenader. Dock såg vi videung, alldeles mjuka och lite lätt fluffiga som de ska vara – men det känns som att det är två-tre månader för tidigt. 30 december är i alla fall inte tiden då man ska hitta videung ute. “Sov du lilla videung, än så är det vinter” – eller hur är det?

Imorgon är det nyårsafton. Årsreview är väl smått mandatory, vi får se om jag orkar skriva en. Och hinner skriva en, vilket kanske är mer tveksamt.

Fortsatt julfirande och sånt

Hemma igen. Ögonen går i kors av trötthet trots att timmen inte är sen – det blir så när man sitter på ett tåg i några timmar för att ta sig från Skåne till Östergötland (Öschötland, kanske det ska uttalas, med tanke på hur mysko saker och ting uttalas här? – flummig tanke från ett flummigt huvud) och vädret utanför fönsterna i bästa fall kan beskrivas som grått. Eftersom termometern visade plusgrader i lagom mängd kunde inte ens SJ hitta på någon anledning att göra tåget sent, så vi ankom precis när vi skulle till Linköping.

På annandagen åkte jag och pojkvännen från Jönköping till Lund och där mötte min lillebror oss i hatt och allting. Kördes till Barsebäck och mammas och pappas mysiga lilla “sommarhus”. Efter kramkramheeeeej åt vi lite vörtbröd (mums!) med rödbetssallad och ost, och så fanns det köttbullar och lax och julskinka och annat gott. Fortsatte sedan med en heeelt typisk golfrunda. På annandag jul. I Sverige. Jaja. Det var tredje rundan golf mor och bror spelade på tre dagar, så det kan väl konstateras ha varit en ovanligt varm jul. Marken var dock så soggigt blöt att mullvadarna kom upp kippandes efter andan – de stackarna håller på att drunkna under jord.

På kvällen blev det inte julmat utan lax med fyllningar. Inte fyllning, utan fyllningar, för lillebror och jag har inte samma favvo-fyllning och då gör mamma båda våra favoriter. Hon är väldigt snäll. Det blev en mysig middag som följdes av julklappsutdelning. Mamma fick sin ljusstake, pappa “utmaningar” (båda presenterna från Kanevad i Gamla Linköping), lillebror 1,75 kg godis från Cloetta. Själv fick jag köksgrejer, underkläder, och krämer från England. Det mesta var sånt jag bett om; mamma åkte till London tidigare i höstas och hudkrämer är betydligt billigare där än här, så hon köpte en hög. Hade beställt hudvård även till L så han fick ett likadant paket som lillebror tydligen fått någon dag tidigare. Den moderne mannen vet att hudvård är viktigt. (Pappa är mindre modern och har aldrig fattat poängen, trots att han är gift med en kvinna som dyrkar krämer.)

Tisdagen bjöd på en tur till stora, moderna (not) köpcentrat Center Syd som kanske inte är så fräscht men det hade en hel massa rea. Dessutom var det tacksamt lagom lite folk där, till skillnad från till exempel Nova Lund där det var kö för att komma in. En tusenlapp senare hade jag nya jeans, ett gäng tröjor, en kofta, mjukisbyxor och pyjamas. L nöjde sig med sex par strumpor, vilket jag visserligen var nog så tacksam över eftersom det av hans gamla strumpor snart bara finns trådar kvar. Vädret lyckades under shoppingturen bytas från ösregn och hård blåst till strålande sol.

På kvällen, efter att L bakat bröd och mamma gjort lövbiff till middag, tränade L och mamma spinning. L har velat “möta” mamma i spinning sedan han började på det och de verkar ha haft riktigt skoj. Mamma var djupt imponerad över mängden motstånd L kunde lägga på. De där två är de mest spinningpositiva människor jag känner… Själv kände jag då den begynnande förkylningen som idag blommat ut, så jag tog en fika med en Malmö-kompis istället. Trevligt med uppdatering.

Idag vaknade jag med huvudvärk och täppt näsa och pappas första kommentar till mig när jag kom ner var, “Du ser förkyld ut.” Alltid kul att höra. Men lugn frukost och sedan en liten promenad i det grådassiga, blåsiga vädret var ändå bra. Kändes som att strosa omkring på Irlands slätter, som pappa påpekade. Faktiskt riktigt vackert.

13.25 gick tåget hem. Jag och L hade köpt lite snabbmat i asiatisk variant och åt på perrongen och sedan satt vi och halvsov hela vägen hem. Väl hemma blev det matshopping på Coop som har extrapris på oxfilé. Handla för 100 kr så får man köpa oxfilé för 129 kr/kg. Vi har nu drygt tre kilo oxfilé hemma… och två kilo lax, som också var på extrapris. Samt annat. Mat är gott.

Det är meningen att jag ska ha tenta-p just nu. Jag hade lite ångest över det tidigare (har inte börjat med det faktiska tenta-p-schemat än), men när jag kom hem och tittade på schemat så insåg jag att det jag skrev i mina 34 sidor förra veckan faktiskt täcker i runda slänger 70% av tenta-p så det är lite att komplettera men så hårt borde det här inte bli. Återkommer efter att tentaresultaten är tillbaka med om detta är en okej inställning eller ej…

Sömnig juldag

Dagen efter dopparedagen är som för det mesta en ganska sömnig tillställning. Lite mer högljudd än jag är van vid ändå, eftersom barnen inte fått memon om att juldagen är till för att dåsa efter alltför stort intag av julmat. Vi slapp dock, till skillnad från igår, väckas av skrikandes och galandes barn klockan 8 på morgonen idag, eftersom de istället hölls i källaren. Tacksamt. Inte för att jag är piggare nu för det, men ändå.

Det är ovant att fira jul med så mycket folk. Jul i min familj har alltid varit en väldigt lugn tillställning (jodå, visst har lillebror och jag varit barn och uppspelta en gång i tiden, men det har ändå alltid bara varit vi två och mamma och pappa). Här är det mer folk. Mycket mer folk. Det är tre generationer och åldrar från två till sextio plus, totalt fjorton personer i ett hus. Bra med stort hus då. Under julgranen trängdes galet mycket julklappar. Barnen var i spinn från det att de vaknade (framför allt eftersom deras mormor informerat dem dagen innan att det skulle bli varsin godisask till dem på julafton… bra sak att säga till barn) tills de kollapsade i säng på kvällen efter att ha vadat i ett hav av omslagspapper och proppat i sig av både julmat och julkakor.

Jämför detta med julafton jag är van vid: julspinning på dagen för att bli skönt trött innan alla godsaker ska förtäras, knappt tittande på Kalle Anka för att det ska ju vara på men ingen är det minsta intresserad så vi sitter och pratar istället, förtäring av julmat, kraftigt utvald så att det bara är det vi faktiskt tycker om (skinka, köttbullar, vörtbröd med rödbetssallad och ost, sill till mamma och pappa, ägg, med mera), och därefter julklappar varpå mamma slutligen somnar i soffan.

Lite kul är det dock att se barn riva av pappret på sina julklappar och säga, “Ååååh, en sån ville jag ha!” (innan de snabbt lägger det åt sidan och drar fram nästa paket). Själv fick jag, lite oväntat, julklappar. Helsnygga skålar som L och jag en gång i somras påpekade att vi gillade, samt en träningströja. L gav mig en “tiotusen-födelsedagspresent” i form av ett löfte om en London-resa till våren. Tre resor således inplanerade under våren – kul! L fick i sin tur riktigt nice bokstöd och en “Toys for boys” bok med bilder av skinande bilar och mobiler strödda med guld och diamanter.

Bland det övriga julaftonsmyset hann vi med att samtliga barn och nästan alla vuxna även badat i familjens stora “badtunna” vid Vätterns kant (med plats för typ fem vuxna och fylld med 38-gradigt varmt vatten). Vädret var inte det minsta decemberlikt utan mer som en marsdag, med sex grader varmt, sol och knallblå himmel.

Vackert väder vid Vättern på julafton 2011.

Idag åkte några av oss vuxna till MediaMarkt som var det enda stället i hela stan som hade öppet. Jag förstår inte grejen med knallröd juldag där ingenting är öppet – om MediaMarkt var något att gå efter så har folk verkligen inget bättre att göra dagen efter julafton än att spendera pengar. Hur många är det egentligen som springer i kyrkan nuförtiden, eller vad som nu är meningen? L och jag bestämde oss i alla fall för en ny TV. Vi har konstaterat hela hösten att det vore en bra idé, med tanke på att den nuvarande stannar, inte registrerar bild, måste startas om, fryser fast bilder och har röda pricker längs nedre halvan av skärmen som inte fungerar… Mindre bra. Och eftersom Ls bror med sambo har bil och kan frakta hem en sådan TV tar vi ju chansen.

Hoppas att alla ni haft en riktigt mysig jul, för det har vi haft.

God jul!

Det är smått osannolikt att jag bloggar imorgon (men vem vet, julafton kanske är dötrist och långtråkig och alldeles… ja, ni vet resten), så jag tänkte passa på att önska en god jul redan nu, som så många gör på Facebook idag. Själv har jag en lillejulafton med kraftig nackspärr som Voltaren inte biter särskilt bra på, vilket är lite trist. Men pojkvännen och jag har ändå sett till att julstäda – något vi talat om i ett par dagar nu men inte orkat göra – och väskan är packad för att försvinna iväg några dagar. Lappen med instruktioner till kattvakten är klar och alla julklappar (typ sex kilo julklappar) är inslagna och nedstoppade i en påse. Så, kort sagt är vi klara för jul.

Vädret bestämde sig för att inte bli juligt. Gårdagens snöfall hade töat bort, tillsammans med den övriga snö som fallit de senaste dagarna, när vi drog ifrån gardinerna imorse. Sex plusgrader på termometern gör att det knappt behövs mössa och det känns mer som februari än 23 december. Jönköping och framför allt Skåne, båda söderut, lär väl inte bli ett dugg bättre. Tur då att julen inte hänger på att det finns snö, utan att man är med människor man tycker om.

Imorgon fyller jag dessutom dag. Inte år, och inte vilken dag som helst. 10 000 dagar gammal är jag imorgon, vilket känns galet mycket. Men så är det. (Och nej, jag har inte räknat – jag råkade gå in på Birthday.se för två-tre månader sedan och där står det hur många dagar gammal man är.)

Plugg har det inte gått så bra med som det borde idag. Hade tänkte göra tenta-P dag ett, Fluff och Fånigheter, men det blev det inte. Med de 34 sidor anteckningar jag gjort den senaste inte-riktigt-hela-veckan så känns det dock som att jag fått en del repeterat ändå och FoF får jag väl tvinga in i huvudet dagen innan tentan, för att sedan glömma det lika fort igen. Mitt kompendie är nääästan färdigt, det saknas lite mer om anemier, men eftersom L (och jag) antar att min nackspärr kommer från intensivt skrivande och illustrerande sedan i lördags har han nu förbjudit mig att jobba mer på det. Tur att jag har någon som tar hand om mig när jag själv inte gör det.

God jul till er alla, hoppas att ni får en riktigt mysig julafton!

Lite jul- och vinter-Disney-konst från mig till er:

God jul, önskar Hades och Meg från Disneys Herkules :)

Belle från Skönheten och Odjuret, en av de populäraste bilder jag lagt upp på deviantArt.

Och slutligen, jul med karaktärerna i Ringaren i Notre Dame.