To-do

Måndag. Måndag morgon (förmiddag), sensommar. Himlen är grå, men inte lika mörk som igår; det kanske blir lite sol idag. Med tanke på att det regnade non-stop hela dagen igår vore det ju inte helt fel med en gnutta sol.

Om två veckor sitter jag inte här längre. Om två veckor är jag i Linköping istället, nyligen inflyttad i min nya lägenhet. Vid det laget har jag sagt farväl till kompisar och familj för ganska lång tid framöver, för jag börjar själv inse osannolikheten i att jag kommer åka “hem” (dvs till Malmö) sådär överdrivet ofta såvida jag inte får en väldigt bra anledning. Jag lär ha att göra i min nya hemstad.

För snart två år sedan gjorde jag en to-do-lista.

To do

Min To-do-lista

Den var ganska… mycket. Krävande. Men se, check-check-check-check-check. Tja, utom 2,0 som någon så snällt påpekade – det lyckades jag ju faktiskt inte med. Och det spelade ju faktiskt ingen roll, som också påpekades. I övrigt? Om jag bestämmer mig för något så blir det så, om det bara beror på mig själv. Blod, svett och tårar, liksom. Så länge planen bara involverar mig själv så är det ingen fara (om det ska involveras andra människor i planerna blir det alltid problem, för de har alltid sådana jobbiga saker som ett eget liv, egna åsikter, och annat dumt… *s*). Jag bara fokuserar på målet och tar mig dit.

Med ovanstående lista har jag faktiskt till och med imponerat på mina föräldrar. De har sett min envishet förr, men förmodligen aldrig på så stor skala (såvida man inte räknar att jag tog en Jur kand mest för att jag började på programmet och jag avslutar saker jag börjar på).

För min del är det enormt viktigt med mål. När jag först började på ju-jutsu – faktiskt innan jag ens börjat; vi var bara där och tittade på deras öppna hus för nio år sedan – bestämde jag mig redan då för att jag skulle ta svart bälte. Det gjorde jag. Nu är närmsta målet tredje dan och helst fjärde dan innan jag tar min Med kand.

Men jag vet inte riktigt vad jag i övrigt har på min nya To-do-lista. Att klara läkarutbildningen, givetvis, en termin i taget. Att bli en bra läkare. Att lära sig enormt mycket. Men det är inte riktigt lika konkret som ovanstående, tycker jag. Att bli en bra läkare är liksom inget jag blir klar med, ingenting jag någonsin kommer kunna checka av som färdigt. Det är ett livslångt lärande, kanske som allting här i livet.

Jag har en önskelista över saker jag vill ska hända, givetvis. Men det involverar andra människor och då kan man inte planera. En gång i tiden hade jag en to-do-lista som involverade att vara gift nånstans vid 25 och att få första barnet vid 28. Vid det laget skulle jag vara färdig jurist och ha jobbat ett tag, så att det fanns en (helst två) fasta inkomster i familjen och så att vi fick helt okej föräldrapenning. Nu har 25 kommit och gått, och jag är inte ens i närheten av äktenskap. Barn känns som att det än ligger många år in i framtiden. Jag kommer inte vara färdigt med min (nya) utbildning förrän om 5,5 år. Vid 32 kommer jag, om allt går som det ska, ha min läkarlicens. Först som AT-läkare, efter utbildningen, kommer jag ha en fast inkomst.

Borde leva mer i nuet. Man kan inte planera hela livet. Kanske mitt första mål på min nya to-do-lista blir “Lär dig leva i nuet.”

Kommentera!

Post Navigation