Vansbro tur och retur

Gårdagen bjöd på mer bilåkande på en och samma dag än jag kan komma ihåg att jag gjort tidigare. Vid dagens slut tror jag att jag var uppe i runt elva timmar i bil. Det var Linköping-Vansbro-Linköping-Jönköping-Linköping. Som tur var blev det ju pauser i båda icke-Linköping-orter.

Anledningen till att L och jag styrde kosan mot Vansbro vid sjutiden på morgonen var den enda anledningen som finns att åka till Vansbro – den årliga Vansbrosimningen. Kan inte tänka mig vad anledningen skulle vara att åka dit annars. Herren som agerade konferencier vid starten av simningen berättade att det bor 7 000 människor i Vansbro. Av dessa var 1 400 engagerade i gårdagens simning. Närmare dubbelt så många personer simmade i loppet, mot vad som bor i staden – 13 000 personer var anmälda.

Anyway. Fyra timmar i bil gick förvånansvärt snabbt. L förbannade Örebro där vi, trots att klockan knappt var nio på en söndagsmorgon och det inte var en människa ute, fick rödljus genom hela stan. Vid ett tillfälle fick L backa bilen för att sätta igång sensorerna så att vi kunde få grönt… L var inte imponerad. Själv hade jag väldigt roligt, precis som vid färden till och från Göteborg, åt de konstiga ortsnamn man döpt pytteställena mitt ute på landet till. “Hjortkvarn” ger mig obehagliga bilder, liksom Björnhammare. Sen fanns Ivanbo, Bengtbo, med flera -bo. Varpå L flinade och tyckte att “Vad händer om en Bo flyttar dit? Blir det Bobo då?” och sedan skrattade vi, för efter ett par timmar i bil blir det antingen till att skratta eller sura.

Väl i Vansbro var ett hundratal av de där 1 400 funktionärerna utplacerade som vägskyltar för att vi skulle hitta till parkeringen. Således gick det smidigt. Vi gick till tävlingsområdet och L fick ett kuvert med allehanda nödvändiga saker för simningen – bland annat en fantastiskt fin lila simmössa, vilken han klagade på långt och länge eftersom det var den absolut fulaste färgen av alla tillgängliga, enligt honom – och sedan införskaffade han en “En Svensk Klassiker”-jacka och -t-shirt, eftersom han med gårdagens simning gjorde färdigt sin (första) Svenska Klassiker.

Vi åt medhavd lunch på gräsmattan och låg där tills det började ösregna. När regnet gett med sig gick vi de två kilometrarna till startplatsen. L fick hoppa (lite bokstavligen) i sin våtdräkt och sedan väntade vi på att klockan skulle bli 14.15, då han skulle få simma iväg. Björn Skifs strömmade ur högtalarna då en Friskis & Svettis-instruktör värmde upp varje grupp som skulle börja. 500 pers släpptes iväg var femtonde minut.

Starten...

Lila mössor på väg.

På väg in mot mål.

Stod nere på en liten brygga då 14.15-starten gick och fick se L ta sig iväg tillsammans med 499 andra i snygga lila mössor. Därefter var det bara för min del att, med en nyinköpt varmkorv i handen, traska tillbaka till målområdet eftersom det inte går att gå längs vattnet så att man ser dem. En timme senare gick jag längs vattenkanten medan L tog sig de sista 400 metrarna till mål, på den fullt godkända tiden 1 timme 1 minut och 44 sekunder. Medalj utdelades omedelbart och L konstaterade att det varit den minst jobbiga av Svensk Klassiker-grenarna (Vasaloppet vann på ren utdragenhet över Lidingöloppet i vilken gren som varit värst).

Alla simmare fick pyttipanna och när denna inhalerats satte vi oss i bilen för återfärd igen. Ytterligare fyra timmar senare var vi tillbaka i Linköping, med knapp marginal i tid för att L skulle kunna köpa en biljett till Bus4Yous buss till Jönköping. Trodde vi. Men tji fick vi: inte kan man köpa biljetter för något så plebeijiskt som kontanter. Och eftersom det var sista bussen till Jönköping blev det att vi stod stirrande efter bussen som åkte utan L. Då kom D, som vi mött upp med på Resecentrum eftersom det var hennes bil vi lånat, på den briljanta idén att vi kunde köra L till Jönköping. Sagt och gjort. En och nånting timme senare var vi i Jönköping och drack te (jag drack äppeljuice) i Ls föräldrars kök. Mycket trevligt. Till slut, eftersom vi alla skulle jobba idag, var jag och D tvungna att köra hem och nånstans efter elva kom jag till slut hem, efter huuur många timmar som helst i bilen.

Men det var en riktigt bra dag.

2 Thoughts on “Vansbro tur och retur

  1. Elin on 11 July 2011 at 23:30 said:

    Själv hade jag väldigt roligt, precis som vid färden till och från Göteborg, åt de konstiga ortsnamn man döpt pytteställena mitt ute på landet till.

    Du är en sån stadsis :)

  2. admin on 11 July 2011 at 23:41 said:

    And proud of it! ;)

Kommentera!

Post Navigation